30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/13

—

med beaktande av artiklarna 175, 212 och 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 7 november 2002 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om finansieringen av Europeiska unionens solidaritetsfond som kompletterade det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2011)0613),

—

med beaktande av kommissionens rapport om Europeiska unionens solidaritetsfond 2010 (COM(2011)0694),

—

med beaktande av kommissionens rapport om Europeiska unionens solidaritetsfond – Årsrapport 2008 och Rapport om erfarenheterna från solidaritetsfondens sex första år (COM(2009)0193),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 18 maj 2006 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (3),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond  (4),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2008 Europeiska unionens solidaritetsfond. Hur snabb, effektiv och flexibel är den  (5)?

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0398/2012), och av följande skäl:

A.

I artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof orsakad av människan eller utsätts för en terroristattack.

B.

Europeiska unionens solidaritetsfond är det främsta instrumentet för unionens solidariska åtgärder. Via fonden ges ett viktigt finansiellt stöd till medlemsstater eller regioner som drabbas av allvarliga katastrofer.

C.

När det är nödvändigt att mobilisera solidaritetsfonden uppfattas den allmänt som ett av de bästa instrument som Europeiska unionen förfogar över eftersom den är det tydligaste, mest konkreta och viktigaste uttrycket för EU:s solidaritet med de människor som befinner sig i svåra situationer.

D.

Lagstiftningsförslaget från 2005 om en ny förordning för solidaritetsfonden fick starkt stöd från Europaparlamentet men ansågs oacceptabelt av de flesta medlemsstaterna, vilket ledde till att kommissionen slutligen drog tillbaka förslaget.

E.

Den rådande krisen tvingar medlemsstaterna och EU att hålla igen på utgifterna.

F.

En rad rapporter (6) har pekat på behovet av att ändra den befintliga förordningen om solidaritetsfonden, med det främsta målet att göra den smidigare att tillämpa och lättare att genomföra samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.

1.

Europaparlamentet understryker solidaritetsfondens betydelse som det viktigaste instrument som EU förfogar över för att agera vid allvarliga katastrofer som inträffar i en EU-medlemsstat eller i länder som förhandlar om EU-medlemskap.

2.

Trots att medborgarna har en positiv uppfattning om solidaritetsfonden betonar Europaparlamentet att fondens drift måste förbättras så att den blir mer flexibel och mer synlig, i syfte att förbättra EU:s trovärdighet inför medborgarna.

3.

Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av det stöd som medlemsstaterna har beviljats från solidaritetsfonden för att minska bördan på statsfinanserna av åtgärder som vidtas i samband med krissituationer till följd av en allvarlig katastrof, vilka ofta blir en alltför stor belastning.

4.

Europaparlamentet anser att den tid det för närvarande tar att mobilisera fonden är oacceptabelt lång och påpekar därför att de administrativa förfaranden som krävs för att mobilisera fonden måste effektiviseras och snabbas upp. Tre EU-institutioner måste ge sitt samtycke innan utbetalningar kan göras ur fonden, vilket leder till att det tar alldeles för lång tid innan drabbade medlemsstater får hjälp, varvid de eftersträvade resultaten uteblir.

5.

Europaparlamentet betonar att de flesta ansökningarna (63 procent) rörde kategorin ”exceptionell regional katastrof” och att 66 procent av dessa ansökningar avslogs efter kommissionens granskning.

6.

Europaparlamentet anser att förordningens nuvarande bestämmelser om ”utdragna katastrofer” skapar rättsliga och praktiska svårigheter att mobilisera fonden, och begär därför att kommissionen ska överväga möjligheten att visa större flexibilitet när det gäller den tidsfrist som fastställts för inlämnande av ansökningar, så att man verkligen ser till att sådana skador också kan täckas av solidaritetsfonden.

7.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut om att se över den befintliga förordningen om solidaritetsfonden i syfte att förbättra fondens drift och genomförande. Parlamentet instämmer i kommissionens åsikt att förslaget till ändring av förordningen, med tanke på den rådande ekonomiska krisen, inte bör medföra ytterligare finansiella bördor, vare sig för unionsbudgeten eller för medlemsstaternas budgetar.

8.

Europaparlamentet anser att principen om att den som orsakar skadorna ska betala bör fortsätta att tillämpas, så att en mobilisering av solidaritetsfonden inte medför att de som är skyldiga till en katastrof befrias från sitt ansvar.

