Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att underlätta tillgången till klimatfinansiering för icke-statliga aktörer

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 110/03)

Föredragande:

Cillian LOHAN (IE–III)

Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Ansvarig facksektion	Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
Antagande av facksektionen	27.11.2018
Antagande vid plenarsessionen	12.12.2018
Plenarsession nr	539
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	114/6/7

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Trots att avsevärda medel har utlovats i klimatfinansieringspakter vill Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betona att det är ett problem att småskaliga, icke-statliga klimataktörer har svårt att få tillgång till finansiering så att de kan se till att potentiella omställningsinitiativ stöds och kan genomföras.

1.2

Det finns ett trängande behov av att övervaka och kartlägga klimatfinansieringsflödena i Europeiska unionen. Det skulle göra det lättare att mäta icke-statliga klimataktörers påverkan och säkerställa att framstegen i fråga om en bredare omvandling av ekonomin till en koldioxidsnål modell kan bedömas.

1.3

Finansieringskällorna är skiftande, liksom de gräsrotsinitiativ som behöver få tillgång till finansiering. Det finns inga mekanismer för att hantera detta glapp. Detta skulle kunna åtgärdas genom inrättandet av ett inkluderande klimatfinansieringsforum på EU-nivå.

1.4

EESK föreslår ett klimatfinansieringsforum för att hantera de centrala frågorna där de viktigaste aktörerna samlas för att kartlägga hinder, ta fram lösningar och identifiera de lämpligaste mekanismerna för att förbättra fördelningen av finansieringen, till exempel en slags matchningstjänst som kopplar ihop projekt och lämpliga klimatfinansieringskällor.

1.5

En mekanism för att nå ut till initiativ som kräver mindre belopp måste inrättas (och kommuniceras effektivt) och den bör omfatta följande: — Ett förenklat ansökningsförfarande. — Förenklade rapporteringskrav. — Medfinansiering. — Stöd till projekt på utformningsstadiet, innan man har ansökt om finansiering. — Stöd för kapacitetsuppbyggnad, nätverkande, utbyte och plattformsutveckling på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

1.6

Ett fokus på klimatfinansiering bör inte utesluta ansvarsfull finansiering på andra områden. All finansiering bör klimatsäkras för att säkerställa att ingen finansiering som faller utanför klimatfinansieringsramen motverkar klimatåtagandena och klimatmålen. Denna princip måste följas i enlighet med artikel 2.1 c i Parisavtalet, enligt vilken befintliga finansieringsflöden måste vara förenliga med en strategi för låga utsläpp av växthusgaser och klimatresilient utveckling.

1.7

En verktygslåda bör tas fram med en tydlig kommunikationsstrategi som ger icke-statliga aktörer på alla nivåer möjlighet att förstå och få tillgång till klimatfinansiering. Verktygslådan bör göra det lättare för projektutvecklare att utforma projekt som kommer att bidra till en koldioxidsnål och klimatresilient ekonomi.

2.   Inledning

2.1

Detta yttrande bygger på de tidigare yttrandena från EESK om ”Koalition för att genomföra åtagandena i Parisavtalet” (1) och om ”Att främja icke-statliga aktörers klimatåtgärder” (2) samt på EESK:s nyligen genomförda studie (3) som belyste hindren för att involvera icke-statliga aktörer mer i klimatåtgärder.

2.2

EESK efterlyste 2018 en ”Europeisk dialog för icke-statliga klimatåtgärder” (European Dialogue on Non-State Climate Action, ED-NSCA) för att stärka och öka räckvidden och omfattningen av EU-baserade, icke-statliga klimatåtgärder. Kommittén ansåg att syftet med dialogen inte bara bör vara att lyfta fram och uppmärksamma åtgärder utan även att bemöta de icke-statliga aktörernas behov genom att inspirera till nya partnerskap bland statliga och icke-statliga aktörer, underlätta ömsesidigt lärande, utbildning och ömsesidig rådgivning bland icke-statliga aktörer, öka finansieringen samt underlätta tillgången till den.

