Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kampanjers effekter på deltagandet i det politiska beslutsfattandet

(förberedande yttrande på begäran av det kroatiska ordförandeskapet)

(2020/C 311/03)

Föredragande:	Marina ŠKRABALO
Medföredragande:	Cinzia DEL RIO

Samråd	Skrivelse, 10.9.2019
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	3.3.2020
Antagande vid plenarsessionen	10.6.2020
Plenarsession nr	552
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	209/2/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar det kroatiska ordförandeskapets initiativ att begära ett yttrande om kampanjers effekter på deltagandet i det politiska beslutsfattandet, som förhoppningsvis kommer att bidra till en läglig politisk debatt i relevanta rådskonstellationer och beredande organ om viktiga områden för förbättringar av EU:s valprocess, på grundval av kommissionens förestående eftervalsrapport. Den politiska debatten kommer att möjliggöra ett bidrag i god tid från medlemsstaterna till kommissionens handlingsplan för demokrati och till konferensen om Europas framtid, som kommer att inledas under det kroatiska ordförandeskapet. Tiden är inne för en ny, samordnad insats för att skydda och stärka den europeiska demokratin under hela den nya politiska cykeln för EU:s institutioner. För detta syfte uppmanar EESK det kroatiska ordförandeskapet att agera som en katalysator för att främja ett nära samarbete mellan alla EU-institutioner, framför allt Europaparlamentet och kommissionen, men även EESK, Europeiska regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

1.2

Allmänhetens deltagande i EU:s politiska beslutsfattande, främst genom deltagande i val, men också genom politiska debatter och politiskt samråd, är avgörande för att blåsa nytt liv i den europeiska demokratin och trygga legitimiteteten hos EU:s institutioner och instrument. EESK uppmanar EU-institutionerna att bygga vidare på erfarenheterna från 2019 års val med politiska åtgärder i rätt tid och en samordnad institutionell insats för att förbättra den nuvarande situationen för EU:s valprocess och maximera ett tillfredsställande deltagande i valet till Europaparlamentet 2024 och därefter.

1.3

Den historiska trenden med sjunkande deltagande i valen till Europaparlamentet fortsätter, eftersom det relativt höga valdeltagandet 2019 ändå var lägre än valdeltagandet mellan 1979 och 1994 (1). Därför måste lärdomar dras från det senaste valet i syfte att öka deltagandet av välinformerade medborgare i nästa val till Europaparlamentet och på lång sikt. Det är viktigt att erkänna att det avsevärt lägre deltagandet i valet till Europaparlamentet jämfört med deltagande i nationella val är en långvarig tendens (2) och att se det ökade deltagandet av unga och utbildade väljare i 2019 års val till Europaparlamentet som en möjlig ny positiv tendens.

1.4

EESK anser att EU-institutionerna måste tänka om för att kunna anta en alltmer effektiv strategi i förhållande till den europeiska allmänheten, och att de måste samarbeta med allmänheten, det civila samhället och arbetsmarknadens parter i all kommunikation, särskilt i kampanjer, och sträva efter att involvera dessa genom att vara både en känslomässig och rationell dragkraft. I detta avseende välkomnar EESK Europaparlamentets nya väljarorienterade förhållningssätt till offentliga informationskampanjer och ger sitt fulla stöd till dess övergripande plan att bygga vidare på framgången med den senaste valkampanjen. EESK efterlyser tillräckliga budgetanslag och personalresurser för parlamentets arbete med kampanjer så att det kan fördjupa och bredda sitt rika nätverk av anslutna organisationer i det civila samhället, frivilligarbetare och opinionsbildare, genomföra en rad tematiska kampanjer under de kommande fem åren och förbereda en livlig valkampanj 2024.

1.5

EESK efterlyser ett ännu närmare samarbete mellan parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna, liksom med EESK och Europeiska regionkommittén samt alla berörda parter, om en genomtänkt utformning och både ett decentraliserat och centraliserat genomförande av framtida informationskampanjer om EU-frågor och nästa Europaparlamentsval, så att de blir mer verkningsfulla när det gäller att nå ut till, informera och engagera en stor majoritet av Europas befolkning.

1.6

EESK anser att desinformation är ett direkt hot inte bara mot medborgarnas förmåga att fatta väl övervägda politiska beslut, utan även mot det europeiska integrationsprojektet och därmed mot EU:s enhet, välstånd och globala inflytande. En rad främmande makter, samt extremistgrupper som motsätter sig europeiskt samarbete och starkare sammanhållning, har intresse av att försvaga EU:s demokratiska beslutskapacitet (3). EESK vill uttrycka sitt starka stöd för EU:s pågående insatser mot både extern och inhemsk desinformation (4) och uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa full efterlevnad av uppförandekoden om desinformation och därtill kopplade uppföljande regleringsåtgärder, ytterligare utveckling av det nyligen inrättade ”systemet för tidig varning” och StratComs underrättelseenheter samt utvidgningen av Europeiska utrikestjänstens åtgärder mot desinformation, parallellt med en avsevärd ökning av EU:s åtgärder mot inhemsk desinformation.

1.7

EESK efterlyser ytterligare åtgärder från kommissionen och parlamentet när det gäller att möjliggöra tillräckliga budgetmedel till åtgärder för att stärka samhällets motståndskraft mot desinformation och utöka övervakningen till att omfatta fler externa och inhemska aktörer som utgör ett hot, och för att intensifiera informationsutbytet mellan institutionerna och medlemsstaterna samt internationellt.

