19.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 339/7

(1)

Det här beslutet riktar sig till 36 juridiska personer tillhörande 17 företag i spännstålsbranschen som deltagit i en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet. De kom överens om priser, fastställde kvoter, delade upp kundkretsar och utbytte känslig företagsinformation i en kartell som omfattade spännstål, med undantag för specialtråd och stag. Kartellen pågick mellan januari 1984 och september 2002 och berörde samtliga dåvarande 15 EU-länder utom Förenade kungariket, Irland och Grekland. Den påverkade också Norge. Kartellen upphörde 2002, då DWK/Saarstahl avslöjade den i enlighet med kommissionens tillkännagivande om förmånlig behandling (2), som infördes det året.

(2)

Ärendet inleddes med anledning av att DWK Drahtwerk Köln GmbH (DWK) den 18 juni 2002 lämnat in en ansökan om befrielse från böter.

(3)

Med anledning av de upplysningar som lämnats ägde inspektioner rum den 19 och 20 september 2002 hos 14 företag i sex länder.

(4)

Efter inspektionerna mottog kommissionen mellan den 21 september 2002 och den 28 juni 2007 ansökningar om förmånlig behandling från sex företag. Fyra företag lämnade dessutom ofördelaktiga uppgifter om sig själva i sina svar på begäran om upplysningar.

(5)

Efter det att ärendet hade granskats skickade man flera gånger en begäran om upplysningar till samtliga företag som deltagit i de konkurrensbegränsande förfarandena, och den 7 och 8 juni gjordes ytterligare en inspektion hos (…), som var extern konsult för (den italienska delen av) kartellen.

(6)

Meddelandet om invändningar antogs den 30 september 2008 och det muntliga hörandet hölls den 11 och 12 februari 2009.

(7)

Kommissionen antog ett beslut den 30 juni 2010 och ett ändringsbeslut den 30 september 2010, där den rättade till en del misstag i beräkningen av böter.

(8)

Den 4 april 2011 antog kommissionen ytterligare ett ändringsbeslut där den utnyttjade sitt eget bedömningsutrymme och sänkte de böter som fyra av de företag som deltog i kartellen ensamma skulle betala, eftersom böterna endast avsåg de perioder då dessa företag deltog i kartellen utan sina nuvarande moderföretag. Syftet var att säkerställa att böterna inte var orimligt höga i förhållande till de berörda företagens storlek och omsättning. Kommissionen sänkte böterna till tio procent av företagens omsättning.

(9)

Det aktuella ärendet avser en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och, från och med den 1 januari 1994, av artikel 53 i EES-avtalet inom branschen för spännstål, med undantag för specialtråd och stag. Spännstål är de långa, räfflade stålstänger som innesluts i betongen i byggnadsgrunder, balkonger och broar. Dessutom används den här typen av stål vid brobyggnad och byggande under jord.

(10)

De berörda leverantörerna kom överens om priser och kvoter, delade upp kundkretsar och utbytte känslig företagsinformation i en kartell som bedrevs åtminstone från den 1 januari 1984 till den 19 september 2002, dvs. över 18 år. Dessutom kontrollerade de prisnivåer och fördelade kunder och kvoter genom ett system med nationella samordnare och bilaterala kontakter. Vissa leverantörer deltog också i ett specialarrangemang, där kunder styrdes till en viss nordisk storkund. Denna överträdelse är av det slaget att det är en av de grövsta tänkbara överträdelserna av artikel 101 i EUF-fördraget.

(11)

Kartellen, som omfattade hela Europa, kallades först ”Club Zürich”, uppkallad efter den plats i Schweiz där de första kartellmötena hölls, och bytte senare namn till ”Club Europe”. Men det fanns även två regionala avdelningar, en i Italien (”Club Italia”) och en för Spanien och Portugal (”Club España”). De olika kartellarrangemangen utgjorde en enda, komplex och fortlöpande överträdelse eftersom de var sammanlänkade genom överlappande geografiska områden, medlemskap och kronologi. Dessutom hade de samma mål och likadana rutiner. Syftet med kartellen var att stabilisera leverantörernas marknadsandelar för att stabilisera priser och underlätta prishöjningar. Det gjorde man genom att komma överens om kvoter och priser eller dela upp kundkretsar. Avtalen övervakades och kompensationssystem infördes. Dessutom var de som deltog i de olika arrangemangen medvetna om varandras försök att stabilisera marknadsandelar och priser och man bemödade sig om att komma överens om priser för att nå en viss jämvikt.

(12)

Möten mellan de berörda företagen förekom i regel i samband med officiella branschmöten på hotell runtom i Europa. Kommisionen har bevis för mer än 550 sådana kartellmöten.

(13)

De företag som detta beslut riktar sig till deltog i överträdelsen åtminstone under följande periode

(14)

När kommissionen fastställde böterna tog den ett antal faktorer med i beräkningen: företagens inkomst från handel med de berörda varorna under året före kartellens upphörande (2001), utom för DWK:s del (år 2000), överträdelsens mycket allvarliga karaktär, kartellens geografiska utbredning och dess varaktighet.

(15)

Kommissionen höjde böterna för ArcelorMittal Fontaine och ArcelorMittal Wire France eftersom de redan tidigare bötfällts för deltagande i en kartell. Saarstahl hade bötfällts tidigare för deltagande i stålbalkskartellen men befriades helt från böter i det aktuella ärendet eftersom företaget var först med att lämna upplysningar i enlighet med 2002 års tillkännagivande om förmånlig behandling.

(16)

Kommissionen tog hänsyn till Proderac och Emme Holdings begränsade deltagande och sänkte deras böter med 5 %. Böterna för ArcelorMittal España sänktes med 15 % eftersom företaget samarbetat utanför ramen för tillkännagivandet om förmånlig behandling.

(17)

Böterna skulle för ett flertal företag ha överskridit den lagliga gränsen på 10 % av 2009 års omsättning, och sänktes därför till denna nivå.

(18)

DWK/Saarstahl befriades helt från böter, medan följande företag beviljades lägre bötesbelopp för samarbete enligt 2002 års tillkännagivande om förmånlig behandling: Italcables/Antonini (50 %), Nedri (25 %), Emesa och Galycas (5 %), ArcelorMittal och dess dotterbolag (20 %) och WDI/Pampus (5 %). Redaelli och SLM uppfyllde inte kraven för samarbete och beviljades därför ingen bötesnedsättning.

(19)

Kommissionen godtog tre ansökningar om lägre bötesbelopp på grund av insolvens och godkände i tre fall en minskning med 25 %, 50 % respektive 75 % av det bötesbelopp som annars skulle ha ålagts företagen i fråga. Tretton sådana ansökningar hade lämnats in på grundval av 2006 års riktlinjer för beräkning av böter.

(20)

Följande böter fastställdes i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003: