Europeiska revisionsrätten

12, rue Alcide De Gasperi, 1615 Luxemburg, LUXEMBURG

1.1

Enligt artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska revisionsrätten till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet (kallad revisionsförklaringen eller DAS). Enligt fördraget får revisionsrätten komplettera denna förklaring med särskilda bedömningar av varje större område i unionens verksamhet.

1.2

Syftet med revisionen av tillförlitligheten i Europeiska unionens räkenskaper är att revisionsrätten ska få tillräckliga och ändamålsenliga bevis för att kunna avgöra i vilken utsträckning inkomster, utgifter, tillgångar och skulder har bokförts korrekt och om årsredovisningen ger en rättvisande bild av den finansiella ställningen per den 31 december 2009 och av resultaten av transaktioner och kassaflöden för året (se punkterna 1.6–1.20).

1.3

Syftet med revisionen av korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för 2009 års räkenskaper är att revisionsrätten ska samla in tillräckliga och ändamålsenliga direkta eller indirekta revisionsbevis för att kunna uttala sig om huruvida transaktionerna har utförts i enlighet med gällande förordningar och kontraktsbestämmelser och beräknats korrekt (se punkterna 1.21–1.25 för en översikt över resultaten och kapitlen 2–9 för närmare uppgifter).

1.4

Revisionsrätten analyserade tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden, det vill säga förklaringarna från generaldirektörerna och de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens avdelningar och den åtföljande sammanfattande rapporten, för att bedöma i vilken utsträckning de ger en rättvisande bild av kvaliteten på den ekonomiska förvaltningen, särskilt i vilken utsträckning reservationerna är fullständiga och tillräckliga (se punkterna 1.27 och 1.28 och ”Tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden” i kapitlen 2–9).

1.5

Revisionsrätten granskade också arrangemangen för att göra och rapportera om återvinningar och finansiella korrigeringar (se punkterna 1.32–1.50).

1.6

Revisionsrätten granskade årsredovisningen för budgetåret 2009, som upprättats av kommissionens räkenskapsförare och godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 129 i budgetförordningen av den 25 juni 2002 (8) och som mottogs av revisionsrätten den 23 juli 2010. I årsredovisningen ingår ”konsoliderade årsredovisningar”, som framför allt omfattar balansräkningen där tillgångar och skulder vid årets slut redovisas samt resultaträkningen, och ”konsoliderade rapporter om genomförandet av budgeten”, där årets inkomster och utgifter redovisas.

1.7

Revisionsrättens granskning visade att de konsoliderade årsredovisningarna inte innehöll några väsentliga felaktigheter. Revisionsrätten vill dock uppmärksamma följande förhållanden, som även rapporterades 2008 och tidigare år:

1.7

—

Uttalanden av räkenskapsförare för vissa organisationer vars räkenskaper konsolideras med kommissionens räkenskaper saknades eller var ofullständiga (se punkt 1.8).

—

De lokala system för ekonomisk förvaltning som identifierats av kommissionens räkenskapsförare (se punkterna 1.9 och 1.10).

—

Hanteringen av förhandsfinansiering och skulder till leverantörer och stödmottagare under året och vid periodavgränsningen (se punkterna 1.11–1.13).

—

Upplysningarna avseende återvinningar till följd av oriktigheter (se punkterna 1.14–1.19).

—

1.8

Kommissionens räkenskapsförare påpekade i det skriftliga uttalandet om den konsoliderade årsredovisningen att räkenskapsförarna vid tre enheter som ingår i de konsoliderade räkenskaperna hade utelämnat eller ändrat uppgifter. Framför allt lämnades inte begärd information om godkännandet av redovisningssystemen och de lokala systemen (9).

1.8

1.9

På grund av fortsatta problem i förvaltningen av bevakningskonton och i bokföringen av tillgångar kunde kommissionens räkenskapsförare ännu inte godkänna de lokala systemen vid två generaldirektorat (11).

1.9

1.10

Merparten av räkenskapsförarens rekommendationer från tidigare år har genomförts. De återstående frågorna hade inte någon väsentlig inverkan på räkenskapernas tillförlitlighet 2009, men deras karaktär och betydelse är av sådant slag att de också i fortsättningen bör uppmärksammas av kommissionen, särskilt vissa aspekter av rutinerna för periodavgränsning, reglering och bokföring av förhandsfinansieringar, registrering av transaktioner i tid och överensstämmelse mellan uppgifter i lokala system och ABAC.

1.11

Revisionsrätten granskade representativa urval av förhandsfinansieringar som motsvarade 48 827 miljoner euro efter periodavgränsning och av fakturor/kostnadsredovisningar som motsvarade omkring 15 260 miljoner euro. Den identifierade redovisningsfel med en oväsentlig ekonomisk inverkan totalt sett men med en hög frekvens. Detta understryker behovet av ytterligare förbättringar när det gäller exaktheten hos de grundläggande redovisningsuppgifter som vissa generaldirektorat lämnar. De vanligaste typerna av fel är följande:

1.11

—

Utelämnade eller dubbla bokföringsposter.

—

Bokföring av felaktiga belopp.

—

Bokföring av transaktioner på fel konto.

1.12

Vad beträffar redovisningen av förhandsfinansierade belopp identifierade revisionsrätten även följande problem:

—

Regleringen av utestående förhandsfinansieringar genomförs inte alltid korrekt. Ett antal regleringar genomfördes antingen inte alls eller bokfördes till inkorrekta belopp. Detta resulterade i att det förhandsfinansieringsbelopp som redovisades vid årets slut angavs för högt, men felet låg under väsentlighetströskeln.

—

—

Vissa generaldirektorat på forskningsområdet behandlar inte tillgänglig information om framsteg som har gjorts och vilka kostnader som har uppstått och reglerar inte motsvarande förhandsfinansiering i enlighet med dessa framsteg utan använder approximeringar när de fastställer periodavgränsningen (till exempel proportionellt mot den aktuella perioden).

—

1.13

När det gäller fakturor/kostnadsredovisningar uppfyllde inte vissa generaldirektorat kravet att fakturorna och kostnadsredovisningarna ska bokföras inom fem arbetsdagar (12) efter det att de mottagits.

1.13

1.14

Revisionsrättens granskning visar att kommissionens redovisning av sifferuppgifter om finansiella korrigeringar och återvinningar varierar kraftigt mellan olika avdelningar (se även punkterna 1.37–1.50).

1.14

1.15

Vissa avdelningar presenterar uppgifter om pågående finansiella korrigeringar först då en skrivelse om slutgiltigt ställningstagande utfärdas, medan andra grundar sin beräkning på statistiska beräkningar och extrapolerar tidigare erfarenheter och till och med inkluderar korrigeringar för belopp för vilka avslutningsförfarandet ännu inte har inletts.

1.15

Uppskattningens tillförlitlighet bedöms genom en jämförelse med summorna för finansiella korrigeringar tidigare år, där denna information finns tillgänglig.

1.16

Den information om finansiella korrigeringar (tillbakadragande och återvinningar) som lämnats av medlemsstaterna på sammanhållningsområdet och som finns i anmärkning 6 till årsredovisningen är ännu inte fullständig och tillförlitlig (se även punkt 4.31).

1.16

Kommissionen hänvisar också till sitt svar på punkt 4.31.

