Kommissionens tillkännagivande – Tillämpning av unionens läkemedelslagstiftning på marknader som historiskt sett varit beroende av leveranser av läkemedel från eller via Storbritannien efter att övergångsperioden löper ut

(2021/C 27/08)

ANSVARSFRISKRIVNING

Syftet med detta vägledande tillkännagivande är att göra det lättare att tillämpa EU:s läkemedelslagstiftning på marknader som historiskt sett varit beroende av leveranser av läkemedel från eller via Storbritannien efter att övergångsperioden löper ut genom att ange hur kommissionen kommer att anpassa de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG, 2001/83/EG, 2001/20/EG och kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 till denna speciella situation. Tillkännagivandet är avsett som en hjälp till myndigheter och berörda aktörer. Det är dock bara Europeiska unionens domstol som är behörig att tolka unionslagstiftningen med avgörande verkan.

(Denna text ersätter texten i C(2020) 9264 som offentliggjordes i EUT C 447, 23.12.2020, s. 10)

Den 1 februari 2020 utträdde Förenade kungariket ur Europeiska unionen och blev ett tredjeland (1). Utträdesavtalet (2) föreskriver en övergångsperiod som löper ut den 31 december 2020. Till och med det datumet är unionsrätten i dess helhet tillämplig på och i Förenade kungariket (3). Det innefattar unionens läkemedelslagstiftning, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG (4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (5), kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 (6) och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG (7), vilka är relevanta för detta tillkännagivande.

Efter att övergångsperioden har löpt ut är unionsrätten inte längre tillämplig på och i Förenade kungariket. När protokollet om Irland/Nordirland (nedan kallat protokollet) börjar gälla blir dock viss unionslagstiftning (däribland ovannämnda lagstiftning) och tillhörande genomförande-, ändrings- och ersättningsbestämmelser tillämpliga på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland i enlighet med artikel 5.4, bilaga 2, punkt 20 i protokollet.

I praktiken innebär detta särskilt följande:

—	Läkemedel (inom ramen för ovannämnda lagstiftning) som släpps ut på marknaden i Nordirland måste uppfylla de rättsliga krav som fastställs i unionsrätten (jfr artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland och bilaga 2 i det protokollet).

—	Läkemedel måste ha ett giltigt godkännande för försäljning i EU eller i Nordirland, och innehavaren av godkännandet måste befinna sig i EU eller i Nordirland.

—	Handel med läkemedel från Storbritannien till Nordirland eller unionen utgör import i den mening som avses i tillämplig unionsrätt.

—	Handel med läkemedel från unionen eller Nordirland till någon annan del av Förenade kungariket (Storbritannien) eller något annat tredjeland utgör export i den mening som avses i tillämplig unionsrätt.

—	Godkännanden som utfärdas av brittiska myndigheter är i princip inte giltiga enligt unionsrätten och kan enbart erkännas i Nordirland om de godtas i enlighet med tillämplig unionsrätt (jfr artikel 7.3 i protokollet).

—

De etapper inom läkemedelsförsörjningen som måste genomföras i unionen (t.ex. satsfrisläppning) för att göra det möjligt att släppa ut läkemedel på marknaden i enlighet med unionsrätten måste utföras inom unionsrättens (geografiska) tillämpningsområde, dvs. i unionen eller Nordirland, och enbart åtgärder som får genomföras i tredjeländer får utföras i Storbritannien.

Kommissionen och Europeiska läkemedelsmyndigheten har sedan 2017 arbetat aktivt för att sprida all relevant information, i syfte att uppmärksamma samtliga relevanta berörda parter på effekterna av Förenade kungarikets utträde och behovet av anpassningar i tid innan övergångsperioden löper ut. Nödvändiga förändringar har i synnerhet klargjorts i tillkännagivanden om brexit, senast ändrade och offentliggjorda den 7 maj 2020 om kliniska prövningar (8) och den 13 mars 2020 om läkemedel (9).

Vissa marknader har dock historiskt sett varit beroende av leveranser av läkemedel från eller via Storbritannien (Cypern, Irland, Malta och Nordirland) (10) och kan fortfarande behöva mer tid för att anpassa leveranskedjor och ta hänsyn till att övergångsperioden löper ut. Mot den bakgrunden är det av yttersta vikt att unionens läkemedelslagstiftning genomförs och genomdrivs på ett sätt som både förhindrar läkemedelsbrist och säkerställer en hög nivå på det folkhälsoskydd som föreskrivs i unionsrätten.

