This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62013CA0112
Case C-112/13: Judgment of the Court (Fifth Chamber) of 11 September 2014 (request for a preliminary ruling from the Oberster Gerichtshof — Austria) — A v B and Others (Article 267 TFEU — National constitution — Interlocutory procedure for the mandatory review of constitutionality — Assessment as to whether a national law is consistent both with EU law and with national constitutional law — Jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters — Where the defendant has no known domicile or place of residence in the territory of a Member State — Prorogation of jurisdiction where the defendant enters an appearance — Court-appointed representative in absentia for the defendant)
Mål C-112/13: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – A mot B m.fl. (Artikel 267 FEUF — Nationell grundlag — Obligatoriskt förfarande för kontroll av en lags förenlighet med grundlagen — Prövning av en nationell lags förenlighet med såväl unionsrätten som landets grundlag — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Svarandes hemvist eller vistelseort i en medlemsstat är inte känd — Behörighet på grund av prorogation när svaranden går i svaromål — God man för frånvarande svarande)
Mål C-112/13: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – A mot B m.fl. (Artikel 267 FEUF — Nationell grundlag — Obligatoriskt förfarande för kontroll av en lags förenlighet med grundlagen — Prövning av en nationell lags förenlighet med såväl unionsrätten som landets grundlag — Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område — Svarandes hemvist eller vistelseort i en medlemsstat är inte känd — Behörighet på grund av prorogation när svaranden går i svaromål — God man för frånvarande svarande)
EUT C 409, 17.11.2014, p. 10–11
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
17.11.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 409/10 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 september 2014 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – A mot B m.fl.
(Mål C-112/13) (1)
((Artikel 267 FEUF - Nationell grundlag - Obligatoriskt förfarande för kontroll av en lags förenlighet med grundlagen - Prövning av en nationell lags förenlighet med såväl unionsrätten som landets grundlag - Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område - Svarandes hemvist eller vistelseort i en medlemsstat är inte känd - Behörighet på grund av prorogation när svaranden går i svaromål - God man för frånvarande svarande))
2014/C 409/14
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: A
Motpart: B, C, D, E, F, G, H
Domslut
|
1) |
Unionsrätten, och särskilt artikel 267 FEUF, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken allmänna domstolar som avgör ett mål efter överklagande eller i sista instans, när de anser att en nationell lag strider mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är skyldiga att under rättegången vända sig till författningsdomstolen med en begäran om att denna lag ska upphävas, istället för att endast underlåta att tillämpa lagen i det konkreta fallet, om den omständigheten att detta förfarande har förtur leder till att dessa allmänna domstolar — både innan en sådan begäran framställs vid den nationella domstol som är behörig att pröva om lagar är författningsenliga och, i förekommande fall, efter att denna domstol har fattat ett avgörande rörande nämnda begäran — hindras från att utnyttja sin möjlighet eller uppfylla sin skyldighet att vända sig till EU-domstolen med en begäran om förhandsavgörande. Unionsrätten, och särskilt artikel 267 FEUF ska däremot tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning, om nämnda nationella domstolar är fria att
|
|
2) |
Artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att när en nationell domstol förordnat en god man för en frånvarande svarande som inte har delgetts stämningsansökan, på grund av att denne saknar känt hemvist i enlighet med nationell lagstiftning, kan den omständigheten att denne gode man har gått i svaromål inte jämställas med att svaranden har gått i svaromål, i den mening som avses i artikel 24 i denna förordning, som reglerar denna domstols internationella behörighet. |