1.17

På grundval av granskningen av de attesterande organens arbete och kommissionens analys av detta ifrågasätter revisionsrätten återigen om fordringarna på medlemsstaterna inom jordbruksområdet är tillförlitliga (EGFJ:s redovisning av fordringar) (13) (se även punkt 3.54).

1.17

1.18

Även om de förklarande anmärkningarna till årsredovisningen innehåller uppgifter om att vissa betalningar sannolikt kommer att korrigeras vid en senare tidpunkt av kommissionens avdelningar eller medlemsstaterna, anges fortfarande inte vilka belopp och utgiftsområden som kan bli föremål för ytterligare förfaranden för kontroller och räkenskapsavslutning (14).

1.18

Inom verksamhetsområdet jordbruk fattas beslutet om att godkänna räkenskaperna cirka sex månader efter budgetårets slut, och utifrån det fastställer kommissionen det utgiftsbelopp som ska betalas ur EU:s budget för det aktuella året. Det finansiella godkännandebeslutets roll kan inte ifrågasättas bara för att medlemsstaterna till följd av beslut om överensstämmelse senare kan komma att tvingas göra finansiella korrigeringar. Det utgiftsbelopp som väntas undantas från EU-finansiering genom sådana framtida beslut om överensstämmelse anges i en anmärkning till årsredovisningen.

1.19

Med hänsyn till komplexiteten hos mekanismerna för återvinning och finansiella korrigeringar, den olikartade karaktären på de poster som behandlas och behovet av att informationen presenteras på ett öppet och konsekvent sätt (se även punkterna 1.37–1.50 bör kommissionen finslipa sina riktlinjer för ekonomisk rapportering när det gäller intäktsredovisning och eventualtillgångar så att man fastställer de redovisnings- och upplysningskrav som gäller.

1.19

Den internationella redovisningsstandarden ger ingen generell vägledning om hur dessa specifika upplysningar, som inte rör själva redovisningen, ska lämnas. Kommissionen har på grund av revisionsrättens iakttagelser dock förbättrat presentationen av denna information.

1.20

När det gäller Galileoprogrammet skedde i juli 2008, på grundval av Europaparlamentets och rådets gemensamma förordning (15), en rättslig överföring till unionen av alla tillgångar som skapas, utvecklas eller förvärvas inom ramen för Galileoprogrammet. De överföringsavtal som ingåtts har dock ännu inte genomförts fullt ut. Alla utgifter som uppkommit hittills (omkring 2 000 miljoner euro) behandlas som forskningsutgifter. Balansräkningen för 2009 påverkas inte, men kommissionen bör fortsätta sina ansträngningar för att se till att all nödvändig information finns tillgänglig vid tidpunkten då överföringen sker så att tillgångarna skyddas effektivt.

1.20

1.21

Revisionsrätten gör särskilda bedömningar av inkomster i kapitel 2 och av grupper av politikområden med verksamhetsbaserad budgetering i kapitlen 3–9 (se tabell 1.1 ). I varje särskild bedömning finns en inledning, iakttagelser och slutsatser om transaktionernas korrekthet, systemens ändamålsenlighet och tillförlitligheten hos kommissionens skriftliga uttlalanden samt en uppföljning av tidigare iakttagelser.

1.22

När det gäller inkomster (16) (117 285 miljoner euro), åtagandena för alla verksamhetsområden och betalningarna för verksamhetsområdet administrativa och andra utgifter (9 129 miljoner euro) uppskattar revisionsrätten att felen har en ekonomisk inverkan på mindre än 2 % av de totala beloppen (se tabell 1.2 ) och drar slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll är ändamålsenliga (se även punkterna 2.33–2.38 och 9.28–9.29).

1.23

När det gäller verksamhetsområdena jordbruk och naturresurser (56 318 miljoner euro), forskning, energi och transport (7 966 miljoner euro), bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning (6 596 miljoner euro) och utbildning och medborgarskap (2 153 miljoner euro (17)) uppskattar revisionsrätten att den mest sannolika felprocenten ligger mellan 2 och 5 % av de gjorda betalningarna, men för verksamhetsområdet sammanhållning (23 081 miljoner euro i ersatta attesterade utgifter) ligger den mest sannolika felprocenten över 5 % (se punkterna 3.70, 4.34, 5.45, 6.51 och 7.18 samt tabell 1.2 ). När det gäller dessa verksamhetsområden (18) drar revisionsrätten slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll är delvis ändamålsenliga (se punkterna 3.71–3.72, 4.36, 5.46–5.48, 6.52 och 7.19).

1.23

Förfarandet för kontroll av överensstämmelse garanterar ett tillräckligt skydd mot budgetriskerna. För verksamhetsområdet utbildning och medborgarskap noterar kommissionen att felprocenten för avslutningar ligger på strax över två procent.

För att undvika en ackumulering av förhandsfinansieringar i balansräkningen föreslog kommissionen i maj 2010 en översyn av budgetförordningen för att se till att förskotts- och delbetalningar godkänns snabbare.

Inom verksamhetsområdet forskning, energi och transport välkomnar kommissionen den positiva utveckling som revisionsrätten har noterat i form av en minskad felfrekvens. Detta resultat överensstämmer med kommissionens egna iakttagelser.

Inom verksamhetsområdet bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning välkomnar kommissionen det ökade antalet transaktioner som revisionsrätten bedömer vara helt korrekta (83 procent) jämfört med 2008 och 2007.

När det gäller verksamhetsområdet sammanhållning har man noterat en avsevärd minskning av felprocenten jämfört med tidigare år. Felfrekvensen har också minskat under de senaste tre åren, från 54 procent i revisionsrättens årsrapport för 2007 till 36 procent i år, vilket framgår av bilaga 4.1 till revisionsrättens rapport (se även svararen på punkterna 1.26 och 4.34).

1.24

När det gäller verksamhetsområdet ekonomi och finans (732 miljoner euro) uppskattar revisionsrätten att den mest sannolika felprocenten ligger under 2 % av de totala betalningarna (se punkt 8.30 och tabell 1.2 ) och drar slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll är delvis ändamålsenliga (se punkt 8.31).

1.25

Revisionsrätten uppskattar att betalningarna totalt sett innehåller väsentliga fel (revisionsrätten uppskattar att den mest sannolika felprocenten ligger mellan 2 och 5 %) och drar slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll när det gäller betalningar generellt sett är delvis ändamålsenliga.

1.25

1.26

Revisionsrättens granskningsresultat visar, jämfört med 2008, en ökning i uppskattningen av den mest sannolika felprocenten när det gäller betalningarna inom verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser (19) och en betydande minskning i uppskattningen av den mest sannolika felprocenten när det gäller betalningarna inom verksamhetsområdet sammanhållning (20). Sammantaget vittnar detta om en fortlöpande minskning av den mest sannolika felprocenten, såsom den uppskattats av revisionsrätten, när det gäller betalningarna som helhet de senaste åren.

1.26

När det gäller verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser anser kommissionen att felprocenten kommer att fortsätta ligga på omkring två procent. När det gäller verksamhetsområdet sammanhållning tycks sänkningen av den lägre felgränsen från 11 till 3 procent bekräfta att de skärpta kontrollbestämmelserna i regelverket för 2007–2013 har fungerat, liksom de första effekterna av 2008 års handlingsplan för att stärka kommissionens tillsynsfunktion, bland annat förfarandena för inställda betalningar och korrigeringar. Inställda betalningar kan tyda på att man kompromissar med budgetens fullständiga genomförande.

Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete med att minska felprocenten ytterligare.

1.27

Samtliga generaldirektörer uppgav i sina årliga verksamhetsrapporter att de hade uppnått rimlig säkerhet om att de medel som de hade tilldelats hade använts för avsedda ändamål och att de interna kontroller som de hade infört garanterade transaktionernas korrekthet. Av de stora generaldirektorat eller avdelningar som lämnade en förklaring 2009 innehöll dock 13 en eller flera reservationer, varav de flesta gällde brister i de underliggande transaktionernas korrekthet (21).

1.28

Revisionsrätten konstaterade att generaldirektörernas förklaringar och årliga verksamhetsrapporter gav en rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen med avseende på transaktionernas korrekthet för inkomster och för verksamhetsområdena sammanhållning, forskning, energi och transport, utbildning och medborgarskap, ekonomi och finans samt administrativa och andra utgifter (se punkterna 2.32, 4.33, 5.44, 7.17, 8.29 och 9.11). När det gäller verksamhetsområdet bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning gav generaldirektoratet för humanitärt bistånd, generaldirektoratet för utvidgning och generaldirektoratet för yttre förbindelser en rättvisande bild (se punkt 6.49), medan Byrån för samarbete EuropeAid endast gav en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen med avseende på transaktionernas korrekthet (se punkt 6.50). För verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser drar revisionsrätten slutsatsen att generaldirektörernas förklaringar och årliga verksamhetsrapporter endast ger en delvis rättvisande bild av den ekonomiska förvaltningen med avseende på transaktionernas korrekthet (se punkterna 3.66–3.69).

1.28

Medan revisionsrätten gör ett årligt uttalande om lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna koncentrerar sig generaldirektörerna på huruvida medlen har använts för avsett ändamål. De tar då hänsyn till kontrollernas flerårighet och deras effektivitet när det gäller att upptäcka och korrigera fel. Generaldirektörerna gör ett uttalande om förvaltningen, som baseras på information som bland annat innefattar kommissionens eget revisionsarbete, revisionsrättens rapporter och iakttagelser och, i tillämpliga fall, resultatet av medlemsstaternas kontroller.

Se även kommissionens svar i de sektorsspecifika kapitlen.

1.29

Genom att anta den sammanfattande rapporten påtar sig kommissionen det politiska ansvaret (22) för det operativa genomförandet av budgeten genom sin högsta ledning (23). Detta är den första rapport som läggs fram under den nuvarande kommissionens mandatperiod. Kommissionen anser att dess insatser för att förbättra kontrollmekanismerna under 2009 ”för att garantera lagligheten och korrektheten i syfte att uppnå en revisionsförklaring utan reservationer från revisionsrätten” fortsatte med positiva resultat.

1.30

Kommissionen är medveten om att det återstår mycket att göra inom en del andra områden och föreslår åtgärder, till exempel följande:

1.31

Revisionsrätten har tidigare identifierat följande frågor som ännu är olösta:

—

På flera områden bör reservationernas grad och omfattning vara större (se punkterna 3.67–3.68 och 6.50 samt bilagorna 3.3 och 6.3 ) (24).

—

Kommissionen har uttryckt sin tillfredsställelse över att de handlingsplaner som utformats av delegerade utanordnare är lämpliga för att ta itu med brister och minska identifierade risker.

När det gäller verksamhetsområdet jordbruk anser kommissionen att de reservationer som generaldirektören med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling tar upp i sin årliga verksamhetsrapport för 2009 angående åtgärder för landsbygdsutveckling under område 2 och IACS i Bulgarien och Rumänien är uttömmande och att man har tagit tillräcklig hänsyn till deras potentiella effekter i punkterna 3.2.1 och 3.2.2 i rapporten. När det gäller Grekland har reservationerna under tidigare år varit berättigade på grund av den höga anseenderisk som kommissionen löper till följd av att Grekland inte i tillräcklig utsträckning har genomfört IACS, inte på grund av den budgetrisk som EU löper till följd av bristerna och som alltid har täckts av de finansiella korrigeringar som Grekland tvingats göra inom ramen för förfarandet för kontroll av överensstämmelse. Eftersom Grekland i slutet av 2008 hade fullföljt sin handlingsplan för att åtgärda bristerna och IACS-systemets effektivitet fortlöpande granskas, var det därför fullt berättigat att häva reservationen.

När det gäller verksamhetsområdet bistånd till tredjeland, utvecklingssamarbete och utvidgning välkomnar kommissionen att revisionsrätten anser att alla generaldirektorat inom verksamhetsområdet har förbättrat den information som lämnas i de årliga verksamhetsrapporterna (se punkt 6.51).

Kommissionen anser att generaldirektörernas reservationer, eller avsaknaden av sådana, i de årliga verksamhetsrapporterna för 2009 var förenliga med de interna riktlinjerna och utgjorde en korrekt bedömning av riskerna med programmen.

—

Uppgifter från medlemsstater om återvinningar eller tillbakadraganden saknas eller är ofullständiga (se punkterna 1.16, 3.54 och 4.31) (25).

—

När det gäller verksamhetsområdet sammanhållning, se svaret på punkt 1.16.

—

Mekanismer för finansiella korrigeringar är ännu inte helt ändamålsenliga (se punkterna 1.37–1.50) (26).

—

1.32

När kommissionen genomför EU:s budget måste den garantera att det finns en ändamålsenlig och effektiv intern kontroll av att redovisningen är tillförlitlig, att tillgångar och information skyddas, att bedrägerier och oegentligheter förebyggs och upptäcks och att riskhanteringen är adekvat med avseende på riskerna för olagligheter i transaktionerna, med beaktande av programmens fleråriga karaktär samt de berörda utbetalningarnas typ (27).

1.32

1.33

Kommissionen har det slutgiltiga ansvaret för att se till att systemen för övervakning och kontroll ger rimliga garantier för att fel i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna antingen förhindras eller identifieras och korrigeras. Kommissionen ansvarar också för att se till att tillförlitlig information finns tillgänglig för kommissionens egen förvaltning, för intressenter och för de externa revisorerna.

1.34

Betalningar som skett på felaktiga grunder ska återkrävas (28). I praktiken gäller följande:

—

Kommissionen kan endast återkräva betalningar från stödmottagare i de fall då kommissionen förvaltar utgiften direkt (till exempel merparten av utgifterna inom verksamhetsområdet forskning, energi och transport).

—

När det gäller utgifter som omfattas av delad förvaltning (till exempel merparten av utgifterna inom verksamhetsområdena jordbruk och naturresurser och sammanhållning), decentraliserad förvaltning (till exempel inom utvidgning) och indirekt centraliserad förvaltning (till exempel inom verksamhetsområdet utbildning och medborgarskap) delegeras ansvaret för att återkräva betalningar som skett på felaktiga grunder till medlemsstaterna eller tredjeländer. När det gäller utgifter som omfattas av gemensam förvaltning (till exempel på området humanitärt bistånd) fastställs korrigeringsmekanismer i de avtal som ingås med de internationella organisationerna. I de fall då reglerna för EU:s utgiftsprogram har tillämpats felaktigt får dock kommissionen även göra finansiella korrigeringar (se punkt 1.40).