2.2.1

Begreppet ”icke-statliga aktörer” avser aktörer som inte är part i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Detta breda begrepp omfattar olika typer av företag, inklusive små och medelstora företag och mikroföretag, investerare, kooperativ, kommuner och regioner, fackföreningar, lokalsamhällen och medborgargrupper, trosbaserade organisationer, ungdomsgrupper och andra icke-statliga organisationer.

2.2.2

Den föreslagna europeiska dialogen om processen för icke-statliga klimatåtgärder bör stödja tillgången till finansiering för icke-statliga åtgärder. Följande åtgärder bör vidtas: — Kartläggning av finansieringsmöjligheter. — Rådgivning om finansierbara planer. — Undersökning av hur den befintliga finansiella värdekedjan (både den offentliga och den privata) tillhandahåller finansiering för icke-statliga aktörers planerade klimatinvesteringar. — Analys av möjligheterna till en effektiv finansiering/finansieringsfördelning till småskaliga projekt som har potential att bidra till omställningen. — Analys av de befintliga förfarandena för dialog och samråd med icke-statliga aktörer i syfte att etablera nya metoder och fastställa bästa praxis för att bättre utnyttja de europeiska och internationella fonder som finns. — Förespråkande av att den kommande fleråriga budgetramen för EU ska tjäna icke-statliga aktörers högre klimatambitioner och uppmuntra insatser från deras sida. — Utforskning av innovativa finansieringsformer (person-till-person, gräsrots- och mikrofinansiering, gröna obligationer osv.).

2.3

Klimatfinansiering kan tolkas på flera sätt, men det ständiga utskottet för finanser inom Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) definierar den som ”finansiering som syftar till att minska utsläppen och öka sänkorna av växthusgaser och till att minska människors och ekosystems sårbarhet samt bibehålla och öka deras motståndskraft inför de negativa effekterna av klimatförändringarna”.

2.4

I detta yttrande undersöks klimatfinansiering i förhållande till EU:s medlemsstater och de som inte är parter i UNFCCC inom dessa länder, och hur organisationer i det civila samhället, kommuner och lokala och regionala myndigheter kan få tillgång till de finansieringsinstrument som behövs för att delta i utformningen och genomförandet av projekt, initiativ och verksamhet som bidrar till att minska utsläppen och klimatsäkra samhällen.

2.5

Det är viktigt att betrakta detta yttrande mot bakgrund av klimaträttvisa (4), som ett sätt att säkerställa att kostnaderna för klimatåtgärderna inte i oproportionerlig grad drabbar de fattigaste och mest utsatta i samhället.

2.6

Att finansiera de första stegen i omställningen till en koldioxidsnål ekonomi, samt åtgärder för anpassning och begränsning, är av avgörande betydelse för att säkerställa en rättvis omställning och för att påskynda åtgärderna på gräsrotsnivå.

2.7

För mikroprojekt och små projekt kan belopp på 2 000–250 000 euro vara svåra att få tillgång till. Det krävs effektiva mekanismer för att säkerställa att småskaliga, lokalt ledda åtgärder inte utesluts från klimatfinansieringens omställningspotential.

2.8

EU har under det senaste årtiondet med framgång utvecklat en rad olika finansieringsmekanismer som är skräddarsydda för sådana behov – det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), den globala klimatförändringsalliansen (GCCA) samt finansieringsinstrument för icke statlig medfinansiering och decentraliserat samarbete – som kan leda till utveckling av lämpliga klimatförändringsinstrument.

3.   Identifierade problem

Bakgrund

3.1

EESK är starkt engagerat i FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet. Om vi fortsätter i vår nuvarande riktning skulle vi dock i bästa fall endast kunna begränsa temperaturökningen till 3 oC eller mer, vilket är långt över den nivå som anges i Parisavtalet. Övergången till hållbarhet kommer att kräva stora ansträngningar och betydande investeringar. De totala årliga energirelaterade investeringarna för att mildra klimatförändringarna för perioden 2015–2050 inom ramen för strategier som begränsar uppvärmningen till 1,5 C beräknas i genomsnitt uppgå till omkring 900 miljarder US-dollar enligt IPCC:s särskilda rapport om den globala uppvärmningens effekter vid en uppvärmning på 1,5 C över de förindustriella nivåerna.