Kommissionen har fastställt att följande utmaningar (som beskrivs nedan) utgör de huvudsakliga svårigheterna när det gäller att efterleva unionens läkemedelslagstiftning för ovannämnda marknader, som historiskt sett är beroende av leveranser av läkemedel från eller via Storbritannien.

1.	Brist på aktörer som innehar det tillverkningstillstånd som krävs för import av läkemedel från tredjeland.

2.	Svårigheter att utföra tester för kvalitativ analys (”partiprovning”).

3.	Svårigheter att efterleva bestämmelserna i direktiv 2001/83/EG och delegerad förordning (EU) 2016/161 med avseende på placering och kontroll av den unika identitetsbeteckningen.

Mot bakgrund av dessa utmaningar, och med beaktande av de exceptionella omständigheterna i samband med covid-19-pandemin, noterar kommissionen begäran från både privata och offentliga berörda parter i unionen och Förenade kungariket om mer tid för övergången till fullständig överensstämmelse med unionens läkemedelslagstiftning.

1.   Brist på aktörer som innehar det tillverkningstillstånd som krävs för import av läkemedel från tredjeland

A.   Humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel

Enligt artikel 40.3 i direktiv 2001/83/EG och artikel 44.3 i direktiv 2001/82/EG är alla som släpper ut ett läkemedel från tredjeländer på marknaden i enlighet med unionsrätten (i unionen och i Nordirland) en importör i den mening som avses i unionsrätten, och måste därför inneha ett tillverkningstillstånd som har utfärdats av den medlemsstat där importören är etablerad eller, när det gäller importörer som är etablerade i Nordirland, av Förenade kungariket som agerar med avseende på Nordirland, i enlighet med artiklarna 41 och 42 i direktiv 2001/83/EG för humanläkemedel och/eller artiklarna 45 och 46 i direktiv 2001/82/EG för veterinärmedicinska läkemedel. Villkoren för ett sådant tillverkningstillstånd inbegriper bland annat att ha tillgång till en person med särskild kompetens i unionen eller Nordirland, inspektion av tillverkare/importör och efterlevnad av riktlinjerna för god tillverkningssed.

Enligt artikel 118 i direktiv 2001/83/EG och artikel 84.1 e i direktiv 2001/82/EG är de behöriga myndigheter som tillämpar unionens läkemedelslagstiftning skyldiga att tillfälligt dra in eller återkalla godkännandet för försäljning av ett läkemedel om innehavaren av det godkännandet inte har ett giltigt tillverkningstillstånd eller inte uppfyller något av de villkor som krävs för att erhålla ett sådant tillverkningstillstånd.

I syfte att ge aktörer på de marknader som historiskt sett har varit beroende av läkemedelsleveranser från Storbritannien extra tid för att till fullo uppfylla kraven i unionens läkemedelslagstiftning, under de exceptionella omständigheter som råder under en global pandemi, skulle de behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, kunna tillämpa följande praxis mellan januari 2021 och den 31 december 2021.

I sådana fall skulle de behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, tillåta att läkemedel importeras från Storbritannien av partihandlare som inte innehar det tillverkningstillstånd som krävs enligt artikel 40 i direktiv 2001/83/EG och artikel 44 i direktiv 2001/82/EG och de skulle heller inte tillfälligt återkalla eller upphäva godkännandet för försäljning av läkemedlen i fråga, såsom krävs enligt artikel 118 i direktiv 2001/83/EG och artikel 84.1 e i direktiv 2001/82/EG, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

—

De läkemedel som levereras från eller via Storbritannien och släpps ut på marknaden i enlighet med unionsrätten (dvs. importeras till unionen eller Nordirland) har genomgått tester för kvalitativ analys (”partiprovning” (11)) antingen i unionen, i enlighet med artikel 51.3 i direktiv 2001/83/EG för humanläkemedel och artikel 44.3 i direktiv 2001/82/EG för veterinärmedicinska läkemedel, eller i Storbritannien i enlighet med artikel 20 b i direktiv 2001/83/EG för humanläkemedel och artikel 24 b i direktiv 2001/82/EG för veterinärmedicinska läkemedel (se avsnitt 2 i detta tillkännagivande).

—

De läkemedel som levereras från eller via Storbritannien och släpps ut på marknaden i enlighet med unionsrätten (dvs. importeras till unionen eller Nordirland) har varit föremål för satsfrisläppning som utförts av en person med särskild kompetens i unionen eller en person med särskild kompetens i Förenade kungariket. Personen med särskild kompetens tillämpar kvalitetsnormer som överensstämmer med de som fastställs i unionsrätten och säkerställer på så vis en likvärdig skyddsnivå när det gäller människors hälsa.

