Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti

(COM(2021) 137 final)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s strategi för barnets rättigheter

(COM(2021) 142 final)

(2021/C 374/10)

Föredragande:	Kinga JOÓ
Medföredragande:	Maria del Carmen BARRERA CHAMORRO

Remiss	Europeiska kommissionen, 31.5.2021
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Presidiets beslut	23.3.2021
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	21.6.2021
Antagande vid plenarsessionen	7.7.2021
Plenarsession nr	562
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	231/0/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den oacceptabla siffran att ett av fyra barn som växer upp i EU riskerar fattigdom och social utestängning kräver en samordnad europeisk strategi som bygger på starka politiska och rättsliga ramar för att vända denna trend och bryta det generationsöverskridande sociala arvet. Det måste finnas ett ambitiöst mål som syftar till att lyfta alla barn ur fattigdom senast 2030 och inte bara fem miljoner barn.

1.2

Det är viktigt att integrera barns rättigheter i beslutsfattandet. Praktiskt taget alla politikområden påverkar barn, och därför behövs en samhällsomfattande strategi för att se till att olika politiska åtgärder (som rör familj, utbildning, ekonomi, den digitala världen, miljö och bostäder) har stärkande och långsiktiga positiva effekter på barns hälsa och välbefinnande. En integrerad strategi och övergripande åtgärder måste snarast antas på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå för att täcka alla viktiga områden som kan påverka barns liv, både i dag och i framtiden.

1.3

EESK rekommenderar att de nationella handlingsplanerna för barngarantin omfattar en uppsättning två- och flergenerationsåtgärder för att utveckla stöd till både barn och deras föräldrar, eftersom barnets utsatthet inte kan åtgärdas utan att familjens utsatthet åtgärdas. Föräldrar och omsorgsgivare måste få stöd genom en blandning av åtgärder: adekvat inkomst, balans mellan arbete och privatliv, utnyttjande av tillräckligt betald mamma-, pappa- och föräldraledighet, ledighet för vård av anhörig, flexibla arbetsformer och familjevänliga arbetsplatser.

1.4

Mänskliga rättigheter och barns rättigheter är bindande för alla medlemsstater i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget. En starkare EU-omfattande politisk ram för barns rättigheter behövs och har efterlysts av många intressenter. Det organiserade civila samhället, särskilt sociala tjänster, barnorganisationer, familjeorganisationer och leverantörer av formell och icke-formell utbildning, måste rådfrågas och göras ordentligt delaktiga i utarbetandet av de nationella handlingsplanerna och i deras övervakningsmekanismer. Riktade åtgärder kan på bästa sätt stödja ett ändamålsenligt genomförande av dessa två EU-ramar för att få ett slut på fattigdomen och främja barns hälsa och välbefinnande.

1.5

Endast elva länder hade öronmärkt särskild ESF+-finansiering för att lyfta barn ur fattigdom, medan ett antal andra medlemsstater låg mycket nära EU-genomsnittet med sina uppgifter om fattigdomsrisker bland barn. EESK rekommenderar att alla medlemsstater öronmärker ESF+-medel för att lyfta barn ur fattigdom och betraktar de fastställda 5 % som en lägstanivå. Man måste också förbättra insamlingen av disaggregerade uppgifter av hög kvalitet för att bidra till att övervaka framstegen mot att få slut på fattigdom och social utestängning bland barn.

1.6

EESK rekommenderar att medlemsstaterna beviljar fri tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg, utbildning och skolbaserade aktiviteter samt hälso- och sjukvård eller tillhandahåller dessa tjänster kostnadsfritt. Alternativt kan de genom lämpliga kontantförmåner se till att barn erhåller dessa viktiga tjänster utan att detta medför en extra ekonomisk börda för familjerna.