1.8

EESK ger sitt fulla stöd till kommissionens förslag om att utarbeta en ”europeisk handlingsplan för demokrati” som bör vara omfattande och kontinuerlig, med förmåga att åstadkomma förändring, och underbyggd av ekonomiskt stöd och interinstitutionell samordning. Syftet med den europeiska handlingsplanen för demokrati och därmed sammanhängande framtida initiativ bör vara att göra mycket mer för att åstadkomma fria och pluralistiska medier och en oberoende journalistik av hög kvalitet, effektiv reglering av sociala medier, särskilt i syfte att bekämpa desinformation och med regler för politisk reklam på internet och innehållsansvar, en moderniserad valprocess, inkludering av missgynnade grupper, främst personer med funktionsnedsättning, och omfattande medborgarutbildning om Europeiska unionen och dess demokratiska process i alla medlemsstater. EESK erinrar om sitt förslag om en ambitiös strategi för kommunikation, utbildning och medvetandegörande av allmänheten om grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati (5).

1.9

EESK uppmanar EU-institutionerna och det kroatiska ordförandeskapet att fortlöpande ägna uppmärksamhet åt förhandlingarna i samband med EU-budgeten avseende anslag till utbildning om EU:s värden, institutionella frågor och medborgarskap, som ett centralt verktyg för den europeiska demokratin. Man bör öronmärka lämplig finansiering för hela spektrumet av EU:s utbildningsinsatser, liksom för de åtgärder som föreslås i den europeiska handlingsplanen för demokrati, och säkerställa bättre samstämmighet mellan de olika budgetkomponenterna. En ökad andel av anslagen till det framgångsrika Erasmusprogrammet bör bibehållas, och en större andel av övriga EU-program och Europeiska socialfonden bör avsättas åt detta syfte.

1.10

För att uppbåda ytterligare politiskt stöd för att förbättra samhällsutbildningen i EU uppmuntrar EESK EU-institutionerna (och det kroatiska ordförandeskapet) att stödja EESK:s förslag om att inrätta en expertgrupp på hög nivå om undervisning om EU på europeisk nivå, med företrädare för medlemsstaterna och ledande utbildningsexperter. Gruppen skulle kunna tillhandahålla politiska förslag och rekommendationer för diskussion bland utbildningsministrar, och detta skulle kunna leda till slutsatser från rådet. Gruppen skulle också kunna ta initiativ till operativa förbättringar, t.ex. en central onlineplattform med en förteckning över befintligt undervisningsmaterial som genereras genom EU-finansierade projekt och nationella läroplaner, i enlighet med EESK:s förslag.

1.11

EESK uppmanar rådet och kommissionen att särskilt uppmärksamma den brännande frågan om inkludering av personer med funktionsnedsättning, etniska minoriteter, migranter, fattiga människor på landsbygden och andra missgynnade samhällsgrupper som under lång tid har varit underrepresenterade i valen till Europaparlamentet runtom i EU:s medlemsstater. EESK föreslår att kommissionen inom ramen för den europeiska handlingsplanen för demokrati utarbetar 1) ett lagstiftningsförslag om miniminormer för tillgänglighet till EU:s valprocess för personer med funktionsnedsättning, och 2) en ”EU-färdplan för en mer inkluderande valprocess”, åtföljd av ett finansieringsförslag, för att stödja medlemsstaterna i moderniseringen av deras valförfaranden och insatser för social delaktighet.

1.12

Den nya kommissionen bör arbeta för att ytterligare modernisera EU:s kampanjregler och valprocessen så snart som möjligt, med utgångspunkt i de åtgärder som vidtagits av den tidigare kommissionen (6). I detta avseende ger EESK sitt fulla stöd till 1) ett kontinuerligt aktivt arbete av valsamordningsnätverken tillsammans med de nationella kontaktpunkterna, som bör fungera som en katalysator för snabba förbättringar, 2) ökad tillsyn över europeiska politiska partier när det gäller insyn i deras kampanjarbete och ekonomi, efterlevnad av reglerna för uppgiftsskydd och anslutning till EU:s värden, 3) ytterligare incitament för europeiska politiska partier att stärka sin politiska samstämmighet och sitt offentliga deltagande i och utanför sina nationella medlemspartier, samt 4) åtgärder för att möjliggöra alla marginaliserade och missgynnade samhällsgruppers fulla deltagande i den demokratiska processen. Kommissionen bör också förbättra kontrollen av efterlevnaden av reglerna om delat ansvar för utveckling av mediekunnighet, inte bara mellan EU och nationella institutioner och det civila samhället, utan även bland företag som står bakom sociala medier och digitala plattformar, samt politiska aktörer.

2.   Möjligheter att öka EU-invånarnas välgrundade deltagande i val

2.1   Effektivare offentliga informationskampanjer

2.1.1

EU:s kontakter med allmänheten genom informations- och kommunikationskampanjer har förbättrats avsevärt under de senaste åren, bland annat genom insatser för att visa på hur EU:s politik specifikt påverkar människors vardag, för att använda ”vanliga” människors perspektiv i syfte att visa EU-initiativens genomslag och för att använda ny teknik för att sprida information. EU-institutionerna har omfattande resurser för att sprida information till allmänheten – genom sina förbindelsekontor i medlemsstaterna, sina webbplatser och sociala medier, sitt arbete med press och media, via EU:s byråer och många nätverk av experter och berörda parter, samt genom sina besökstjänster.

2.1.2

EU-institutionerna och de nationella regeringarna bör arbeta vidare och hårdare, samordna sig bättre och samarbeta mer med det civila samhället, arbetsmarknadens parter och EU-institutionernas kontor i medlemsstaterna för att sprida korrekt information om EU:s lagstiftning, politik och initiativ och för att göra det möjligt för människor och organisationer att informera sig om, intressera sig för och delta i EU-frågor. EU-institutionerna och medlemsstaterna bör investera mer i kapacitetsuppbyggnad och egenmakt för representativa organisationer i det civila samhället och arbetsmarknadens parter som främjar Europatanken i sina egna ”bottom-up”-kampanjer för europeiska värden, samt bör dra nytta av dessa som partner och katalysatorer i dialog med allmänheten.

