19.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/21

—

med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, som betonar de värden som är gemensamma för medlemsstaterna såsom mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, och av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där principen om en integrering av ett jämställdhetsperspektiv anges då det fastställs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem,

—

med beaktande av artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken diskriminering på grund av kön ska bekämpas,

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

—

med beaktande av Peking-deklarationen och den handlingsplan som antogs vid den fjärde världskonferensen om kvinnor den 15 september 1995, och sina resolutioner av den 18 maj 2000 (1), 10 mars 2005 (Peking + 10) (2) och den 25 februari 2010 (Peking + 15) (3),

—

med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmålet om att främja jämställdhet och stärka kvinnors ställning som en förutsättning för att få bukt med hunger, fattigdom och sjukdomar samt uppnå jämställdhet på alla utbildningsnivåer och alla områden inom arbetslivet, jämställd kontroll över tillgångar och jämställd representation i det offentliga och politiska livet,

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling,

—

med beaktande av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin,

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, om dödsstraff, om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om människorättsförsvarare, om människorättsdialoger med tredjeländer, om främjande och skydd av barnets rättigheter samt om våld mot kvinnor och flickor och bekämpande av all diskriminering av dem,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 2 december 1998 som fastställer att den årliga översynen av genomförandet av handlingsplanen från Peking ska baseras på ett antal kvantitativa och kvalitativa indikatorer och referensramar,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 2 och 3 juni 2005 där medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att stärka de institutionella mekanismerna för främjande av jämställdhet och skapa en ram för utvärdering av genomförandet av handlingsplattformen från Peking, för att åstadkomma en mer konsekvent och systematisk övervakning av framstegen,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 5 och 6 december 2007 om översynen av EU-institutionernas och medlemsstaternas genomförande av handlingsplanen från Peking, liksom den åtföljande rapporten från det portugisiska ordförandeskapet som förordar indikatorer för kvinnor och fattigdom,

—

med beaktande av kommissionens strategi för jämställdhet 2010–2015, presenterad den 21 september 2010, samt tillhörande arbetsdokument från kommissionens avdelningar om åtgärder för att införa strategin,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument om EU:s handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU-ministrarna med ansvar för jämställdhet den 4 februari 2005 i samband med tioårsöversynen av handlingsplanen från Peking, i vilket de bland annat bekräftar sitt starka stöd och engagemang för ett fullständigt och effektivt genomförande av förklaringen och handlingsplanen från Peking,

—

med beaktande av de slutsatser som antogs den 15 mars 2013 av den 57:e sessionen av FN:s kommission för kvinnors ställning, i vilka fenomenet könsbaserat dödande eller kvinnomord medges för första gången i en internationell text,

—

med beaktande av 2011 års uttalande från olika organ om att förhindra diskriminerande könsselektering, presenterat av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s barnfond (Unicef), FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women) och Världshälsoorganisationen (WHO),

—

med beaktande av förklaringen och handlingsprogrammet från 1994 års internationella konferens i Kairo om befolkning och utveckling, de viktigaste åtgärderna för att fortsätta genomförandet samt Förenta nationernas generalförsamlings resolution 65/234 om uppföljningen av den internationella konferensen om befolkning och utveckling efter 2014 (december 2010),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008 om jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (4), särskilt punkt 37,

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området (5), särskilt punkt 76, som betonar behovet av att utrota alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, inklusive könsselektiv abort,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse (7),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0245/2013), och av följande skäl:

A.

”Könsbaserat dödande” är en könsneutral term som avser systematiskt, avsiktligt och könsselektivt massmord på människor av ett visst kön, vilket är ett växande men underrapporterat problem i flera länder, med dödliga konsekvenser. I detta betänkande behandlas särskilt orsakerna, de aktuella tendenserna, följderna och metoderna att bekämpa könsselektiva åtgärder, vilka också kan ta sig i uttryck som barnadråp och våld genom könsselektering (andra termer såsom ”kvinnomord”, som redan behandlats i ett särskilt betänkande från Europaparlamentet (8), har använts för att beskriva mord på kvinnor och flickor som det mest extrema uttrycket för diskriminering och våld mot kvinnor).

