Överklagande ingett den 25 september 2014 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 juli 2014 i mål T-295/12, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen

(Mål C-446/14 P)

2014/C 409/42

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller, samt advokaterna Prof. Dr. T. Lübbig och Dr. M. Klasse)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

I övrigt görs gällande att de yrkanden som framställts av Förbundsrepubliken Tyskland i första instans ska bifallas i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Målet avser ett överklagande av tribunalens dom av den 16 juli 2014 i mål T-295/12, Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska kommissionen, i vilken tribunalen ogillade Förbundsrepubliken Tysklands talan mot kommissionens beslut av den 25 april 2012 om det statliga stödet SA.25051 (C 19/10) (ex NN 23/10) från Tyskland till Zweckverband Tierkörperbeseitigung in Rheinland-Pfalz, im Saarland, im Rheingau-Taunus-Kreis und im Landkreis Limburg-Weilburg (ärende C(2012) 2557 final).

Förbundsrepubliken Tyskland har i sitt överklagande gjort gällande att tribunalen tillämpade en felaktig definition av beviskriterierna för att slå fast ”en uppenbart oriktig bedömning” för det fall en medlemsstat definierar en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i en sektor som inte är harmoniserad enligt EU-rätten. Den (påstådda) mottagaren av stödet i det underliggande administrativa förfarandet är Zweckverband Tierkörperbeseitigung in Rheinland-Pfalz, en inrättning som erhöll statlig ersättning för uppgiften avseende djurhälsa att tillhandahålla kapacitet för att ta hand om djurkroppar i händelse av en epidemi. Avgörande i den överklagade domen för att bedöma om denna ersättning utgjorde stöd var huvudsakligen det förhållandet att tribunalen inte ansåg att uppgifterna avseende djurhälsa, vilka anförtrotts Zweckverband, utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

Förbundsrepubliken Tyskland har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.

I den första grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och artikel 106.2 FEUF på grund av att dessa bestämmelser feltolkades i den överklagade domen på så sätt att de tyska myndigheterna ansågs ha gjort sådana allvarliga fel vid bedömningen av reservkapaciteten för att hantera epidemier såsom utgörande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, att dessa fel enligt tribunalen måste anses vara ”uppenbara”. Förbundsrepubliken Tyskland har gjort gällande att den överklagade domen innebär ett ingrepp i medlemsstatens tillämpning av sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att definierar en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Enligt Förbundsrepubliken Tyskland föreligger det under alla omständigheter inte någon ”uppenbart oriktig bedömning” såvitt avser definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Förbundsrepubliken Tyskland har påpekat, för det första, att bedömningskriterierna otvivelaktigt inte alls nämns av kommissionen i det omtvistade beslutet, för det andra, att kommissionen i förfarandet vid tribunalen angav att den inte var skyldig att styrka ”en uppenbart oriktig bedömning”, och för det tredje, att varken kommissionens bedömning i det omtvistade beslutet eller tribunalens konstaterande i den överklagade domen utgör något väsentligt stöd för ”en uppenbart oriktig bedömning”.

I den andra grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 107.1 FEUF på grund av tribunalens felaktiga konstaterande att det förelåg en ekonomisk fördel genom att det skett en felaktig bedömning av Altmark-kriterierna. (1) Förbundsrepubliken Tyskland har bland annat gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av det tredje Altmark-kriteriet (kravet på ersättning). Tribunalen uppmärksammade inte att kommissionen hade gjort en felaktig rättstillämpning när den inte bedömde huruvida ersättningen för reservkapaciteten att klara av epidemier överskrider den extra nettokostnaden för att tillhandahålla denna reservkapacitet. I stället hade kommissionen från början, vilket fastställdes av tribunalen, tillbakavisat att sådana kostnader var nödvändiga eftersom det inte ansågs nödvändigt att tillhandahålla en reservkapacitet för att klara av epidemier.

I den tredje grunden görs gällande en bristande motivering i den överklagade domen, i synnerhet i den del de påstådda fel som de tyska myndigheterna gjort ansågs särskilt allvarliga och därmed ”uppenbara”. Det har inte heller getts någon förklaring till varför de tyska myndigheternas ståndpunkt inte ur någon tänkbar synvinkel är hållbar.

(1)  Dom Altmark, C-280/00, EU:C:2003:415.