2.1.3

EU-institutionerna har omfattande budgetmedel för offentlig information, inklusive kampanjer, även om dessa medel utan tvekan är små jämfört med medlemsstaternas budgetmedel för offentlig information och kampanjer (och även budgetmedlen för sådan verksamhet hos medlemsstaternas lokala och regionala myndigheter). Flera generaldirektorat inom kommissionen stöder dessutom det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas insatser för att informera européerna och få dem att delta i debatter om specifika EU-politikområden på en rad olika sätt. Den positiva roll som spelas av EU-institutionerna och det europeiska och nationella civila samhället, arbetsmarknadens parter och oberoende medier bör utvidgas och vederbörligen återspeglas i den nya EU-budgeten.

2.1.4

Europaparlamentet har varit särskilt aktivt när det gäller att främja intresset för och deltagandet i valet till Europaparlamentet. För 2019 års valkampanj strävade man efter att engagera väljarna med hjälp av emotionellt laddade budskap som var anpassade till deras specifika problem, att involvera det civila samhället och fackföreningarna mycket mer aktivt samt att driva en decentraliserad, mycket mindre institutionell kampanj med mycket större multiplikatoreffekter. Kampanjen ”Den här gången röstar jag” gav organisationerna i det civila samhället möjlighet (och ekonomiska medel för) att genomföra sina egna åtgärder och sin egen kommunikation i syfte att allmänheten skulle engagera sig i valet och att formulera sina egna idéer och visioner för Europas framtid. Den har också inspirerat många olika sociala aktörer, bland annat näringslivet, att delta i kampanjer för att få folk att rösta. Europaparlamentets eftervalsundersökning (7) tyder på att denna breda och interaktiva kampanj kan ha bidragit till det ökade valdeltagandet.

2.1.5

Inför framtida åtgärder för att öka EU-invånarnas politiska deltagande är det viktigt att komma ihåg att det finns en uppåtgående trend när det gäller positiv identifiering med EU, vilket framgår av ökningen med 11 % av den andel väljare som sade att de röstade i valet till Europaparlamentet eftersom de såg det som en medborgerlig plikt, ökningen med 11 % av andelen väljare som röstade för att de var för EU och ökningen med 6 % av den andel som upplevde att de kunde ändra saker genom att rösta. De nyckelfaktorer som skulle göra mest för att öka de svarandes vilja att rösta i nästa Europaparlamentsval uppgavs vara följande: om de fick bättre information om EU och dess inverkan på vardagslivet (43 %), om det fanns fler unga kandidater (31 %) och om det fanns fler kvinnliga kandidater (20 %). Dessutom har EU-invånarna tydligt uttryckt behovet av ett mer välgrundat politiskt deltagande, mer inkluderande valprocesser, ett mer ansvarsskyldigt politiskt ledarskap och ett effektivare institutionellt skydd mot missbruk av valprocessen genom politisk korruption, desinformation och it-angrepp (8).

2.1.6

I framtida offentliga informationskampanjer bör EU-institutionerna prioritera frågor som är av särskild vikt för väljarna. Dessa kampanjer bör genomföras under hela den politiska cykeln och innebära att det byggs upp en gemensam bas av kunskap om och förtrogenhet med EU-frågor före nästa val till Europaparlamentet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt informationskampanjer i alla geografiska områden och alla samhällsskikt, särskilt de områden som befinner sig i marginalen vad gäller politiskt deltagande och socioekonomisk utveckling och som på grund av allmän social utestängning kan vara särskilt sårbara för illvilliga desinformationskampanjer (9). Proaktiv informationsverksamhet från EU:s institutioner kräver en djupare dialog med de lokala samhällena i hela EU, genom närmare samarbete med lokala medier, lokala grupper i det civila samhället, lokala myndigheter och program för samhällsutbildning.

2.2   Investeringar i mediernas frihet och mångfald och i journalistik

2.2.1

Fria och pluralistiska medier som tillhandahåller korrekt och opartisk information till EU-invånarna är avgörande för en väl underbyggd debatt om val och politiskt beslutsfattande, och är ett viktigt vapen mot desinformation. Fria och pluralistiska medier måste vara ansvariga för sitt innehåll och transparenta i fråga om ägarskap och ekonomiska intressen.

2.2.2

Trots nedgången för ”traditionella” medier (tryckta medier och etermedier) som ett resultat av masstillgången till digitala och sociala medier använder EU-invånarna programföretagens, tidningarnas och journalisternas webbplatser och konton i sociala medier i stor utsträckning och delar och kommenterar dem på internet.

2.2.3

Även om europeiska länder dominerar bland de länder som är bäst placerade i 2019 års internationella pressfrihetsindex (10) (9 EU-medlemsstater hör till de 15 länder som har ”god pressfrihet”) och inget av dem tillhör kategorin med en ”mycket allvarlig situation”, klassificeras situationen i 12 EU-medlemsstater endast som ”ganska bra”, medan den i 6 betecknas som ”problematisk” och i en som ”svår”. Ökat våld och hot mot journalister i EU:s medlemsstater är en oroande trend för den europeiska demokratin, liksom all politisk inblandning i medierna.

