28.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 283/22

1.

att uppfyllelseorten enligt denna bestämmelse hänför sig till vad som överenskommits enligt det första avtalet även i det fall – såsom i förevarande mål – då en fodring har överlåtits flera gånger,

2.

att den faktiska uppfyllelseorten, i det fall det framställs krav på fullgörande av emissionsvillkor för en statsobligation som i det aktuella fallet har ställts ut av Republiken Grekland – eller i det fall det framställs krav på skadestånd på grund av att dessa villkor inte fullgörs – redan kan fastställas på grund av betalning av ränta på denna statsobligation till ett konto tillhörande en innehavare av en inhemsk värdepappersdepå,

3.

att den omständigheten att en rättslig uppfyllelseort i den mening som avses i artikel 7.1 a i denna förordning kan fastställas utifrån vad som överenskommits enligt det första avtalet, utgör hinder för att anse att det påföljande faktiska fullgörandet av ett avtal ger upphov till – ytterligare – en uppfyllelseort i den mening som avses i denna bestämmelse?