1.7

EESK rekommenderar att medlemsstaterna, när de utarbetar sina nationella planer inom ramen för barngarantin, om så är lämpligt specificerar målåldersgruppen, samtidigt som det noteras att barns rättigheter gäller för alla personer under 18 år. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa komplementaritet mellan ramar såsom barngarantin och ungdomsgarantin, för mottagarnas bästa.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att placera strategin för barnets rättigheter på en övergripande samordningsnivå med andra nyligen godkända EU-strategier, såsom strategierna för jämställdhet, jämlikhet för hbtqi-personer, romer och rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

2.   Inledning

2.1

Barns rättigheter är de mänskliga rättigheterna för alla under 18 år. Att skydda barnets rättigheter är ett mål för Europeiska unionen enligt artikel 3.3 i EU-fördraget och artikel 24 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Europarådet främjar och skyddar barnens mänskliga rättigheter på grundval av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och strategin för barnets rättigheter (2016–2021) samt andra relevanta rättsliga normer. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har alla personer under 18 år i världen rätt till samma uppsättning medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter – oavsett etnicitet, kön, religion, språk, förmåga, migrationsstatus, sexuell läggning eller någon annan status. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s mål för hållbar utveckling gäller också i detta fall.

2.2

Den 4 juni 2007 lanserades ett årligt forum om barnets rättigheter. Denna plattform möjliggör en dialog mellan EU:s institutioner och andra intressenter och övervakar EU:s åtgärder för barns rättigheter varje år. Under 2010 antog EESK yttrandet ”Barnfattigdom och barns välbefinnande” (1), och 2011 antog kommittén yttrandet ”En EU-agenda för barns rättigheter” (2), där medlemsstaterna uppmanades att stödja barn på alla sätt.

2.3

Den 20 februari 2013 antog kommissionen rekommendationer för att stärka barns rättigheter, minska barnfattigdomen och förbättra barns välbefinnande (3). Den 24 november 2015 uppmanade Europaparlamentet kommissionen och EU:s medlemsstater att införa barngarantin och program som erbjuder stöd och möjligheter för föräldrar att ta sig ur social utestängning och komma in på arbetsmarknaden (4). Den 13 december 2017 proklamerade parlamentet, rådet och kommissionen den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som också fokuserar på barnomsorg och stöd för barn (5) (princip 11). Den europeiska pelaren för sociala rättigheter förkunnar också rätten till skydd mot fattigdom och rätten till särskilda åtgärder för att stärka lika möjligheter. Som uppföljning beställde kommissionen i juli 2020 en genomförbarhetsstudie (6) och i augusti 2020 inledde den offentliga samråd om barngarantin och om genomförandet av en EU-strategi för barnets rättigheter.

2.4

Den 24 mars 2021 antog kommissionen, med stöd från Europaparlamentet (7), den första övergripande EU-strategin för barnets rättigheter för 2021–2024 samt ett förslag till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti.

3.   Allmänna kommentarer om EU:s strategi för barnets rättigheter och kommissionens förslag till en europeisk barngaranti

3.1

EU:s strategi för barnets rättigheter är en rättighetsbaserad politisk ram som integrerar barns rättigheter som en övergripande fråga i EU:s politik och lagstiftning. Förslaget till rådets rekommendation om EU:s barngaranti är rättsligt bindande med en tydlig uppsättning genomförandeåtgärder, mål och åtgärder som ska övervakas noga av EU. EESK välkomnar båda förslagen och anser att genomförandet av dem kommer att stödja insatserna på europeisk och nationell nivå för att främja barns välbefinnande och minska barnfattigdomen.

3.2

Barn är de mest utsatta medlemmarna i vårt samhälle och kan inte motverka risken för fattigdom och social utestängning på egen hand. Våld mot barn i alla dess former är utbrett. Covid-19-pandemin har lett till en ökning av vissa former av våld, vilket har rapporterats av polisen och andra allmänna tjänster såsom hjälplinjer för barn i många medlemsstater som står inför ett ökande antal fall (8). 18 miljoner barn eller 22,2 % av barnen i EU växte upp i risk för fattigdom och social utestängning enligt uppgifter från Eurostat från 2019, och denna siffra kommer sannolikt att öka på grund av pandemins socioekonomiska konsekvenser (9). Ett av fyra barn i EU växer upp i familjer i otrygga situationer som behöver stöd för att bryta den generationsöverskridande fattigdomscykeln.

