17.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 383/49

Föredragande:

Ivan VOLEŠ

1.1

EESK anser att den nya utvecklingsagendan måste ha en global dimension och vara inriktad på att förbättra människors livskvalitet. Den måste bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna, förebyggande av konflikter och en fredlig lösning på dem, god samhällsstyrning, minskade sociala ojämlikheter, en stärkt ställning för kvinnor och att alla som känner ett ansvar för utvecklingen i denna värld och bevarandet av den för framtida generationer involveras.

1.2

EESK stöder antagandet av de föreslagna målen för hållbar utveckling och anser att alla tillgängliga finansieringsresurser måste sättas in och på ett öppet och ändamålsenligt sätt användas för en balanserad integrering av de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna på hållbar utveckling. Slöseri med resurser i väpnade konflikter samt olagliga resursöverföringar och utflöde av resurser till den svarta ekonomin måste bekämpas.

1.3

EESK anser att främjandet av dialogen mellan arbetsmarknadens parter måste ingå i utvecklingsprioriteringarna, eftersom det handlar om ett viktigt verktyg för att på ett balanserat sätt beakta arbetsmarknadsparternas intressen som gör det möjligt att bevara den sociala fred som krävs för att framgångsrikt genomföra målen för hållbar utveckling.

1.4

Det offentliga utvecklingsbiståndet måste inriktas framför allt på de minst utvecklade och på de sårbara länderna. EU bör bekräfta sitt åtagande att bidra med 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) i totalt offentligt utvecklingsbistånd och 0,15–0,20 % för de minst utvecklade länderna. Detta åtagande måste vara förenat med ett krav på ett korrekt och ändamålsenligt utnyttjande av alla finansiella resurser för utvecklingsbiståndet i enlighet med de principer som godkändes i Monterrey, Doha och Pusan.

1.5

Man bör inte endast bedöma det offentliga utvecklingsbiståndet med avseende på dess ekonomiska omfattning, utan också beakta dess kvalitet och bidrag till en hållbar utveckling. I detta syfte måste man ta fram nya indikatorer för att bedöma dess effektivitet.

1.6

För att effektivisera budgetstödet till utvecklingsländerna anser EESK att man bör utnyttja erfarenheterna från genomförandet av EU:s sammanhållningspolitik och dess instrument, exempelvis strukturfonderna och sammanhållningsfonderna, så att utvecklingsmedlen på ett målinriktat sätt används för att uppnå målen för hållbar utveckling.

1.7

För ett bättre utnyttjande av de allt viktigare inhemska resurserna – både offentliga och privata – måste genomgripande finanspolitiska reformer genomföras, en bra skatteförvaltning införas, den informella sektorn integreras i den lagliga ekonomin och korruptionen bekämpas och förebyggas på ett beslutsamt sätt. Detta borde göra det lättare att ingå internationella avtal om bekämpning av skatteundandragande, skatteparadis och olagliga finansiella flöden samt förbättra samarbetet med OECD och FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor.

1.8

Enligt EESK bör offentlig-privata partnerskap ingås för projekt som inte är kommersiellt genomförbara, eller bara delvis, och projekten inom ramen för offentlig-privata partnerskap finansieras genom kombinerade mekanismer (”blending”). Förutsättningen för ett framgångsrikt genomförande är att man gör en förhandsbedömning av deras hållbarhet, samt håller sig till principerna om insyn, inklusive rapportering, delat ansvar och bindande åtaganden.

1.9

EESK inser vilken roll utländska direktinvesteringar kan spela för utvecklingen, om de inriktas på genomförandet av målen för hållbar utveckling. Avkastningen på de utländska direktinvesteringarna bör i första hand återinvesteras i de utvecklingsländer där de skapades. Mottagarländerna bör ha en tydlig investeringsstrategi. Nya investerarländer såsom Kina, Brasilien, Indien och andra bör i sina investeringar i utvecklingsländerna beakta principerna om hållbar utveckling.

1.10

EESK stöder de innovativa och kompletterande resurser som finns för utvecklingsfinansiering, såsom gräsrotsfinansiering (”crowdfunding”), verksamhet inom internationella välgörenhetsfonder och att emigranter för över besparingar till sina ursprungsländer. Kommittén välkomnar vissa av de förslag om nya finansieringskällor som lagts fram av ledningsgruppen för innovativ utvecklingsfinansiering. Dessa kan bli en viktig källa om de tillämpas globalt och inte är alltför betungande för den berörda sektorn.

1.11

Det civila samhället, inklusive arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna, måste på ett mer effektivt och strukturerat sätt involveras i arbetet med att utforma utvecklingsprogrammen, övervaka genomförandet av dem och bedöma deras resultat och effekter. I både utvecklingsländer och utvecklade länder måste man därför systematiskt skapa och förbättra systemet för kontroll av förfarandena för utvecklingsbistånd och i samband med detta involvera relevanta organisationer i det civila samhället. I detta avseende kan EESK bidra med sina omfattande erfarenheter från samarbetet med partner i bland annat AVS-länderna, Latinamerika, Asien, det östliga partnerskapet och Euromed.

1.12

För att det civila samhället ska kunna fylla denna funktion måste man stödja det med hjälp av program för kapacitetsuppbyggnad för institutioner inom det civila samhället i partnerländerna.

2.1

År 2015 är avgörande när det handlar om att utarbeta en ny global strategi för utveckling. Huvudmålet för millennieutvecklingsmålen – fattigdomsminskning – har endast delvis uppnåtts. Nya mål för hållbar utveckling (1) bör leda till de genomgripande förändringar som EESK länge har efterlyst. Kommittén ställer sig positiv till att ett antal av dess rekommendationer har tagits med i målen för hållbar utveckling.

2.2

I yttranden från senare tid har kommittén begärt att de nya utvecklingsmålen ska utgöra beståndsdelar i en global hållbar utveckling (2). EESK har stött det civila samhällets avgörande roll i utvecklingspolitiken (3) och framhållit behovet av att inkludera social trygghet i EU:s utvecklingspolitik (4). Kommittén har också lagt fram en rad förslag om att involvera den privata sektorn i utvecklingen efter 2015 (5), om att inkludera målen för hållbar utveckling och det civila samhällets roll i EU:s investeringsavtal (6), om handelns bidrag till tillväxt och utveckling (7) och om målen för tiden efter 2015 i Europa–Medelhavsområdet (8). Vid det gemensamma extra sammanträdet i REX-sektionen och EESK:s observationsgrupp för hållbar utveckling den 20 oktober 2014 antogs en rekommendation om en agenda för hållbar utveckling efter 2015 som gäller för de kommande förhandlingarna om målen för hållbar utveckling och deras finansiering.

2.3

Dialogen mellan arbetsmarknadens parter måste bli en viktig del av utvecklingsagendan efter 2015. Det är nämligen ett verktyg som gör det möjligt att reglera förbindelserna mellan arbetsgivare och arbetstagare och att upprätthålla den sociala fred som krävs för ett företags fortlöpande utveckling tack vare att deras intressen tas tillvara på ett balanserat sätt i kollektivavtal.

2.4

EESK insisterar på behovet av samstämmighet mellan frihandelsmålen och målen för hållbar utveckling i de pågående förhandlingarna inom ramen för WTO eller de som EU för närvarande driver i fråga om tjänster, miljöprodukter och genomförandet av befintliga WTO-avtal.

2.5

Alla handels- och investeringsavtal bör uppfylla kriterierna för hållbar utveckling, även i fråga om deras inverkan på sysselsättningen, utsatta personer och jämställdhet. De bör inte hindra utvecklingsländer från att hantera kriser, reglera kapitalflöden, införa en rättvis beskattning och tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster. EU bör utföra kompletta konsekvensbedömningar av hållbarheten, framför allt när det gäller avtalen om ekonomiskt partnerskap, med särskilt fokus på rätten till utveckling och den särskilda rätten till mat, hälsa och skäliga löner, där man även tar hänsyn till konsekvenserna för sårbara grupper.