B.

Trots den lagstiftning som nyligen har antagits mot könsselektiva åtgärder utsätts flickor i oproportionerligt hög grad för hänsynslös könsdiskriminering som även omfattar det ofödda och på förhand fastställda flickfostret som aborteras, överges eller dödas av den enda anledningen att det är av kvinnligt kön.

C.

Enligt bedömningar som gjorts var det redan 1990 en demografisk brist på över 100 miljoner kvinnor i världens befolkning till följd av könsbaserat dödande (9); Detta antal har enligt de senaste beräkningarna ökat och det finns nu ett underskott på nästan 200 miljoner kvinnor i världens befolkning (10);

D.

Det könsbaserade dödandet är ett globalt problem som berör såväl Asien och Europa som Nordamerika, Afrika och Latinamerika. Det könsbaserade dödandet sker överallt där gravida kvinnor, avsiktligt eller under påtryckningar, beslutar sig för att inte föda ett flickfoster eftersom dessa anses vara en belastning för samhället.

E.

I Asien, framför allt i Kina, Indien och Vietnam, är könsfördelningen ovanligt snedvriden. Under 2012 föddes det 113 pojkar på 100 flickor i Kina, och i Indien och Vietnam föddes det 112 pojkar på 100 flickor. (11)

F.

I vissa länder i Europa är könsfördelningen särskilt skev och under 2012 föddes det 112 pojkar på 100 flickor i Albanien, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien (12).

G.

Könsbaserat dödande förekommer oftast och är djupt rotat i de kulturer som har en tydlig preferens för söner, som uppvisar bristande jämställdhet, ihållande diskriminering av samt stereotyper när det gäller döttrar, och i vissa fall i länder som tillämpar politiska tvångsåtgärder.

H.

Preferensen för söner har djupa rötter och sitt ursprung i gamla traditioner som bland annat handlar om arv av egendom, åldrande föräldrars beroende av söner när det gäller ekonomisk försörjning och trygghet, garantier för att familjens namn och släkt ska leva vidare och en önskan att slippa de traditionellt sett stora hemgifterna för döttrar för att undvika ekonomiska svårigheter.

I.

Otillräckliga sociala trygghetssystem och få försäkringsalternativ för familjer i många kulturer kan felaktigt leda till en preferens för söner och könsselektiva åtgärder.

J.

Könsselektiva åtgärder skadar balansen i samhället, skapar en befolkning med sned könsfördelning och får ekonomiska och sociala följder. Den sneda könsfördelningen i form av ett ”mansöverskott” påverkar den långsiktiga samhällsstabiliteten, vilket i sin tur leder till en generell ökning av brottslighet, frustration, våld, människohandel, sexslaveri, sexuellt utnyttjande, prostitution och våldtäkter.

K.

En patriarkal kultur där preferensen för söner lever kvar bevarar stereotyper och gör att demokratiska missförhållanden och bristande jämställdhet kan fortgå, men är också diskriminerande mot kvinnor och skapar därmed hinder för deras möjligheter att fullt ut åtnjuta lika behandling och lika möjligheter på alla områden.

L.

Könsselektiva åtgärder, högre dödlighet bland mycket unga flickor och färre antal flickor än pojkar i skolan kan i vissa kulturer tyda på att det råder en preferens för pojkar. Det är viktigt att undersöka och fastställa huruvida sådana fenomen åtföljs av ytterligare demokratiska brister som drabbar flickor, såsom försämrad tillgång till mat, utbildning, hälso- och sjukvård, sanitär utrustning, rent vatten, medicinsk vård och socialt stöd, för att effektivt kunna åtgärda dessa brister.

M.

Det demografiska underskottet på kvinnor i många länder kan inte åtgärdas eftersom det saknas tillförlitliga statistiska uppgifter om födelse- och dödstal.

