10.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/1

Föredragande:

Thierry LIBAERT

1.1

Med detta yttrande uttrycker EESK sin önskan om att se samhället genomgå en ekonomisk omställning från en period med överexploatering av resurser och slöseri mot en mer hållbar period som är inriktad på kvalitet snarare än kvantitet, och som är mer inriktad mot sysselsättning. EESK framhåller sin önskan om ett Europa som tar initiativ när det gäller att skapa nya former av ekonomi.

1.2

EESK anser att man bör stödja funktionsekonomin i den mån den kan utgöra en lösning på alla eller en del av utmaningarna. Den är inte ett självändamål, utan ett medel för att nå de nya målen för konsumtionsmodellen.

1.3

Eftersom funktionsekonomins förmodade fördelar omges av osäkerhet och oklarheter vad beträffar de ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekterna, bör man genomföra en fullständig utvärdering av de olika typerna av produkter och tjänster för att kunna fastställa deras fördelar och i förekommande fall de villkor som ska uppfyllas för en god utveckling av funktionsekonomin.

1.4

Därefter bör man rikta fokus mot att visa den inverkan (miljömässig, social, ekonomisk etc.) produkten eller tjänsten har fått genom tillämpning av en funktionsekonomisk lösning inriktad på ”tillgång” eller ”användning” i motsats till ”ägande”. Genom information om detta får konsumenten veta om det är bättre att välja att köpa en produkt eller tjänst och att göra medvetna val. Kvaliteten och trovärdigheten hos den information företagen tillhandahåller är avgörande för detta. Det handlar alltså om att fastställa vilka myndigheter och mekanismer som garanterar detta för konsumenterna.

1.5

EESK rekommenderar att medlemsstaterna och berörda parter gynnar ansvarsfull konsumtion, framför allt under utbildningsstadiet, genom att betona funktionsekonomin. Den sistnämnda kan, under förutsättning att den används på ett intelligent sätt, hjälpa till att övervinna många av de utmaningar som dagens konsumtion innebär.

1.6

Mer allmänt rekommenderar EESK att man påskyndar forskningen och genomförandet av nya produktions- och konsumtionssätt som har koppling till funktionsekonomin.

1.7

Ett europeiskt lagstiftningspaket skulle göra det möjligt att strukturera utbudet inom funktionsekonomin, särskilt i samband med de nya konsumtionsproblemen – samverkanskonsumtion, föråldring, konsumentens förståelse av dessa modeller, och en rättslig och skattemässig miljö som är mer fördelaktig för innovativa företag.

1.8

Med hjälp av regionaliseringen av funktionsekonomin kan man svara på nya utmaningar som gäller hållbar utveckling av regioner, genom att experimentera med nya ekonomiska modeller. Funktionsekonomin är användbar för att framhäva regionernas styrkor, frångå den standardisering som massproduktion innebär och som delvis är ansvarig för desillusionen när det gäller den nuvarande konsumtionen, och beakta alla externa effekter i produktionssystemet. Dessutom utgör städer genom sin befolkningstäthet som gynnar gemensamma lösningar ett av de mest lämpade områdena för att utveckla funktionsekonomiska lösningar.

1.9

En ny permanent övergripande struktur bör inrättas inom EESK för att analysera utvecklingen i syfte att kunna hantera den grundläggande övergången till en ny ekonomisk modell med stora konsekvenser inom många områden.

1.10

En plattform för utbyte i syfte att synliggöra funktionsekonomiska initiativ på europeisk nivå skulle vara användbar i ett sammanhang där de goda exemplen än så länge är få och inte alltid får den synlighet de förtjänar. Denna plattform skulle kunna införlivas i projektet med en europeisk plattform för den cirkulära ekonomin som EESK gett sitt stöd åt i sitt yttrande om kommissionens paket för cirkulär ekonomi.

1.11

Funktionsekonomin kan bidra till att de olika värden som tillsammans utgör en varas värde sammanförs till ett nytt värde. Det bör därför finnas ett sätt för att vikta både bruksvärdet och arbetsvärdet i funktionsekonomin.

1.12

Det är avgörande att de funktionsekonomiska modellernas försäkringsfrågor klargörs och förenklas, och de bör alltså göras mer entydiga för slutkonsumenten för att få till stånd en utveckling av nya funktionsekonomiska erbjudanden.