—

För perioden 2007–2013 finns det ett standardförfarande för redovisning av återvinningar och kommissionen räknar med att detta redovisningsförfarande kommer att ytterligare förbättra informationen. Medlemsstaterna måste även särskilja de korrigeringar som hör till dessa, till följd av EU:s granskning.

1.35

Under flera år har revisionsrättens revision varit inriktad på hur kommissionen fullgör sin övervakningsfunktion och hur den tillämpar dessa korrigeringsmekanismer. Revisionsrätten har också granskat i vilken utsträckning nationella myndigheter och internationella organisationer lämnar korrekt information om finansiella korrigeringar och återvinningar till kommissionen.

1.36

Revisionsrätten har med jämna mellanrum konstaterat att uppgifterna om korrigeringsförmågan hos övervaknings- och kontrollsystemen på medlemsstatsnivå har förbättrats men att de ännu inte är fullständiga och tillförlitliga, särskilt inte när det gäller sammanhållning (29). Kommissionen rapporterar dock tillförlitliga uppgifter vad beträffar den egna verksamheten. Sedan 2005 års förfarande för beviljande av ansvarsfrihet har Europaparlamentet och rådet uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att göra de förbättringar som är nödvändiga för att garantera att den tillgängliga informationen är fullständig och riktig, så att man kan få fram tillförlitliga bevis med vars hjälp revisionsrätten kan bedöma hur ändamålsenliga de fleråriga korrigeringsmekanismerna för EU:s utgifter är.

1.36

När det gäller verksamhetsområdet sammanhållning och de finansiella korrigeringar som medlemsstaterna gör till följd av det egna kontroll- och revisionsarbetet förlitar sig kommissionen på kvaliteten i de uppgifter som medlemsstaterna skickar in.

Kommissionen har på senare år arbetat hårt för att förbättra kvaliteten i de uppgifter om återvinningar och tillbakadraganden som medlemsstaterna lämnar inom ramen för sammanhållningsprogrammen. Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att lämna ackumulerade och årliga uppgifter om tillbakadraganden och återvinningar, trots att det inte finns någon juridisk skyldighet att göra detta. Den har också på plats granskat medlemsstaternas system för registrering och redovisning av korrigeringar, med relativt goda resultat. Om kommissionen har konstaterat att det finns utrymme för förbättringar har den formulerat lämpliga rekommendationer och ser till att de följs upp.

1.37

I anmärkningarna till årsredovisningen 2009 har kommissionen svarat på dessa kommentarer och tagit med mer detaljerad information om återvinningar och finansiella korrigeringar än vad den har gjort tidigare (30). Framför allt lämnar den information om vilket skede förfarandena för återvinning eller finansiell korrigering befinner sig i (pågående, bekräftat eller genomfört – se punkt 1.42), fördelat per utgiftsområde, vid behov per programperiod och i vissa fall per berörd medlemsstat.

1.38

Revisionsrätten välkomnar denna information. Den vill dock påpeka att brister i presentationen och när det gäller enhetligheten i den information och de belopp som presenteras av medlemsstaterna för sammanhållning behöver åtgärdas och att försiktighet bör iakttas när informationen tolkas (se även punkterna 1.14–1.19 och nedan).

1.38

1.39

Återvinningen från stödmottagare inom EU:s utgiftsprogram av belopp som betalats på felaktiga grunder och andra finansiella korrigeringar har påfallande olika inriktning och effekter. Genom återvinningar korrigeras erhållandet av felaktiga betalningar: i princip är det mottagarna av sådana betalningar som återbetalar belopp som de erhållit på felaktiga grunder. Återvinning kan därför betraktas som en mekanism för felkorrigering (31).

1.39

1.40

Syftet med finansiella korrigeringar (inbegripet godkännandet av jordbruksutgifterna) är dock framför allt att försöka komma till rätta med brister i förvaltningssystemen. De innebär att finansiering dras tillbaka från medlemsstater eller tredjeländer som inte ser till att EU:s regler tillämpas korrekt. De ekonomiska konsekvenserna av sådana korrigeringar får oftast bäras av nationella skattebetalare och inte av stödmottagarna inom ett utgiftsprogram som har tillämpats felaktigt. Finansiella korrigeringar bidrar till skyddet av EU:s ekonomiska intressen, men de kan varken i princip eller i praktiken ses som ett verktyg för att korrigera enskilda betalningar som har gjorts på felaktiga grunder.

1.40

Medlemsstaterna ska återvinna felaktiga betalningar från mottagarna. Återvinningen görs antingen genom att de aktuella beloppen återkrävs av mottagaren eller genom att de dras av från framtida betalningar till samma mottagare.

Om det vid EU:s kontroller konstateras att det gjorts felaktiga betalningar måste medlemsstaterna följa upp dessa och kräva tillbaka beloppen från mottagarna. Även i de fall någon återvinning från mottagarna inte är möjlig eftersom de finansiella korrigeringarna endast rör brister i medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem och inte felaktiga betalningar, är korrigeringarna dock ett viktigt sätt att förbättra medlemsstaternas system och därmed förhindra eller upptäcka och återvinna felaktiga betalningar till mottagarna.

Systemet för kontroll av överensstämmelse inom jordbruket ska undanta utgifter från EU-finansiering som inte har betalats ut i enlighet med EU:s regler. Det är däremot inte en mekanism som används för att återvinna felaktiga betalningar från mottagarna vilket, enligt principen om delad förvaltning enligt artikel 53b.2 c i budgetförordningen och artikel 9.1 a iii i rådets förordning (EG) nr 1290/2005, är medlemsstaternas eget ansvar.

Kommissionen anser därför att vissa finansiella korrigeringar kan ses som en mekanism för felkorrigering i den mån de aktuella beloppen återvinns från stödmottagaren.

1.41

Kommissionen är visserligen medveten om skillnaden mellan återvinningar och finansiella korrigeringar i anmärkningarna till årsredovisningen, men i sin presentation i andra dokument, till exempel den sammanfattande rapporten, gör den ännu inte en tillräckligt tydlig åtskillnad mellan de två mekanismerna. Trots att nästan 90 % av de bekräftade belopp (omkring 2 900 miljoner euro av totalt 3 319 miljoner euro) och nästan 80 % av de genomförda belopp (omkring 1 400 miljoner euro av totalt 1 843 miljoner euro) som presenteras av kommissionen för 2009 gäller finansiella korrigeringar som de nationella skattebetalarna i regel får stå för, formuleras kommentarerna ibland som om de helt och hållet eller huvudsakligen vore återvinningar.

1.41

EU:s årsredovisning visar på ett rimligt sätt de finansiella korrigeringar som kommer av kommissionens tillsynsfunktion.

Beloppen som presenteras som finansiella korrigeringar tyder på att kommissionen har vidtagit åtgärder för att skydda EU:s budget från felaktiga utbetalningar. De kommentarer som ges i samband med dessa syftar till att förtydliga det förfarande som kommissionen tillämpar. Medlemsstaterna kommer att inleda återvinningsförfaranden för att så småningom återvinna dessa pengar från mottagarna, eftersom det ligger i deras intresse att där så är möjligt återvinna beloppen.

Kommissionen hänvisar också till sina svar på punkterna 1.36 och 1.40.

