—

Sökanden har till stöd för denna grund gjort gällande att ärendet inte har utretts av den polska konkurrensmyndigheten i enlighet med artikel 13.2 i förordning nr 1/2003. Sökanden hade nämligen anmält ett misstänkt fall av konkurrensbegränsande beteende hos ordföranden för Urząd Ochrony Konkurencji i Konsumentów (konkurrens- och konsumentskyddsverket) (nedan kallat ordföranden). Denna myndighet vägrade emellertid att ingripa mot överträdelsen i enlighet med de rättsliga bestämmelserna eller att göra en bedömning av det ifrågavarande beteendet. Den och motiverade detta med att den saknade tillräckliga uppgifter och uppmanade sökanden att inkomma med uppgifter. Myndighetens agerande kan följaktligen inte betecknas som ett ”handläggande av ett ärende” i den mening som avses i kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (2), eller i tribunalens praxis. Kommissionen har således felaktigt utgått från artikel 13.2 i förordning nr 1/2003 när den avvisade sökandens klagomål. Sökanden har vidare gjort gällande att ärendet, som en följd av kommissionens avvisning, inte har handlagts av någon myndighet vilket i princip strider mot artikel 18 i förordning n r 1/2003.

—

Sökanden har till stöd för denna grund gjort gällande att denne inte kommit i åtnjutande av sina rättigheter enligt artikel 41.1 i stadgan, eftersom ingen myndighet har tagit åt sig sökandens ärende. Sökanden har inte getts möjligheten att agera, eftersom, för det första, de nationella bestämmelserna inte föreskriver någon möjlighet att väcka talan mot ordförandens beslut att inte ingripa mot en överträdelse, och, för det andra, kommissionen valt att inte ta upp ärendet med den felaktiga motivationen att det redan har handlagts. Sökanden har följaktligen inte kunnat göra gällande sina rättigheter. Sökanden påpekar att kommissionen inte har beaktat samtliga omständigheter i det ifrågavarande ärendet och inte noggrant bedömt sökandens situation. Kommissionen borde nämligen ha förvissat sig om och hur ärendet handlagts, och följaktligen ha gjort en detaljerad analys om konkurrensmyndighetens arbete. Kommissionen har inte fullgjort denna uppgift och har således inte beaktat sin plikt att visa rimlig aktsamhet, en plikt som härrör från rätten till en god förvaltning. Kommissionen har inte heller beaktat skyldigheten enligt artikel 105.1 FEUF. Den har nämligen inte beaktat den omständigheten att ett ärende gällande ett eventuellt konkurrensbrott, för det fall klagomålet avvisas, kommer att förbli outrett med hänsyn till att den nationella myndigheten inte uttalat sig i detta avseende.