3.2

Även om de investeringar som krävs för att hantera klimatförändringarna är stora är de inte så stora som de investeringar som krävts för att rädda finanssektorns kollaps under de senaste åren. För detta gjordes investeringar på 2,5 biljoner euro tillgängliga. En potentiell kollaps av de ekosystem som håller oss vid liv förtjänar åtminstone motsvarande insatser.

3.3

Alltför ofta koncentreras diskussionerna om klimatfinansieringen på att skapa nya särskilda finansieringsposter, medan man i Parisavtalet efterlyser att alla finansieringsflöden ska vara förenliga med en strategi för låga utsläpp av växthusgaser och en klimatresilient utveckling.

3.4

Marrakechpartnerskapet och agendan för globala klimatåtgärder är möjligheter att få icke-statliga aktörer att delta i den formella processen med UNFCCC. Att identifiera åtgärder inom EU och finansiera åtgärder för att maximera deras potentiella effekter står inte i fokus när man utformar finansieringspaket.

3.5

Man har visserligen gjort framsteg när det gäller finansieringen av kampen mot den globala uppvärmningen och dess effekter, men de är otillräckliga. Rapporten från den senaste mellanstatliga panelen om klimatförändringar (5) anger tydligt att vi befinner oss i en kritisk period, där det krävs radikala åtgärder inom det närmaste årtiondet för att begränsa effekterna till hanterbara nivåer. En hållbar finansiering och en hållbar ekonomi måste prioriteras politiskt, särskilt genom tydlig, stabil och incitamentbaserad lagstiftning.

3.6

Det räcker inte att avsätta en viss procentsats av en budget till klimatfinansiering om en annan del av budgeten används till verksamhet som skadar klimatet. Alla utgifter måste beaktas i sin helhet när det gäller deras klimatpåverkan. I ett arbetsdokument från Internationella valutafonden beräknas de direkta och indirekta subventionerna av fossila bränslen på global nivå till 5,3 biljoner US-dollar per år, vilket motsvarar mer än 15 miljarder US-dollar om dagen. Inte ens med den planerade gröna klimatfonden på 100 miljarder US-dollar per år kan man motverka de negativa konsekvenserna av dessa subventioner.

3.7

Energiomställningen kommer inte att kunna genomföras i tid och i linje med EU:s åtaganden enligt Parisavtalet om frågan om energifattigdom försummas politiskt. Det behövs en rättvis fördelning av såväl de finansiella som de sociala kostnader och fördelar som är kopplade till Europas hållbara energiomställning bland samtliga myndighetsnivåer och marknadsaktörer, inbegripet medborgarna. Heat Roadmap Europes (6) vetenskapliga studie visar att Europa kan minska sina utsläpp av växthusgaser med 86 % fram till 2050 jämfört med 1990 med hjälp av befintlig teknik till ett rimligt pris och på ett kostnadseffektivt sätt.

3.8

Arbetet med detta yttrande belyste avsaknaden av information om kartläggningen av klimatfinansieringsflödena inom medlemsstaterna. Det är svårt att bedöma om medlen delas upp i mindre, tillgängliga belopp, och vilka effekter finansieringen får för omställningen. Bristen på uppföljning och rapportering ökar osäkerheten kring det upplevda problemet och utgör ett hinder för utvecklingen av de effektivaste lösningarna.

Tillgång för företag och små och medelstora företag

3.9

Tillgång till finansiering kvarstår som en av de största utmaningarna för alla typer av icke-statliga aktörer, inbegripet de olika utmaningar som små och medelstora företag och större företag står inför. Denna utmaning handlar inte bara om tillgång till mer och kompletterande finansiering utan också om att de befintliga finansieringsmekanismerna måste förtydligas.