2.2.4

Enligt resultaten av 2017 års Media Pluralism Monitor (11) är marknadskoncentration en källa till medelhög eller hög risk för mediepluralismen i alla EU-länder, utan undantag. De ekonomiska svårigheterna för olika traditionella medier tyder på att mediekoncentrationen är ett fenomen som sannolikt inte kommer att minska i framtiden och en eventuell minskning av mångfalden på marknaden förblir en allmänt utbredd riskfaktor. EU måste vidta antitruståtgärder för att diversifiera mediernas ägandeförhållanden och bekämpa koncentration och monopol inom medieägandet.

2.2.5

Oberoende journalistik är en kollektiv nyttighet, och avsaknaden av diversifierade och pluralistiska medier är ett tydligt marknadsmisslyckande. För journalistikens kvalitet och mångfald krävs att man stärker det politiska och ekonomiska oberoendet och kvaliteten på public service-medier och dess långsiktiga oberoende finansiering, vilket kräver nya ekonomiska modeller och affärsmodeller. EU bör göra mer för att stödja public service-medier, inklusive att ta initiativ för att hitta nya och hållbara finansieringsmodeller. I detta avseende stöder EESK förslagen för budgetperioden 2021–2027 om att införa ett underområde på 61 miljoner euro i programmet Kreativa Europa, som är avsett för kvalitetsjournalistik, inbegripet mediepluralism och mediekunnighet (12). Kommittén efterlyser dock mycket större och mer strategiska offentliga investeringar i professionell journalistik och medier.

2.2.6

EU bör också göra mer för att stödja oberoende medier och undersökande journalistik, däribland transnationella samarbetsplattformar. Unionen bör också stödja initiativ för att hitta nya sätt att finansiera kvalitetsjournalistik, inklusive icke-vinstdrivande modeller och nya socialt hållbara och inkluderande ekonomiska modeller.

2.2.7

Dessutom bör nationell lagstiftning och EU-lagstiftning mot mediemonopol och dominerande marknadspositioner stärkas, övervakas och tillämpas systematiskt. EU-initiativ för att övervaka mediernas oberoende och ägandet av media i Europa, såsom övervakningsverktyget för mediepluralism, bör stödjas ytterligare.

2.2.8

EU bör fortsätta att främja självreglerande åtgärder och organ såsom etiska koder och medieråd för att stärka de strikta normerna för journalistik, även i digitala och sociala medier. EU måste främja lika tillgång till information för alla medier och motsätta sig det godtyckliga utestängandet av journalister från presskonferenser och andra statliga publikationer av politiska skäl.

3.   Bemöta de möjligheter och utmaningar som digitala och sociala medier medför

3.1

Digitala och sociala medier gör att de flesta medborgare snabbare kan få tillgång till ett större utbud av information och åsikter, och gör det mycket lättare för dem att delta i den demokratiska debatt som möjliggörs av sociala nätverk. De bör också göra det möjligt för enskilda personer att fatta egna beslut om att filtrera den information de vill ha tillgång till. Så många som 86 % av medborgarna i EU-27 använde internet 2019 (13), och 90 % av hushållen i EU-27 har tillgång till internet, vilket – trots variationer i tillgången från 98 % av hushållen i Nederländerna till 75 % i Bulgarien – ändå möjliggör en avsevärd räckvidd (14).

3.2

Trots att digitala och sociala medier ger fler människor större möjlighet att delta är ägarkoncentrationen ännu större bland sociala medieplattformar än bland traditionella tryckta medier och etermedier, och komplicerade, kommersiellt motiverade, hemliga algoritmer filtrerar i hög grad den information som finns tillgänglig på människors konton. Till följd av detta kan den information som människor utsätts för faktiskt ha ett snävare omfång än via traditionella tryckta medier och etermedier. Framväxten av sociala medier har lett till spridning av desinformation – påhittade historier som publiceras av olika skäl, bland annat för att påverka den politiska debatten och valresultat. Bakom en stor del av denna desinformation finns falska konton. Forskare hävdar att desinformation hade en avsevärd inverkan på väljarnas beteende i presidentvalet i Förenta staterna 2016.

3.3

Som en del av kommissionens initiativ för att begränsa desinformation och säkerställa en öppen, rättvis och tillförlitlig kampanjverksamhet på internet före det senaste valet till Europaparlamentet, undertecknade i september 2018 onlineplattformar, sociala nätverk och reklambranschen (inklusive Facebook och Twitter) en självreglerande uppförandekod (15) för att ta itu med spridningen av desinformation och falska nyheter. Uppförandekoden omfattar ett brett spektrum av olika åtaganden, från öppenhet i fråga om politisk reklam till avstängning av falska konton och minskning av de ekonomiska incitamenten för dem som sprider desinformation (16). Den anses vara en viktig pelare i kommissionens åtgärdsplan mot desinformation och innehåller en bilaga med bästa praxis från undertecknarna (17).

3.4

Samtliga plattformar vidtog åtgärder inför valet till Europaparlamentet genom att märka politiska annonser och göra dem allmänt tillgängliga via sökbara annonsbibliotek (18). Enligt den självregleringspolicy som införts av Facebook kunde politiska annonser bara publiceras i länder för vilka de berörda partierna hade en auktorisering. När det stod klart att regeln inverkade negativt på de europeiska partiernas förmåga att genomföra kampanjer i hela EU, fattades ett särskilt beslut om att europeiska partier skulle undantas från regeln (19).

3.5

De första årliga självutvärderingar som utarbetades av undertecknarna av uppförandekoden i oktober 2019 (20) och rapporten från juni 2019 från den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster (Erga) (21) visar dock att alla politiska annonser i plattformarnas arkiv över politisk reklam inte var korrekt märkta som politisk reklam och att arkiven fortfarande inte lämnar tillräckliga uppgifter om riktade budskap på individnivå (”micro-targeting”) för att förhindra manipulering av väljarna och garantera större insyn i politiska kampanjer och politisk reklam, inbegripet finansieringskällor och kopplingar till särskilda intressegrupper. Dessutom har de som undertecknat uppförandekoden inte antagit några gemensamma standarder som gör det möjligt för forskare och journalister att få tillgång till personuppgifter, samtidigt som användarnas rätt till privatliv och samtycke respekteras.