—

Den aktör som släpper ut läkemedel som levereras från eller via Storbritannien på marknaden i enlighet med unionsrätten (i unionen eller i Nordirland) innehar ett tillstånd för partihandel som, innan övergångsperioden löper ut, har utfärdats i enlighet med artikel 77.1 i direktiv 2001/83/EG för humanläkemedel och/eller artikel 65.1 i direktiv 2001/82/EG för veterinärmedicinska läkemedel.

—

Godkännandet för försäljning av det berörda läkemedlet har, på grundval av och i enlighet med unionsrätten, utfärdats av behörig myndighet i en EU-medlemsstat eller av kommissionen eller, när det gäller läkemedel som släpps ut på marknaden i Nordirland, av den behöriga myndigheten i Förenade kungariket.

—	Läkemedel som levereras från eller via Storbritannien görs tillgängliga för slutkonsumenten på samma marknad som historiskt sett varit beroende av Storbritannien för läkemedelsförsörjningen. De importeras till dessa länder och tillgängliggörs inte i andra EU-medlemsstater.

De behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, skulle i detta fall även månadsvis rapportera till kommissionen om de framsteg som har gjorts av partihandlare som importerar läkemedel i fråga om att uppfylla de villkor som krävs för att erhålla ett tillverkningstillstånd i enlighet med artikel 41 i direktiv 2001/83/EG och artikel 45 i direktiv 2001/82/EG. Partihandlarna måste i synnerhet ingå avtalsförhållanden med personer med särskild kompetens i unionen.

B.   Prövningsläkemedel

Enligt artikel 13 i direktiv 2001/20/EG måste även importören inneha ett tillverkningstillstånd för att släppa ut prövningsläkemedel från tredjeland på marknaden i enlighet med unionsrätten. När övergångsperioden har löpt ut gäller detta även för leveranser av prövningsläkemedel från eller via Storbritannien till Cypern, Irland, Malta och Nordirland. I likhet med villkoren för tillverkningstillstånd enligt artikel 41 i direktiv 2001/83/EG och artikel 44 i direktiv 2001/82/EG kräver artikel 13.2 i direktiv 2001/20/EG att innehavaren av ett sådant tillverkningstillstånd stadigvarande och fortlöpande har tillgång till minst en person med särskild kompetens inom ramen för unionsrättens tillämpningsområde, dvs. i unionen eller i Nordirland.

I syfte att ge aktörer på de marknader som historiskt sett har varit beroende av läkemedelsleveranser från Storbritannien extra tid för att till fullo uppfylla kraven i unionens läkemedelslagstiftning, under de exceptionella omständigheter som råder under en global pandemi, skulle de behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, kunna tillämpa följande praxis mellan januari 2021 och den 31 december 2021 när det gäller prövningsläkemedel.

I sådana fall skulle de behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, tillåta att prövningsläkemedel importeras från Storbritannien av prövningsställen eller sponsorer som inte innehar det tillverkningstillstånd som krävs enligt artikel 13 i direktiv 2001/20/EG, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

—

Läkemedel som levereras från eller via Storbritannien och som godkänts för användning i enlighet med unionsrätten (dvs. importeras till EU eller Nordirland) har genomgått satsfrisläppning antingen i unionen, i enlighet med artikel 13.3 i direktiv 2001/20/EG, eller i Storbritannien i enlighet med artikel 13.3 i direktiv 2001/20/EG.

—	Läkemedel som levereras från eller via Storbritannien görs tillgängliga för slutkonsumenten på samma marknad som historiskt sett varit beroende av Storbritannien för läkemedelsförsörjningen. De importeras till dessa länder och tillgängliggörs inte i andra EU-medlemsstater.

De behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, skulle i detta fall även månadsvis rapportera till kommissionen om de framsteg som har gjorts av aktörer som importerar prövningsläkemedel i fråga om att uppfylla de villkor som krävs för att erhålla ett tillverkningstillstånd i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/20/EG. Aktören måste i synnerhet ingå avtalsförhållanden med personer med särskild kompetens i unionen.

2.   Partiprovning av humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel

Enligt artikel 51.1 b i direktiv 2001/83/EG och artikel 55.1 b i direktiv 2001/82/EG måste läkemedel som importeras till EU genomgå tester för kvalitativ analys (”partiprovning”) i EU/EES. Kravet på en anläggning för frisläppande av tillverkningssatser i unionen är en hörnsten i unionens system för att säkerställa kvaliteten på de läkemedel som släpps ut på unionens marknad. När det gäller tester för kvalitativ analys kan det dock finnas objektiva skäl som inte kan påverkas innehavarna av godkännande för försäljning och som kan ha förhindrat att sådan testverksamhet som ska utföras i unionen eller Nordirland flyttades i tid inför utgången av övergångsperioden.