N.

Kvinnors egenmakt kommer att bidra till den beteendemässiga och sociala förändring som krävs för att avskaffa könsselektiva åtgärder på lång sikt.

O.

Att avskaffa könsselektiva åtgärder är en komplex process som kräver en rad sammanlänkade strategier och metoder, bl.a. specialutbildning för sjukvårdspersonal, så att de kan ge råd om och förhindra könsselektiva åtgärderna i EU och övriga världen.

P.

Opinonsbildning, politiska åtgärder och god praxis, såsom kampanjen ”Care for Girls” i Kina som syftar till att öka medvetenheten om flickors värde, och programmet ”Balika Samriddhi Yojana” i Indien som ger ekonomiska incitament för att utbilda flickor från fattiga familjer, är mycket viktiga för att förändra beteenden och attityder gentemot flickor och kvinnor.

Q.

Ett framgångsrikt exempel som bör uppmärksammas är Sydkorea – ett land som har lyckats vända en mycket sned könsfördelning där det 1994 gick 114 födda pojkar på 100 flickor till en situation med 107 pojkar på 100 flickor 2010 (13);

1.

Europaparlamentet betonar att könsbaserat dödande fortfarande är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna som kräver effektiva åtgärder för att få bukt med och utrota alla de grundläggande orsakerna som leder till en patriarkal kultur.

2.

Europaparlamentet betonar att alla stater och regeringar är skyldiga att främja och skydda de mänskliga rättigheterna samt förebygga diskriminering, vilket utgör grunden för åtgärderna för att avskaffa alla former av våld mot kvinnor.

3.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att utforma och vidta åtgärder i syfte att främja en djupgående förändring av mentaliteten och attityderna gentemot kvinnor för att bekämpa skadliga uppfattningar och beteenden som gör att våldet mot kvinnor fortsätter.

4.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att uttryckligen fastställa att kvinnomord eller könsbaserat dödande är ett brott och att utforma och vidta rättsliga åtgärder så att kvinnomord utreds, förövare ställs inför rätta och de kvinnor som överlever får enkel tillgång till långsiktig medicinsk hälso- och sjukvård samt långsiktigt stöd.

5.

Europaparlamentet understryker att familjens eller samhällets krav på kvinnor att göra könsselektiva aborter ska betraktas som fysiskt och psykologiskt våld enligt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet och enligt deklarationen och handlingsplanen från Peking.

6.

Europaparlamentet framhåller att utrotandet av könsselektering är en komplex process som kräver en rad sammankopplade förhållningssätt och metoder, allt från att undersöka de underliggande orsakerna och de kulturella och socioekonomiska faktorer som kännetecknar länder där det råder preferens för söner/män till att kämpa för flickors och kvinnors rättigheter och införa lagar och förordningar. Mer allmänt anser parlamentet att det enda hållbara sättet att förhindra ökad könsselektering är att främja jämställdheten i alla samhällen.

7.

Europaparlamentet betonar behovet av, och uppmanar kommissionen, att främja en grundlig vetenskaplig utredning och en studie om de bakomliggande orsakerna till de könsselektiva åtgärderna för att underlätta forskning om de landspecifika seder och bruk som kan leda till könsselektering, och om de långsiktiga konsekvenserna av könsselektering för samhället.

8.

Europaparlamentet efterlyser en detaljerad analys av de underliggande finansiella och ekonomiska orsaker som bidrar till könsselektering. Dessutom uppmanar parlamentet regeringarna att aktivt åtgärda bördor som familjerna kan vara drabbade av och som kan leda till ett mansöverskott.

9.

Europaparlamentet poängterar vikten av att utarbeta lagstiftning mot könsselektering, vilken bör inbegripa sociala skyddspaket för kvinnor, förbättrad övervakning av tillämpningen av den rådande lagstiftningen och ökat fokus på könsselekteringens kulturella och socioekonomiska orsaker, i syfte att hantera detta fenomen på ett varaktigt och övergripande sätt, där man bibehåller jämställdheten och uppmuntrar till ett aktivt deltagande från det civila samhällets sida.