9.

Europaparlamentet anser att motståndet från vissa medlemsstater, som är rädda för att större ändringar i den rättsliga grunden för solidaritetsfonden kommer att medföra ökade utgifter, är ogrundat och har begränsat anpassningen av förordningen från 2002 till vissa förtydliganden och till ett försök att förbättra dess genomförande. Parlamentet påminner om att antalet och omfattningen av de katastrofer som drabbat unionens regioner tyvärr har ökat betydligt sedan fonden inrättades, och att katastroferna dessutom har blivit allvarligare och intensivare.

10.

Europaparlamentet välkomnar emellertid att det bara genom att göra vissa justeringar av den gällande förordningen är möjligt få till stånd betydande förbättringar i fondens genomförande, samtidigt som fondens grundsyfte och egenskaper bevaras, vilka i huvudsak går ut på att fonden ska vara ett smidigt och effektivt instrument som snabbt hjälper människor som drabbats av en katastrof som allvarligt påverkar deras levnadsförhållanden och välbefinnande.

11.

Europaparlamentet frågar sig om en tydligare och mer exakt definition av begreppet katastrof skulle kunna bidra till att minska den skeptiska inställningen hos många av de medlemsstater som motsätter sig en genomgripande reform av detta unionsinstrument.

12.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att snabbt förenkla de byråkratiska förfarandena för mobilisering av solidaritetsfonden, så att man kan minska den tid som förflyter från det att en katastrof inträffar till dess att den drabbade medlemsstaten eller regionen erhåller stöd. Ibland dröjer det över ett år innan stöd betalas ut. Parlamentet påpekar emellertid att fonden inte inrättades för snabbinsatser, utan för att refinansiera krisinsatser som ursprungligen finansierats av myndigheterna i det drabbade landet.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att bidra till en förenkling av förfarandena på EU-nivå i syfte att minskar förseningarna. Parlamentet betonar att även medlemsstaterna bör granska sina administrativa förfaranden och kartlägga och avskaffa eventuella flaskhalsar som kan ligga i vägen för en snabbare mobilisering av stöd till de drabbade regionerna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter i alla faser av genomförandet, så att unionens stöd blir synligt och effektivt där det sätts in, och i syfte att främja hållbara lösningar.

15.

Europaparlamentet anser att kommissionens förslag om att slå ihop bidragsbesluten och genomförandeavtalen mellan kommissionen och medlemsstaterna är intressant och lägligt så snart parlamentet och rådet har tillgängliggjort de finansiella resurserna, eftersom det skulle spara tid och följaktligen möjliggöra snabbare insatser.

16.

Europaparlamentet påpekar att det är omöjligt att förutsäga hur många katastrofer som kan inträffa i framtiden och hur allvarliga de kan bli. Solidaritetsfonden bör därför även fortsättningsvis hållas utanför unionsbudgeten och mobiliseras när katastrofer inträffar.

17.

Europaparlamentet instämmer i att införandet av möjligheten att göra förskottsutbetalningar så snart den drabbade medlemsstaten har ansökt om stöd också är en bra lösning för att påskynda utbetalningen av stöd till länder som drabbas av en större katastrof och att detta skulle göra solidaritetsfonden mer effektiv. Om man beslutar att införa förskottsbetalningar anser parlamentet att de bör utgöra en fast procentandel av det sammanlagda stöd som man beräknar kommer att betalas ut, och att detta belopp måste återbetalas till unionens budget om ansökan skulle avslås.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra fondens tillämpningsområde och täckning för att undanröja eventuella rättsliga frågetecken kring dess räckvidd och dessutom undvika en situation där medlemsstaterna lämnar in ansökningar till följd av påtryckningar från medborgarna, trots att de vet att ansökan med säkerhet kommer att avslås.

19.

Europaparlamentet anser att om en katastrof ger upphov till en dominoeffekt bör ”följdskador” fortsätta att omfattas av fonden om de har en allvarlig inverkan på den socioekonomiska strukturen i en region.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av att på ett tydligt och lättfattligt sätt definiera vad som avses med en katastrof på regional nivå och att tydliggöra vilken typ av regionala katastrofer som berättigar till stöd, genom att man inför ett enkelt och objektivt kriterium för att jämställa regionala katastrofer med andra katastrofer och på så sätt undanröja alla spekulativa tolkningar och de sökandes tvivel om huruvida en katastrof berättigar till stöd.