3.6

Mot bakgrund av de brister som konstaterats i fråga om självreglering och den bedömning av uppförandekoden som kommissionen för tillfället arbetar med uppmanar EESK kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder om den frivilliga koden visar sig inte vara tillräcklig för att på egen hand kunna göra betydande framsteg mot kommissionens mål. Självregleringen i fråga om desinformation på internet måste förbättras avsevärt. Parallellt med detta måste en övergripande strategi antas när det gäller reglering. Det är dags att utarbeta och föreslå reglering av sociala medier och digitala plattformar, med fokus på insyn i alla aspekter av politisk reklam (finansierings-, märknings- och redovisningsbestämmelser) och desinformation, i den nya kommissionens valpaket och i den europeiska handlingsplanen för demokrati.

3.7

Åtgärder för att främja ansvar på nätet bör inte bara handla om åtgärder för att öka insyn och avslöja källor till information, utan även beröra ansvarsskyldigheten hos aktörer i ekosystemet, som drar nytta av att sprida missvisande och sensationsinriktat innehåll. Desinformation är ett symtom på koncentrerade digitala marknader som inte kan utkrävas ansvar, samt ständig spårning och olaglig hantering av personuppgifter. Dominerande företag inom sociala medier gör vinster genom att generera profilerade data via spridning av uppseendeväckande innehåll, oavsett sanningshalt. Denna typ av datamanipulation kräver fullständig och korrekt tillämpning av den allmänna uppgiftsskyddsförordningen som ett sätt att förskjuta balansen för företagens incitament bort från en modell som är beroende av sensationalism och chock. Om den grundläggande affärsmodellen för plattformarna i sig underlättar eller sprider problemet är det inte tillräckligt att uppmuntra dem att anta mekanismer för att ta bort eller verifiera innehåll. Dessutom måste den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen ta itu med den dominerande ställning på marknaden som de digitala företagen och företagen bakom sociala medier har och överväga obligatorisk interoperabilitet genom att införa gemensamma protokoll för att möjliggöra kommunikationsflöde över plattformarna.

3.8

Det krävs ett mer kraftfullt och bredare deltagande av EU:s institutioner, det civila samhället, arbetsmarknadens parter, oberoende medier, sociala medier, onlineplattformar och allmänheten för att motverka desinformation (22). Kommittén välkomnar kommissionens (GD Kommunikationsnät, innehåll och teknik) initiativ att inrätta en europeisk observationsgrupp för digitala medier som ett nav där faktagranskare, akademiker och forskare kan samarbeta och aktivt knyta kontakter med medieorganisationer och experter på mediekunnighet, samt ge stöd till politiska beslutsfattare (23) och förespråkar att ytterligare medel investeras i att stärka och utveckla observationsgruppen.

4.   Förebygga illvillig internetbaserad inblandning i val i EU

4.1

Ett annat hot som möjliggörs av internet är att det är lättare att blanda sig i val via falska konton, nättroll på sociala medier och statligt kontrollerade organisationer. Även om mycket fokus har lagts på utländsk inblandning, är verkligheten mycket mer komplex: inhemsk desinformation är ett minst lika stort problem, och lokala ombud, ny teknik och annan utveckling (t.ex. användning av slutna grupper) suddar ut gränsen mellan utländsk och inhemsk desinformation. Ryssland har till exempel anklagats för att ha påverkat presidentvalet i Förenta staterna 2016, Storbritanniens folkomröstning om brexit, flera nyligen genomförda val i EU (24) samt valet till Europaparlamentet i maj 2019 (25), men inblandning från andra aktörer, såväl inhemska som utländska, utgör en lika oroande risk.

4.2

I kommissionens åtgärdsplan mot desinformation anges att ”[e]nligt vissa rapporter använder över 30 länder desinformation och påverkansinsatser av olika slag, även på hemmaplan” (26). Europeiska utrikestjänsten har inrättat en arbetsgrupp (East StratCom) för att övervaka och avslöja ”Kreml-vänlig” desinformation via en särskild webbplats (27), samt arbetsgrupper för strategisk kommunikation, en för västra Balkan och en arbetsgrupp Syd.

4.3

Europeiska utrikestjänstens initiativ att inrätta ett ”system för tidig varning” – i själva verket ett nätverk av tjänstemän från medlemsstaternas regeringar som motarbetar desinformation – är välkommet och bör stärkas och utvidgas. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa ett nära informationsutbyte mellan systemet för tidig varning och de nyligen inrättade nationella valnätverken, som i princip även bör involvera specialiserade organisationer i det civila samhället och faktagranskare. I framtiden bör det också finnas ett regelbundet informationsutbyte mellan systemet för tidig varning och strukturerna i observationsgruppen för digitala medier i varje land och i hela EU.

4.4

Med tanke på hur viktiga mekanismerna för förebyggande av otillbörlig inblandning är för den europeiska demokratin bör arbetet med Europeiska utrikestjänstens initiativ mot desinformation utvidgas och förstärkas, bland annat för att övervaka och motverka desinformation från andra länder och regioner och intensifiera informationsutbytet med andra liknande förebyggande mekanismer, t.ex. dem som inrättats av Kanada och Australien. Samtidigt måste EU:s åtgärder mot inhemsk desinformation stärkas avsevärt, på ett övergripande sätt som möjliggör övervakning vid lämplig tidpunkt, stärker professionell journalistik och främjar mediekunnighet.