10.

Europaparlamentet uppmanar regeringar att undanröja demokratiska och rättsliga brister, bekämpa fortsatta hinder som diskriminerar flickebarn, säkerställa arvsrätt för kvinnor, genomdriva nationell lagstiftning som garanterar att kvinnor och män är lika inför lagen på alla områden, och ge flickor och kvinnor ekonomisk, utbildningsmässig och politisk egenmakt.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och uppmuntra alla typer av initiativ för att öka kunskapen om könsdiskriminering, inbegripet könsbaserat dödande, och att hitta sätt att komma till rätta med det genom att erbjuda vägledning, stöd, lämpliga åtgärder och finansiering som en del i dess yttre förbindelser, humanitära bistånd och integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

12.

Europaparlamentet betonar att de bristande insatserna för att öka kvinnornas och flickornas egenmakt samt det faktum att inget görs för att förändra sociala normer och strukturer har allvarliga rättsliga, etiska och hälsorelaterade implikationer samt inverkar på de mänskliga rättigheterna och kan dessutom få allvarliga konsekvenser på längre sikt till skada för de berörda samhällena.

13.

Europaparlamentet understryker att den sneda könsfördelningen enligt flera olika studier skulle kunna leda till: ökad förekomst av kvinnohandel för äktenskap och sexuell exploatering, våld mot kvinnor, barnäktenskap och tvångsäktenskap samt hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Parlamentet betonar att den sneda könsfördelningen därmed hotar stabiliteten och säkerheten i samhället, och efterlyser därför djupgående analyser av de möjliga hälsomässiga, ekonomiska och säkerhetsrelaterade konsekvenserna av denna spiral av mansöverskott.

14.

Europaparlamentet ger sitt stöd till lämpliga reformer och till fortsatt övervakning och effektivt genomförande av lagstiftning om jämställdhet och icke-diskriminering, särskilt i låg- och medelinkomstländer samt i övergångsländer.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta aktivt för att förhindra könsbaserad selektering, dock inte genom att begränsa tillgången till hälsovård och teknik på området reproduktiv hälsa, utan genom att främja ett ansvarsfullt användande av den, införa och förbättra riktlinjerna, tillhandahålla specialutbildning för medicinsk personal om rådgivning om och förhindrande av könsselektiva åtgärder, med undantag för sällsynta motiverade fall av könsrelaterade ärftliga sjukdomar, och att förhindra användningen och främjandet av tekniker för könsselektering och/eller i vinstsyfte.

16.

Europaparlamentet framhåller vikten av att lagstiftningen för att hantera eller begränsa könsselektering skyddar kvinnors rätt att få tillgång till hälsovård och teknik på området reproduktiv och sexuell hälsa utan makars medgivande, att lagstiftningen genomförs effektivt och att lämpliga påföljder fastställs för dem som bryter mot lagen.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar ett större engagemang och ett närmare samarbete mellan regeringar och läkarkåren och efterlyser strängare riktlinjer för självreglering vid kliniker och sjukhus för att aktivt förhindra att könsselektering görs till en affärsverksamhet med vinstsyfte.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kartlägga vilka kliniker i Europa som genomför könsselektiva aborter, tillhandahålla statistik om detta och utarbeta en förteckning över bästa praxis för att förhindra sådana aborter.

19.

