25.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/10

1)

Är en begränsning av den retroaktiva verkan av en ogiltigförklaring av ett villkor om räntegolv som förts in i ett konsumentavtal på grund av att villkoret är oskäligt förenligt med principen att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande och artiklarna 6 och 7 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal?

2)

Är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv [93/13] att upprätthålla de redan realiserade rättsverkningarna av ett villkor som förts in i ett konsumentavtal och som förklarats ogiltigt på grund av att det är oskäligt?

3)

Är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv [93/13] att begränsa den retroaktiva verkan av en ogiltigförklaring av ett villkor om räntegolv som förts in i ett konsumentavtal och som befunnits oskäligt på grund av att det anses föreligga en risk för allvarliga störningar som påverkar den allmänna ekonomiska ordningen och god tro?

4)

Om svaret på föregående fråga är jakande, är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv [93/13] att, när en konsument framställer en invändning mot verkställighet riktad mot denne på grund av att ett villkor som förts in i ett konsumentavtal som ligger till grund för verkställigheten eller där verkställighetsbeloppet fastställts är oskäligt, presumera att det föreligger en risk för allvarliga störningar som påverkar den allmänna ekonomiska ordningen, eller ska detta prövas och bedömas på grundval av de konkreta ekonomiska uppgifter som visar vilka makroekonomiska följder det skulle få att tillmäta en ogiltigförklaring av ett oskäligt villkor retroaktiv verkan?

5)

När en konsument invänder mot verkställighet på grund av att ett villkor som förts in i ett konsumentavtal som ligger till grund för verkställigheten eller där verkställighetsbeloppet fastställts är oskäligt, är det då förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv [93/13] att pröva risken för allvarliga störningar som påverkar den ekonomiska ordningen på grundval av de ekonomiska effekterna av en potentiell individuell talan eller en invändning mot verkställighet på grund av ett villkor är oskäligt av ett stort antal konsumenter, eller ska denna prövas med hänsyn till de ekonomiska följderna för ekonomin av en konkret invändning mot verkställighet från den berörda konsumentens sida?

6)

Om svaret på fråga 3 är jakande, är en abstrakt prövning av en näringsidkarens handlande för att klarlägga om god tro föreligger förenlig med artiklarna 6 och 7 i direktiv [93/13]?

7)

Eller är det tvärtom nödvändigt att pröva och bedöma om god tro föreligger i varje konkret fall, med hänsyn till näringsidkarens konkreta handlande när avtalet ingicks eller när det oskäliga villkoret fördes in i avtalet, vid tolkning av artikel 6 i direktiv [93/13]?