4.5

EESK påpekar att det med anledning av covid-19-krisen, som bröt ut efter utarbetandet av detta yttrande, är ännu mer angeläget att kommissionen vidtar ytterligare åtgärder för att bekämpa desinformation beträffande orsakerna, spridningen och behandlingen av denna infektion, eftersom detta kan vara till skada för folkhälsan. Innehållet i information från sociala medier om pandemin kan, om det inte noga övervakas och kanaliseras, komma att leda till skadliga beteenden och sprida panik, till fara för hälsan i samhället. EESK uppmanar kommissionen att vara vaksam och samarbeta med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att ta itu med de allvarliga konsekvenserna av sådan desinformation från både inhemska och utländska källor (28).

5.   Förbättra EU-invånarnas mediekunnighet och samhällsutbildning

5.1

Ett systematiskt främjande av mediekunnighet och aktivt medborgarskap bland EU:s invånare är avgörande för att bygga upp EU:s motståndskraft mot antidemokratiska tendenser och hot. I enlighet med sina nyligen offentliggjorda yttranden (29) efterlyser EESK en ny dynamik när det gäller åtgärder för att sprida kunskap om EU i den nya politiska cykeln för EU:s institutioner. EESK tolkar Parisförklaringen från 2015 (30) och rådets rekommendation från 2018 (31) som ett tydligt mandat från medlemsstaterna, vilket får stöd i Europaparlamentets resolution från 2016 (32), att uttryckligen placera undervisning och lärande om Europeiska unionen på den politiska dagordningen.

5.2

EESK betonar behovet av att genomföra den första principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter i syfte att göra högkvalitativ och inkluderande utbildning och livslångt lärande till en rättighet för alla i Europa (33), och rekommenderar att utbildning om EU och skapandet av en EU-identitet integreras i EU:s strategi fram till 2030 och den strategiska ramen Utbildning 2030 samt i den europeiska planeringsterminen (bland relevanta landsspecifika rekommendationer), förutsatt att korrekta systematiska data finns tillgängliga (34).

5.3

För att uppbåda ytterligare politiskt stöd för att förbättra utbildningen om EU efterlyser EESK inrättandet av en expertgrupp på hög nivå om undervisning om EU på europeisk nivå, med företrädare för medlemsstaterna och ledande utbildningsexperter. Gruppen skulle kunna tillhandahålla politiska förslag och rekommendationer för diskussion bland utbildningsministrar, och detta skulle kunna leda till slutsatser från rådet. Gruppen skulle också kunna ta initiativ till operativa förbättringar, t.ex. en central onlineplattform med en förteckning över befintligt undervisningsmaterial som genereras genom EU-finansierade projekt och nationella läroplaner, i enlighet med EESK:s förslag.

5.4

Som en utgångspunkt för mer omfattande politiska åtgärder anser EESK att det är nödvändigt att bedriva ny kritisk forskning, baserad på 2013 års studie ”Learning Europe at School” (35) om det aktuella läget i medlemsstaterna när det gäller utbildning om EU i skolor samt inom lärarutbildning och fortbildning, samt när det gäller utbildningsprogram om EU som utarbetats av det civila samhället och arbetsmarknadens parter (36). Dessutom behövs en omfattande översyn av utbildningskapaciteten och finansieringskällorna för att utveckla färdigheter för aktivt medborgarskap bland vuxna i EU, i linje med EU:s reviderade ram för nyckelkompetenser för livslångt lärande (37).

5.5

Det europeiska civila samhället och arbetsmarknadens parter har i hög grad förespråkat en tillräcklig finansiering av samhällsutbildning om EU-frågor, kultur och medborgarskap, som kompletterar de nationella medlen. EU bör stödja medlemsstaterna för att se till att skolledare, lärare och annan pedagogisk personal är bättre rustade för att främja kritiskt tänkande, demokratiska värden och mänskliga rättigheter, samhällsengagemang och ansvarsfull användning av ny teknik. Program som tillhandahåller rörlighetsstöd för utbyten för lärare, akademiker och studenter i syfte att dessa ska få uppleva EU:s värden, såsom demokrati, frihet och tolerans i andra lärandemiljöer och i andra EU-medlemsstater, bör stärkas och utvidgas (38).

5.6

Mediekunnighet för alla generationer i samhället, liksom utbildning som tillhandahålls av och för journalister, bör starkt främjas och stödjas ekonomiskt av EU i alla dess medlemsstater, på ett systematiskt sätt och i nära samarbete med nationella utbildningsinstitutioner och oberoende nationella organ med ansvar för mediereglering. Målet är att ta ett snabbt och vittomfattande steg mot ökad mediekunnighet bland EU:s invånare mot bakgrund av det växande hotet från utbredd och ofta illvillig desinformation.

5.7

EU bör snabbt ge stöd till medlemsstaternas insatser för att fullgöra sina nya medieskyldigheter, nämligen att främja och vidta åtgärder för utveckling av mediekunnighet, inbegripet nya utbildningsprogram och effektiv övervakning av videodelningsplattformar, enligt vad som fastställts i det nyligen reviderade direktivet om audiovisuella medietjänster. I detta avseende förväntar sig EESK tydliga riktlinjer från expertgruppen för mediekunnighet, som kommer att träffas i Zagreb, Kroatien, den 30 mars 2020, under den andra EU-veckan för mediekunnighet – ett nytt EU-omfattande initiativ för att öka medvetenheten, som inleddes förra året.

