10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/144

Föredragande:

Stéphane BUFFETAUT

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är medveten om Arktisregionens betydelse för EU, och särskilt för Konungariket Danmark, Finland och Sverige, som är medlemmar i Arktiska rådet.

1.2

Kommittén är emellertid också medveten om att EU endast är observatör i Arktiska rådet, även om unionens roll i praktiken går utöver en strikt observatörsroll. Kommittén har tidigare uttryckt sin önskan om att EU ska ges en mer framträdande roll i Arktis (se yttrande REX/371, föredragande: Filip Hamro-Drotz) (1).

1.3

EESK understryker att EU är medlem eller deltar i andra internationella organ där frågan om Arktis också behandlas och att EU via dem kan öka sitt inflytande. Detta gäller i synnerhet frågan om klimatförändringarna, havskonventionerna eller sjörätten, fisket och även vissa delar av rymdpolitiken.

1.4

Å ena sidan utgår meddelandet från tre pelare – klimatförändringarna, hållbar utveckling och internationellt samarbete – medan ändamålsenligheten å andra sidan är beroende av vilka resultat som uppnås genom det internationella samarbetet och att hållbar utveckling är en prioritet för representanterna för befolkningen i området. Mot bakgrund av detta föreslår EESK att den ordning i vilken EU:s mål presenteras kastas om, i syfte att öka tydligheten och effektiviteten, särskilt som de mål och projekt som kommissionen framställer är lovvärda och intentionerna knappast kan kritiseras.

1.5

En av konsekvenserna av klimatförändringarna har varit öppnandet av nya farleder i norr, bland annat den berömda Nordvästpassagen, som Chateaubriand sökte efter utan framgång redan i slutet av 1700-talet. Utvecklingen öppnar för nya konkreta möjligheter till sjötransporter, fiske och till och med gruvdrift, vilket i sin tur innebär en ökad risk för incidenter till sjöss eller i samband med borrning som kräver räddningsstrukturer som inte finns på plats. Man bör därför fästa största vikt vid säkerhetsfrågorna, inte bara vad gäller transporter utan även vad gäller borrning. Vi understryker att de miljömässiga konsekvenserna av de smältande isarna till följd av att dessa farleder öppnas upp ännu inte är kända.

1.6

Kommittén betonar att installationen av Galileo skulle kunna ge ett betydande bidrag i fråga om övervakning och förebyggande av katastrofer till sjöss och miljökatastrofer. Galileo skulle även kunna ge prov på sitt värde i det specifika fallet Arktis. EESK betonar även att det är viktigt att frågan om Arktis beaktas inte bara inom klimat- och miljöpolitiken utan även inom övrig EU politik, såsom EU:s strukturpolitik, den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken och havspolitiken.

1.7

EESK anser att principen om ansvarsfullt fiske bör tillämpas i Arktis och att en eventuell utveckling av turism och annan ekonomisk verksamhet bör ske på ett ansvarsfullt sätt för att skydda denna känsliga och ömtåliga miljö som redan har drabbats hårt av uppvärmningen av den norra hemisfären.

1.8

Kommittén vill också understryka att lokalbefolkningarna visserligen vill bevara sin kultur, men också kunna dra nytta av de möjligheter som erbjuds genom en hållbar ekonomisk och social utveckling, som ofta skapas genom förbättrade materiella och immateriella kommunikationsmedel. EESK förespråkar att det civila samhället ska spela en aktiv roll för att främja lokalbefolkningarnas intressen och önskemål så att de inte blir passiva åskådare utan tar aktiv del i den politik som berör Arktis. EESK anser att man bör stärka skyddet av Arktis resurser som ett naturkapital för kommande generationer och att man bör betrakta de miljöförändringar som sker i detta område som ett mått på de europeiska och globala framstegen inom klimatskyddet. Bevarandet av Arktis och kampen mot klimatförändringarna får inte företas utan hänsyn till invånarna eller på ett sätt som medför nackdelar för dem.

1.9

Målen i EU:s integrerade politik för Arktis kan inte fullföljas utan godkännande och stöd från länder som inte är – och aldrig kommer att bli – medlemmar i EU. Vissa av dessa länder är globala stormakter vars ekonomiska och strategiska mål inte nödvändigtvis överensstämmer med EU:s. Om EU:s politik för Arktis ska kunna bli framgångsrik och få konkreta effekter kommer därför att bero på EU:s diplomatiska förmåga, dess förmåga att göra sina mål till en tvärgående fråga i sin diplomati på områden som i strikt bemärkelse går utanför Arktis, samt dess förmåga att få andra stater att närma sig dess ståndpunkter. Internationellt samarbete är och kommer även i framtiden att vara avgörande för all politik som berör Arktis.

2.1

Åtta länder är arktiska stater, varav tre är medlemmar i EU: Konungariket Danmark, Finland och Sverige. Island och Norge, som även är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt Kanada, Förenta staterna och Ryssland är också arktiska stater. Genom Ottawadeklarationen från 1996 grundade dessa åtta stater Arktiska rådet, vars syfte är att främja en hållbar utveckling i regionen på det sociala, ekonomiska och miljömässiga planet.

2.1.1

Som ett resultat av detta – och utan att inkräkta på nationell behörighet – kunde EU inte bortse från Arktis som ett viktigt strategiskt område. Kommissionen betonar dock med eftertryck klimatfrågan, mot bakgrund av att regionen spelar en central roll globalt för klimatfrågan och även påverkas av effekterna av klimatförändringarna. Nyligen genomförda studier visar att Arktis värms upp dubbelt så snabbt som resten av jordklotet. Arktis påverkas alltså av effekterna av klimatförändringarna, men har i sin tur även stor påverkan på dessa förändringar. För övrigt bör noteras att ursprungsbefolkningar bor i detta område.

2.1.2

EU är dock inte medlem i Arktiska rådet, men har en stående inbjudan att delta som observatör. Frankrike, Förenade kungariket, Indien, Italien, Japan, Kina, Nederländerna, Polen, Spanien, Singapore, Sydkorea och Tyskland har observatörsstatus. EU anhöll 2008 om permanent observatörsstatus och väntar på ett definitivt beslut. Det stora antalet länder som har observatörsstatus i Arktiska rådet visar på hur viktigt Arktis är för det internationella samfundet.

2.1.3

Permanenta deltagare är däremot ursprungsbefolkningarnas representativa institutioner och föreningar (samer, aleuter, ursprungsbefolkningar från Norden, Sibirien och Rysslands östra delar, Alaskas arktiska råd osv.), vilket visar på en reell vilja att beakta önskemålen vad gäller utveckling hos dessa små befolkningar som bebor Arktis och är bärare av starka kulturtraditioner.

2.2

Arktis borde alltså vara ett idealiskt område för EU:s politik för att bekämpa klimatförändringarna och begränsa temperaturökningen, men unionen kan inte agera på egen hand utan måste förlita sig på stater som i första hand prioriterar militära strategier, ekonomi och sjötransporter. Dessutom har Arktiska rådet hittills främst koncentrerat sig på regionens utveckling, särskilt med avseende på hållbarheten.

2.3

Klimatförändringarna kan få stor inverkan på livsvillkoren för de folkgrupper som lever i regionen. Det är självklart att klimatpolitiken inte får föras i motsättning med invånarna utan för dem och i samarbete med dem.

2.4

Områdets ekonomiska betydelse för EU är inte försumbar. I EU konsumerar man många produkter med ursprung i Arktis, exempelvis fisk och energi. Man bör heller inte glömma de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av öppnandet av nya farleder. För övrigt kan allt som är sant vad gäller EU även gälla för övriga stater som är närvarande i området. Förenta staterna har t.ex. gett tillstånd till borrning i Arktis.