Europaparlamentet erkänner att det är oerhört viktigt att garantera och främja kvinnors och flickors rättigheter genom att ge dem lika möjligheter, särskilt vad gäller utbildning och sysselsättning, för att bekämpa sexism och bygga ett samhälle där jämställdhetsprincipen är en realitet. Parlamentet framhåller att det är oerhört viktigt med bättre utbildningsnivåer, sysselsättningsmöjligheter och integrerad hälso- och sjukvård, inbegripet för sexuell och reproduktiv hälsa, bland kvinnor för att det ska gå att få stopp på könsselektiva åtgärder – dvs. allt från aborter till barnamord – samt uppnå övergripande ekonomisk tillväxt i utvecklingsländer och minska fattigdomen. Parlamentet understryker att en förutsättning för att man ska kunna bekämpa den bristande jämställdheten och få till stånd de beteendemässiga och sociala förändringar som behövs för att sätta stopp för könsselektiva åtgärder på sikt är att man ger kvinnor egenmakt och engagerar männen.

20.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att främja ett utbildningsklimat och en social miljö där både kvinnor och män respekteras och behandlas lika och där både kvinnors och mäns förmågor och potential erkänns, utan stereotyper och diskriminering, och där integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, lika möjligheter och jämlika partnerskap samtidigt stärks.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, och relevanta internationella organisationer, att stödja utbildningsprogram som ger kvinnor egenmakt och låter dem utveckla sin självkänsla, skaffa kunskap, fatta beslut och ta ansvar för sina egna liv, sin hälsa och sin sysselsättning, och gör det möjligt för dem att bli ekonomiskt självständiga.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och regeringarna i tredjeländer att utforma informations- och upplysningskampanjer för att främja jämställdhetsprincipen och öka medvetenheten hos par när det gäller att respekten för den andra partens mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller rätten till egendom och sysselsättning samt rätten till lämplig hälso- och sjukvård, domstolsprövning och utbildning.

23.

Europaparlamentet påminner om millennieutvecklingsmålen och betonar att tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård, inbegripet på området reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter, är grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att det behövs speciella och särskilda referenser till könsbaserat dödande och till frågor om könsselektering i dialoger och rapporter om millennieutvecklingsmålen och i andra internationella forum där erfarenheter utbyts.

24.

Europaparlamentet betonar att kvinnor endast kan utöva sina rättigheter om de kan fatta självständiga beslut oberoende av maken och att det är mycket viktigt att se till att kvinnor får tillgång till utbildning, arbete samt hälso- och sjukvård och enkel tillgång till preventivmedel och ett bankkonto utan någon annans tillstånd eller medgivande.

25.

Europaparlamentet uppmanar partnerländernas regeringar att sänka vårdkostnaderna för behandlingen av barn, särskilt flickor, som ibland dör till följd av den dåliga eller bristfälliga vård de får.

26.

Europaparlamentet uppmanar regeringar att förbättra kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt prenatal vård och mödravård, till utbildning, jordbruk, krediter och mikrolån, ekonomiska möjligheter och egendom.

27.

Europaparlamentet vill se att särskild tonvikt läggs vid att skapa förutsättningar för solidaritet i utvecklingsländerna, bl.a. genom inrättandet av pensionskassor för att minska den ekonomiska bördan för familjer och enskilda, och därmed minska deras beroende av och preferens för pojkar.

28.

Europaparlamentet konstaterar att könsselektiva åtgärder finns kvar även i välmående regioner med en läskunnig befolkning.

29.

Europaparlamentet efterlyser en utveckling av stödmekanismer för kvinnor och familjer som kan ge information och råd till kvinnor om de faror och skador som är förknippade med könsselektiva åtgärder, och råd för att stödja kvinnor som kan vara pressade att avlägsna foster av kvinnligt kön.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar det civila samhället och regeringsorgan att vidta gemensamma åtgärder för att utarbeta informations- och upplysningskampanjer om de negativa konsekvenserna av könsselektiva åtgärder för modern.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt och ekonomiskt stöd till innovativa verksamheter och utbildningsprogram som syftar till att stimulera till debatt och förståelse av flickors och pojkars lika värde, med hjälp av alla tillgängliga medier och sociala nätverk, riktade till och inkluderande unga, religiösa och andliga ledare, lärare, lokala ledare och andra inflytelserika personer, i ett försök att förändra den kulturella synen på jämställdhet i ett visst samhälle, och att understryka behovet av ett icke-diskriminerande beteende.