3.3

Barn berättade om de rättigheter och den framtid de vill ha i undersökningen ”Our Europe. Our Rights. Our Future” (10), som bidrog till att utforma både EU:s strategi för barnets rättigheter och barngarantin. Sammantaget samlade fem organisationer för barns rättigheter in åsikter från över 10 000 barn. Resultaten tydliggjorde att barns åsikter måste bidra till att utforma EU:s ekonomiska, sociala, rättsliga och politiska ramar och prioriteringar.

3.4

EU:s strategi för barnets rättigheter tar ett helhetsgrepp, och dess övergripande mål är att skapa ett bättre liv för barn inom EU och över hela världen på sex viktiga områden: i) barns deltagande i EU:s politiska och demokratiska processer, ii) socioekonomisk inkludering, utbildning och hälsa, iii) förebyggande av och skydd mot alla former av våld och diskriminering, iv) ett barnvänligt rättsväsende, v) barn i den digitala tidsåldern, och vi) den globala dimensionen av barnets rättigheter. Förslaget till rådets rekommendation om inrättande av en europeisk barngaranti är inriktat på socioekonomisk inkludering och behövande barns tillgång till en uppsättning viktiga tjänster: förskoleverksamhet och barnomsorg, utbildning och skolbaserade aktiviteter, tillgång till hälso- och sjukvård, tillgång till hälsosam kost och adekvata bostäder. Det bidrar till EU:s strategi för barnets rättigheter med fokus på barn som bor i EU.

3.5

I strategin efterlyses ett mer inkluderande och systematiskt deltagande av barn på lokal och nationell nivå samt EU-nivå. Detta kommer att uppnås genom en ny EU-plattform för barns deltagande, som ska inrättas i partnerskap med Europaparlamentet och organisationer för barns rättigheter, för att säkerställa att barn blir mer delaktiga i beslutsfattandet.

3.6

I strategin ställs krav på att barn ska få växa upp utan våld och utnyttjande. Barn kan vara offer för, vittnen till eller förövare av våld. Enligt rapporter från ILO utnyttjas många barn på arbetsmarknaden och används för tvångsarbete, inbegripet sexuellt utnyttjande och prostitution. I strategin efterlyses också ett barnvänligt rättsväsende, och man påpekar att rättsliga förfaranden måste anpassas till barnens ålder och behov och sätta barnets bästa främst. Rättsväsendets tillgänglighet måste säkerställas för barn i strävan efter ett fullständigt erkännande och förverkligande av barns rättigheter samtidigt som effektiviteten i de rättsliga förfarandena upprätthålls, bl.a. genom specialiserad utbildning av tjänstemän inom rättsväsendet.

3.7

Familjemiljön är avgörande för att barn ska kunna blomstra. I sin jämställdhetsstrategi 2020–2025 påpekar kommissionen att lika fördelning av ansvaret för barnomsorg mellan föräldrarna spelar en viktig roll för barns sociala inkludering. Covid-19-pandemin har haft en oproportionerlig socioekonomisk effekt på kvinnor, och föräldrarna måste mer än någonsin samarbeta som ett lag för barnets bästa. Genomförandet av både barngarantin och strategin för barnets rättigheter måste kopplas till viktiga initiativ inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter, såsom införlivandet av EU:s direktiv om balans mellan arbete och privatliv.

3.8

Det finns många olika familjemodeller i EU, bland annat regnbågsfamiljer med en eller flera medlemmar som är hbtqi. I enlighet med kommissionens jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 måste barn i regnbågsfamiljer skyddas, särskilt i gränsöverskridande situationer där familjeband, på grund av skillnader i familjerätten mellan medlemsstaterna, kanske inte längre erkänns när de passerar EU:s inre gränser. I enlighet med strategin för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 måste barn med funktionsnedsättning ha lika rätt att ingå i samhället, med samma valmöjligheter som andra. I enlighet med EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande för 2020–2030 måste romska barns sociala situation förbättras. Förebyggande av diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet/könsuttryck och könskaraktär, funktionsnedsättning eller etniskt ursprung måste främjas från tidig ålder.