2.1

Funktionsekonomin syftar till att utveckla användning i stället för ägande av produkter. Det gäller dock att inte bara införliva tjänster i en produkt. Man måste i stället beakta alla ändringar som skett i konsumtionen genom att se mer till slutanvändaren och ekonomiska modeller som är mer resurseffektiva och till och med kan producera sidovinster för territorierna. I denna modell säljer företagen inte en produkt utan en funktion som faktureras beroende på användning. Därmed har industrierna främst intresse av att inom ramen för sin ekonomiska modell utveckla föremål som är hållbara, går att reparera och är lätta att underhålla, liksom säkerställa en skräddarsydd produktionskedja och skräddarsydd logistik.

2.1.1

Det bakomliggande ekonomiska paradigmet är fortfarande att värdet ligger i de fördelar man får av användningen, det vill säga nyttjandevärdet, men även i varan eller tjänsten i sig eller i hur andra ser på den, det vill säga dess arbetsvärde eller bytesvärde.

2.1.2

I det traditionella ekonomiska systemet skapar producenterna värdet och konsumenterna förstör det genom sin konsumtion. I funktionsekonomin måste båda parternas intressen mötas, eller åtminstone sammanfalla, för att alla ska bibehålla och rentav skapa värdet. Med den digitala revolution som pågår utgör till exempel produktionen och utnyttjandet av data som produceras utgående från användningsområden och kunskap en sådan ny resurs eller nytt värde som skapas av båda parter.

2.1.3

Den nya dynamik som uppstått runt den för närvarande helt teoretiska figuren prosument (en nybildning som uttrycker de historiskt distinkta rollerna producent och konsument) illustrerar denna omstrukturering av väldigt linjära eller vertikala ekonomiska samband i system och organisationer som är mer sammanlänkade eller horisontella.

2.1.4

Funktionsekonomin kan gynna en avmaterialisering av ekonomin genom att integrera alla kostnader i slutpriset. Den måste göra det möjligt att gynna en uppdelning av den ekonomiska aktiviteten och miljöpåverkan.

2.2

Två teoretiska skolor hänvisar till två modeller som är mer eller mindre lyckade för att uppnå konceptet funktionsekonomi. Den första utgår från ett tjänsteutbud som fokuserar på användning och hänvisar till den allmänna uppfattningen om tjänsteekonomi. Den omprövar ägarförhållandena, men ifrågasätter knappt produkterna. Den andra fokuserar på de externa effekterna av funktionsekonomin, som gör det möjligt att fastställa nya lösningar, eller ser försäljningen av varor och tjänster som en integrerad helhet (genom att ifrågasätta arbetet eller produktionen av immateriella resurser speciellt för regionen) där konsumenten är en integrerad del av lösningen.

2.3

EESK förespråkar en balanserad strategi. Tanken är inte att främja funktionsekonomin i alla sammanhang, utan att göra det under förutsättning att den ger svar på de nya utmaningar som omnämnts.

3.1

Funktionsekonomin är intressant för att den teoretiskt sett, eller åtminstone under vissa förhållanden, sannolikt kan svara på de många utmaningar som finns i dagens konsumtion, vare sig de är ekonomiska, sociala, miljömässiga eller kulturella.

3.2

Inom ramen för en integrerad strategi, särskilt i regionerna, kan den framkalla positiva sidovinster eller externa effekter. Som ett exempel inkluderar samhällen genom kooperativa och övergripande arbetssätt det ekonomiska resultatet, skyddet av offentliga platser, men också minskningen av ljusföroreningen och minskningen av energikonsumtionen i sina avgifter för offentlig belysning. Genom att integrera dessa olika mål, i stället för att optimera en enskild parameter, kan man bemöta många utmaningar på ett kostnadseffektivt sätt.

3.2.1

Genom att slå ihop investeringarna är funktionsekonomin ett sätt att främja innovation till förmån för hållbar utveckling, och särskilt rena eller gröna tekniska innovationer. De sistnämnda, som ofta är mer kapitalintensiva än de klassiska lösningarna, hittar på så sätt en ekonomisk modell som gynnar spridningen av dem genom konsumenterna som, individuellt sett, inte har tillräcklig ekonomisk kapacitet. Till exempel kan ett avtal om energiprestanda göra det möjligt för användaren att få använda ibland kostsamma energieffektiva tekniker och tjänster mot en blygsam summa som betalas månatligen.

3.3

På miljöplanet medför de aktuella konsumtionsmodellerna som bygger på individuellt ägande ett underutnyttjande av resurser och därmed ett betydande slöseri med naturresurser (till exempel står en bil i dag oanvänd 95 % av tiden, och i städerna används den i allmänhet av bara drygt en person [1,2]).