2.6

Ett globalt samförstånd för hållbar utveckling måste bygga på respekt för mänskliga rättigheter och vara inriktat på att förebygga konflikter och främja fred, på att undanröja sociala ojämlikheter, på god samhällsstyrning, på stöd till demokratiska lokala myndigheter, på att stärka kvinnors ställning och på att involvera den privata sektorn i utvecklingen. För att uppnå detta syfte bör internationella rättsliga instrument, konventioner, avtal och bestämmelser antas, stödjas och ratificeras av FN:s medlemmar (9). Kommittén anser att kommissionens meddelande Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015  (10) är en bra utgångspunkt i de kommande förhandlingarna, och kommittén uppmanar EU att vara en drivande kraft i dessa förhandlingar.

3.1

EESK betonar att det krävs ett helhetsperspektiv på hållbar utveckling. Varje enskilt land har i första hand ett ansvar för sin egen utveckling, medan världssamfundet har ett ansvar att skapa en internationell miljö som möjliggör hållbar utveckling i alla länder. Det handlar bl.a. om att hushålla med globala allmänna nyttigheter och bevara naturresurser, om stabila finansmarknader, om en öppen internationell handel, om styrd migration och om ett målinriktat stöd till teknisk utveckling för att främja hållbar utveckling.

3.2

En förutsättning för att målen för hållbar utveckling ska genomföras är att alla tillgängliga finansieringsresurser utnyttjas. Enligt Unctads beräkningar uppgår det årliga investeringsbehovet i utvecklingsländerna för att huvudmålen för den hållbara utvecklingen ska uppnås under perioden 2015–2030 till 3,9 miljarder US-dollar, och det saknas ungefär 2,5 miljarder US-dollar (11).

3.3

Kommittén är övertygad om att det finns tillräckligt med tillgängliga finansieringsresurser i världen. Utöver de officiella resurserna (12) finns det dolda resurser som används för bl.a. krig och konflikter i världen. Tillgången till resurser minskas också framför allt av skatteundandragande, den svarta ekonomin och olagliga finansiella överföringar, som systematiskt måste bekämpas.

3.4

Man kan inte skilja sökandet efter och mobiliseringen av resurser från kravet på ett korrekt utnyttjande av dessa resurser. De principer om ändamålsenligt och effektivt utvecklingsbistånd som godkändes i Monterrey, Doha och Pusan bör även fortsättningsvis vara vägledande, och man måste beslutsamt sätta stopp för ett oekonomiskt och icke ändamålsenligt utnyttjande av alla slags finansiella och icke-finansiella resurser som är avsedda för utveckling.

3.5

Man bör inte endast bedöma storleken på utvecklingsbiståndet, utan även ta hänsyn till dess kvalitet och hur det bidrar till att målen för hållbar utveckling uppnås och människors liv förbättras. I detta syfte bör nya indikatorer tas fram, inklusive bedömningskriterier, och utvecklingsländernas statistikmyndigheter stärkas, bland annat genom överföring av know-how och utbyte av information.

3.6

Om hela spektrumet av organisationer från det civila samhällets deltog i utformningen av de nationella målen och utvecklingsplanerna skulle detta skapa större överensstämmelse mellan den privata sektorns intressen och de offentliga målen. Det ligger i deras gemensamma intresse att främja principerna om insyn, öppna offentliga upphandlingar, en effektiv och ändamålsenlig användning av medlen och offentliga tjänstemäns ansvar för genomförandet av den utvecklingsstrategi som har antagits.

3.7

För att fylla sin funktion i utvecklingen behöver den privata sektorn en gynnsam företagsmiljö, där bl.a. allmänt erkända demokratiska rättsstatliga principer iakttas som gör det lättare att starta företag och främjar deras tillväxt, minskar byråkratin, ökar insynen, minskar korruptionen och stimulerar investeringar. Den privata sektorn måste rätta sig efter de internationellt erkända principerna om företagens sociala ansvar, respektera grundläggande ekonomiska och sociala rättigheter och kraven på hållbar utveckling samt skapa nya arbetstillfällen i enlighet med ILO:s agenda för anständigt arbete.

