16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/73

—

med beaktande av tjugoåttonde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2010) (COM(2011)0588),

—

med beaktande av kommissionens utvärderingsrapport för projektet ”EU Pilot” (COM(2010)0070),

—

med beaktande av kommissionens andra utvärderingsrapport för EU Pilot-projektet (COM(2011)0930,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007 om en europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten (COM(2007)0502),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (COM(2002)0141),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 april 2012 om uppdateringen av klagandens ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning (COM(2012)0154),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009) (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om kommissionens tjugosjätte årsrapport om kontroll av tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning (2008) (2),

—

med beaktande av kommissionens avdelningars arbetsdokument SEC(2011)0193, SEC(2011)0194 och SEC(2011)1626,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 20111 om överläggningarna i utskottet för framställningar under 2010 (3),

—

med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A7-0330/2012), och av följande skäl:

A.

Med Lissabonfördraget infördes ett antal nya rättsliga grunder avsedda att underlätta genomförandet, tillämpningen och efterlevnaden av EU-rätten.

B.

Enligt artikel 298 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

C.

Miljö, inre marknaden och skattefrågor är de politikområden där det begås flest överträdelser. Tillsammans utgör dessa överträdelseärenden 52 procent av det sammanlagda antalet överträdelseärenden.

1.

Europaparlamentet påminner om att det i artikel 17 i EU-fördraget fastställs att kommissionens grundläggande roll är att vara ”fördragens väktare”. I detta sammanhang noterar parlamentet att kommissionens befogenhet och skyldighet att inleda överträdelseförfaranden mot en medlemsstat som underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen (4) utgör en hörnsten i unionens rättsordning och därmed överensstämmer med idén om en union baserad på rättsstatsprincipen.

2.

Europaparlamentet framhåller att rättsstatsprincipen är en avgörande förutsättning för att varje form av demokratisk samhällsstyrning ska vara legitim och för att medborgarna ska vara fullständigt förvissade om att de kan utöva sina lagstadgade rättigheter.

3.

Europaparlamentet stöder kommissionens upplägg i fråga om smart lagstiftning, där man riktar in sig på att integrera frågan om EU-rättens tillämpning i ett bredare politiskt sammanhang, vilket utskottet betraktar som en viktig förebyggande åtgärd.

4.

Europaparlamentet konstaterar att överträdelseförfarandet består av två faser: den administrativa (utredande) fasen och den rättsliga fasen inför EU-domstolen. Parlamentet anser att medborgarnas roll som klagande är absolut nödvändig under den administrativa fasen när det gäller att garantera att EU-rätten efterlevs på plats.

5.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen använder ett stort antal verktyg för att underlätta införlivandeprocessen (införlivningschecklistor, handböcker eller tolkningsmeddelanden) och uppmuntrar kommissionen att ha en ännu större uppsikt över införlivandet av direktiv innan tidsfristen för införlivandet löper ut, särskilt när det gäller medlemsstater som tidigare har haft problem på detta område, för att kunna ingripa snabbt.

6.

Europaparlamentet framhåller även den direkta tillämpligheten av bestämmelserna i direktiv när de är tillräckligt exakta och ovillkorliga (”direkt effekt”), i enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att handla gemensamt och konsekvent för att ta itu med problemet med överreglering, s.k. gold-plating.

8.

Europaparlamentet noterar att kommissionen nyligen offentliggjorde ett meddelande om klagandens ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning (COM(2012)0154), där kommissionen ser över förutsättningarna för registrering av klagomål och därmed påverkar hela överträdelseförfarandet. Kommissionen uppmanas med kraft att inte använda icke-bindande regler i hanteringen av överträdelseförfaranden, utan att snarare lägga fram ett förslag till förordning (5), så att parlamentet i sin egenskap av medlagstiftare kan göras fullt delaktigt i denna väsentliga del av EU:s rättsordning.

9.

Europaparlamentet beklagar emellertid det enormt stora antalet ärenden om utebliven underrättelse (470 pågående ärenden år 2010).

10.

Europaparlamentet beklagar djupt att det ovannämnda nya meddelandet inte innehåller någon hänvisning till EU Pilot, som kommissionen själv anser vara en väletablerad arbetsmetod (6) som den använder för att hantera klagomål som ett första steg i överträdelseförfarandet i de fall då det förfarandet används (7). Parlamentet konstaterar att EU Pilot inte ens nämns i meddelandet och att det inte finns någon hänvisning till någon av de rättigheter eller det skydd som beviljas klaganden inom EU Pilot. Parlamentet drar därför slutsatsen att alla kommissionsbeslut som föregår eller utesluter överträdelseförfarandet är oförenliga med reglerna för insyn och ansvar och fattas helt och hållet på kommissionens eget bevåg.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera vilken ställning EU Pilot har och att tydligt ange ramarna och reglerna för tillämpningen av systemet på ett sätt som medborgarna kan förstå.

12.

Europaparlamentet påpekar att antalet medlemsstater som deltar i EU Pilot (18 stycken i slutet av 2010) och det stora antal ärenden som avslutats efter svar från medlemsstaterna bedömts som godtagbara (81 procent av fallen). Parlamentet betonar vikten av dessa bedömningars kvalitet både i fråga om giltig och bekräftad information och i fråga om respekt för de allmänna förvaltningsrättsliga principer som erkänns av domstolen.

13.

Europaparlamentet upprepar att det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har tilldelats genom fördragen i samband med överträdelseförfaranden måste respektera rättsstatsprincipen, principen om rättslig klarhet, kraven på insyn och öppenhet samt proportionalitetsprincipen och att ingenting under några som helst omständigheter får sätta befogenhetens främsta syfte på spel, nämligen att garantera att EU-rätten tillämpas korrekt och i rätt tid (8).

14.

Europaparlamentet noterar den uppmuntrande uppgiften att 88 procent av alla överträdelseförfaranden som avslutades 2010 aldrig nådde domstolen eftersom medlemsstaterna vidtog åtgärder för att avhjälpa de rättsliga brister som kommissionen påtalat innan det blev nödvändigt att gå vidare till nästa steg i överträdelseförfarandet. Parlamentet anser dock att det är viktigt att man även i fortsättningen noggrant övervakar medlemsstaternas åtgärder, eftersom vissa framställare hänvisar till problem som kvarstår efter det att ett ärende har avslutats (se t.ex. framställningarna nr 0808/2006, 1322/2007, 0492/2010, 1060/2010 och 0947/2011).

15.

Europaparlamentet betonar allmänt att ytterligare insatser måste göras för att öka insynen och ömsesidigheten i kommunikationen mellan parlamentet och kommissionen. Parlamentet noterar till exempel att man skulle kunna erbjuda bättre tillgång till information om klagomål, överträdelsehandlingar och andra kontrollmekanismer utan att äventyra utredningarnas syfte, och att ett övervägande allmänintresse mycket väl skulle kunna motivera tillgången till denna information, särskilt i fall där risker för folkhälsan och irreparabla skador på miljön står på spel.

16.

Europaparlamentet noterar att kommissionen, för att göra EU Pilot funktionsdugligt, har skapat en sekretessbelagd onlinedatabas för kommunikation mellan sina avdelningar och myndigheterna i medlemsstaterna. Parlamentet uppmärksammar på nytt att det råder brist på öppenhet gentemot de klagande i EU Pilot, och kräver på nytt att få tillträde till databasen där alla klagomål samlas, så att parlamentet kan fullgöra sina skyldigheter att kontrollera kommissionens roll som fördragens väktare.

17.

Europaparlamentet beklagar djupt att det inte har gjorts någon uppföljning av parlamentets ovannämnda resolution om den tjugosjunde årsrapporten och framför allt dess efterlysning av en förfaranderättsakt i form av en förordning enligt artikel 298 i EUF-fördraget som anger överträdelseförfarandets olika aspekter och förfarandet före inledandet av ett överträdelseförfarande, inklusive underrättelser, bindande tidsfrister, rätten att höras, motiveringsskyldigheten och rätten för varje person att kunna ta del av de handlingar som rör honom eller henne, så att de medborgerliga rättigheterna stärks och öppenhet och insyn säkerställs.

18.

Europaparlamentet uppmanar därför återigen kommissionen att föreslå en förfaranderättsakt i form av en förordning enligt den nya rättsliga grunden, dvs. artikel 298 i EUF-fördraget.

19.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens svar på parlamentets krav om en förfaranderättsakt, i vilket den ställer sig tveksam till möjligheten att anta en framtida förordning på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget på grund av den befogenhet att göra en skönsmässig bedömning som fördragen ger kommissionen när det gäller att organisera sättet på vilket den handlägger överträdelseförfaranden och arbete i förbindelse med dessa, i syfte att garantera en korrekt tillämpning av EU-rätten. Parlamentet är övertygat om att en sådan förfaranderättsakt inte på något sätt skulle begränsa kommissionens befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, men att den däremot skulle garantera att kommissionen, då den utövar sin befogenhet, skulle respektera principen om en ”öppen, effektiv och oberoende europeisk administration” i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget och den rätt till god förvaltning som avses i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

20.

Europaparlamentet framhåller vikten av transparens avseende överträdelseförfaranden, inte minst med tanke på parlamentets möjlighet att kontrollera tillämpningen av unionslagstiftningen. I detta sammanhang erinrar parlamentet om att kommissionen i enlighet med det reviderade ramavtalet om förbindelser med parlamentet ska ”ge parlamentet kortfattad information om samtliga överträdelseförfaranden från det att en formell underrättelse översänds, inklusive, om parlamentet begär det […] om de frågor som överträdelseförfarandet rör” och förväntar sig att denna klausul ska tillämpas med ärligt uppsåt i praktiken.

21.

Europaparlamentet påpekar att framställningen är det lämpliga instrument som medborgare, civilsamhällets organisationer och företag ska använda för att rapportera om olika nationella myndigheters bristande efterlevnad av EU-rätten på olika nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att säkra öppenheten i pågående överträdelseförfaranden genom att informera medborgarna i rätt tid och på ett lämpligt sätt om de åtgärder som har vidtagits som svar på deras begäran.

22.

Europaparlamentet påpekar att medborgarna och det civila samhällets organisationer fortsätter att använda framställningsmekanismen i första hand för att rapportera och inge klagomål om att nationella myndigheter på olika nivåer överträder EU-rätten. Parlamentet framhåller mot bakgrund av detta den viktiga funktion som utskottet för framställningar fyller som en effektiv länk mellan medborgarna, parlamentet och kommissionen.

23.

Europaparlamentet välkomnar det särskilda avsnitt om framställningar som på begäran av parlamentet inkluderats i den tjugoåttonde årsrapporten, där kommissionen gör en klassificering av de nya framställningar som inkommit. Parlamentet välkomnar kommissionens upplysning om att framställningarna till Europaparlamentet har bidragit till att överträdelseförfaranden inletts på ett flertal områden. Parlamentet betonar att framställningarna, även i de fall de inte rör överträdelser, ger parlamentet och kommissionen värdefull information om medborgarnas bekymmer.

24.

Europaparlamentet betonar det betydande antal framställningar som mottagits när det gäller miljölagstiftning, och särskilt i fråga om avfallshantering. Parlamentet påminner om de påpekanden som ordföranden för kommissionens konferens om genomförandet av EU:s miljölagstiftning, vilken hölls den 15 juni 2011, gjorde avseende bristen på grundliga miljömässiga konsekvensbedömningar, den bristande hänsynen till offentliga samråd och andra brister i driften av avfallshanteringssystemen.

25.

Europaparlamentet påminner om att det ursprungliga mandatet för stadgan var att kodifiera EU-medborgarnas grundläggande rättigheter, och att stats- och regeringscheferna vid upprepade tillfällen högtidligt förklarat att stadgan fastställer EU-medborgarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ompröva behovet av artikel 51 i stadgan och uppmanar dem att ensidigt slå fast att de inte kommer att begränsa enskildas rättigheter inom sin jurisdiktion på grundval av bestämmelserna i den artikeln.

26.

Europaparlamentet betonar att medborgarna när de lämnar in en framställning till parlamentet förväntar sig att skyddas av bestämmelserna i stadgan, oavsett vilken medlemsstat de bor i, och oavsett om EU-rätten tillämpas eller inte. Parlamentet är i detta avseende bekymrat över att medborgarna känner sig vilseledda när det gäller stadgans faktiska tillämpningsområde, och anser därför att subsidiaritetsprincipen bör förklaras grundligt och att stadgans tillämpningsområde ur parlamentets synvinkel bör förtydligas på grundval av artikel 51 i stadgan.

27.

Europaparlamentet betonar att en väsentlig del av de framställningar som rör de grundläggande rättigheterna handlar om fri rörlighet för personer och att – vilket tydligt framgår av rapporten om unionsmedborgarskapet 2010 – de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet är en viktig förutsättning för medborgarnas fulla utnyttjande av den inre marknaden. Parlamentet understryker att ett sådant ökat utnyttjande från medborgarnas sida kan frigöra den inre marknadens betydelsefulla tillväxtpotential, och upprepar därför, mot bakgrund av rådande ekonomiska utmaningar i Europa, sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna på detta område för att åstadkomma ett fullständigt och snabbt införlivande av EU-rätten.

28.

Europaparlamentet understryker vidare att medborgarna också känner sig vilseledda när det gäller EU-rättens tillämplighet vid försenat införlivande av lagstiftning. Parlamentet påvisar den beklämmande omständigheten att medborgare som inte kan använda sig av en tillämplig EU-rättsakt, eftersom den ännu inte har införlivats i den nationella lagstiftningen av medlemsstaten i fråga, saknar möjligheter att väcka talan.

29.

Europaparlamentet stöder den synpunkt som framförts av Europaparlamentets rättstjänst när det gäller framställningars tillåtlighet, nämligen att Europeiska unionens verksamhetsområden är bredare än dess befogenheter. Parlamentet understryker att denna uppfattning bör ligga till grund för hur framställningar hanteras av parlamentet och kommissionen.

30.

Europaparlamentet upprepar att individuella klagomål från företag och medborgare fortfarande är det främsta sättet att få kännedom om brott mot EU-rätten och därefter kunna inleda överträdelseförfaranden. Parlamentet önskar därför att man inför effektivare, rättsligt bindande regelverk som på ett säkert och tillförlitligt sätt fastställer det rättsliga förhållandet mellan kommissionen och de klagande, före, under och efter överträdelseförfarandena, så att man därigenom stärker framför allt den individuella framställarens position.

31.

Europaparlamentet välkomnar det nya element i artikel 260 i EUF-fördraget som innebär att kommissionen får uppmana EU-domstolen att förelägga en medlemsstat vite på grund av för sent införlivande av ett direktiv när den för ärendet vidare till domstolen i enlighet artikel 258 i EUF-fördraget.

32.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens utfästelse att som princip använda instrumentet enligt artikel 260.3 i EUF-fördraget vid ärenden där det handlar om underlåtenhet att uppfylla en skyldighet enligt denna bestämmelse, som rör införlivandet av direktiv som har antagits enligt ett lagstiftningsförfarande.

33.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att kommissionen utnyttjar denna möjlighet tillsammans med alla andra möjliga medel för att garantera att medlemsstaterna införlivar EU-rätten i god tid och på rätt sätt. De som ligger efter och inte har genomfört lagarna i tid bör pekas ut.

34.

Europaparlamentet framhåller det faktum att parlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna, sedan denna rapport utfärdats, har nått en överenskommelse om utfärdandet av förklarande dokument i vilka förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande fastställs (”jämförelsetabeller”). Parlamentet konstaterar att de tre institutionerna och medlemsstaterna har kommit överens om att direktiv ska innehålla ett skäl där det anges att den berörda medlemsstaten bör lämna in en jämförelsetabell när detta, i ett givet fall, är nödvändigt och proportionerligt.

35.

Europaparlamentet betonar att jämförelsetabeller är ett värdefullt verktyg för att göra det möjligt för kommissionen och parlamentet att se till att EU-rätten införlivas och tillämpas på rätt sätt av medlemsstaterna, eftersom förhållandet mellan ett direktiv och de motsvarande nationella bestämmelserna ofta är mycket komplicerat och ibland nästan omöjligt att spåra.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet lägga fram tydliga riktlinjer för upprättande, beaktande och tillämpning av jämförelsetabeller i gemenskapsrätten och att genomföra en insynsvänlig utvärdering som på ett betydande sätt bidrar till bedömningen av hur denna lagstiftning genomförs av medlemsstaterna.

37.

Europaparlamentet konstaterar att de nationella domstolarna har en central roll när det gäller att tillämpa EU-rätten och stöder till fullo EU:s insatser för att förstärka och samordna juridisk utbildning för rättsliga och administrativa myndigheter och praktiserande jurister och tjänstemän inom de nationella förvaltningarna, liksom regionala och lokala myndigheter på EU-nivå.

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas parlament.