3.10

Det är dessutom svårt att definiera vad som utgör en ”grön investering”. Investerarna intresserar sig i första hand för risk och avkastning, och det är svårt för dem att bedöma ett visst projekts potentiella påverkan på klimatet och att uppskatta dess utsikter till framgång. Privata långivare kommer att vara ovilliga att finansiera ett projekt där investeringsriskerna och mekanismerna för undanröjande av risker inte är tydliga – med andra ord där det inte finns några garantier.

Tillgång för lokala och regionala myndigheter

3.11

För lokala och regionala myndigheter omfattar faktorer som begränsar deras tillgång till finansiering följande: låga kreditbetyg, begränsad kapacitet att mobilisera privat finansiering på grund av otillräcklig storlek på investeringsmarknaden för koldioxidsnål infrastruktur och oattraktiva risk- och avkastningsprofiler samt gränser fastställda av nationella regeringar för hur mycket eller över huvud taget om lokala och regionala myndigheter alls får låna från den privata sektorn.

Tillgång för initiativ från lokala aktörer

3.12

Det finns för närvarande flera tusen gräsrotsinitiativ om klimatförändringar och hållbarhet i Europa. Dessa initiativ kan bidra betydligt till EU:s klimat-, energi- och hållbarhetsmål, men de är till största delen beroende av volontärer, och ett av de största hindren för deras utveckling och utökning är bristen på finansiering och professionellt stöd. Ofta krävs det inte så stora belopp, men utan dessa belopp har initiativen svårt att utvecklas och att komma igång med projekt. Dessa initiativs potential att bidra till omställningen utnyttjas inte.

3.13

I många fall har lokala gräsrotsinitiativ svårt att få tillgång till konventionella finansieringskällor. Ofta är också de minimibelopp för finansiering som krävs för att ansöka alltför höga och långt bortom småskaliga, lokala initiativs behov eller förvaltningsförmåga. Medfinansieringskraven skapar ytterligare hinder.

3.14

Uppfyllande av finansieringskraven, onödig byråkrati och komplicerade förfaranden är några av de problem som mindre grupper stöter på när det gäller att få tillgång till finansiering. Även om de enskilda projekten/initiativen av denna typ är små kan deras samlade effekt vara stor. Det finns även många ytterligare lokala vinster och fördelar med att stödja små, lokalt baserade program med tillräcklig finansiering.

3.15

Den största delen av finansieringen, om inte all, är inriktad på projekt och tar inte hänsyn till de resurser som måste göras tillgängliga för att stödja processer på olika nivåer, från medborgarmobilisering och kapacitetsuppbyggnad på lokal nivå, till nätverkande, utbyte och plattformsutveckling på regional, nationell och europeisk nivå. Finansieringsstöd på detta område kan i hög grad bidra till att påskynda medborgarnas och samhällets engagemang för klimatåtgärder och även bidra till att se till att det finns en tillräcklig grad av organisation och samarbete för att stödja utökning och för att bidra till utvecklingen av politiken.

Tillgång till finansiering för innovation

3.16

Nyblivna entreprenörer möter också många utmaningar när det gäller tillgång till finansiering, brist på kunskap och erfarenhet, tillgång till marknader och utökning av verksamheten från det inledande stadiet. Att finansiera innovation är en mycket viktig del av lösningen på klimatkrisen, men det krävs också innovation när det gäller finansieringsmekanismerna och deras tillämpning. Initiativ som EIT Climate-KIC har som målsättning att möta dessa utmaningar genom att integrera klimatfrågan på finansmarknaderna, göra informationen om klimatrisker mer tillgänglig och stödja investeringar i innovativa nystartade företag.

4.   Föreslagna lösningar

4.1

EESK föreslår att man ska inrätta en sorts klimatfinansieringsforum på EU-nivå med ett decentraliserat nätverk. Detta skulle samla alla berörda aktörer och underlätta ett samordnat svar på de problem som identifierats på området. Det skulle vara en kanal för utveckling av de mekanismer som behövs, i enlighet med detta yttrande.

4.2

En av klimatfinansieringsforumets funktioner måste vara att utgöra en plattform för dialog för att bidra till att koppla samman särskilt lovande och effektiva icke-statliga lösningar med privata och institutionella investerare. Ett starkt fokus på projektens potential att utökas och att få efterföljare behövs dessutom i alla EU:s medlemsstater och på andra håll för att maximera effekterna. EESK är med sitt nätverk av grupper i det organiserade civila samhället i hela Europa väl placerat att delta i ett klimatfinansieringsforum, som en röst som kan föra fram gräsrotsinitiativens problem med att få tillgång till finansiering.

4.3

Effektiv kommunikation kommer att vara en mycket viktig del av alla framgångsrika strategier för att hantera problemen med klimatfinansiering. Kommunikationen måste gå i alla riktningar, vara tydligt riktad till målgruppen och på ett effektivt, precist och lämpligt sätt förmedla informationen om möjligheter och tillgång vad gäller finansieringsalternativen.

4.4

Kommissionen och övriga EU-institutioner måste utveckla vägledande dokument för hur icke-statliga aktörer kan utnyttja befintliga finansieringsmekanismer. Det behövs ett system som kan identifiera, analysera, sammanställa och sprida information om de olika finansieringskällor för klimatåtgärder som icke-statliga aktörer kan använda sig av. Det skulle kunna bygga på det arbete som gjorts av Europeiska regionkommittén och som identifierar åtgärder för att utveckla en verktygslåda med lättfattlig information till lokala och regionala myndigheter om de medel och den finansiering som finns tillgängliga för klimatåtgärder.

4.5

Det behövs en övervakningsmekanism för att tydligt kartlägga klimatfinansieringsflödena, bidra till att identifiera hindren och fokusera på praktiska lösningar för att undanröja dessa hinder. Detta är ett brådskande första steg. En kartläggningsprocess skulle också vara ett avgörande steg för att förstå vad som hindrar småskaliga icke-statliga aktörers tillgång till finansiering. En kartläggning av finansieringen kommer även att bidra till att identifiera luckor när det gäller att fånga upp positiva klimatåtgärder som borde vara en del av processen inom ramen för agendan för globala klimatåtgärder.

4.6

EESK uppmanar EU att ta på sig en ledande roll genom att tillhandahålla en modell för hur man tar vara på icke-statliga aktörers bidrag till att uppnå klimatmålen. Europeiska icke-statliga klimataktörer – särskilt mindre sådana – förväntar sig hjälp från EU:s institutioner för att mobilisera särskilda klimatfonder och få bättre tillgång till finansiering genom enklare förfaranden och rapportering. Detta skulle göra det lättare att fånga upp många åtgärder som förbises i kampen mot klimatförändringarna. Till exempel skulle projekt under en viss finansiell tröskel, på t.ex. 50 000 euro, kunna få en förenklad ansökningsblankett på en sida och en rapporteringsblankett på en sida.

4.7

Det finns behov av ytterligare finansiering i form av småskaliga stöd, med förenklade ansöknings- och rapporteringsförfaranden som särskilt riktar sig till lokala gräsrotsåtgärder på området klimatförändringar och hållbarhet, och som inte har orimliga medfinansieringsnivåer. Mekanismer som gör det möjligt för projekt att gå samman i kluster skulle kunna utformas för att öka effekten av finansieringen och underlätta tillgången till den. Det brådskar med att utveckla dessa verktyg.

4.8

Det bör utvecklas en stödmekanism som gör det möjligt för projekt att utnyttja sakkunskap innan de lämnar in en ansökan om finansiering, så att projekten utformas effektivt och med en lämplig inriktning.

4.9

Det behövs en övergripande diskussion om innovativa finansieringsmekanismer på EU-nivå. Icke-statliga aktörer bör involveras i denna diskussion från början för att säkerställa enkelhet och tydlighet när det gäller tilldelningskriterierna.

4.10

Generellt bör ett närmare samarbete mellan etablerade fonder och finansieringsprogram för klimat och hållbarhet och nätverk av icke-statliga aktörer upprättas. Det handlar om kunskapsutbyte, kommunikation och dialog. Ett klimatfinansieringsforum skulle kunna underlätta detta.

4.11

Finansieringsåtgärder skulle även kunna uppmuntra icke-statliga åtgärder eller klimatvänligt beteende från icke-statliga aktörers sida. Exempelvis skulle skatteavdrag på nationell nivå kunna bidra till en koldioxidsnål produktion och stimulera icke-statliga aktörers deltagande i klimatåtgärder.

4.12

Vid utformningen av den nya fleråriga budgetramen skulle man kunna göra det möjligt för icke-statliga klimatåtgärder på gräsrotsnivå att på ett effektivt sätt bidra till EU:s klimatåtaganden enligt Parisavtalet. I detta sammanhang efterlyser EESK en ökning på minst 40 % av de EU-utgifter som bidrar till klimatmålen (7). Vidare efterlyser EESK en snabb utfasning av subventioner av fossila bränslen och att ingen direkt eller indirekt (med)finansiering ska ske av fossilbaserad energi med hjälp av EU-medel.

4.13

Ett verktyg för klimatsäkring måste utvecklas för att se till att inga offentliga utgifter stöder verksamhet som förvärrar klimatkrisen. Detta borde även gälla privata finansieringsprogram. Tilldelning av specifika medel till klimatfinansiering bör inte innebära att andra delar av budgeten eller av finansieringen tilldelas verksamheter som motverkar klimatmålen. Det mål som fastställs i artikel 2.1 c i Parisavtalet måste uppfyllas.

4.14

EU:s främsta finansieringsverktyg till stöd för lokal utveckling på gräsrotsnivå är strategin för lokalt ledd utveckling (LLU). Den är idealisk för att stödja gräsrotsinitiativ, eftersom den har potential att tillhandahålla bidrag och stöd som är skräddarsydda för lokala förhållanden. I december 2017 antog EESK ett yttrande om ”Fördelar med en lokalt ledd utvecklingsstrategi för integrerad lokal utveckling och landsbygdsutveckling” (8), där kommissionen uppmanades att utforska och grundligt analysera möjligheterna till att skapa en reservfond för LLU på EU-nivå. Förutom detta uppmanades kommissionen att se till att alla medlemsstater har en nationell LLU-fond med bidrag från alla fyra ESI-fonderna (Ejflu, Eruf, ESF och EHFF). Denna LLU-struktur skulle kunna bli en av de kanaler som används för att stödja mikroprojekt och små projekt (se punkt 2.7).

4.15

För att göra den finansiella värdekedjan mer hållbar som helhet stöder EESK kommissionens färdplan för finansiering av hållbar tillväxt (9), som antogs i mars 2018. EESK har utarbetat konkreta rekommendationer till denna färdplan i sina olika yttranden (10).

---

(1)  EESK: s yttrande om ”Koalition för att genomföra åtagandena i Parisavtalet” (EUT C 389, 21.10.2016, s. 20).

(2)  EESK:s yttrande om ”Att främja icke-statliga aktörers klimatåtgärder” (EUT C 227, 28.6.2018, s. 35).

(3)  EESK:s studie om en verktygslåda för klimatpartnerskap med flera parter – en politisk ram för att stimulera klimatåtgärder nedifrån och upp.

(4)  EESK:s yttrande om ”Klimaträttvisa” (EUT C 81, 2.3.2018, s. 22).

(5)  IPCC:s särskilda rapport om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 C över de förindustriella nivåerna (oktober 2018).

(6)  Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation enligt bidragsavtal nr 695989 – Heat Roadmap Europe.

(7)  EESK:s yttrande om Europeiska klimatfinansieringspakten (EUT C 62, 15.2.2019, s. 8).

(8)  EESK:s yttrande om ”Fördelar med en lokalt ledd utvecklingsstrategi för integrerad lokal utveckling och landsbygdsutveckling” (EUT C 129, 11.4.2018, s. 36).

(9)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt.

(10)  EESK:s yttranden om Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, Hållbara finanser: taxonomi och referensvärden (EUT C 62, 15.2.2019, s. 73) och Institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter avseende hållbarhet (EUT C 62, 15.2.2019, s. 97).