32.

Europaparlamentet begär att EU inbegriper i alla sina partnerskap och dialoger med utvecklingsländer en tydlig jämställdhetsaspekt och fokus på frågor kring kvinnors egenmakt, i enlighet med uppmaningen i det europeiska samförståndet om utveckling. Vidare anser parlamentet att det behövs jämställdhetsintegrering i alla skeden av budgetstöd, bland annat genom att man främjar dialog med kvinnoorganisationer i utvecklingsländer och inför könsuppdelade indikatorer.

33.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de berörda länderna att förbättra övervakningen och insamlingen av statistiska uppgifter om könsfördelningen, och att vidta åtgärder för att utjämna eventuella obalanser. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett närmare samarbete mellan EU, FN-organ och andra internationella partner och partnerregeringar.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla berörda aktörer att vidta de rättsliga eller övriga åtgärder som behövs för att se till att det blir brottsligt att utföra tvångsaborter och könsselektiva ingrepp för att avsluta en graviditet utan att den berörda kvinnan på förhand godkänner eller förstår vad som sker.

35.

Europaparlamentet uppmanar regeringar och samtliga berörda aktörer att se till att lagstiftning om könsselektering genomförs effektivt och att lämpliga påföljder fastställs mot dem som bryter mot lagen.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet med andra internationella organisationer och organ, såsom FN, WHO, Unicef, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCR), FN:s befolkningsfond (UNFPA) och FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women) för att hantera könsselektiva åtgärder, och för att bekämpa de bakomliggande orsakerna i alla länder, och att skapa nätverk med regeringar, parlament, olika aktörer, medier, icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra gemenskapsorgan för att öka medvetenheten om könsbaserat dödande och hur det kan förhindras.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att samarbeta med ovannämnda internationella organisationer och organ för att hantera könsselektiva åtgärder och bekämpa de bakomliggande orsakerna i alla länder samt skapa nätverk med regeringar, parlament, olika aktörer, medier, icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra unionsorgan i syfte att öka medvetenheten om könsbaserat dödande och hur det kan förhindras.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att göra könsbaserat dödande till en prioriterad fråga som måste tas upp med berörda tredjeländer i diskussioner om humanitära biståndspaket, få dem att prioritera avskaffande av könsbaserat dödande, öka medvetenheten i denna fråga och kräva att könsbaserat dödande förhindras.

39.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess partnerländer att genom utvecklingssamarbete förbättra övervakningen och insamlingen av statistiska uppgifter om könsfördelning vid födseln samt att omedelbart vidta åtgärder för att utjämna eventuella obalanser. Parlamentet betonar att klausuler om mänskliga rättigheter i förhållande till könsdiskriminering också bör ingå i internationella handels- och samarbetsavtal.

40.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att tillämpa ett rättighetsbaserat synsätt som omfattar alla mänskliga rättigheter och att som en huvudpunkt i utvecklingspolitiken efter 2015 införa en tydlig fokus på egenmakt och främjande av, respekt för och uppfyllande av kvinnors och flickors rättigheter, inbegripet deras sexuella och reproduktiva rättigheter samt jämställdhet mellan kvinnor och män, som förutsättningar för att bekämpa könsbaserat dödande.

41.

Europaparlamentet framhåller att EU vid genomförandet av de särskilda klausulerna om förbud mot påtryckningar eller tvång i sexuella och reproduktiva hälsofrågor, som man enades om vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo, liksom av rättsligt bindande internationella människorättsinstrument, EU:s regelverk och unionens politiska behörighet i dessa frågor, inte bör ge bistånd till någon myndighet, organisation eller något program som främjar, stöder eller deltar i förvaltningen av åtgärder som innefattar människorättskränkningar, såsom tvångsabort, tvångssterilisering av kvinnor eller män eller fastställande av fostrets kön som leder till val av kön före födseln eller barnamord.

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar.