26.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 126/31

1.

Kommittén välkomnar kommissionens meddelande ”Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension” som är en del av Europeiska rådets färdplan för fullbordandet av EMU, som fastställdes den 13–14 december 2012.

2.

ReK anser att detta meddelande är ett användbart första steg som skulle kunna utgöra grunden för en reell social pelare inom EMU, om förslagen i meddelandet verkligen genomförs.

3.

Vi konstaterar i detta sammanhang att rådet på sitt möte den 19–20 december formellt antog möjligheten till nyckelindikatorer i sociala och sysselsättningsrelaterade frågor under den europeiska planeringsterminen 2014, men beklagar att deras verkan begränsas till analyser av utvecklingen på det sociala området. Vi upprepar därför vår uppmaning att införliva EMU:s sociala dimension i förvaltningen, samordningen och övervakningen av den ekonomiska politiken.

4.

ReK välkomnar kommissionens förslag om att återskapa balans i euroområdet, som hittills i huvudsak varit koncentrerat på stabilitets- och tillväxtpakten och den så kallade sexpacken (paket med sex lagstiftningsakter om ekonomisk styrning) och på att stödja förslaget om att utöka EMU:s nuvarande pelare (ekonomi, budget, bankväsende och politik) med en social pelare.

5.

EMU:s framtida sociala pelare måste ha en övergripande karaktär i syfte att ta mer hänsyn till den sociala dimensionen och de sociala konsekvenserna av EMU:s ekonomiska styrning. Detta är en avgörande faktor både för att EMU ska fungera väl på medellång och lång sikt och för den europeiska integrationens legitimitet.

6.

Kommittén framhåller att ett väl fungerande gemensamt valutaområde kräver en viss symmetri mellan de olika medlemmarnas ekonomier för att minimera antalet asymmetriska chocker och deras konsekvenser. Det är uppenbart att det finns risk för social konkurrens mellan medlemsstaterna om sådana chocker inträffar, och sedan 2007–2008 har det uppstått en polarisering mellan centrala och perifera områden, bland annat när det gäller sysselsättning.

7.

Syftet med att stärka den sociala dimensionen är att minimera risken för den sociala konkurrens som kan bli följden om man ger avkall på redskapen för ekonomiska justeringar, exempelvis växelkurser eller en europeisk inramning av skattepolitiken, samt att motverka de negativa effekterna av krisen och åtstramningspolitiken.

8.

Kommittén är övertygad om att EMU:s demokratiska underskott inte kan avhjälpas med mindre än att EU-medborgarna blir övertygade om att principen om sociala framsteg också försvaras, och att sysselsättning och sociala normer inte enbart betraktas som restprodukter från den makroekonomiska anpassningsprocessen.

9.

I detta sammanhang vill vi betona att så gott som samtliga viktiga sociala indikatorer har nått nya rekordsiffror. Det gäller både ungdomsarbetslösheten, som uppgår till nära 23 %, antalet långtidsarbetslösa, som ökar i de flesta medlemsstaterna, och den andel av befolkningen som hotas av social utestängning och som nu uppgår till 25 %.

10.

Krisen har medfört att processen för att skapa konvergens mellan regionernas BNP per invånare och arbetslösheten inom EU har vänt. I dag ökar den sociala ojämlikheten snabbare i euroområdet än i övriga EU, vilket inverkar negativt på områdets ekonomiska resultat och den politiska stabiliteten i de länder som är medlemmar.

11.

Sammanfattningsvis lider euroområdet inte bara av de olika ländernas budgetunderskott utan även av skillnaderna i fråga om social och territoriell sammanhållning både mellan medlemsländer och mellan regioner. Därför är det oerhört viktigt att prioritera EMU:s sociala dimension i lika hög grad som samordningen av den ekonomiska politiken. Att undanröja strukturproblem bör stå i förgrunden i detta sammanhang.

12.

EMU:s sociala dimension måste göra det möjligt för de olika nuvarande nationella sociala modellerna att finnas kvar sida vid sida, och den ska inte innebära en harmonisering av socialsystemen utan säkerställa principen om enighet i mångfalden.

13.

Kommittén är övertygad om att uppgiften på EU-nivå snarare är att vidareutveckla de socialpolitiska målen och grundläggande rättigheterna och införa rättsligt bindande minimistandarder på EU-nivå. Därvid bör medlemsstaternas socialpolitiska handlingsmöjligheter respekteras.

14.

Den sociala dimensionen inom euroområdet bör utvecklas som en del av ett öppet, förstärkt samarbete, där länder som gjort ett fördragsgrundat åtagande att införa euron samt övriga medlemsstater kan ansluta sig till de nuvarande euroländerna, eftersom en förstärkning av den sociala dimensionen tycks ofrånkomlig för EU i sin helhet.

15.

Vi upprepar vår begäran om en bättre samordning mellan den ekonomiska och sociala politiken på europeisk och nationell nivå i anslutning till den europeiska planeringsterminen och yrkar på att de lokala och regionala myndigheterna i högre grad ska involveras i denna samordningsprocess (1).

16.

I samband med samordningen av socialpolitiken måste de lokala myndigheterna stödjas i sina ansträngningar att genomföra en lämplig sysselsättnings- och socialpolitik. Detta förutsätter att man tar itu med de specifika regionala utmaningarna på dessa områden och underlättar utbyte av bästa praxis på lokal och regional nivå.

17.

Kommittén stöder kommissionens mål att ”öka kapaciteten att övervaka utvecklingen i fråga om sysselsättningen och den sociala situationen”, ”mobilisera EU-stöd för att bekämpa arbetslöshet [...] på ett effektivt och långsiktigt sätt”, ”se till att åtgärderna för ansvar och ekonomisk disciplin kombineras med ökad solidaritet och ökat ekonomiskt stöd”, ”undanröja de hinder som finns idag för arbetskraftens rörlighet”, samt ”stärka den roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter har”.

18.

Vi uppmanar återigen kommissionen att mer i detalj behandla frågan om kvaliteten på de offentliga utgifterna, bland annat genom att utvärdera om det vore lämpligt att skilja mellan löpande utgifter och investeringar i budgetunderskottsberäkningarna för att förhindra att investeringar som är lönsamma på lång sikt betraktas som utgifter.

19.

Då sociala investeringar tas med vid beräkningen av budgetunderskottet bör det ske på ett balanserat sätt.

20.

Kommittén stöder kommissionens tanke på att införa en ny resultattavla med viktiga sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer samt ett införlivande av nya sådana indikatorer i övervakningsprocessen i samband med makroekonomiska obalanser och varningsmekanismen.

21.

Inrättandet av en sådan mekanism för att upptäcka sociala obalanser i euroområdet är ett framsteg mot en solidarisk integration och utgör startpunkten för ett nödvändigt återställande av balansen mellan den ekonomiska och den sociala politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

22.

Vi beklagar emellertid att den uppsättning indikatorer som kommissionen föreslår är alltför begränsad för att utförligt kunna beskriva den sociala situationen och dess utveckling i medlemsstaterna och att det föreslagna valet av indikatorer inte motiveras tillräckligt. Kommissionen uppmanas att ge en utförligare motivering så att kommittén kan ta ställning till vilka indikatorer som är lämpligast.

23.

Vi föreslår därför att man vid arbetet med att utforma den sociala resultattavlan ska beakta personer som är äldre än 65 år, dvs. pensionärer, vilka utgör en stor andel av de fattiga i vissa medlemsstater.

24.

Kommittén rekommenderar därför kommissionen att vidareutveckla den sociala resultattavlan i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna i syfte att utnyttja befintliga indikatorer på lokal, regional och nationell nivå och att vid behov införa ytterligare indikatorer, t.ex. för barnfattigdom, samt ett index för anständiga anställningsvillkor och ett index för minimilöner. Uppgifterna bör finnas tillgängliga både rent statistiskt och uttryckta i ekonomiska termer (där exempelvis kostnaden för personer som varken arbetar eller studerar framgår i procent av BNP) i syfte att ge en mer korrekt bild av de ekonomiska konsekvenserna av nuläget när det gäller de sociala förhållandena och sysselsättningen och sända en starkare och tydligare signal till de politiska beslutsfattarna.

25.

ReK föreslår också att man lägger till ett jämställdhetsperspektiv till de indikatorer som antas, bland annat till arbetslöshetsstatistiken, andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar, ungdomssysselsättningen och fattigdomsrisken, eftersom erkännandet att det finns könsskillnader när det gäller sociala problem skulle göra det möjligt att ta mer fokuserade och följaktligen effektivare politiska initiativ.

26.

Kommissionen uppmanas att se till att det görs ytterligare insatser för att säkerställa att de relevanta statistiska uppgifter som ingår i de indikatorer som valts för resultattavlan tillhandahålls i god tid, så att man förfogar över mer relevant information i ett tidigare skede.

27.

Kommittén är bekymrad över att resultattavlan inte kommer att avspegla eventuella skillnader på regional nivå, eftersom den kommer att sammanställas med hjälp av nationella indikatorer. Vi föreslår därför att man använder verktyg som är mer lämpade till att utvärdera de skillnader som förekommer inom ett visst land (2).

28.

Det är beklagligt att det inte föreslås något kvantitativt referensvärde för fastställande av varningsnivåer. Kommittén betonar att eftersom det i kommissionens meddelande saknas såväl en fastställd minimiskyddsnivå inom EU som hänvisningar till gemensamma sociala standarder är det för närvarande inte möjligt att bilda sig en uppfattning om vilka trösklar kommissionen har tänkt sig.

29.

Varningsnivåerna ska i vilket fall som helst fastställas i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

30.

ReK gör kommissionen uppmärksam på att resultattavlan i första hand är ett retrospektivt statistiskt verktyg, och att det är viktigt att komplettera den med en framtidsanalys och en prognos när det gäller den pågående sociala utvecklingen om man ska kunna vidta preventiva och inte enbart korrigerande åtgärder.

31.

Kommissionen bör ange att bekämpandet av social obalans inte får leda till att man automatiskt tillgriper sanktioner om varningsnivån överskrids. Man bör hellre använda sig av stimulansåtgärder för att uppmuntra strävan mot gemensamma mål och utbyte av bästa befintliga praxis.

32.

Kommittén uppmanar därför kommissionen att redogöra för vilka mekanismer som ska träda i kraft om en medlemsstat överträder en viss varningsnivå.

33.

Arbetskraftens rörlighet inom EMU-området spelar en avgörande roll under den nuvarande ekonomiska konjunkturen och den måste bidra till att främja en hållbar tillväxt för alla.

34.

Kommittén anser i likhet med kommissionen att antalet mobila arbetstagare i EU fortfarande är alltför litet för att man ska kunna tala om en verklig europeisk arbetsmarknad. Medborgare som vill vara yrkesmässigt rörliga bör få tillförlitligare information av högre kvalitet, liksom individuellt stöd.

35.

Mer riktad språkundervisning skulle dock kunna bidra till att förändra attityden till arbetskraftens rörlighet. För att öka rörligheten i Europas regioner är det dessutom mycket viktigt att inrätta mekanismer som främjar praktiktjänstgöring och lärlingskap för såväl studerande som arbetstagare.

36.

Kommittén uppmanar kommissionen att intensivt verka för att övervinna hindren för arbetstagares gränsöverskridande rörlighet i EU. Detta gäller uttryckligen både rättsliga hinder (t.ex. de nationella sociala trygghetssystemens förenlighet) och praktiska hinder (t.ex. kunskaper i främmande språk och interkulturell bildning).

37.

Kommittén betonar att de nationella Eures-samordnarna (som ska tillsättas från och med 2015) bör inleda ett nära samarbete med de regionala och lokala myndigheterna, som spelar en mycket viktig roll när det gäller att främja arbetskraftens rörlighet. Utvecklingen av Eures-nätverket till ett alleuropeiskt organ till stöd för arbetsförmedling och rekrytering får inte leda till att rådgivningsuppgifterna ersätts eller begränsas. I stället måste även i framtiden Eures-rådgivarnas rådgivande funktion i praktiska frågor om arbete och social trygghet i utlandet, t.ex. arbetslöshet, sjukdom, särskilda villkor vid tidsbegränsat arbete, återanpassningsåtgärder, ersättning vid invaliditet och arbetsplatsolyckor samt möjligheter till yrkesmässig fortbildning, stå i förgrunden. De gränsöverskridande Eures-partnerskapens rådgivande funktion är särskilt viktig i gränsregioner och deras arbete bidrar till rörligheten.

38.

Det vore emellertid ett misstag att betrakta arbetskraftens rörlighet som ett instrument som är tillräckligt starkt för att utgöra en motvikt mot de asymmetriska chockerna i euroområdet.

39.

Vi erinrar om att det är nödvändigt att visa solidaritet med de medlemsstater som drabbats hårdast av den nuvarande krisen, eftersom medlemsstaterna är beroende av varandra, inte enbart ekonomiskt utan även socialt.

40.

ReK stöder kommissionens förslag om en förbättring av strategierna för aktiv inkludering och en effektivare användning av de socialpolitiska anslagen. Man bör också med hjälp av Europeiska socialfonden (ESF), göra användningen av EU:s medel på det sociala området mer målinriktad i samband med utarbetandet av partnerskapsavtalen och de operativa programmen 2014–2020. Vi påminner om att ReK alltid också har stött det nya programmet för sysselsättning och social innovation, fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, samt sysselsättningsinitiativet för unga.

41.

Vi beklagar emellertid att kommissionens förslag på detta område begränsas till att aktivera redan befintliga redskap, vars mål och omfattning inte nödvändigtvis är anpassade till EMU:s specifika problematik. Kommissionen bör därför i sitt förslag undersöka möjligheten att skapa incitament för de EMU-länder som genomför reformer i syfte att uppnå de sociala målen i Europa 2020-strategin och bekämpa sociala obalanser.

42.

Mekanismerna för övervakning och samordning av den ekonomiska och sociala politiken kommer aldrig att kunna eliminera risken för asymmetriska chocker, eftersom de enskilda medlemsstaterna präglas av ekonomiska och industriella särdrag.

43.

EMU bör därför förses med specifika verktyg och mekanismer för att genom förebyggande åtgärder kunna avvärja sådana chocker eller lindra deras konsekvenser för sysselsättningen och socialpolitiken i medlemsstaterna.

44.

En rad akademiska studier, scenarier och simuleringar av automatiska stabilisatorer har utarbetats, och vi påminner om att andra valutaunioner, i synnerhet USA, har utvecklat egna automatiska stabilisatorer som har visat sig vara effektiva. Kommissionen har dock inte fördjupat diskussionen om denna fråga som kräver en ändring av fördragen. Vi uppmanar kommissionen att utarbeta en grönbok om automatiska stabilisatorer i euroområdet i syfte att fastställa vilka studier, scenarier och simuleringar som bäst kan anpassas till euroområdet.

45.

En mekanism för att absorbera asymmetriska chocker är inte nödvändigtvis en solidaritetsmekanism med unilaterala överföringar från centrum till periferin. Den kan också vara ett garantisystem som syftar till att skydda alla länder i euroområdet mot deras kollektiva sårbarhet till följd av att de deltar i EMU.

46.

Kommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen om att närmare undersöka möjligheten att införa ett EU-system för arbetslöshetsunderstöd som skulle kunna fungera som en automatisk stabilisator på EMU-nivå (3). Ett sådant system skulle kunna vara baserat på korttidsarbetslösheten, som är särskilt känslig för konjunkturutvecklingen, och man skulle då kunna undvika ensidiga budgetöverföringar. Ett sådant system bör även grundas på strikta villkor, såsom genomförandet av en aktiv politik för att bekämpa arbetslösheten.

47.

ReK välkomnar kommissionens förslag om att i högre grad involvera arbetsmarknadsparterna i samband med samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken liksom i den europeiska planeringsterminen.

48.

Vi uppmanar med eftertryck kommissionen att genomföra liknande åtgärder i syfte att involvera de lokala och regionala myndigheterna. De spelar nämligen en avgörande roll när det gäller att genomföra den sociala politiken och sysselsättningspolitiken, och deras unika erfarenheter och sakkunskap skulle kunna användas för att lättare urskilja tendenserna i den sociala utvecklingen i EMU-området.