1.42

Kommissionen presenterar uppgifter om tre huvudskeden i processen:

1.43

Kommissionen förklarar att de uppgifter som presenteras om korrigeringsmekanismernas olika skeden inom verksamhetsområdet sammanhållning endast avser återvinningar och finansiella korrigeringar som den har beslutat om.

1.44

På denna punkt uppmärksammar revisionsrätten det faktum att för verksamhetsområdet sammanhållning har endast 20 % av de belopp som bekräftades 2009 (2 411 miljoner euro) genomförts (476 miljoner euro) samma år. Tillsammans med de belopp som är utestående sedan tidigare år återstod ett totalt belopp på 2 332 miljoner euro ännu att genomföra vid årets slut 2009. Om inte ytterligare utgiftsredovisningar lämnas in av medlemsstaterna de följande åren, kommer återstoden att genomföras först när programmen avslutas (32).

1.44

Som revisionsrätten mycket riktigt påpekar genomförs finansiella korrigeringar från de senaste åren i huvudsak när programmen avslutas om taket för delbetalningar har nåtts. Finansiella korrigeringar som bekräftas under programperioden kan också genomföras i form av avdrag från senare betalningskrav. Det är därför svårt att göra en direkt koppling mellan finansiella korrigeringar som bekräftats under ett visst år och korrigeringar som genomförts under samma år.

I regel genomförs finansiella korrigeringar som bekräftas under programperioden i form av avdrag från senare ansökningar om betalning. Eftersom det är troligt att taket för utbetalningar har nåtts för de flesta programmen för perioden 2000–2006 är det oundvikligt att avdraget för felaktiga utbetalningar först kommer att återspeglas i de avslutningsdokument som medlemsstaterna ska lämna under 2010.

Så snart kommissionen har bevis för att en felaktig utbetalning har korrigerats i form av ett avdrag från en ansökan om utbetalning i samband med att programmet avslutas, kommer den att rapportera den finansiella korrigeringen som genomförd. Detaljerade uppgifter om genomförandet av finansiella korrigeringar ges i anmärkning 6 till de konsoliderade räkenskaperna.

Även om inte alla enskilda finansiella korrigeringar kan spåras i kommissionens redovisningssystem, utan endast dem som påverkar EU:s bidrag, kommer de korrigeringar som bevisligen ska genomföras under 2010 att rapporteras som genomförda i kommissionens årsredovisning för 2010.

Uppgifterna varierar kraftigt mellan programmen och fonderna på grund av korrigeringarnas art och/eller omfattning.

1.45

Om tillförlitig information finns tillgänglig om korrigeringsmekanismernas tidigare effekter, skulle det i princip gå att uppskatta de sannolika effekterna av att samma mekanismer tillämpas i framtiden. Det har ibland också felaktigt föreslagits att återvinningar och korrigeringar kan jämföras med eller till och med nettas mot revisionsrättens uppskattningar av fel.

1.45

Kommissionen har upprepade gånger bekräftat att fleråriga program omfattas av fleråriga kontrollsystem och att många fel som revisionsrätten upptäcker ett visst år i regel skulle ha upptäckts och korrigerats av kommissionens system under de kommande åren. Detta framgår vid en beräkning av den återstående felprocenten när ett program avslutas, som tidigare har visat sig vara lägre än under genomförandeperioden.

Kommissionen håller med om att det inte är helt okomplicerat att jämföra felprocenten i revisionsrättens revisionsförklaring, som gäller en årlig granskning av transaktioner, med kommissionens egna felberäkningar.

1.46

Tillförlitlig årlig information om korrigeringsmekanismernas effekter finns dock inte tillgänglig. Anmärkningarna till årsredovisningen visar inte systematiskt hur summor som återvunnits är kopplade till specifika år, och i en del fall har en ackumulering eller eftersläpning av korrigeringar från föregående år identifierats och redovisats det innevarande budgetåret.

1.46

Det kan dessutom göras schablonkorrigeringar om det konstateras att det finns brister i medlemsstaternas kontrollsystem som inte åtgärdas av medlemsstaten själv och som inte kan kopplas till specifika felaktiga betalningar eller ett specifikt år.

Det går därför inte att göra någon direkt koppling mellan en finansiell korrigering och det år då utgiften uppkom.

Strukturfonderna genomförs under flera år. Om en finansiell korrigering inte har redovisats år N kommer den att redovisas år N+1, utan att detta påverkar tillförlitligheten i förfarandet, vars huvudsakliga mål är att se till att alla felaktiga betalningar korrigeras. Denna utjämning mellan olika år inom programperioden är nödvändig för att ge korrekt, öppen och fullständig sammantagen information om finansiella korrigeringar.

I anmärkningarna till årsredovisningen presenteras dock information om finansiella korrigeringar som bekräftats och genomförts under ett specifikt år, såväl som ackumulerade uppgifter.

Inom verksamhetsområdet jordbruk (Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)) är finansiella korrigeringar däremot kopplade till utgifter under ett specifikt budgetår och denna koppling anges i alla beslut om överensstämmelse som kommissionen antar.

1.47

Många korrigeringsmekanismers cykler kan dessutom vara i många år, och variationer bland de faktorer som påverkar många övervaknings- och kontrollsystems korrigeringsförmåga (rättslig och organisatorisk ram, närmare föreskrifter för återvinningsförfaranden, projektens typ, storlek och varaktighet osv.) kan påverka förmågan att uppskatta den sannolika inverkan i framtiden.

1.48

Slutligen bör man erinra om att kommissionens korrigeringsmekanismer framför allt omfattar finansiella korrigeringar och inte återvinningar (se punkterna 1.39 och 1.40).

1.48

1.49

Kommissionen vidtog åtgärder 2009 för att öka och förbättra informationen om de korrigeringsmekanismer som tillämpas på EU:s budget. Denna utveckling är positiv. Men den information som kommissionen tillhandahåller är ännu inte helt tillförlitlig på grund av att kommissionen inte alltid får tillförlitlig information från medlemsstaterna. Vidare bör man undersöka behovet av att finslipa de riktlinjer för ekonomisk rapportering som gäller vilken information som ska ingå och hur den ska behandlas. När det gäller några utgiftsområden lämnar kommissionen ingen information som gör att följande kan stämmas av: det år då den aktuella betalningen gjordes, det år då det aktuella felet upptäcktes och det år då den åtföljande finansiella korrigeringen anges i anmärkningarna till årsredovisningen.

1.49

Det är inte möjligt att göra en sådan avstämning av gjorda betalningar, fel och finansiella korrigeringar som revisionsrätten föreslår när systemet för utgiftsförklaringar gör ackumuleringar under flera år eller i vissa fall när det sker systemkorrigeringar (se även svaret på punkt 1.50).

1.50

Det stora flertalet korrigeringar värdemässigt är finansiella korrigeringar som avser medlemsstater eller tredjeländer och inte återvinningar från enskilda stödmottagare som mottagit EU-medel på felaktiga grunder. De fel som revisionsrätten upptäckte vid sin granskning är däremot oftast belopp som felaktigt redovisats av eller betalats till stödmottagare. Mot denna bakgrund drar revisionsrätten slutsatsen att det inte på ett meningsfullt sätt går att jämföra revisionsrättens egna uppskattningar av felprocent med de uppgifter om finansiella korrigeringar och återvinningar som kommissionen lämnar.

1.50

Större delen av EU:s budget, ca 80 procent, genomförs genom delad förvaltning där medlemsstaterna bär huvudansvaret för att se till att de utgifter som redovisas till kommissionen är korrekta och för att upptäcka och korrigera felaktigheter. Enligt denna förvaltningsmetod ansvarar kommissionen också för att se till att de system som de nationella myndigheterna har infört är effektiva, och om de inte är det får kommissionen ålägga myndigheterna att göra finansiella korrigeringar. Det system för finansiella korrigeringar som föreskrivs i gällande lagstiftning är därför sådant att kommissionen återvinner/korrigerar felaktiga betalningar från medlemsstaterna, som i sin tur måste återvinna de felaktiga betalningarna från stödmottagarna. Om finansiella korrigeringar är förknippade med brister i systemet, och inte med fel som identifierats hos stödmottagaren, baseras de i regel på schablonbelopp eller extrapolerade belopp.

Man måste därför skilja på följande:

Kommissionen håller med om att det inte är relevant att jämföra felprocenten i revisionsrättens revisionsförklaring, som enligt fördraget baseras på en årlig granskning av ett urval av transaktioner, med siffror för finansiella korrigeringar. På grund av de olika typer av finansiella korrigeringar som anges ovan är det inte möjligt att inom verksamhetsområdet sammanhållning göra någon direkt koppling mellan en finansiell korrigering och det år då utgiften uppkom. Konsekvenserna av de finansiella korrigeringarna blir dock tydliga när man beräknar den återstående felprocenten när ett program har avslutats. Generaldirektoratet för regionalpolitik har till exempel gjort en icke-statistisk slutrevision av ett urval av program inom Europeiska regionala utvecklingsfonden för perioden 1994–1999 som avslutades i januari 2010 och som ger en indikation på att den sammantagna risken för fel minskat väsentligt när programmen avslutades och när alla finansiella korrigeringar var gjorda.

Kommissionen garanterar skyddet av unionens ekonomiska intressen genom att tillämpa de system och förfaranden för förvaltning och kontroll som anges i de budget- och sektorsförordningar som lagstiftaren har beslutat om för att förebygga, upptäcka och korrigera fel som skadar EU:s budget.

2.1

I detta kapitel redovisas revisionsrättens särskilda bedömning av inkomsterna som består av egna medel och övriga inkomster. Finansiell nyckelinformation om inkomsterna finns i tabell 2.1 . Egna medel är utan jämförelse den viktigaste källan till finansiering av budgetutgifter (94,1 %).

2.2

Det finns tre kategorier egna medel (1): traditionella egna medel (tullar på import och avgifter för sockerproduktion), egna medel som beräknas på grundval av mervärdesskatt (moms) som uppbärs i medlemsstaterna och egna medel som härrör från medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI).

2.3

Traditionella egna medel fastställs och uppbärs av medlemsstaterna som betalar tre fjärdedelar av beloppen till unionen och behåller en fjärdedel för att täcka uppbördskostnaderna. Varje medlemsstat ska till kommissionen skicka en månatlig rapport med fastställda anspråk (”A-räkenskaperna”) och en kvartalsrapport med de fastställda anspråk som inte ingår däri (”B-räkenskaperna”) (2).

2.4

De egna medlen från moms och BNI är bidrag som är resultatet av att enhetliga procentsatser tillämpas på medlemsstaternas teoretiskt harmoniserade bedömningsunderlag för moms respektive på medlemsstaternas BNI som beräknats i enlighet med unionens regler.

2.5

I enlighet med beslut 2007/436/EG, Euratom ska några medlemsstater beviljas en lägre uttagssats för egna medel från mervärdesskatt (3) och en bruttominskning av sina BNI-baserade årliga bidrag (4) under perioden 2007–2013. Vidare beviljas Förenade kungariket en korrigering avseende obalanser i budgeten som innebär att landets betalningar av egna medel baserade på BNI minskar.

2.6

De egna medel som baseras på BNI används till att balansera budgeten. Om en medlemsstats BNI redovisas för lågt påverkar det visserligen inte de totala egna medlen från BNI men leder till att bidragen från de övriga medlemsstaterna ökar till dess att problemet har identifierats och lösts.

2.7

Revisionsrättens övergripande revisionsmetod beskrivs i del 2 av bilaga 1.1 . När det gäller revisionen av inkomster granskades ett representativt statistiskt urval bestående av 62 betalningskrav som hämtades från kommissionens bokföring av alla mottagna inkomster. Urvalet kontrollerades på kommissionsnivå (se bilaga 2.1 ).

2.8

Revisionsrättens granskning av de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna kan inte omfatta odeklarerad import eller import som har undgått tullens övervakning.

2.9

Revisionsrätten gjorde en bedömning av systemen för övervakning och kontroll i tre medlemsstater (5) och granskade deras redovisningssystem för traditionella egna medel. Revisionsrätten granskade flödet av tullar från fastställandet till redovisningen till kommissionen för att få rimlig säkerhet om att de bokförda beloppen var korrekta. Revisionsrätten granskade 30 slumpmässigt utvalda importdeklarationer från var och en av de tre medlemsstaterna.

2.10

För fem betalningskrav avseende traditionella egna medel i det urval som beskrivs i punkt 2.7 gjorde revisionsrätten en avstämning mellan de utvalda månatliga rapporterna och den underliggande redovisningen i medlemsstaterna (6).

2.11

Revisionsrätten bedömde systemen för övervakning och kontroll vid kommissionen liksom kommissionens inspektioner i medlemsstaterna. Dessutom bedömdes den övervakningsfunktion som rådgivande kommittén för gemenskapernas egna medel (7) har.

2.12

Revisionsrätten tog hänsyn till resultaten av den särskilda granskning som gjordes under 2008 och 2009 av förenklade förfaranden för import i nio medlemsstater (8).

2.13

Egna medel från moms och BNI baseras på makroekonomisk statistik för vilken de underliggande transaktionerna inte kan granskas direkt. Därför tog revisionen avstamp i kommissionens mottagande av de makroekonomiska aggregat som medlemsstaterna hade utarbetat. Därefter bedömdes kommissionens system för behandling av uppgifterna för att fastställa de belopp som ska tas upp i de slutliga räkenskaperna. Revisionsrätten kontrollerade sålunda upprättandet av den årliga budgeten och korrektheten i medlemsstaternas bidrag.

2.14

Vid revisionen bedömdes även kommissionens system för övervakning och kontroll, genom vilka säkerhet ska uppnås om att dessa medel beräknas och uppbärs korrekt, samt de roller som rådgivande kommittén för gemenskapernas egna medel och BNI-kommittén (9) har.

2.15

Resultatet av granskningen av transaktioner sammanfattas i bilaga 2.1 .

2.16

Revisionsrätten konstaterade att de rapporter som medlemsstaterna skickade till kommissionen generellt sett inte innehöll några väsentliga fel.

2.17

Revisionsrätten konstaterade att beräkningen av medlemsstaternas bidrag och betalningarna av dem inte innehöll några väsentliga fel. I december 2009 upptäckte dock kommissionen ett fel i sin kalkyl av den preliminära beräkningen av Förenade kungarikets korrigering för åren 2008 och 2009 som motsvarade en överskattning på 138 miljoner euro respektive 458 miljoner euro. Eftersom korrigeringen för Förenade kungariket för år 2008 fördes in budgeten för 2009 betalade medlemsstaterna som finansierar budgeten ett högre bidrag än nödvändigt 2009. Detta korrigeras först när reviderade beräkningar förs in i budgeten för kommande år.