3.9

Förslaget till garanti ger medlemsstaterna vägledning och resurser för att stödja behövande barn, med tanke på det starka sambandet mellan social utestängning av barn och bristande tillgång till viktiga tjänster. Utsatta barn omfattar i) hemlösa barn eller barn som lever i bostäder med allvarliga brister, ii) barn med funktionsnedsättning, iii) barn med invandrarbakgrund, iv) barn med minoritetsbakgrund vad gäller ras eller etniskt ursprung (särskilt romer), v) barn i alternativ omvårdnad (särskilt institutionsvård), och vi) barn i otrygga familjesituationer.

3.10

Garantin är en strategisk ram som vägleder de 27 medlemsstaternas åtgärder genom nationella handlingsplaner med fokus på att genomföra garantin och inriktning på hushåll med barn som riskerar fattigdom och social utestängning. Rekommendationen måste antas av Europeiska unionens råd, varefter alla medlemsstater kommer att ha sex månader på sig att utarbeta nationella handlingsplaner för barngarantin. I förslaget till garanti betonas att även om säkerställandet av tillgången till tjänsterna är en viktig del i arbetet med att hantera social utestängning bland barn måste det ingå i en bredare strategi och i en stödjande social- och familjepolitisk ram.

3.11

Strategin innehåller rekommendationer till åtgärder på EU-nivå och nationell nivå inom olika politikområden och finansieringsprogram som påverkar barns hälsa och välbefinnande, såsom EU-medel, migration, hälso- och sjukvård, bostäder, utbildning, ekonomi, miljö och digital omvandling.

3.12

Kommissionen kommer att rapportera om hur strategin framskrider på EU-nivå och nationell nivå vid EU:s årliga forum om barnets rättigheter. En utvärdering av strategin kommer att genomföras i slutet av 2024, med deltagande av barn. Kommissionen kommer att övervaka framstegen med garantin genom en blandning av verktyg, inbegripet den europeiska planeringsterminen.

3.13

Transparenta uppgifter om användningen av EU-medel och nationella medel bör ingå i de nationella handlingsplanerna, tillsammans med en tidsplan för verksamheten. Medlemsstaterna kan använda EU-medel för att stödja sina åtgärder, särskilt ESF+ och Next Generation EU. ESF+ har ett särskilt mål som är relevant för denna fråga och öronmärker medel för att bekämpa barnfattigdom. Enligt den nya förordningen måste de EU-medlemsstater där barnfattigdomen är högre än EU-genomsnittet 2017–2019 (23,4 %) anslå minst 5 % av sina finansiella ESF+-medel för att bekämpa barnfattigdom.

4.   Särskilda kommentarer om EU:s strategi för barnets rättigheter

4.1

EU:s strategi för barnets rättigheter är en mycket välbehövlig EU-ram för att skydda barns rättigheter och ge barn egenmakt. Medan vuxna kan rösta och har tillgång till rättslig prövning och formella klagomålsförfaranden om deras rättigheter kränks, utesluts barn ofta från dessa mekanismer. Barn har därför ingen röst i beslutsprocessen, och deras intressen kan förbli osynliga för regeringen utan en medveten och systematisk insats för att skydda och främja dem.

4.2

För att vara så ändamålsenligt som möjligt förutsätter barns meningsfulla deltagande omfattande förändringar i politiska och institutionella strukturer samt i attityder, värderingar och kulturell praxis, så att barn erkänns som medborgare och intressenter. För att stödja barns deltagande och göra deras röster och anspråk hörda behövs kapacitetsuppbyggnad för både barn och vuxna, bl.a. genom icke-formell verksamhet som tillhandahålls av civilsamhällesaktörer i och utanför skolan. Konferensen om Europas framtid är ett utmärkt tillfälle att omsätta barns deltagande i handling, och EESK kommer också att undersöka sätt att fasa in ett större deltagande av barn.

4.3

Barnet är en individ och en medlem av en familj och ett samhälle med rättigheter och skyldigheter som är anpassade till hans eller hennes ålder och utvecklingsstadium och med rätt till livskvalitet. Föräldrar och omsorgsgivare är grundläggande för barnets kognitiva, fysiska och känslomässiga utveckling. En varm och stödjande relation mellan (mor- och far-)föräldrar och barn är en viktig del av barns välbefinnande och motståndskraft. Syskonförhållanden spelar också en viktig roll för barns utveckling. Denna relation blir ännu viktigare för barn i alternativ omvårdnad, och därför bör syskon kunna hålla ihop, såvida detta inte ligger i deras bästa intresse. Politiken måste prioritera investeringar i barn och deras familjer och se till att lämpligt stöd av hög kvalitet ges genom en systeminriktad flergenerationsstrategi för att hjälpa familjer att uppfostra barn genom positiva föräldrakunskaper.

4.4

Det initiativ till stöd för utveckling och förstärkning av integrerade system för skydd av barn som föreslås i strategin bör kompletteras med åtgärder för att förebygga alla former av våld mot barn. Våld som barn utsätts för eller bevittnar i barndomen kan få långvariga konsekvenser för deras fysiska, känslomässiga och psykiska utveckling. En plan som omfattar alla förvaltningsnivåer från EU till kommunen behövs för att förebygga och ta itu med våld mot barn och måste hantera exponering för alla former av våld, övergrepp och försummelse, inbegripet fysiskt och psykiskt våld, sexuellt våld, våld på nätet, våld i hemmet, institutionellt våld och våld i skolan. Man bör ta itu med intersektionell utsatthet, såsom de ökade riskerna för flickor, barn (särskilt flickor) med funktionsnedsättning samt barn som lever i utsatta situationer och i hushåll där våld är vanligt förekommande. När det gäller minderåriga som förövare av våld behövs, förutom barnvänliga rättsliga förfaranden, även en barnvänlig institutionell bakgrund för att underlätta deras fullständiga återintegrering i samhället. Hjälplinjer och andra liknande tjänster som tillhandahålls av icke-statliga organisationer för att stödja barn och familjer bör få strukturell finansiering för att säkerställa hållbarhet och ändamålsenlighet.

4.5

Barns rättigheter måste också hanteras inom viktiga inflytandesfärer som påverkar barns och deras familjers välbefinnande. Beslutsfattarna bör systematiskt integrera barns rättigheter för att bedöma effekterna av ett initiativ som kan påverka barn och deras rättigheter. I detta avseende är det, när barnets rättigheter berörs i förbindelserna med tredjeländer, viktigt att agera snabbt och effektivt vid behov. Detta är strategins övergripande tillvägagångssätt och måste stå i centrum för genomförandet och utvärderingen. Vid genomförandet av strategin bör medlemsstaterna dessutom få hjälp av en samling med bästa praxis som redan finns i andra länder och som har gett goda resultat.

4.6

Barn är de som är minst ansvariga för klimatförändringarna, men de bär den största bördan av deras effekter. I strategin hänvisas till miljö- och klimatkrisens inverkan på barn, men den bör gå längre och säkerställa att miljöpolitik och miljölagstiftning har barns fysiska och psykiska hälsa som utgångspunkt för att minska barns exponering för miljöfaror. Barn är mer känsliga och sårbara för miljörisker än vuxna.

4.7

Nästa generation kommer troligen att få se en total sammanslagning av sina liv på och utanför nätet. Det är den hållning som intas i strategin: att integrera barns rättigheter i den digitala världen för att göra den framtidssäkrad. I dag använder allt fler barn digitala enheter i allt tidigare ålder. Vi behöver tillgängliga digitala miljöer som fungerar som standard för alla barn, med stark reglering för ett säkrare internet som stöds av utbildning i digitalt medborgarskap. Barn har rätt att få tillgång till onlineinformation från olika källor och inte utsättas för självlärande algoritmer eller affärsmodeller för reklam som leder till information av låg kvalitet.

4.8

Från tidig ålder kan barn bli offer för nätmobbning, vilket kan orsaka allvarliga psykiska problem, som till och med kan få dödsfall till följd. Barn faller också offer för sexuella övergrepp på nätet, vilket mer än någonsin var fallet under nedstängningsperioden, när mängden material med sexuella övergrepp mot barn som delades online ökade avsevärt (11). Förebyggande och bekämpning av alla former av våld på nätet är av största vikt för barns säkerhet på nätet.

4.9

Barns, särskilt yngre barns, rättigheter bör respekteras av alla medier och annonsörer, och barn bör skyddas som konsumenter. Detta är särskilt relevant när det gäller hälsosam kost till en rimlig kostnad som kommer från en miljömässigt hållbar källa. I strategin föreslås att man ska ta fram bästa praxis och en frivillig uppförandekod för att minska marknadsföringen till barn av produkter med hög halt av socker, fett och salt. Det behövs konsekventa politiska åtgärder, strängare lagstiftningskontroller av produktinformation och information om livsmedelssäkerhet och marknadsföring i syfte att begränsa reklam för ohälsosamma livsmedel och drycker.

5.   Särskilda kommentarer om den europeiska barngarantin

5.1

Barnfattigdom, materiell fattigdom, diskriminering och utestängning är några av de allvarligaste hindren för att verkställa barns rättigheter. EESK välkomnar därför inriktningen på dessa områden i den europeiska barngarantin, i samband med fattigdomsmålet för 2030 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som syftar till att lyfta minst fem miljoner barn ur fattigdom senast 2030. Det här är ett betydande steg framåt, men EESK uppmanar alla medlemsstater att i sina handlingsplaner för barngarantin lägga fram kvalitativa och kvantitativa mål som överträffar kommissionens mål genom att effekterna av covid-19 beaktas. Dessa handlingsplaner bör kopplas till befintliga rättsliga och politiska dokument som antagits inom ramen för övervakningen av FN:s barnkonvention.

5.2

I genomförbarhetsstudien om barngarantin undersöktes fördelarna med en tvåspårig strategi där alla barn, även de mest behövande, bör ha tillgång till tjänster (12). Vid behov bör de barn som möter de största hindren för tillgång få ytterligare och riktat stöd för att se till att de har tillgång genom automatiska mekanismer som förhindrar alla former av stigmatisering. Detta bör tillämpas på alla tjänsteområden som lyfts fram i barngarantin genom en heltäckande och intersektionell strategi, för att säkerställa att alla barn får samma möjligheter och start i livet, oavsett familjesituation eller bakgrund, eller individuella behov, och för att vara helt i linje med övergången till familje- och samhällsbaserade vårdtjänster av god kvalitet.

5.3

I sitt gemensamma uttalande från 2020 om barnomsorg i EU betonar arbetsmarknadens parter att alla barn har rätt till tillgång till inkluderande förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet för att få en bra start i livet, med beaktande av Barcelonamålen och den kommande översynen av dem. Det här innebär inte att detta är obligatoriskt: Föräldrar bör ha frihet att tycka till om vad de anser vara barnets bästa före den skolpliktiga åldern. Det måste dock finnas kontinuitet mellan den omsorg som familjen ger under de första månaderna/åren av ett barns liv och professionell förskoleverksamhet och barnomsorg som är skräddarsydd efter individuella behov när barnen börjar delta i utbildningssystemet och föräldrarna går tillbaka till arbetsmarknaden eller utbildning.

5.4

För barn i äldre åldersgrupper (dvs. 15–18 år) måste samstämmighet mellan barngarantin och ungdomsgarantin säkerställas, samtidigt som man erkänner potentiella överlappningar, säkerställer en tydlig budgetfördelning och utvecklar åldersanpassade och särskiljande åtgärder i de nationella handlingsplanerna för att stödja barn och deras föräldrar i syfte att säkerställa smidiga övergångar mellan utbildning och sysselsättning. Detta inbegriper stereotypfri information för barn om arbetslivet för att förbereda dem för sysselsättningens realiteter och uppmuntra barn, särskilt flickor, att välja vetenskapliga, tekniska och matematiska studier, medan pojkar uppmuntras att arbeta inom vård- och undervisningsyrken.

5.5

Ojämlikhet i tillgången till hälso- och sjukvård är moraliskt och socialt orättvist. Det strider mot patienternas grundläggande rätt till bästa möjliga hälsa, inbegripet psykisk hälsa. Dessutom medför det inte bara en mänsklig kostnad, utan är också dyrt med hänsyn till de offentliga utgifternas ekonomiska hållbarhet. Förutom hälsoriskerna har en minskning av barns emotionella och psykiska välbefinnande konstaterats vara en följd av covid-19-pandemin, och många barn lider av oro på grund av bristande information och osäkerhet om den nuvarande situationen eller upplever ensamhet och har självmordstankar. Snabb medicinsk hjälp och stöd för psykisk hälsa av hög kvalitet är av avgörande betydelse i dessa situationer.

5.6

I genomsnitt bor 5,4 % av barnen i skolåldern (6–16 år) i Europa i hushåll som inte har råd med dator eller internetuppkoppling. Att bekämpa fattigdom bland barn och familjer inom ramen för barngarantin innebär också att ta itu med digital fattigdom. Indikatorn för allvarlig materiell fattigdom (13) i EU-Silc bör omfatta minst en variabel för digital fattigdom. En av fyra EU-medborgare kan inte på ett adekvat sätt belysa, värma upp eller kyla sitt hem, vilket bidrar till 100 000 dödsfall varje år. Enligt en rapport från Europeiska nätverket för socialpolitik, som offentliggjordes hösten 2020, drabbar energifattigdom inte bara låginkomsthushåll utan även en stor andel medelinkomsthushåll i ett betydande antal medlemsstater. Barns livskvalitet och livsval samt deras hälsotillstånd påverkas av deras tillgång till energi. För både den sociala och den miljömässiga rättvisans skull bör energifattigdom hos barn motverkas inom ramen för barngarantin, med koppling till åtgärderna enligt princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

5.7

Efter det snabba antagandet av rådets rekommendation bör de nationella handlingsplanerna för barngarantin vara i linje med den tredelade strategin i kommissionens rekommendation 2013/112/EU (14) om att investera i barn (tillgång till adekvata resurser, tillgång till bra tjänster till rimlig kostnad och barns rätt till delaktighet) och utarbetas i samråd med barn och deras familjer och organisationer i det civila samhället, där den nationella, regionala och lokala civila dialogen stärks. Organisationer som tillhandahåller stödtjänster, både offentliga och ideella, bör ingå bland de intressenter som deltar i barngarantiprocessen, liksom arbetsmarknadens parter som är kopplade till tjänsteområdena, för att säkerställa anständiga arbetsvillkor och tillgång till tjänster av högsta kvalitet för barn.

5.8

EESK välkomnar förslaget om nationella samordnare för barngarantin, med lämpliga resurser och mandat, som ska samordna och övervaka genomförandet av rekommendationen. Ett effektivt system kommer att vara nödvändigt för att inrätta mellanstatliga samordningsarrangemang (på nationell och subnationell nivå) i syfte att utveckla, genomföra och övervaka barns välbefinnande och minska fattigdom och social utestängning bland barn. Man måste se till att integrerade strategier på nationell nivå omsätts i integrerade strategier på regional och lokal nivå och att ändamålsenliga arrangemang säkerställer synergieffekter mellan dem. Alla relevanta indikatorer bör om möjligt delas upp på lokal nivå för att få en tydligare bild av territoriella skillnader och för att bättre kunna planera och övervaka genomförandet av rekommendationen.

