16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/167

—

med beaktande av den gemensamma fiskeripolitiken,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), särskilt artiklarna 43.2 och 349,

—

med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om åtgärder med beaktande av de yttersta randområdenas särdrag och särskilda begränsningar,

—

med beaktande av kommissionens grönbok ”Reform av den gemensamma fiskeripolitiken” (COM(2009)0163),

—

med beaktande av den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) som bör garantera lokalbefolkningen rätt att fiska till husbehov i enlighet med sina specifika sedvänjor samt möjligheten att fortsätta att bedriva sina traditionella ekonomiska verksamheter,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1),

—

med beaktande av de bestämmelser som gäller för Europeiska fiskerifonden, nämligen rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (2), i vilken föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn fastställs,

—

med beaktande av resolutionen av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering (3),

—

med beaktande av resolutionen av den 15 juni 2006 om kustfiske och problem för samhällen som idkar kustfiske (4),

—

med beaktande av resolutionen av den 2 september 2008 om fiske och vattenbruk i samband med integrerad förvaltning av kustområden i Europa (5),

—

med beaktande av resolutionen av den 16 februari 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens bidrag till produktionen av kollektiva nyttigheter (6),

—

med beaktande av resolutionen av den 25 februari 2010 om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (7),

—

med beaktande av det nya förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0425),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1198/2006, rådets förordning (EG) nr 861/2006 och rådets förordning (EG) nr XXX/2011 om en integrerad havspolitik (COM(2011)0804),

—

med beaktande av det nya förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter (COM(2011)0416),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0417),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (COM(2011)0424),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om de rapporter som ska läggas fram i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0418),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0291/2012), och av följande skäl:

A.

Det småskaliga fisket – inbegripet icke-industriellt fiske och vissa typer av kustfiske, skaldjursodling och andra extensiva, traditionella vattenbruksverksamheter samt naturlig musselodling i kustnära vatten – har en mycket varierad inverkan territoriellt, socialt och kulturellt på kontinenten, på öar och i de yttersta randområdena och präglas av specifika problem som skiljer det från det storskaliga fisket och det intensiva eller industriella vattenbruket.

B.

Vid tillämpningen av den nya förordningen för fiskeripolitiken är det nödvändigt att fastställa vad som ska anses vara småskaligt fiske, med beaktande också av de konsekvenser som detta slags fiske får för finansieringen från den nya Europeiska havs- och fiskerifonden.

C.

Flottan för småskaligt fiske eller kustfiske är viktig för bevarande och skapande av sysselsättning i kustområdena och den bidrar till Europeiska unionens självförsörjning på livsmedelsområdet, kustområdenas fysiska planering och tillgången till fiskeriprodukter på den europeiska marknaden.

D.

Omkring 80 % av EU-fisket genomförs av fartyg på mindre än 15 meter, vilket innebär att detta segment av flottan utgör den viktigaste aktören för den gemensamma fiskeripolitiken, som bör tillhandahålla lämpliga, tillräckliga och nödvändiga lösningar på de olika problem som stora delar av det småskaliga fisket fortfarande står inför, trots den följd av åtgärder som medlemsstaterna har infört.

E.

Kustfisket och det småskaliga fisket förfogar över gamla fartyg som behöver göras säkra och renoveras eller till och med ersättas av nya fartyg som är mer energisnåla och som uppfyller säkerhetsstandarder.

F.

Det råder brist på statistiska uppgifter och indikatorer på EU-nivå vad gäller social, ekonomisk och territoriell sammanhållning och det finns ett behov av att ta fram indikatorer som ger socioekonomiska, vetenskapliga och miljörelaterade uppgifter som speglar de geografiska, miljörelaterade och socioekonomiska variationerna i fråga om detta slags fiske.

G.

Avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga uppgifter är fortfarande ett allvarligt problem för arbetet med att försöka uppnå en hållbar förvaltning av de flesta fiskbestånden.

H.

När fiskeripolitiken definieras måste man utöver nödvändiga ekologiska mål i anslutning till bevarandet av fiskeresurserna även beakta sociala och ekonomiska mål, eftersom de har förbisetts särskilt när det gäller småskaligt fiske.

I.

Den nuvarande centraliserade förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken ger ofta upphov till verklighetsfrämmande riktlinjer som man har svårt att förstå inom sektorn (som deltar varken när de diskuteras eller utvecklas) och som är svåra att genomföra och som ofta leder till resultat motsatt det avsedda.

J.

De förvaltningsmodeller som grundar sig på överlåtbara fiskerättigheter får inte betraktas som åtgärder som kan vidtas för att hantera överfiske och överkapacitet.

K.

En påtvingad minskning av flottan enbart med hjälp av marknadsinstrument, såsom överlåtbara fiskenyttjanderätter, kunde leda till företräde för aktörer som är mera konkurrenskraftiga ur rent ekonomisk synvinkel, till nackdel för de aktörer och segment av flottan som har mindre ekologisk inverkan, och skapa flera arbetstillfällen (direkt och indirekt).

L.

Den ekonomiska och sociala krisen drabbar i synnerhet fiskesektorn, och i detta sammanhang kan det småskaliga fisket vara ännu sårbarare på grund av dess låga kapitalsättningsgrad. Det är viktigt att säkerställa ekonomisk och social stabilitet i samhällen där man bedriver småskaligt fiske.

M.

Mot bakgrund av dess strukturella svagheter är det småskaliga eller icke-industriella fisket mer utsatt för vissa former av ekonomisk påverkan (såsom kraftigt stigande bränslepriser eller brist på krediter) och plötsliga förändringar i tillgången till resurser.

N.

Det småskaliga fiskets särdrag är en av de aspekter som ovillkorligen bör beaktas av den framtida gemensamma fiskeripolitiken men bör inte i sig utgöra reformens alla sociala dimensioner med avseende på den allvarliga kris som för närvarande genomsyrar hela sektorn.

O.

Fiskpriset vid den första försäljningen håller inte jämna steg med de stigande produktionskostnaderna, särskilt bränslepriserna, och i många fall är det antingen oförändrat eller sjunker, vilket förvärrar den kris som sektorn står inför.

P.

Marknaden ersätter inte fullt ut de positiva, sociala och miljörelaterade externa effekterna med anknytning till det småskaliga fisket. Samhället som helhet erkänner eller ersätter inte de fiskeverksamheter som utgör den multifunktionella aspekten på sektorn och som producerar kollektiva nyttigheter genom att bland annat stimulera kustlinjen, gastronomin, museologin och fritidsfisket, till fördel för samhället som helhet.

Q.

Den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) bör till fullo beakta det icke-industriella och småskaliga fiskets specifika problem och behov, både vid kusten och i inlandet, samt de konsekvenser som uppstår för såväl män som kvinnor genom tillämpningen av de åtgärder som övervägs i den framtida reformen.

R.

De särskilda sjukdomstillstånd som drabbar kvinnor som arbetar inom sektorn för småskaligt fiske erkänns inte som yrkessjukdomar.

S.

Avgränsningen av områden för exklusivt tillträde bidrar till utvecklingen av ansvarsfulla metoder och till hållbarhet, såväl i fråga om kusternas marina ekosystem och traditionell fiskeverksamhet som i fråga om fiskesamhällenas överlevnad.

T.

Småskaligt kustfiske och icke-industriellt fiske har mycket olika egenskaper som varierar mellan olika länder och olika kuster.

U.

Det småskaliga fiskets betydelse för att skydda minoritetsspråk i isolerade kustområden kan inte lämnas utan avseende.

V.

Sammanslutnings- och organisationsnivån bland de yrkesverksamma inom det småskaliga fisket är otillräcklig och varierar i de olika medlemsstaterna.

W.

Artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt hänvisar till behovet av att främja en politik som är specifik för de yttersta randområdena, särskilt inom området för fiske.

1.

Europaparlamentet anser att småskaligt fiske inbegriper icke-industriellt fiske och vissa typer av kustfiske, skaldjursodling och andra extensiva, traditionella vattenbruksverksamheter samt naturlig musselodling i kustnära vatten.

2.

Europaparlamentet understryker att småskaligt fiske, på grund av sitt särdrag och sin vikt inom sektorn, spelar en väsentlig roll för att uppnå vad som borde utgöra de grundläggande målen för all fiskepolitik: garantera fiskleveranser till allmänheten samt att kustsamhällena utvecklas, vilket främjar sysselsättningen och högre levnadsstandard bland yrkesfiskare, mot bakgrund av att det säkerställs att resurserna är hållbara och bevaras väl.

3.

Europaparlamentet anser att särdragen för det segment som det småskaliga fisket utgör, inte i något fall bör användas som förevändning för att lämna detta segment utanför den gemensamma fiskeripolitikens allmänna ram, även om denna politik bör vara tillräckligt flexibel för att förvaltningssystemen ska kunna anpassas efter det småskaliga fiskets specifika egenskaper och problem.

4.

Europaparlamentet erinrar om att det småskaliga fiskets särdrag varierar mycket från en medlemsstat till en annan och att hitta den lägsta gemensamma nämnaren har sällan varit ett konstruktivt tillvägagångssätt för det europeiska beslutsfattandet.

5.

Europaparlamentet anser att man bör utgå från en allmän definition av småskaligt fiske, varvid man bör undgå att en mångfald orsaksförklaringar avseende fiske, utifrån olika zoner, typen av utnyttjade resurser eller vilket som helst annat särdrag av rent lokalt slag, kan få till följd att man inte kan uppnå målen beträffande förenkling, regelmässig tydlighet och icke-diskriminering och att den gemensamma fiskeripolitiken bör omfatta åtgärder genom vilka en viss flexibilitet möjliggörs i de fall där fiskeriverksamheten, enligt vetenskapliga bevis, inte vore möjlig utan vissa anpassningar av de allmänna reglerna.

6.

Europaparlamentet framhåller behovet av att på behörigt sätt beakta befintliga vetenskapliga undersökningar om småskaligt fiske. Parlamentet noterar att vissa av dessa undersökningar lägger fram förslag till en definition av ”småskaligt fiske”, till exempel PRESPO-projektet för hållbar utveckling av icke-industriellt fiske i Atlanten, vilket föreslår ett synsätt baserat på numeriska beskrivande faktorer för definition och segmentering av europeiska icke-industriella fiskeflottor.

7.

Europaparlamentet anser att en definition av småskaligt fiske bör beakta en rad nationella och regionala särdrag och skillnader i fråga om förvaltning, bland annat respekt för det traditionella fisket med rötter i området, och med såväl ägande som drift på familjenivå och fiskeföretags verksamhet. Parlamentet understryker att det är viktigt att formulera definitionskriterier som är flexibla och/eller kan kombineras och tillämpas på ett balanserat sätt på mångfalden hos det småskaliga fisket inom EU.

8.

Europaparlamentet anser att den alltför starkt centraliserade modell för fiskeförvaltning som har varit kännetecknande för den gemensamma fiskeripolitiken under de senaste 30 åren inte varit framgångsrik och att den nya reformen måste medföra en meningsfull decentralisering. Parlamentet tror att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste skapa förutsättningar som tillåter specifika förhållanden på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet betonar att lokal förvaltning som backas upp av vetenskapliga kunskaper och rådfrågning och deltagande i sektorn genom att definiera, genomföra, gemensamt förvalta och utvärdera politiska riktlinjer är det förvaltningssätt som bäst överensstämmer med fiskebehoven och erbjuder de bästa incitamenten till förebyggande uppträdande bland fiskarna.

9.

Europaparlamentet anser att de regionala rådgivande nämnderna (RAC), inom ramen för en decentraliserad och regionaliserad gemensam fiskepolitik, bör spela en mycket större roll i den gemensamma fiskeripolitiken i framtiden.

10.

Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att stärka de rådgivande kommittéernas roll och att överväga ett samarbete och medbestämmande om resurserna för att på så sätt möjliggöra att dessa kommittéers egenskaper bevaras, eftersom deras värde tilltar inför utsikten av att de omvandlas till ett förvaltningsforum utan beslutsmakt där de centrala aktörerna från sektorn och icke-statliga organisationer skulle delta, vilket skulle möjliggöra behandling av övergripande frågor med anknytning till det småskaliga fiskets specifika problem.

11.

Europaparlamentet anser att en enda förvaltningsmodell i alla medlemsstaterna, såsom de överlåtbara fiskenyttjanderätterna, inte utgör någon lämplig lösning mot bakgrund av den stora mångfald som kännetecknar fisket inom EU.

12.

Europaparlamentet anser att det är fördelaktigt med olika modeller för förvaltning av fiskevattnen som medlemsstater och/eller regioner kan tillämpa inom ett frivilligt system, så att de själva fritt kan välja inom ramen för en regionaliserad gemensam fiskeripolitik.

13.

Europaparlamentet motsätter sig med kraft en obligatorisk tillämpning av överlåtbara fiskenyttjanderätter för alla typer av flottor. Parlamentet anser att beslutet om huruvida de överlåtbara fiskenyttjanderätterna ska antas eller inte och om vilka segment av flottan som ska omfattas av detta system, bör överlåtas åt medlemsstaterna i samarbete med de berörda regionerna mot bakgrund av mångfalden av situationer och synpunkterna bland de berörda. Parlamentet anser att det redan är möjligt för medlemsstater att införa ett koncessionssystem för överlåtbara fiskenyttjanderätter i nationella lagar.

14.

Europaparlamentet framhåller det faktum att systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter inte kan ses som ett ofelbart sätt att lösa problem med överfiske och överkapacitet. Parlamentet påpekar att ett reglerande tillvägagångssätt, som gör den erforderliga anpassningen till fiskekapaciteten, alltid är ett möjligt alternativ till ett marknadsbaserat tillvägagångssätt.

15.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och de berörda regionerna, när de allmänna förvaltningsmålen väl har fastställts, bör beviljas ett utrymme för att besluta om vilka förvaltningsbestämmelser som är bäst anpassade för att uppnå dessa mål, inom ramen för regionaliseringen, i synnerhet vad gäller rätten att få tillgång till fiskeresurserna, med beaktande av egenarten hos deras respektive flottor, fiskevatten och resurser.

16.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att alla relevanta intressenter görs delaktiga i utformningen av politik som rör småskaligt kustfiske och icke-industriellt fiske.

17.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att beakta inte bara flottans storlek, utan även dess samlade inverkan på resurserna och selektiviteten och hållbarheten i fråga om dess fiskemetoder. Parlamentet anser att den framtida gemensamma fiskeripolitiken bör uppmuntra till en förbättring av flottans ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhet (situationen i fråga om reparationer och säkerhet, beboelighet, arbetsförhållanden, energieffektivitet och fiskförvaring), genom att främja ett progressivt företräde för segment och aktörer som använder sig av selektiva fisketekniker och fiskeredskap med mindre inverkan på resurserna och havsmiljön och som innebär större vinster för de samhällen där de har sin hemvist, i fråga om skapade arbetstillfällen och kvaliteten på dessa. Parlamentet försvarar en hållbar jämvikt mellan försvaret av de befintliga fiskeresurserna i havsområdena och försvaret av den lokala socioekonomiska struktur som är beroende av fiske och skaldjursodling.

18.

Europaparlamentet motsätter sig en allmän och urskillningslös minskning av flottans kapacitet och betonar att en nedskärning av densamma då detta är nödvändigt inte kan fastställas uteslutande och ovillkorligen utifrån marknadens kriterier. Denna anpassning måste utgå från ett ekosystembaserat synsätt där de specifika besluten om förvaltningen av den småskaliga flottan fattas på regional nivå med respekt för subsidiaritetsprincipen, så att man säkerställer en skräddarskydd fiskeregim som ger företrädesrätt till resurser och skyddar de småskaliga flottor och så att det säkerställs att samhällena är involverade. Parlamentet kräver att en studie över flottornas kapacitet i EU genast ska göras.

19.

Europaparlamentet motsätter sig en allmän minskning av flottans kapacitet, som fastställs uteslutande och ovillkorligen utifrån marknadens kriterier, och som framtvingas genom ett potentiellt och icke-önskat genomdrivande av överlåtbara fiskenyttjanderätter.

20.

Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av ytterligare forskning på området för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Parlamentet pekar på behovet av statistik och indikatorer på europeisk nivå som ger tillförlitliga och tillräckligt relevanta socioekonomiska, vetenskapliga och miljömässiga uppgifter, inklusive en övergripande bedömning av fiskbestånd och fångster från både yrkes- och fritidsfiske, samt begär att tillräckliga resurser avsätts för att detta ska kunna uppnås. Parlamentet anser att sådana uppgifter också bör återspegla hela skalan av geografiska, kulturella och regionala skillnader.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en undersökning av flottans kapacitet på EU-nivå, genom vilken det blir möjligt att fatta lämpligare beslut.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och anpassa kapacitetstaken för medlemsstaternas flottor så att de är i linje med tillförlitliga uppgifter och så att teknisk utveckling tas med i beräkningarna.

23.

Europaparlamentet påpekar att förvaltningen av småskaligt fiske har blivit mera krävande och utmanande på grund av det stora antalet fartyg och de stora skillnaderna mellan tekniker och fiskevatten. Parlamentet framhåller att tillgången till information är avgörande för en effektiv förvaltning och att det behövs mer och bättre information om småskaligt fiske.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna, de regionala rådgivande nämnderna och aktörerna förbättra karakteriseringen av småskaligt fiske och planera spridningen inom EU för tillämpning vid fiskeförvaltning. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna genomföra en uttömmande och noggrann undersökning om storleken på de olika segmenten av småskaligt fiske, deras egenskaper och fördelning, så att man så noggrant som möjligt analyserar var, när och hur man fiskar för att fastställa inom vilka sektorer av flottan det finns en överkapacitet samt orsakerna till denna.

25.

Europaparlamentet påpekar att EU för närvarande medfinansierar högst 50 procent av budgeten för insamling, bearbetning och spridning av biologiska data som används för att stödja en kunskapsbaserad förvaltning. Parlamentet begär därför att EU ökar sina ansträngningar inom detta område genom att höja den maximala tillåtna medfinansieringsnivån.

26.

Europaparlamentet påminner om behovet av fördjupad förståelse för fritidsfiskets nuvarande ställning och dess utveckling, inbegripet dess ekonomiska, sociala och ekologiska inverkan. Parlamentet framhåller situationer som faller utanför ramarna för fritidsfiske och där fritidsfisket konkurrerar illegalt med yrkesfisket i fråga om fångst och avsättning av fisk, vilket leder till mindre marknadskvoter på lokal och regional nivå och sänker fiskpriset vid den första försäljningen.

27.

Europaparlamentet medger att den nya Europeiska havs- och fiskerifonden har utformats för att det ska gå att erhålla resurser, i synnerhet för de segment som utgörs av kustnära och småskaligt fiske. Parlamentet medger att det med utgångspunkt i den allmänna ram som Europeiska havs- och fiskerifonden möjliggör är medlemsstaternas uppgift att fastställa sina finansieringsprioriteringar i syfte att tillhandahålla en lösning på de specifika problemen för detta segment och för att understödja en hållbar lokal förvaltning av de fiskevatten som berörs.

28.

Europaparlamentet ställer sig bakom behovet av att upprätthålla ett finansiellt instrument som fortsätter att iaktta principen om större stöd till medfinansierade verksamheter i de yttersta randområdena, liksom bevarande av de specifika ersättningsinstrumenten för de extra kostnader som hänför sig till verksamheten och distributionen av fiskeriprodukter, med hänsyn till de strukturella begränsningar som påverkar fiskerisektorn i dessa områden.

29.

Europarlamentet betonar, med tanke på den bekymmersamma situationen och tillbakagången i vissa kustsamhällen som är beroende av fisket och på avsaknaden av alternativ för ekonomisk diversifiering, att man bör förstärka befintliga instrument, medel och mekanismer för att säkerställa sammanhållningen när det gäller sysselsättning och ekologisk hållbarhet. Parlamentet anser att detta specifikt bör uppmärksammas i den nya gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga budgetramen. Parlamentet framhåller även att sektorn för icke-industriellt fiske behöver involveras mer i förvaltningen och beslutsprocessen genom att man med lämplig finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden, Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden främjar lokala och regionala strategier och gränsöverskridande samarbete på detta område, bland annat utvecklings-, forsknings- och utbildningsprojekt.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till vikten av kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella funktion inom fiskerinäringen så att de kan få tillgång till sociala förmåner. Parlamentet påpekar att kvinnors aktiva deltagande i olika verksamheter med anknytning till fiske bidrar å ena sidan till bevarandet av kulturella traditioner och specifik praxis och å andra sidan till överlevnaden för de samhällen de tillhör, genom att skyddet av den kulturella mångfalden i dessa regioner garanteras.

31.

Europaparlamentet anser att genomförandebestämmelserna för den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden borde ge utrymme för möjligheten att finansiera åtgärder på i synnerhet följande områden:

32.

Europaparlamentet betonar att tillgång till medel från den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden bör gynna projekt med integrerade lösningar som är till nytta för kustsamhällena som helhet framför sådana som är till nytta för endast ett litet antal aktörer. Parlamentet anser att även fiskare och deras familjer och inte bara fartygsägare bör garanteras tillgång till Europeiska havs- och fiskerifondens medel.

33.

Europaparlamentet betonar att den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter bör bidra till att möjliggöra en förbättring av såväl det småskaliga fiskets inkomster som marknadernas stabilitet och att avsättningen för fiskeriprodukter förbättras samtidigt som deras mervärde ökar. Parlamentet uttrycker sin oro över en möjlig avveckling av de befintliga offentliga marknadsregleringsinstrumenten, offentliga tillsynsorganen och stöden till förvaring på land, och kräver en långtgående reform för att förstärka instrumenten inom den gemensamma marknadsordningen för att dess mål ska kunna uppnås.

34.

Europaparlamentet föreslår att en europeisk märkning tas fram för sådana produkter från småskaligt fiske som har erhållits i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens principer, i syfte att uppmuntra till bästa praxis.

35.

Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av mekanismer som säkerställer erkännandet av det som omnämns som det småskaliga fiskets positiva externa effekter, och som inte ersätts av marknaden, varken då de är miljörelaterade eller då de berör den ekonomiska och sociala sammanhållningen i kustsamhällen.

36.

Europaparlamentet anser det viktigt att främja en rättvis och anpassad fördelning av mervärdet över sektorns hela värdekedja.

37.

Europaparlamentet begär sträng övervakning och certifiering av fiskeriprodukter som importeras från tredje länder för att säkerställa att de härrör från hållbara fiskevatten och att det ställs samma krav på dem som för producenter inom EU (till exempel märkning, spårbarhet, växtskyddsbestämmelser och minimimått).

38.

Europaparlamentet ställer sig bakom att det (inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden eller andra instrument) inrättas specifika och tillfälliga stödmekanismer som ska användas i nödsituationer, såsom naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av mänsklig verksamhet (bland annat oljespill och vattenföroreningar), framtvingade uppehåll i fiskeverksamheten p.g.a. planer avseende beståndens återhämtning eller omstrukturering eller en plötslig och kortsiktig ökning av bränslepriserna.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera kvinnor lika lön för lika arbete och andra sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet en försäkring som omfattar de risker som de utsätts för genom att arbeta inom fiskesektorn samt erkännande av deras särskilda sjukdomstillstånd som yrkessjukdomar.

40.

Europaparlamentet erkänner att temporära fiskeförbud, i andra avseenden kända som biologiska viloperioder, är en viktig och beprövad metod att bevara fiskeresurser och ett viktigt instrument för uthållig förvaltning av specifika fiskevatten. Parlamentet erkänner att fiskeförbud som införs under specifika kritiska perioder under en arts livscykel tillåter bestånden att utvecklas på ett sätt som är förenligt med fiske utanför viloperioden. Parlamentet ställer sig bakom att det under dessa förhållanden är rättvist och nödvändigt att genom Europeiska havs- och fiskerifonden kompensera fiskarna finansiellt när de inte är verksamma.

41.

Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna överväger olika möjligheter till positiv diskriminering som gynnar småskaligt fiske framför storskaligt fiske och mera industriella flottor, så att det säkerställs att förvaltningen av fiskevatten som helhet är effektiv och hållbar. Parlamentet anser att rumslig segregering av olika fisketekniker, så att man definierar områden reserverade uteslutande för småskaligt fiske, är ett av de alternativ som kunde övervägas.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att, på såväl juridisk som social nivå, främja och uppnå ett större erkännande av kvinnors arbete inom fiskesektorn och för att se till att kvinnor som arbetar hel- eller deltid för familjeföretag eller som hjälper sin make och på det sättet bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle får juridiskt erkännande eller likvärdiga sociala förmåner som egenföretagare, särskilt genom tillämpning av direktiv 2010/41/EU, samt för att garantera deras sociala och ekonomiska rättigheter inklusive lika lön för lika arbete, arbetslöshetsersättning i händelse av att de blir arbetslösa (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkesliv och familjeliv, möjlighet till mammaledighet, tillgång till social trygghet och gratis hälso- och sjukvårdstjänster samt till skydd av hälsa och säkerhet i arbetet samt andra sociala och ekonomiska rättigheter, bland annat försäkring som täcker risker till havs.

43.

Europaparlamentet ställer sig bakom att det särskilda tillträdessystemet för småskaligt fiske inom gränsen på 12 sjömil bör behållas.

44.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inbegripa det småskaliga fisket i synnerhet i diskussionerna om den fysiska planeringen av området på 12 sjömil, som i allmänhet har fler användningsområden och där havsbaserade vindkraftsparker, ballastutvinning och marina skyddade områden ofta delas med fiskeverksamheter i samma område.

45.

Europaparlamentet framhåller behovet av större engagemang och deltagande från yrkesfiskare som bedriver småskaligt fiske i förvaltningen, karakteriseringen och genomförandet av fiskeripolitiken. Parlamentet betonar vikten av större stöd till fiskarnas grupper och professionella organisationer som är villiga att dela ansvaret för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, med sikte på fortsatt decentralisering av politiken. Parlamentet uppmanar aktörer inom småskaligt fiske att antingen bli medlemmar i befintliga producentorganisationer eller bilda nya producentorganisationer.

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, medlemsstaternas regeringar samt de regionala rådgivande nämnderna.