3.8

EESK efterlyser större samordning och samstämmighet i EU:s politiska strategier med anknytning till hållbar utveckling (13), så att dubblering, överlappning, fragmentering och ibland även motstridiga angreppssätt förebyggs och så att den systematiska samordningen av medlemsstaternas bilaterala utvecklingsbistånd för genomförande av målen för hållbar utveckling fördjupas.

4.

4.1.1

Trots att det offentliga utvecklingsbiståndet inte kan täcka alla utvecklingsbiståndets behov kommer det även fortsättningsvis att behövas för människor som bor i de minst utvecklade länderna, länder som befinner sig i väpnade konflikter, länder som hotas av naturkatastrofer eller epidemier, samt på isolerade öar och länder utan tillgång till hav.

4.1.2

Det offentliga utvecklingsbiståndet bör i första hand användas för att utrota fattigdomen i fattiga och sårbara länder. EESK framhåller att fattigdomen har ökat i medelinkomstländerna till följd av en ojämn fördelning av rikedomarna. Man bör utnyttja det offentliga utvecklingsbiståndets hävstångseffekt för att mobilisera alla stödresurser, inklusive privata investeringar, för att utrota fattigdomen.

4.1.3

EESK uppmanar kommissionen och rådet att inför förhandlingarna vid konferensen i Addis Abeba enas om en tydlig gemensam EU-ståndpunkt i fråga om det offentliga utvecklingsbiståndet. EU bör bekräfta sitt åtagande att tillhandahålla ett sammanlagt offentligt utvecklingsbistånd på motsvarande 0,7 % av bruttonationalinkomsten och 0,15–0,20 % av bruttonationalinkomsten som offentligt utvecklingsbistånd för de minst utvecklade länderna. EESK framhåller att de klimatskyddsåtgärder som kommer att diskuteras i förhandlingarna vid konferensen i Paris i december 2015 kommer att kräva ytterligare resurser.

4.1.4

Isolerade uppgifter om storleken på det offentliga utvecklingsbiståndet säger ingenting om biståndets resultat och dess faktiska effekter på mottagarlandets utveckling. EESK ställer sig bakom förslaget från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd om att man utöver det offentliga utvecklingsbiståndet även bör följa det bistånd och stöd till hållbar utveckling som ges utanför det offentliga utvecklingsbiståndet (14). Icke-finansiellt bistånd har ofta större effekt på utvecklingen i det berörda landet än finansiellt bistånd (exempelvis utbildning, utbyte av erfarenheter, överföring av teknik och know-how samt vetenskapligt-tekniskt samarbete).

4.1.5

Budgetstödet till utvecklingsländerna bör alltid vara öronmärkt för ett konkret ändamål, och man bör fastställa att givaren och mottagaren har ett delat ansvar för att denna form av bistånd faktiskt används för att genomföra målen för hållbar utveckling, samtidigt som internationellt erkända regler för ekonomisk förvaltning och kontroll respekteras, inklusive kraftfulla villkorade bestämmelser och åtgärder för att bekämpa och förebygga korruption. Själva EU-finansieringen bör på ett trovärdigt sätt skyddas mot korruption. Kommittén anser att man bör utnyttja erfarenheterna av genomförandet av den europeiska sammanhållningspolitiken, också i utvecklingsländerna, för en bättre och mer målinriktad fokusering av utvecklingsmedlen på målen för hållbar utveckling och en mer noggrann kontroll av deras användning och utvärdering av de resultat som uppnås.

4.2.1

Kommittén är övertygad om att både de offentliga och de privata inhemska resursernas betydelse för utvecklingen avsevärt kommer att öka under den närmaste tiden.

4.2.2

För att användningen av inhemska resurser ska kunna få ökad volym och effektivitet måste man konsekvent bekämpa olagliga finansiella flöden, tvätt av pengar som härrör från olaglig verksamhet, inbegripet odeklarerat arbete, människosmuggling eller export av icke-återvunnet avfall, förbättra skatteuppbörden, ta itu med korruption och brottslighet samt införliva den omfattande informella sektorn i den lagliga ekonomin. Utvecklingsländerna måste få hjälp med att genomföra grundläggande finanspolitiska reformer och förbättra skatteförvaltningen. EESK anser att EU mer aktivt bör anstränga sig för att uppnå internationella avtal om bekämpning av skatteundandragande, skatteparadis och olagliga finansiella flöden samt förbättra samarbetet med OECD:s centrum för skattepolitik och skatteförvaltning samt FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor.

4.2.3

De inhemska privata investeringarna, både direkta investeringar och portföljinvesteringar, överstiger i dag flerfaldigt de utländska investeringarna. Man bör rikta in dem på utvecklingsmål, exempelvis genom lämpliga incitament eller väl utarbetade och finansierade projekt inom ramen för offentlig-privata partnerskap, så att de blir ett viktigt instrument för att uppnå målen för hållbar utveckling.

4.2.4

Det är särskilt vanligt att utvecklingsländer med mineralförekomster har en resurspotential som inte utnyttjas, samtidigt som en majoritet av befolkningen lever i fattigdom trots relativt höga statsinkomster och där uppbyggnaden av den egna ekonomin och infrastrukturen och de egna sociala tjänsterna försummas. De metoder som används av vissa utländska investerare inom utvecklingsländernas utvinningsindustri kritiseras med rätta av det civila samhället, som kräver respekt för miljöskyddets grundläggande normer, arbetarnas sociala trygghet, insyn i betalningen av skatter och överföringen av vinster till utlandet samt rapportering i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag (15). EESK välkomnar åtgärder som förbättrar situationen, såsom Extractive Industries Transparency Initiative (16).

4.3.1

När staten inte har tillräckliga möjligheter att göra de investeringar som krävs med hjälp av offentliga medel och dessa investeringar, särskilt i infrastruktur men även i allmännyttiga tjänster, inte är kommersiellt genomförbara, anser EESK att man bör utnyttja offentlig-privata partnerskap och finansiera projekt inom ramen för offentlig-privata partnerskap genom kombinerade mekanismer (”blending”), i enlighet med OECD:s rekommendationer (17).

4.3.2

Projekt som genomförs inom ramen för offentlig-privata partnerskap måste vara förenliga med utvecklingsstrategin för landet i fråga, grunda sig på genomförbarhetsstudier, på förhand ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer och respektera principerna om insyn, delat ansvar och bindande åtaganden. Arbetsmarknadsparterna och andra företrädare för det civila samhället bör involveras i bedömningen av dessa projekts mervärde för den hållbara utvecklingen och övervaka efterlevnaden av ILO:s konventioner.

4.3.3

Kombinerade mekanismer bör även användas i samband med socialt företagande och hållbara projekt för integrering av utsatta samhällsgrupper i den ekonomiska miljön.

4.4.1

Under 2013 uppgick inflödet av utländska direktinvesteringar i utvecklingsländerna till 778 miljarder dollar, men investeringarnas bidrag till en hållbar utveckling är oftast oklart. Endast 2 % av de totala utländska direktinvesteringarna i utvecklingsländerna går till de minst utvecklade länderna. I Afrika söder om Sahara går dessa investeringar företrädesvis till utvinningsindustrin, utan några större bidrag till den övriga ekonomin. Nya investerarländer såsom Kina, Brasilien, Indien och andra bör i sina investeringar i utvecklingsländerna beakta principerna om hållbar utveckling.

4.4.2

Enligt en studie av den icke-statliga organisationen Eurodad om utvecklingsländernas finanser 2014 är utflödet av finansiella resurser från utvecklingsländerna dubbelt så stort som inflödet från utlandet, inklusive offentligt utvecklingsbistånd, utländska direktinvesteringar, välgörenhet, överföring av vinster, besparingar och andra resurser (18). Dessa medel måste i maximal utsträckning återinvesteras på ett sätt som främjar en hållbar utveckling i mottagarländerna.

4.4.3

De nationella utvecklingsstrategierna bör även omfatta stöd till investeringar. För att attrahera utländska direktinvesteringar och rikta in dem på mål för hållbar utveckling bör man skapa gynnsamma villkor, t.ex. fred, stabilitet och goda styrelseformer. Utvecklingsländerna bör också ta med mål för hållbar utveckling i de nya investeringsavtal som ingås och erbjuda lämpliga garantier för dessa investeringar. EESK anser att organ och finansiella institut som främjar investeringar i ursprungsländerna och investeringsfrämjande organ i mottagarländerna bör inleda ett direkt tekniskt samarbete knutet till den nationella strategin för hållbar utveckling.

4.4.4

Man måste främja investeringar för social påverkan som säkerställer en viss lönsamhet på kort sikt men som kommer att ge utsikter till långsiktig lönsamhet tack vare sociala effekter som kapacitetsuppbyggnad eller en miljö som kan leda till hållbar utveckling.

4.5.1

Ett lovande instrument för finansiering av mindre utvecklingsprojekt är gräsrotsfinansiering och gräsrotsinvestering (19). EESK framhåller att man skyndsamt måste avgränsa och utforma dessa instrument och godkänna ett lämpligt regelverk för dem. Kommittén har redan rekommenderat detta i ett yttrande (20).

4.5.2

Kommittén ställer sig positiv till att det uppstår allt fler internationella fonder för välgörande ändamål, stiftelser och program för att främja hållbar utveckling, exempelvis den globala fonden för bekämpning av hiv, tuberkulos och malaria, det globala partnerskapet för utbildning, Gavi-alliansen för stöd till vaccinering av barn i de minst utvecklade länderna, och så vidare. Dessa fonder och stiftelser, i vilka offentliga institutioner samarbetar med privata givare och icke-statliga organisationer, bör förbättra sin samordning och inrikta verksamheten på mål för hållbar utveckling.

4.5.3

Medel till offentligt utvecklingsbistånd som ännu inte har anslagits till utvecklingsprojekt kan placeras i investeringsfonder för utveckling och i garanterade obligationer, så att de på kort sikt ger avkastning och bidrar till att skapa ytterligare resurser (21). Detta kan på längre sikt öka de medel som krävs för utvecklingsbistånd (22).

4.5.4

EESK välkomnar vissa av de förslag som har lagts fram av ledningsgruppen för innovativ utvecklingsfinansiering (23) och stöder strävan att skapa nya källor för att finansiera målen för hållbar utveckling. Dessa nya resurser måste dock utnyttjas på ett konsekvent sätt på global nivå och får inte äventyra den berörda sektorns konkurrenskraft, och de måste användas på ett öppet sätt för målen för hållbar utveckling. EESK skulle välkomna ett frivilligt globalt initiativ från banksektorn att bidra till finansieringen av skillnaderna mellan behov och tillgängliga resurser för att uppnå målen för hållbar utveckling.

4.5.5

En typ av resurser som sällan utnyttjas är de finansiella medlen från emigranter, dvs. deras överföringar av besparingar till sina ursprungsländer, medel som också kan utnyttjas för att genomföra målen för hållbar utveckling. Kostnaderna för överföring av besparingar bör minskas. Emigranterna bör erbjudas utbildnings- och stimulansprogram som främjar deras intresse av att investera i utvecklingsprojekt som skulle ge dem avkastning på besparingarna och samtidigt bidra till målen för hållbar utveckling.

4.6.1

Mikroföretag och små och medelstora företag, som har störst möjlighet att växa och skapa nya arbetstillfällen, har svårt att få tillgång till finansiering. Detta problem är särskilt akut i de minst utvecklade länderna. Därför måste man försöka finna instrument som gör det lättare för små och medelstora företag att få tillgång till finansiella resurser. Samtidigt måste man respektera skillnaderna i utvecklingsländernas företagsformer: I dessa länder dominerar mikroföretag, mindre näringsidkare och små familjegårdar.

4.6.2

Det finns många olika system av mikrokrediter för små och medelstora företag. Kommittén anser att de system som använder mobilapplikationer är de mest effektiva. EESK välkomnar även att mikrokrediter används för att finansiera miljövänliga energiprojekt och uppskattar initiativen att ge mikrokrediter med nollränta. Det råder brist på lån till små och medelstora företag (10  000–2 00  000 US-dollar) och dessa skulle kunna ersättas av finansiell leasing och andra instrument. I detta syfte måste man främja den finansiella marknadens och de lokala bankernas utveckling, inklusive de lokala aktörerna.

4.6.3

En del av de utvecklade ländernas stöd till de små och medelstora företagen bör ges i form av överföring av erfarenheter, ledningskunskaper, teknisk know-how, kurser i ekonomisk förvaltning, utbildning i ekonomisk kompetens och stöd för att involvera dem i värde- och distributionskedjorna. EU bör rekommendera att man tillämpar de principer som finns i unionens direktiv om sena betalningar för att förbättra finansieringen av små och medelstora företag.

4.6.4

Mikroföretag samt små och medelstora företag som är verksamma inom jordbruket bör skyddas mot investeringsmetoder som syftar till ”markrofferi”, vilket leder till att de likvideras. Det skulle också hjälpa dem om man skapade instrument som försäkrar dem mot klimatförändringarnas effekter. I utvecklingsplanerna får man inte glömma bort stödet till företag i den sociala ekonomin, som kan spela en viktig roll vid genomförandet av målen för hållbar utveckling.

4.6.5

För den ekonomiska och sociala utvecklingen är det viktigt att så breda lager av utvecklingsländernas befolkning som möjligt får tillgång till finansiella instrument (t.ex. grundläggande bankkonton eller mobilapplikationer för finansiella tjänster).

4.7.1

Det civila samhället i utvecklade länder, däribland arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna, är direkt delaktigt i utvecklingen och spelar även en viktig roll för utvecklingssamarbetets inriktning och övervakningen av dess effektivitet (24).

4.7.2

Man måste systematiskt stödja inrättandet av system för att kontrollera utvecklingsbiståndets förfaranden och resultat i de enskilda länderna och förbättra dessa, med direkt deltagande av relevanta organisationer från det civila samhället. Detta bidrar till att hindren för genomförandet av målen för hållbar utveckling blottläggs och avlägsnas. I detta avseende har EESK mångåriga positiva erfarenheter från gemensamma kommittéer, plattformar och rådgivande organ, exempelvis AVS–EU-kommittén, möten mellan EU och stater i Latinamerika och Västindien som organiserats av det civila samhället och så vidare.

4.7.3

Arbetsmarknadens parter är också direkta givare av utvecklingsbistånd. Fackföreningarna i utvecklade länder genomför socialt inriktade utvecklingsprojekt och främjar den institutionella utvecklingen av partnerländernas arbetstagarorganisationer. Arbetsgivarorganisationer, handelskamrar, organisationer för små och medelstora företag och branschorganisationer gör gemensamma projekt med andra företagarorganisationer i utvecklingsländerna mer effektiva och de delar med sig av sina erfarenheter.

4.7.4

De icke-statliga organisationerna spelar en oumbärlig roll för utvecklingsbiståndet i både utvecklade länder och utvecklingsländer. De är framför allt aktiva i arbetet med att övervinna effekterna av humanitära katastrofer och naturkatastrofer och på det sociala området, inom hälsovård, genusfrågor, utbildning m.m. De mobiliserar dessutom medel från allmänheten, anordnar insamlingar, informationskampanjer m.m. Ett annat intressant exempel är finansieringen av utbildning i form av fadderverksamhet, som bidrar till att relationer etableras mellan vanliga medborgare.

4.7.5

EESK uppmanar kommissionen att stödja den verksamhet som bedrivs av det civila samhällets organisationer i EU för att genomföra målen för hållbar utveckling, genom att på lämpligt sätt finansiera program för att inrätta institutioner för det civila samhället i partnerländerna. EESK håller för närvarande på att utarbeta en informationsrapport som kommer att rekommendera modeller för att på ett effektivt sätt involvera det civila samhället i genomförandet och övervakningen av utvecklingsagendan efter 2015 och som kommer att komplettera detta yttrande.