3.3.1

Genom att köpa en rörlighetstjänst (en sittplats för ett visst antal kilometer, en bil för en bestämd tid och ett bestämt antal kilometer osv.) kan man intensifiera användningen av dessa resurser. Funktionsekonomin kan alltså öka användningsintensiteten för många konsumtionsvaror, och samtidigt skapa större mervärde för ett mindre miljöavtryck.

3.3.2

Genom prissättningen av de funktionsekonomiska tjänsterna, som omfattar alla kostnader för produkten och tjänsterna och inte bara marginalkostnaden, kan man få en bättre uppfattning om användarens faktiska kostnader. Det ger en prissignal som är närmare de verkliga effekterna av produktionen, och uppmuntrar således mer ansvarsfullt beteende (till exempel: vid köp av en timmes bildelning betalar användaren för amorteringen på fordonet, försäkringen, parkeringen, bränslet etc., dvs. de sammanlagda kostnaderna beräknade proportionellt. Det skulle göra konsumenten mer uppmärksam på en förnuftig användning av fordonet i fråga jämfört med ägaranvändning, där det ofta enbart är bränslet som uppfattas som nyttjandekostnad).

3.4

I sociala termer kan funktionsekonomin genom att sänka kostnaderna för att få tillgång till en produkt eller tjänst, antingen tack vare gemensamt utnyttjande av en investering som gjorts kollektivt eller genom att begränsa nyttjandekostnaden till en kostnad för tillgång, låta ett större antal konsumenter få tillgång till tjänster som de dittills inte kunnat göra anspråk på. Den centrala frågan både ekonomiskt och juridiskt eller försäkringsmässigt är alltså att få investerare och ägare till det kapital som görs tillgängligt för användarna. Att utforma en ny lagstiftning kommer troligtvis att bli en stor utmaning.

3.4.1

De sociala frågorna är många, och liksom för de miljömässiga utmaningarna måste de undersökas seriöst för att man ska kunna avgöra om funktionsekonomin är av intresse eller inte inom detta område, och i synnerhet förhållandena för genomförandet av funktionsekonomin för sociala framsteg.

3.5

Det är inte oviktigt att ändra synsättet från ägande till tillgång. Det är en förutsättning för övergången från en konsumtionsmodell som bygger på skrytkonsumtion och mimetiskt begär till en mer återhållsam konsumtion som inte bygger på tvångsmässigt beteende i lika stor utsträckning, eller åtminstone är mindre beroende av själva ägandet av materiella tillgångar.

3.6

Digitaliseringen kan göra det möjligt att utvidga funktionsekonomins tillämpningsområde så att den inte längre är begränsad till den ursprungliga B-to-B-sfären. Genom att minska kostnaderna för spridning och i synnerhet distribution, kan digitala lösningar erbjuda var och en funktionsekonomiska lösningar inom väldigt varierande tillämpningsområden (musik, rörlighet, utrustning, boende etc.). Utifrån denna synvinkel bör en skatteram och ett lämpligt regelverk tas fram och införas snabbt för att gynna samverkan med den existerande ekonomiska modellen.

3.7

Det arbete och erfarenhetsutbyte som gjorts nyligen visar att de funktionsekonomiska metoderna lyckas och anammas när lösningarna förbättrar användarens upplevelse och konsumentens livskvalitet, mer än kriterier som enbart är ekonomiska eller miljömässiga. Fallet med bildelning visar detta, genom den kritiska frågan om parkering i stadscentrum som detta system är en lösning på, eller fallet med streaming, tack vare möjligheten att nästan omedelbart ha tillgång till stora mängder material.

4.1

I vissa fall kan funktionsekonomin medföra att konsumtionsrytmen snabbas upp och produkter förnyas. I fråga om mobiltelefoni eller långvarig leasing av fordon är det följaktligen inte intuitivt självklart att dessa modeller (långvarig leasing med köpoption i allmänhet) bidrar till att förlänga produkternas livslängd eller förbättrar återvinningen av dem i slutet av livscykeln.

4.2

Även om de stora industrikoncernerna oftast är de mest välkända när det gäller genomförandet av konkreta exempel har de mer traditionella sektorerna, såsom jordbruket (t.ex. genom gemensamma inköp), och nystartade företag också en roll att spela i samband med konsolidering och spridning av funktionsekonomin i samhället. Det verkar som om de små och medelstora företagen sannolikt också kommer att hitta nya lösningar för sina kunder när det gäller detta koncept och dess genomförande. Strukturer i form av kooperativ kan också främja mer horisontella styrelsesätt där användaren är delaktig fullt ut.