I dessa fall tillåter artikel 20 b i direktiv 2001/83/EG och 24 b i direktiv 2001/82/EG att importörer som släpper ut läkemedel som levererats från eller via Storbritannien på marknaden i Cypern, Irland, Malta eller Nordirland och partihandlare som släpper ut sådana läkemedel på de marknaderna, såsom beskrivs i avsnitt 1 ovan, när omständigheterna så kräver, genomför vissa kontroller i Storbritannien. Med beaktande av de exceptionella omständigheter som beskrivs i detta tillkännagivande anser kommissionen att det är befogat, i den mening som avses i artikel 20 b i direktiv 2001/83/EG, och att omständigheterna så kräver, i den mening som avses i artikel 24 b i direktiv 2001/82/EG, när följande villkor uppfylls:

—

Varje sats av det berörda läkemedlet frisläpps av en person med särskild kompetens vid en anläggning i EU eller av en person med särskild kompetens vid en anläggning i Förenade kungariket som tillämpar kvalitetsnormer som är likvärdiga de normer som fastställs i unionsrätten och på så vis säkerställer en likvärdig skyddsnivå när det gäller människors eller djurs hälsa, i de fall som omfattas av avsnitt 1 ovan.

—

Den anläggning som har utsetts av den tredje part som utför testerna för kvalitativ analys övervakas av en behörig myndighet, bland annat genom kontroller på plats. Det sker påvisbara framsteg mot att flytta anläggningen för kvalitativ analys till unionen eller Nordirland. I synnerhet bör anläggningen för partiprovning ha inrättats inom en tolvmånadersperiod efter att övergångsperioden har löpt ut, dvs. senast den 31 december 2021.

För att kunna utnyttja det undantag som fastställs i artikel 20 b i direktiv 2001/83/EG för humanläkemedel och artikel 24 b i direktiv 2001/82/EG för veterinärmedicinska läkemedel bör innehavare av godkännanden för försäljning lämna en anmälan till den behöriga myndighet som beviljade godkännandet för försäljning av den berörda produkten (Cypern, Irland, Malta eller Nordirland) och där klargöra att – och varför i deras mening – ovannämnda kriterier för att det är befogat, i den mening som avses i artikel 20 b i direktiv 2001/83/EG, och att omständigheterna så kräver, i den mening som avses i artikel 24 b i direktiv 2001/82/EG, har uppfyllts. MHRA och VMD är de behöriga myndigheterna för läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som ska släppas ut på marknaden i Nordirland. När det gäller centralt godkända läkemedel bör företag kontakta Europeiska läkemedelsmyndigheten.

En sådan anmälan bör lämnas in utan onödigt dröjsmål och mottas snarast möjligt efter det att övergångsperioden har löpt ut (och i alla händelser inte senare än den 30 januari 2021).

3.   Krav rörande placering av den unika identitetsbeteckningen för humanläkemedel

I och med att den nuvarande versionen av protokollet gör direktiv 2001/83/EG tillämpligt på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland gäller de säkerhetsdetaljer (dvs. medel för att förhindra manipulering och den unika identitetsbeteckningen) som anges i artiklarna 54 o och 54a.1 i direktiv 2001/83/EG även läkemedel som släpps ut på marknaden i Nordirland. Utan att det påverkar tillämpningen av denna unionslagstiftning på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland kommer utsläppande på marknaden av läkemedel i andra delar av Förenade kungariket än Nordirland inte att kräva användning av de säkerhetsdetaljer, såsom den unika identitetsbeteckningen, som föreskrivs i unionsrätten.

Detta innebär att förpackningar med läkemedel som är avsedda för Storbritannien från och med den 1 januari 2021 bör åtskiljas från förpackningar som är avsedda för Cypern, Irland, Malta eller Nordirland – till och med om leveransvägen går genom Storbritannien. Liksom när det gäller alla läkemedel som släpps ut på marknaden i unionen måste informationen på de cypriotiska, irländska, maltesiska och nordirländska förpackningarna laddas upp i den europeiska hubben, eller respektive territoriums databassystem, men det gäller inte informationen på de förpackningar vars slutdestination är i en annan del av Förenade kungariket än Nordirland (Storbritannien).

När det gäller förpackningar som exporteras från unionen till ett tredjeland som Förenade kungariket måste den ekonomiska aktör som exporterar läkemedlen, i enlighet med artikel 22 i delegerad förordning (EU) 2016/161, avaktivera eventuella unika identitetsbeteckningar som har anbringats på förpackningen före export.

När läkemedel via Storbritannien levereras till Cypern, Irland, Malta eller Nordirland skulle det således, i princip, åligga den importör som innehar ett tillverkningstillstånd att anbringa en ny unik identitetsbeteckning på läkemedlet i fråga när det släpps ut på marknaden (jfr artikel 4 i delegerad förordning (EU) 2016/161). För närvarande finns det dock inga importörer med tillverkningstillstånd i Cypern, Irland, Malta eller Nordirland som har kapacitet att fullgöra skyldigheten att anbringa en ny unik identitetsbeteckning i enlighet med unionsrätten från och med den 1 januari 2021. Det innebär att efterlevnad i praktiken är omöjlig. Samtidigt måste man undvika att tillåta läkemedel utan säkerhetsdetaljer på unionens marknad, i syfte att säkerställa en hög nivå på folkhälsoskyddet och förhindra förfalskade läkemedel i unionen.

Kommissionen har därför för avsikt att ändra artikel 22 i delegerad förordning (EU) 2016/161 för att komma till rätta med situationen.

De ekonomiska aktörer som ansvarar för exporten av läkemedel (som släpps ut på marknaden i unionen, exporteras till Storbritannien och sedan importeras i Cypern, Irland, Malta eller Nordirland) från unionen till Storbritannien skulle därför inte längre vara skyldiga att avaktivera den unika identitetsbeteckningen i enlighet med artikel 22 i delegerad förordning (EU) 2016/161.

Utifrån denna modell skulle de behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, tillåta import av läkemedel från Storbritannien med unika identitetsbeteckningar som inte har avaktiverats, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

—	Den partihandlare eller innehavare av godkännande för försäljning som är etablerad i unionen och bär ansvaret för exporten av läkemedlet till Förenade kungariket har kontrollerat den unika identitetsbeteckningen gentemot den europeiska databasen eller det nationella databassystemet.

—	Den partihandlare som importerar produkten till Nordirland, Irland, Cypern eller Malta har kontrollerat den unika identitetsbeteckningen gentemot den europeiska databasen eller det nationella databassystemet.

De behöriga myndigheterna i Irland, Malta, Cypern och Förenade kungariket, med avseende på Nordirland, skulle i detta fall likaså månadsvis rapportera till kommissionen om de framsteg som har gjorts av de partihandlare som importerar läkemedel i fråga om att uppfylla skyldigheterna enligt direktiv 2001/83/EG och delegerad förordning (EU) 2016/161 när det gäller placering av den unika identitetsbeteckningen.

---

(1)  Ett tredjeland är ett land som inte är medlem i EU.

(2)  Avtal om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT L 29, 31.1.2020, s. 7) (nedan kallat utträdesavtalet).

(3)  Med förbehåll för vissa undantag som anges i artikel 127 i utträdesavtalet, vilka inte är relevanta för detta tillkännagivande.

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

(6)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel (EUT L 32, 9.2.2016, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (EGT L 121, 1.5.2001, s. 34).

(8)  https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/brexit_files/info_site/clinical-trials_en.pdf

(9)  https://www.ema.europa.eu/en/documents/regulatory-procedural-guideline/notice-stakeholders-withdrawal-united-kingdom-eu-rules-medicinal-products-human-use-veterinary_en.pdf

(10)  Dessa medlemsstater pekas ut i detta tillkännagivande eftersom de historiskt sett varit beroende av den brittiska marknaden för sin läkemedelsförsörjning och faktumet att en stor andel av deras läkemedelsimport kommer från Förenade kungariket.

(11)  Enligt artikel 51.1 b i direktiv 2001/83/EG och artikel 55.1 b i direktiv 2001/82/EG måste läkemedel som importeras till EU genomgå tester för kvalitativ analys (”partiprovning”) i EU/EES. I dessa bestämmelser föreskrivs att varje tillverkningssats av läkemedel som kommer från tredje land, oavsett om tillverkningen har skett i unionen, har undergått en fullständig kvalitativ analys i en medlemsstat, en kvantitativ analys av åtminstone alla de aktiva substanserna och alla andra undersökningar eller kontroller som krävs för att garantera läkemedlens kvalitet i enlighet med de krav som legat till grund för godkännandet för försäljning.