21.

Europaparlamentet anser att det kriterium som grundar sig på inkomsttröskeln skulle kunna användas som ett allmänt grundkriterium för alla typer av katastrofer. Parlamentet betonar att om detta kriterium fastställs som en indikator för att avgöra huruvida en katastrof med regional omfattning är berättigad till stöd, bör det anpassas så att det överensstämmer med regionernas BNP-nivåer det senaste år som det finns officiella siffror för, med tillämpning av en på förhand fastställd korrigeringsfaktor. På så sätt blir det möjligt att ta hänsyn till förluster som inte går att mäta i inkomstnivå och till de direkta och indirekta verkningar som vanligen går hand i hand med en regional katastrof, vilka ofta är mycket allvarligare än de verkningar som kan mätas i inkomstnivå.

22.

Europaparlamentet anser att den föreslagna gränsen för skador på 1,5 procent av bruttoregionalprodukten på Nuts 2-nivå (7) för att fastställa om en regional katastrof är berättigad till stöd skulle klargöra om en katastrof är berättigad till stöd eller inte vid eventuella ansökningar om bidrag från fonden, men betonar att praktiskt taget alla katastrofer på regional nivå kommer att vara otillåtliga även i fortsättningen eftersom denna gräns i praktiken ger samma resultat som de gällande kriterierna. Parlamentet betonar därför att en så hög gräns inte kommer att leva upp till medborgarnas förväntningar och inte kommer att kunna förhindra en känsla av frustration bland de människor som drabbas av en katastrof. Dessa människor kommer snarare att fortsätta att fördöma unionens agerande och anklaga den för bristande förståelse för sina medborgare.

23.

Europaparlamentet påminner om att förebyggande av katastrofer spelar en viktig roll inom EU:s politik och är det billigaste sättet att minska utsattheten för katastrofer. Parlamentet betonar att EU:s regioner konsekvent bör utnyttja alla typer av finansieringsmöjligheter som står till buds för att på ett hållbart sätt förebygga katastrofer.

24.

Europaparlamentet betonar att det bör klargöras att torka även i fortsättningen kommer att betraktas som en katastrof som berättigar till stöd från solidaritetsfonden. Stödet bör inriktas på att begränsa torkans socioekonomiska och miljömässiga följder inom ramen för bestämmelserna i ramdirektivet om vatten. Det är viktigt att beakta att torka är ett varaktigt strukturellt problem som är svårt att anpassa till de fastställda ansökningsfristerna och som får allvarliga återverkningar på den sociala och ekonomiska utvecklingen i de drabbade regionerna. Parlamentet insisterar därför på att det i samband med allvarlig torka eller andra utdragna katastrofer bör införas särskilda bestämmelser för att fastställa datumet för när myndigheterna senast måste ingripa, för att därmed möjliggöra en snabb och ur rättslig synvinkel tydlig insats.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och anpassa kriterierna så att solidaritetsfonden kan användas för insatser vid naturkatastrofer i Medelhavsområdet som, delvis till följd av klimatförändringen, har drabbats av de allvarligaste naturkatastroferna i unionen under de senaste åren.

26.

Europaparlamentet påminner om att solidaritetsfonden inte täcker alla skador som uppstår till följd av en naturkatastrof, och att skador som täcks av denna fond därför noggrant bör definieras i ett kommande förslag till förordning.

27.

Europaparlamentet framhåller att det med de befintliga instrumenten är mycket svårt att på lämpligt sätt hantera allvarliga kriser som inte är naturkatastrofer på EU-nivå, vilket har visat sig vid industriolyckor eller allvarliga folkhälsokriser. Unionen bör förfoga över lämpliga instrument för att hantera sådana katastrofer på lämpligt sätt.

28.

Europaparlamentet påpekar att solidaritetsfonden måste komplettera andra finansieringsinstrument, exempelvis strukturfonderna, vid hanteringen av naturkatastrofer, och utnyttja de synergieffekter som skapas med dessa mekanismer och därtill knutna program.

29.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att regionerna inom ramen för nästa fleråriga budgetram 2014–2020 har tillräcklig flexibilitet och kan omfördela de medel de tilldelas så att de, om de finner detta vara nödvändigt och lämpligt, kan öka de tillgängliga medlen i händelse av en katastrof, och uppmanar kommissionen att i god tid inför den nya finansieringsperioden se över gällande förordning.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament.