13.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 118/13

1)

Ska rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (nedan kallat direktiv 93/13) tolkas på så sätt att tjänsten avseende garanti för återbetalning av en konsumentkredit genom delbetalningar, vilken består i uppbörd av delbetalningarna kontant från konsumenten, utgör huvudföremålet för konsumentkrediten eller rör det sig om huvudföremålet för ett särskilt avtal?

2)

Ska rådets direktiv 87/102/EEG (2) av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG (3) av den 16 februari 1998 tolkas på så sätt att den effektiva räntan även innefattar ersättningen för tjänsten att uppbära delbetalningarna av krediten, eller en del därav, kontant från konsumenten, i de fall där nämnda ersättning kraftigt överstiger nödvändiga kostnader för en sådan kompletterande tjänst, eller ska artikel 14 i nämnda direktiv tolkas på så sätt att det rör sig om ett kringgående av bestämmelserna om den effektiva räntan när ersättningen för den kompletterande tjänsten kraftigt överstiger kostnaderna för densamma och ersättningen inte innefattas i den effektiva räntan?

3)

Ska direktiv 93/13 tolkas på så sätt att det, för att kraven på insyn ska anses vara uppfyllda, såvitt avser en kompletterande tjänst (när det verkligen är fråga om en kompletterande tjänst och inte om priset eller ersättningen för själva krediten), med avseende på vilken det erlagts ersättning för administrativa kostnader, är tillräckligt att priset för nämnda administrativa tjänst (administrativa kostnader) anges på ett klart och begripligt sätt, även om föremålet för nämnda tjänst inte anges?

4)

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 tolkas på så sätt att den omständigheten att de administrativa kostnaderna innefattas i den effektiva räntan innebär att det rör sig om priset eller ersättningen för krediten och utgör detta hinder för en domstolsprövning med avseende på nämnda kostnader mot bakgrund av samma direktiv?

5)

Om svaret på fråga 3 är att föremålet för den administrativa tjänst med avseende på vilken de administrativa kostnaderna ska erläggas uppfyller kraven på insyn, utgör den administrativa tjänsten, som inbegriper samtliga administrativa uppgifter och åtgärder som kan komma att bli aktuella, i så fall huvudföremålet för konsumentkrediten?

6)

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 tolkas på så sätt att priset eller ersättningen för krediten, enligt det direktivet, inte endast innefattar räntor utan även kreditgivarens kostnader (om de anges i avtalet, inom ramen för de allmänna avtalsvillkoren eller i avgiftstabellen) och nämnda kostnader således, när de ingår i priset eller ersättningen för krediten, inte kan bli föremål för en prövning av om de är proportionerliga i förhållande till den tjänst för vilken de ska erläggas?