2.5

Kommissionens dokument är uppdelat i tre delar som motsvarar tre prioriteringar. Frågan är om dessa prioriteringar är relevanta:

2.6

Det kan understrykas att den sista punkten är mycket viktig och till syvende och sist utgör en förutsättning för de båda tidigare punkterna, eftersom EU inte berörs direkt utan endast via tre medlemsstater och måste förhålla sig till tre stormakter – Förenta staterna, Ryssland och Kanada – som alla tre har betydande ekonomiska och strategiska intressen i den arktiska regionen. Det bör noteras att de asiatiska staterna, i synnerhet Kina, Japan, Sydkorea och Singapore, visar stort intresse för regionen.

2.7

Man bör också ställa sig frågan om vilken plats som ges åt överväganden som rör klimatförändringarna och miljön, vilka är mycket viktiga för kommissionen, men inte nödvändigtvis för våra internationella partner, som snarare ser hållbar utveckling som en viktig fråga, men inte som någon prioritet.

3.1

Det står klart att kommissionen ser kampen mot effekterna av klimatförändringarna i Arktis som en prioritet. Kommissionen oroas särskilt av tinande permafrost, vilket skulle kunna få katastrofala konsekvenser i form av utsläpp av metan och koldioxid, samt för skyddet av de lokala ekosystemen. Dessa farhågor är visserligen motiverade, men EU har inte möjlighet att lösa problemen på egen hand.

3.2

Kommissionen understryker vikten av forskning och övervakningsinsatser i Arktis för att bättre kunna möta dessa utmaningar och påminner om de ekonomiska åtaganden som gjorts i detta syfte. Kommissionen tar upp behovet av ett ökat internationellt samarbete och efterlyser transnationell tillgång till forskningsinfrastruktur och data.

3.2.1

Denna kommentar visar ännu en gång att EU:s politik bara kan bli effektiv om det internationella samarbetet är effektivt.

3.2.2

Kommissionen presenterar sina klimatpolitiska mål med specifik hänvisning till Arktis. I praktiken stöter kommissionen på följande breda utmaningar: den kan inte agera effektivt om dess mål inte delas globalt och i synnerhet av de arktiska staterna, även om den agerar konkret genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Ratificeringen av Parisavtalet om klimatförändringarna borde öka åtgärdernas och politikens effektivitet i Arktis.

3.3

Kommissionen efterlyser med rätta ett ökat skydd av den biologiska mångfalden, inrättandet av marina skyddsområden samt ökat stöd för kampen mot utsläpp av tungmetaller. Vi vill dock understryka att marina skyddsområden till havs inte är särskilt ändamålsenliga, förutom när det gäller fiskeförbud. De är per definition omöjliga att övervaka och att skydda, eftersom de är i ständig rörelse, både vad gäller själva vattnet och de arter som lever där.

3.4

Kommissionen framhåller även behovet av internationellt samarbete när det gäller gas- och oljeverksamhet, särskilt för att förebygga storskaliga olyckor. Även här är effektiviteten beroende av styrkan i de internationella förbindelserna med andra stater som är aktiva i Arktis. I detta avseende måste understrykas att de problematiska förbindelserna med Ryssland inte har haft någon negativ inverkan vad gäller Arktis, där samarbetet pågår på ett tillfredsställande sätt.

3.5

Även om Arktisregionen är rik på många eftersökta resurser – fisk, mineraler, olja och gas – har den utbredda och föga befolkade Arktisregionen inga lättillgängliga transportförbindelser. Kommissionen efterlyser en utveckling av en hållbar ekonomi, något som är extra viktigt eftersom naturområdena är ömtåliga och håller på att förödas av klimatförändringarna. Man bör skydda Arktis naturresurser som en reserv inför framtiden, samtidigt som man skyddar lokalbefolkningens intressen. EESK anser att man bör stärka skyddet av Arktis resurser som ett naturkapital för kommande generationer och att man bör betrakta de miljöförändringar som sker i detta område som ett mått på de europeiska och globala framstegen inom klimatskyddet. Bevarandet av Arktis och kampen mot klimatförändringarna får inte företas utan hänsyn till invånarna eller på ett sätt som medför nackdelar för dem.

3.6

EU bör stödja införandet av innovativ teknik, i synnerhet för att stå emot den arktiska vintern. Programmet InnovFin skulle kunna tillämpas i Arktis. Kommissionen rekommenderar också ett reellt tillträde till den inre marknaden. I det aktuella läget är detta dock ett perspektiv som fortfarande ligger långt fram i tiden. Men andra delar av EU-politiken, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskeripolitiken och havspolitiken, berörs.

3.7

Kommissionen avser att inrätta ett forum för att stärka samarbetet mellan och samordningen av EU:s olika finansieringsprogram. Detta forum ska fastställa prioriteringar på investerings- och forskningsområdet.

3.7.1

Samtidigt ska man inom ramen för Interreg inrätta ett nät av förvaltningsmyndigheter och berörda aktörer som skulle kunna utmynna i en årlig konferens för berörda parter om Arktis. Idén verkar intressant förutsatt dess tillämpning är flexibel, reaktiv och anpassningsbar.

3.8

När det gäller investeringar betonar kommissionen främst transportnäten, som är nödvändiga för att bryta Arktisregionens isolering, och påminner om att de norra delarna av Finland, Sverige och Norge ingår i det transeuropeiska transportnätet. Det står klart att denna aspekt är avgörande för att kunna öppna upp regionen för resten av världen.

3.9

Arktis storlek och låga befolkningstäthet gör användningen av rymdteknik särskilt relevant. Programmen Copernicus och Galileo kommer att bli särskilt viktiga för regionen. Kommittén kan inte annat än stödja kommissionens ståndpunkt i detta avseende.

3.10

Issmältningen har inneburit att Nordostpassagen har öppnats och man bör se till att de nya farlederna är säkra att navigera. Kommittén kan inte annat än stödja kommissionens ståndpunkt i detta avseende. Idén med ett forum för kustbevakning är av särskilt intresse.

3.11

Huruvida den här politiken kommer att bli en framgång eller ett misslyckande kommer att bero på hur väl det internationella samarbetet lyckas.

3.11.1

Kommissionen räknar upp olika juridiska instrument och berörda instanser och understryker att EU måste engagera sig med kraft och påminner om att det krävs bilaterala samarbeten, i synnerhet med de största aktörerna, såsom Förenta staterna, Ryssland och Kanada, men även med Grönland och vissa asiatiska stater som är mycket intresserade av Arktis.

3.12

Kommissionen understryker behovet av dialog med ursprungsbefolkningarna. Det är viktigt att komma ihåg att det är de som är närmast berörda, och de ska inte behöva utsättas för konsekvenserna av en politik som de är emot, exempelvis i fråga om en hållbar ekonomisk och social utveckling i regionen. Det civila samhället har alltså en central roll att fylla för att ursprungsbefolkningarnas oro verkligen beaktas, såväl på det ekonomiska som det sociala planet. EESK skulle i detta sammanhang kunna ha en roll som ”språkrör” inom EU.

3.13

På det ekonomiska planet och med detta i åtanke välkomnar kommissionen den deklaration om fiske som de fem länder som gränsar till Norra ishavet har undertecknat, men betonar med rätta att frågan inte enbart berör dessa länder.

3.14

När det gäller forskning försvarar kommissionen idén om ett stärkt vetenskapligt samarbete, i synnerhet inom ramen för den transatlantiska och arktiska alliansen för oceanografisk forskning och vill upprätta en karta över hela havsbotten senast 2020, vilket är ett stort mål av vetenskapligt intresse som vi inte kan annat än stödja, men som har konsekvenser – såväl säkerhetsmässigt som i fråga om transporter och ekonomiska intressen – som går utöver enbart vetenskapligt kunnande.