1.

Ska artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att det föreligger extraordinära omständigheter när en flygning ställs in för att ett annat flygplan vid en gate på motsatt sida flyttats och ett höjdroder därvid skadas på det flygplan som skulle användas för den flygning som sedan ställdes in?

2.

Ska artiklarna 5.3 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 tolkas så, att det utförande lufttrafikföretaget som påstår att en inställd flygning har orsakats av extraordinära omständigheter, endast kan åberopa ansvarsfrihet enligt artikel 5.3 i förordningen om det även kan visa att följderna av den inställda flygningen för den enskilda passageraren inte heller hade kunnat undvikas genom ombokning med alternativ transport?

3.

Måste en sådan ombokning som avses i fråga 2 uppfylla närmare angivna tidsmässiga eller kvalitativa kriterier, särskilt de kriterier som anges i artikel 5.1 c punkt iii eller i artikel 8.1 b och c i förordningen?

1.

Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, ska tolkas så, att en kollision mellan höjdrodret på ett flygplan i parkeringsläge och en winglet på ett flygplan från ett annat flygbolag, som orsakats av det andra flygplanets rörelse, omfattas av begreppet ”extraordinära omständigheter” i den mening som avses i denna bestämmelse.

2.

Artikel 5.1 c i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att för det fall ett lufttrafikföretag ställer in den ursprungliga planerade flygningen på grund av extraordinära omständigheter och bokar om en passagerare till en flygning som innebär att passageraren når sin slutliga bestämmelseort dagen efter det ursprungligen planerade ankomstdatumet, utgör det en ”rimlig åtgärd” som befriar lufttrafikföretaget från sin skyldighet att tillhandahålla kompensation enligt artikel 5.1 c och artikel 7.1 i den förordningen, förutsatt att det inte fanns någon annan möjlighet till direkt eller indirekt transport med en flygning som tillhandahålls av lufttrafikföretaget självt eller av ett annat lufttrafikföretag som kunde ankomma med en mindre försening än det berörda lufttrafikföretagets nästa flygning, såvida inte det senare bevisar att tillhandahållandet av en sådan alternativ transport skulle ha utgjort en oacceptabel börda för företaget med tanke på dess kapacitet vid den aktuella tidpunkten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.