5.9

Covid-19-pandemin har belyst utmaningar som redan fanns och omedelbara behov för många familjer i otrygga situationer som sannolikt kommer att påverkas mest av pandemins långsiktiga konsekvenser i fråga om ekonomi, utbildning, hälsa och välbefinnande. Luckorna i och bristen på samordning mellan systemen har förstärkts. Försämrade ekonomiska och sociala villkor har ökat risken för vanvård av barn. Stängningen av utbildningsinstitutioner har lett till allvarliga svårigheter för många föräldrar och omsorgsgivare. Frånvaro ökade risken för att barn från marginaliserade grupper skulle sluta skolan i förtid och gjorde det mycket svårt för barn med funktionsnedsättning, inbegripet inlärningssvårigheter. Det är viktigt att skolmiljöer ger alla barn samma möjligheter och riktat stöd när så behövs.

5.10

Familjetjänster kan spela en viktig roll för att hjälpa familjer att hantera denna situation (15). Stöd till familjer i deras grundläggande roll omfattar att fylla luckor inom utbildning, social inkludering, föräldrakunskap, psykiskt välbefinnande, tillgång till tjänster, sysselsättning och inkomster, samtidigt som man även ser bortom socialpolitiken. EESK upprepar därför sin efterlysning av en ”omsorgsgiv för Europa”för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster av högre kvalitet för alla under hela livscykeln (16). Barns hälsa och välbefinnande är beroende av 2000-talets allmänna familjepolitik, där barn behandlas lika oavsett familjesituation.

5.11

Den sociala dialogen spelar en roll när det gäller att utveckla praktiska verktyg för att göra barnomsorgen mer tillgänglig och ekonomiskt överkomlig genom att till exempel skapa gemensamma fonder i form av kollektivavtal för att stödja barnomsorgsprojekt som tar itu med särskilda behov hos förvärvsarbetande föräldrar inom specifika sektorer, såsom omsorg för barn med sjukdom och funktionsnedsättning och omsorg utanför vanliga öppettider. Det är därför mycket viktigt att ta hänsyn till arbetsmarknadsparternas gemensamma uttalande, enligt vilket bristen på barnomsorg efter skoltid och under lov i Europa är ett stort hinder för heltidsarbete för föräldrar med barn i skolåldern. Det är mycket viktigt med samarbete mellan heldagsomsorg och den sociokulturella sfären, såsom idrottsklubbar, musikskolor och kulturella initiativ. Fysisk aktivitet och kulturell utbildning bidrar i hög grad till barns fysiska, sociala, emotionella och kulturella utveckling.

---

(1)  EUT C 44, 11.2.2011, s. 34.

(2)  EUT C 43, 15.2.2012, s. 34.

(3)  EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.

(4)  Europaparlamentets resolution (2015) om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom (EUT C 366, 27.10.2017, s. 19), punkt 46.

(5)  Interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(6)  Feasibility study for a child guarantee, final report.

(7)  Europaparlamentets resolution (2021) om barns rättigheter mot bakgrund av kommissionens strategi för barns rättigheter.

(8)  WHO Europa, ”The rise and rise of interpersonal violence – an unintended impact of the COVID-19 response on families” (2020).

(9)  Unicef, ”Supporting Families and Children Beyond COVID-19 – Social protection in high-income countries” (2021).

(10)  Unicef, ”Children speak up about the rights and the future they want” (2021).

(11)  EUT C 10, 11.1.2021, s. 63.

(12)  Feasibility study for a child guarantee, final report.

(13)  Denna indikator håller på att ersättas med en indikator för allvarlig materiell och social fattigdom.

(14)  Kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013– Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (EUT L 59, 2.3.2013, s. 5).

(15)  OECD, ”Looking beyond COVID-19: Strengthening family support services across the OECD”.

(16)  EUT C 220, 9.6.2021, s. 13.