4.3

Genom att minska på kostnaderna för tillgång till en produkt eller tjänst kan funktionsekonomin vara en tillgång för de mest anspråkslösa medborgarna. Den tillåter i synnerhet en viss smidighet och flexibilitet i tillgången till tjänster och produkter. Samtidigt kan den öka de mest anspråkslösa medborgarnas sårbarhet när de inte längre kan betala för rätten till tillgång till, användning av eller prenumeration på en tjänst. Ur den synvinkeln och i den aktuella kontexten med ökad osäkerhet i många europeiska länder, kan ägande verka vara att föredra och alltså säkrare för dem som är otrygga. Avseende tillgången till vissa varor och tjänster är en ojämlik tillgång inte bara en fråga om ekonomiska kapital (finansiering), utan även om kulturellt och utbildningsmässigt kapital (social miljö, utbildning).

4.4

Ur ett samhällsperspektiv kan funktionsekonomin göra konsumenten, det vill säga medborgaren, ännu lite mer beroende av ekonomiska organisationer eller ett givet tekniskt och ekonomiskt system. När man väl är registrerad hos en viss tjänst är det svårt eller rentav omöjligt att reparera, förbättra, modifiera osv. den produkt man har till förfogande. Följaktligen kan funktionsekonomin öka osjälvständigheten om tjänsterna inte i tillräcklig utsträckning förenar användarna i utformningen av de produkter och lösningar som utvecklas. Man kommer att behöva hitta och främja ekonomiska modeller och styrelsemodeller som främjar konsumenternas självständighet (i deras val, seder och bruk).

4.5

Med hjälp av digitaliseringen kan funktionsekonomins tillämpningsområde spridas till alla konsumenter. Det uppstår emellertid också en rad frågor: vissa plattformars värdeskapande, skatteoptimering eller skatteflykt, respekt för privatlivet (bl.a. genom användning av insamlade uppgifter), ekonomisk koncentration (plattformars monopolverksamhet) och arbetsplatsrelaterade problem (se punkt 1.6).

4.6

Med alla dessa risker eller bromsar kan en enkel övergång till en tjänsteekonomi inte skydda funktionsekonomin mot sådana risker. Ett mer helhetsinriktat förhållningssätt till funktionsekonomin som beaktar både företagets styrning, arbetet, förhållandena i regionen, och som beaktar konsumenten från det att tjänsten kommer till och under produktens hela livscykel, kan göra det möjligt att övervinna dessa hinder.

4.7

Trots detta är det säkert nödvändigt med rättsliga åtgärder för flera av dessa punkter, i synnerhet när det gäller konkurrens eller respekt för privatlivet.

5.1

Det finns många orsaker till att EU bör införa funktionsekonomin. Orsakerna är miljömässiga, sociala och kulturella, men även ekonomiska. Dessutom är de digitala utmaningarna, och i allmänhet kopplingen till nya ekonomiska modeller såsom samarbetsbaserad ekonomi, cirkulär ekonomi etc. viktiga inom denna debatt, särskilt när det gäller hur snabbt ändringarna genomförs.

5.2

I Europa verkar funktionsekonomin vara ett sätt för företag att återskapa mervärde och främja intensiva lösningar som används (särskilt i senare marknadsled, när det gäller underhåll, reparation etc., men också i föregående marknadsled i utvecklingen av innovativa ekonomiska modeller och utformningen av tillhörande tjänster) och i synnerhet för att stärka konkurrenskraften hos vissa branscher. Genom att utveckla tjänsteutbudet så att det bättre motsvarar konsumenternas behov i stället för en standardiserad produktion som är dåligt anpassad, kan den medföra att förtroendet mellan företag och konsumenter återfås och ge konsumtionen ny innebörd.

5.3

De stora företagens innovationsavdelningar, regionerna och ett stort antal experter stöder funktionsekonomin, men det är förvånansvärt hur svaga de europeiska insatserna är. Trots att funktionsekonomin är kärnan i den cirkulära ekonomin nämns den över huvud taget inte i kommissionens rapport i ämnet, ”Att sluta kretsloppet”.

5.3.1

Trots dessa ovissheter och begränsningar, och den osäkra politiska och ekonomiska situation som råder i Europa i dag, utgör funktionsekonomin en möjlighet för Europa att främja och utveckla många aktörers kunnande och kompetens.