6.   Se till att valen till Europaparlamentet blir mer inkluderande

6.1

Olika sociala grupper i hela EU riskerar att bli utestängda från val – personer med funktionsnedsättning, etniska minoriteter (särskilt romer), migrerande arbetstagare från andra delar av Europa och invandrare såväl som fattiga, arbetslösa och lågutbildade samt människor från landsbygdsområden. Med tanke på att det fortfarande är så att hälften av EU:s invånare inte deltar i valet till Europaparlamentet måste strukturella ojämlikheter som påverkar valbeteendet tas upp i de kommande politiska initiativen för att stärka EU:s demokrati och säkerställa lika behandling av alla invånare i nästa val till Europaparlamentet.

6.2

I enlighet med analysen i EESK:s detaljerade informationsrapport från mars 2019 (39) kan många i EU:s 27 länder inte delta i valen till Europaparlamentet på grund av rättsliga och organisatoriska hinder som berövar människor med funktionsnedsättning deras politiska rättigheter. Omkring 800 000 EU-invånare från 16 medlemsstater har, till följd av nationella bestämmelser, fråntagits rätten att delta i valen till Europaparlamentet på grund av sina funktionsnedsättningar eller psykiska hälsoproblem, och ytterligare miljontals EU-invånare har ingen möjlighet att rösta på grund av organisatoriska arrangemang (tekniska hinder) som inte tar hänsyn till de behov som följer av funktionsnedsättningen.

6.3

EESK föreslår att det nya paketet för reform av valsystemet och den europeiska handlingsplanen för demokrati ska innehålla en ”EU-färdplan för en inkluderande valprocess” med ett åtföljande finansieringsförslag för att stödja medlemsstaterna i den nödvändiga moderniseringen av valadministrationen, som innebär tekniska justeringar och stödtjänster för missgynnade samhällsgrupper som tenderar att uteslutas från valprocessen och uppvisar lägre nivå av politiskt deltagande i ett givet nationellt sammanhang. Färdplanen bör bygga på en djuplodande kartläggning av de hinder som olika samhällsgrupper som riskerar att utestängas från val möter. Kartläggningen bör genomföras i samarbete med nationella valmyndigheter, ombudsmän och respektive nationella organisationer i det civila samhället och deras europeiska nätverk.

6.4

Den nuvarande EU-lagstiftningen behandlar redan ett antal frågor som rör valen till Europaparlamentet. Det finns således inga formella hinder för att denna lagstiftning även skulle kunna inkludera garantier om röstningsalternativ för personer med funktionsnedsättning. EESK anser att, om de bästa strategierna från alla länderna genomfördes skulle ett idealiskt system bildas där varje EU-invånare med funktionsnedsättning skulle ha full möjlighet att rösta och själv kunna välja det bekvämaste sättet att rösta.

6.5

Mot bakgrund av den kommande politiska debatten om europeiska reformer av valsystemet och den nya europeiska handlingsplanen för demokrati föreslår EESK att man utöver de mer övergripande åtgärder som anges i förslaget till ”EU:s färdplan för en inkluderande valprocess” bör överväga ett rättsligt initiativ där man fastställer miniminormer för personer med funktionsnedsättning. Förslaget bör utarbetas genom en politisk dialog med nationella valmyndigheter, experter på social delaktighet och val samt organisationer i det civila samhället som företräder personer med funktionsnedsättning.

7.   Uppmuntra europeiska politiska partier att vara medborgarorienterade och ansvariga

7.1

Enligt Maastrichtfördraget från 1992 är politiska partier på europeisk nivå ”viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas politiska vilja”. Den relativt nya och gradvisa utvecklingen av europeiska politiska partier som överstatliga politiska aktörer med integrerade styrningsstrukturer som kan tillhandahålla sammanhängande politiska dagordningar och mobilisera väljare i hela EU utgör en strukturell utmaning för EU-invånarnas politiska deltagande. Närmare bestämt började regelverket för styrning och finansiering av europeiska partier utvecklats först i och med Nicefördraget 2003 och det är fortfarande relativt begränsat när det gäller organisatorisk och programmatisk enhetlighet, vilket bör bidra till de europeiska partiernas förmåga att forma och stärka EU:s politiska integration, på grundval av gemensamma värden och allmänhetens engagemang.

7.2

Ytterligare regler bör syfta till att stimulera de europeiska politiska partiernas aktiva främjande av EU:s värden, deras politiska samstämmighet mellan medlemsstaterna och deras organisatoriska kapacitet att involvera människor i och utanför sina mycket olikartade nationella medlemspartier i många olika delar av EU.

7.3

I detta avseende välkomnar EESK kommissionens förslag om att bättre kontrollera efterlevnaden av de europeiska parternas rättsliga skyldighet att respektera EU:s grundläggande värden enligt artikel 2 i EU-fördraget, som också gäller för deras nationella medlemmar. Detta gäller de värden som är inlemmade i deras politiska program och kampanjer och deras interna praxis vad gäller jämställdhet och åtgärder mot diskriminering samt respekten för rättsstatsprincipen och kampen mot korruption. Om det anses nödvändigt skulle kommissionen kunna begära att myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser kontrollerar att villkoren i förordningen uppfylls (40).

7.4

Ytterligare regleringsåtgärder bör ta hänsyn till den aktuella politiska debatten och aktuella politiska förslag, bl.a. en rad politiska idéer om att utveckla de europeiska partierna så att de kommer närmare och blir mer ansvariga inför allmänheten, t.ex. genom förklaringar från nationella partier om deras avsedda tillhörighet till ett europeiskt politiskt parti, nationsövergripande partilistor, insyn i insamlingen av medel och i kampanjarbetet, individuellt medlemskap, kontakter på gräsrotsnivå med det civila samhället och arbetsmarknadens parter samt ansvarighet för politiskt innehåll som uppenbart undergräver EU:s gemensamma värden (41). Dessa frågor bör också tas upp på dagordningen för konferensen om Europas framtid, som förhoppningsvis kommer att erbjuda en konkret möjlighet för det civila samhället, arbetsmarknadens parter och den europeiska allmänheten att välgrundat och på bred front delta i den demokratiska reformen av EU.

---

(1)  https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/1f2a7ac7-d8f7-11e9-9c4e-01aa75ed71a1/language-sv/format-PDF/source-search. Det bör noteras att EU-medborgarnas valdeltagande har varit på nedåtgående ända sedan början av 1990-talet, med en påvisad minskning om 20 % i de så kallade nya medlemsstaterna och 10 % i de så kallade gamla medlemsstaterna.

(2)  Valdeltagandet var 45 % i 2004 års val till Europaparlamentet, 43 % 2009, 42,6 % 2014 och ökade därefter till 50,66 % 2019, vilket var första gången sedan 1979 som antalet väljare ökade jämfört med tidigare val. Källa: https://blogs.eurac.edu/eureka/david-vs-goliath-of-voter-turnout-why-is-the-participation-in-eu-elections-so-low/

(3)  https://medium.com/we-are-the-european-journalism-centre/more-than-meets-the-eye-tips-to-find-eu-funding-for-journalism-92f3f1143042

(4)  EU:s åtgärdsplan mot desinformation, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52018JC0036&qid=1582551647036&from=SV

(5)  EUT C 282, 20.8.2019, s. 39, ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Att ytterligare stärka rättsstatsprincipen inom unionen – Läget idag och vägar framåt”, 3 april 2019.

(6)  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_18_5681

(7)  https://www.europarl.europa.eu/at-your-service/files/be-heard/eurobarometer/2019/election2019/EB915_SP_EUROBAROMETER_POSTEE19_FIRSTRESULTS_EN.pdf

(8)  Detta är resultaten från samma källa som ovan – EU:s eftervalsundersökning från juni 2019 – som omfattade 22 464 svarande.

(9)  EUT C 97, 24.3.2020, s. 53.

(10)  https://rsf.org/en/world-press-freedom-index

(11)  https://cmpf.eui.eu/media-pluralism-monitor/mpm-2017-2/

(12)  https://medium.com/we-are-the-european-journalism-centre/more-than-meets-the-eye-tips-to-find-eu-funding-for-journalism-92f3f1143042

(13)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tin00028/default/table?lang=sv

(14)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tin00134/default/table?lang=sv

(15)  https://ec.europa.eu/commission/news/code-practice-against-disinformation-2019-jan-29_sv

(16)  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/code-practice-disinformation

(17)  I en lägesrapport som offentliggjordes i juni 2019 angavs bland annat att ”Facebook avaktiverade [2,2] miljarder falska konton under det första kvartalet 2019 och grep särskilt in mot 1 574 icke-EU-baserade och 168 EU-baserade sidor, grupper och konton som ägnade sig åt icke-autentiskt agerande riktat mot EU:s medlemsstater” och att Twitter uppgett att man refuserat mer än 6 000 annonser riktade mot EU för brott mot företagets policy i fråga om oacceptabla affärsmetoder och nästan 10 000 annonser riktade mot EU för brott mot företagets policy i fråga om annonskvalitet.

(18)  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/action-plan-against-disinformation-report-progress

(19)  https://twitter.com/alemannoEU/status/1119270730280132610

(20)  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/annual-self-assessment-reports-signatories-code-practice-disinformation-2019

(21)  http://erga-online.eu/wp-content/uploads/2019/06/ERGA-2019-06_Report-intermediate-monitoring-Code-of-Practice-on-disinformation.pdf

(22)  https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/eu-communication-disinformation-euco-05122018_en.pdf

(23)  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/commission-launches-call-create-european-digital-media-observatory

(24)  https://carnegieendowment.org/files/CP_333_BrattbergMaurer_Russia_Elections_Interference_FINAL.pdf

(25)  https://www.politicalcapital.hu/pc-admin/source/documents/pc_russian_meddling_ep2019_eng_web_20190520.pdf

(26)  https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/eu-communication-disinformation-euco-05122018_en.pdf

(27)  https://euvsdisinfo.eu/

(28)  https://www.disinfo.eu/coronavirus/

(29)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 52, EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

(30)  Parisförklaringen, 17.3.2015.

(31)  Rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om att främja gemensamma värden, inkluderande utbildning och en europeisk dimension i undervisningen (EUT C 195, 7.6.2018, s. 1).

(32)  Europaparlamentets resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan (EUT C 58, 15.2.2018, s. 57).

(33)  EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

(34)  EUT C 228, 5.7.2019, s. 68.

(35)  https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/83be95a3-b77f-4195-bd08-ad92c24c3a3c

(36)  EUT C 353, 18.10.2019, s. 52.

(37)  Rådets rekommendation av den 22 maj 2018 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (EUT C 189, 4.6.2018, s. 1).

(38)  https://www.csee-etuce.org/images/attachments/ST_Citizenship_2018.pdf

(39)  EESK:s informationsrapport om ”Verkliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning att rösta i valen till Europaparlamentet”, den 20 mars 2019.

(40)  https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/DOC/?uri=CELEX:52019DC0343&from=SV

(41)  https://www.idea.int/sites/default/files/publications/reconnecting-european-political-parties-with-european-union-citizens.pdf; https://carnegieeurope.eu/2019/11/06/six-ideas-for-rejuvenating-european-democracy-pub-80279; https://euroflections.se/globalassets/ovrigt/euroflections/euroflections_v3.pdf