2.17

2.18

Revisionsrätten konstaterade att de transaktioner som kontrollerades avseende övriga inkomster generellt sett inte innehöll några väsentliga fel.

2.19

Resultatet av granskningen av systemen sammanfattas i bilaga 2.2 .

2.20

Liksom tidigare år (10) fokuserade revisionsrätten på de problem i förfaranden och system som påverkar beloppen i B-räkenskaperna och som bör åtgärdas. Problemen gällde framför allt att tullar uppbars sent och återvunna belopp tillhandahölls sent (11) samt att tullar skrevs av utan motivering (12).

2.20

2.21

I två av medlemsstaterna (13) kunde inte de granskade nationella myndigheterna fullt ut försvara de belopp som hade bokförts i B-räkenskaperna eftersom de inte överensstämde med de underliggande dokumenten. Dessutom identifierade revisionsrätten liknande avvikelser vid sin avstämning av A-räkenskaperna (14).

2.21

2.22

Kommissionen har ansett att det inte finns något krav på att den uppkomna tullskulden ska bokföras i B-räkenskaperna när varor som på ett olagligt sätt har förts in på gemenskapens tullområde har beslagtagits. I sin dom från april 2009 (15) ansåg domstolen att sådana varubeslag ska ske innan varorna har passerat det första tullkontoret som är beläget inom detta område för att tullskulden ska upphöra. Revisionsrätten anser därför att den skuld som uppstår på varor som beslagtas efter detta skede alltså bör bokföras i räkenskaperna.

2.22

2.23

Vid revisionsrättens granskningar på plats konstaterades brister i den nationella tullens övervakning, i synnerhet när det gällde genomförandet av riskanalys för urvalet av de handlare och den import som ska undergå tullkontroll (16). Detta ökar risken för att oriktigheter inte upptäcks, vilket kan leda till förlust av traditionella egna medel.

2.23

2.24

Vidare rapporterade revisionsrätten nyligen i sin särskilda rapport (17) om förenklade förfaranden för import (18) om de stora brister i kontrollerna som konstaterades i alla de medlemsstater som besöktes och om den höga felfrekvensen i merparten av dem. Med tanke på att dessa medlemsstater står för över hälften av de totalt uppburna traditionella egna medlen och att två tredjedelar av alla tulldeklarationer i EU görs med användning av förenklade förfaranden inverkar dessa brister i kontrollerna på hur medlemsstaternas system för övervakning och kontroll fungerar när det gäller traditionella egna medel. Detta innebär i sin tur en risk för att felaktiga belopp för traditionella egna medel kan komma att uppbäras.

2.24

Kommissionen har vidtagit åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att utveckla förfarandena. Detaljerade riktlinjer har lämnats, liksom utbildning i hur man bäst tillämpar dem. Resultaten kommer att granskas vid de kontrollbesök som ska göras under 2010 och 2011. Vidare har kommissionen under 2009 och 2010 utfört särskilda inspektioner av tullkontrollstrategierna i var och en av medlemsstaterna. På grundval av dessa inspektioner och revisionsrättens iakttagelser vid revisionen har kommissionen redan efterfrågat lämpliga åtgärder. Under loppet av 2010 kommer den att utarbeta en tematisk rapport om tullkontrollstrategin i medlemsstaterna, i vilken såväl iakttagelser från revisionsrätten som från kommissionen ska inkluderas. Detta kommer att diskuteras med medlemsstaterna i rådgivande kommittén för gemenskapens egna medel i syfte att sträva efter förbättringar på området.

2.25

Utgångspunkten för beräkningen av egna medel från moms är den moms som faktiskt uppbärs i medlemsstaterna (19). I en studie för att kvantifiera och analysera mervärdesskattegapet i medlemsstaterna i EU-25 (utom Cypern) (20), som kommissionen offentliggjorde i september 2009, beräknades gapet mellan upplupna momsintäkter och en teoretisk nettomomsskuld vara i genomsnitt 13 % för perioden 2004–2006. Om mervärdesskattegapet försvann skulle de medlemsstater vars momsbas saknar tak (21) få en ökning av sitt momsbaserade bidrag till EU-budgeten. Detta skulle minska de BNI-baserade bidragen även om konsekvenserna för enskilda medlemsstater skulle variera.

2.25

2.26

Reservationer är ett sätt att hålla oklara delar av medlemsstaternas momsredovisningar öppna för korrigering efter den lagstadgade tidsgränsen på fyra år. Under 2009 gjordes 67 reservationer och 63 hävdes. Vid årets slut fanns det totalt 167 reservationer (se tabell 2.2 ). Även om revisionsrätten konstaterade förbättringar när det gällde sedan länge utestående reservationer kvarstod fortfarande 20 sådana reservationer i slutet av 2009 som gällde år före 2000, jämfört med 34 i slutet av 2008.

2.26

2.27

I sin rapport om Greklands statistiska uppgifter om landets offentliga underskott och skuld (22) till Ekofinrådet ifrågasatte kommissionen kvaliteten på Greklands makroekonomiska statistik, inklusive den som gällde nationalräkenskaperna. Kommissionen och rådet uttryckte tvivel om huruvida systemen för övervakning och kontroll vid Greklands nationella statistikkontor, som också tar fram BNI-uppgifter för beräkningen av egna medel, fungerar ändamålsenligt.

2.27

Grekland har börjat lösa de frågor som togs upp i kommissionens rapport av den 8 januari 2010 genom antagandet av en ny lag om Greklands statistiska system inklusive inrättandet av en ny statistikmyndighet (Elstat) för att garantera statistikuppgifternas integritet och oberoende.

2.28

I tidigare årsrapporter (23) har revisionsrätten redovisat sin ståndpunkt att skillnader i systemen för övervakning och kontroll vid medlemsstaternas nationella statistikkontor skulle kunna underminera nationalräkenskapernas jämförbarhet, tillförlitlighet och fullständighet. Eurostat har ännu inte avslutat sin bedömning av de nationella statistikkontorens system för övervakning och kontroll och ännu inte antagit riktlinjer om tillämpningen av sådana system i medlemsstaterna.

2.28

2.29

Allmänna reservationer (24) fanns i slutet av 2009 mot BNI-uppgifter från medlemsstaterna i EU-15 som avsåg perioden 2002–2006, och mot medlemsstaterna i EU-10 som avsåg perioden 2004–2006, i avvaktan på slutförandet av analysen av de uppdaterade eller nya BNI-förteckningarna.

2.30

I början av 2009 fanns det tio utestående särskilda BNI-reservationer (25) som avsåg perioden 1995–2001. Under 2009 hävde kommissionen sex reservationer som gällde Grekland, vilket innebar att det återstod fyra (26) vid årets slut.

2.30

2.31

Under 2009 besökte kommissionen (Eurostat) 16 medlemsstater för att kontrollera BNI-förteckningar (27) och gjorde direkta kontroller. Dessa begränsades dock till ett mycket litet antal BNI-komponenter i de besökta medlemsstaterna. Enligt anvisningarna i Eurostats riktlinjer är det normalt inte tänkt att detta tillvägagångssätt med direkta kontroller ska leda till slutsatser om alla delar av BNI-beräkningar.

2.31

2.32

Resultatet av granskningen av kommissionens skriftliga uttalanden sammanfattas i bilaga 2.3 . Revisionsrätten vill här nämna den nyligen offentliggjorda särskilda rapporten om förenklade förfaranden för import som omtalas i punkt 2.24. Kommissionen bör i sin årliga verksamhetsrapport 2010 ta hänsyn till slutsatserna från denna rapport och till uppföljningen av resultaten från sina egna inspektioner av förenklade förfaranden och medlemsstaternas kontrollstrategi.

2.32

2.33

På grundval av sitt revisionsarbete drar revisionsrätten slutsatsen att

för det budgetår som slutade den 31 december 2009 inte innehöll några väsentliga fel.

2.34

På grundval av sitt revisionsarbete drar revisionsrätten slutsatsen att systemen för övervakning och kontroll var ändamålsenliga när det gällde att garantera att inkomsterna var korrekta. Revisionsrätten lyfter dock fram de brister som, även om de inte väsentligt påverkar systemens ändamålsenlighet som helhet, kräver åtgärder enligt nedan.

2.35

Revisionsrättens revisioner visar på fortsatta problem med användningen av B-räkenskaperna, och därför rekommenderar revisionsrätten att kommissionen fortsätter sina ansträngningar för att se till att de används korrekt, i synnerhet när det gäller att i tid fastställa tullar och göra dem tillgängliga (punkt 2.20).

2.35

2.36

De brister som identifierades vid revisionsrättens särskilda revision av ändamålsenligheten i kontrollerna av förenklade förfaranden och vid det övriga revisionsarbetet under 2009 gör att revisionsrätten drar slutsatsen att medlemsstaternas system för övervakning och kontroll inom området traditionella egna medel var endast delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera att den tull som redovisades var fullständig och korrekt (punkterna 2.23 och 2.24).

2.36

2.37

Det kvarstår fortfarande reservationer som länge har varit utestående. Kommissionen bör fortsätta att utöva press på medlemsstaterna för att snabbt få adekvat information så att den kan häva dessa reservationer så snart som möjligt och göra eventuella nödvändiga korrigeringar av medlemsstaternas beräkningsunderlag för moms (punkt 2.26).

2.37

2.38

Kommissionen har ännu inte utarbetat bedömningsrapporter om medlemsstaternas BNI och angett särskilda reservationer för perioden 2002 och framåt. För att göra detta bör kommissionen slutföra sin kontroll av BNI-förteckningar i medlemsstaterna och ta hänsyn till sin utvärdering av systemen för övervakning och kontroll vid de nationella statistikkontoren för sammanställningen av nationalräkenskaper (punkterna 2.28 och 2.31). Kommissionen bör även klargöra omfattningen av det uttalande som den avger i sin bedömning av medlemsstaternas BNI-uppgifter (punkt 2.31).

2.38

2.39

En uppföljning av tidigare iakttagelser finns i bilaga 2.4 .

3.1

I detta kapitel redovisas revisionsrättens särskilda bedömning av verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser, som innefattar följande politikområden: 05 – Jordbruk och landsbygdens utveckling, 07 – Miljö, 11 – Havsfrågor och fiske och 17 – Hälsa och konsumentskydd. Nyckelinformation om vilka verksamheter som har granskats och om hur stora utgifterna har varit under 2009 finns i tabell 3.1 .

3.2

Enligt fördraget har kommissionen det övergripande ansvaret för genomförandet av EU-budgeten. När det gäller så gott som samtliga utgifter för politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling används delad förvaltning, vilket innebär att genomförandet av budgeten delegeras till medlemsstaterna. När det gäller de övriga politikområdena genomförs budgetanslagen enligt kommissionens direkta eller indirekta förvaltning, med undantag för Europeiska fiskerifonden där man använder delad förvaltning på grundval av fleråriga program.

3.3

Målen (1) för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt fördraget är att höja produktiviteten inom jordbruket och på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

3.4

EU-budgetens finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken kanaliseras främst genom två fonder (2): Europeiska garantifonden för jordbruket (nedan kallad EGFJ), som helt och hållet finansierar EU:s direktstöd och marknadsåtgärder (3) vilket förklaras nedan, och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (nedan kallad EJFLU), som medfinansierar program för landsbygdsutveckling i varierande grad.

3.5

De viktigaste åtgärderna som finansieras genom EGFJ är följande:

—

Interventioner på jordbruksområdet: De huvudsakliga åtgärderna är interventionslagring och exportbidrag och andra åtgärder som särskilt stöd till vin-, frukt- och grönsaks- och livsmedelsprogrammen (totalt 3 988 miljoner euro) samt sockeromstruktureringsfonden (3 018 miljoner euro).

—

Utbetalningarna från omstruktureringsfonden för sockersektorn finansierades genom bidrag från producenter med kvoter där inkomsterna avsatts till Europeiska garantifonden för jordbruket (nedan kallad EGFJ).

3.6

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) medfinansierar utgifterna för landsbygdsutveckling som täcker ett stort antal åtgärder såsom program för miljövänligt jordbruk, kompensationsbidrag för jordbruk i mindre gynnade områden, investeringar i gårdar samt infrastruktur i landsbygdsområden (8 992 miljoner euro) (7). Inom ramen för den så kallade hälsokontrollen av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (8) och den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (9) kanaliserades kompletterande finansiering via landsbygdsutveckling för att finansiera prioriteringar som infrastruktur för bredbandsinternet, klimatförändringar, förnybar energi, vattenvård, biologisk mångfald och åtgärder som följer med omstruktureringen av mjölksektorn. Inga utgifter uppkom dock för dessa åtgärder under 2009.

3.6

Siffran (8 992 miljoner euro) avser betalningsbemyndiganden för kapitlen 0504 och 0505, som omfattar

3.7

Enligt alla EGFJ-stödordningar för direktstöd som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (10) och vissa EJFLU-stödordningar måste mottagare av EU-stöd uppfylla ”tvärvillkoren”. Villkoren gäller miljöskydd, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd (föreskrivna verksamhetskrav) och ansvar för att jordbruksmark hålls i god jordbrukshävd och miljön bevaras (11). När villkoren inte är uppfyllda ska enligt EU-lagstiftningen en minskning eller uteslutning (12) göras på det totalbelopp i direktstöd som beviljats när det gäller stödansökningar som lämnats in under det kalenderår då konstaterandet gjordes. Revisionsrättens granskning av betalningar till jordbrukare omfattar endast ett begränsat antal tvärvillkor (se punkt 3.17 tredje stycket). När överträdelser konstateras klassificeras de som icke kvantifierbara fel och ingår därför inte i beräkningen av felprocent.

3.8

Endast jordbrukare har rätt till arealstöd från EU. En jordbrukare definieras som en person som bedriver jordbruksverksamhet. Jordbruksverksamhet definieras som produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter inbegripet skörd, mjölkning, uppfödning och hållande av djur för animalieproduktion, eller verksamhet för att hålla marken i god jordbrukshävd och bevara miljön (13). Enligt gällande EU-regler utgör arbetet för att hålla jordbruksmarken i god jordbrukshävd och bevara miljön, om ingen annan jordbruksverksamhet bedrivs av den sökande, det minimikrav på jordbruksverksamhet som krävs för att den sökande ska komma i fråga för stöd.

3.9

Utgifter inom båda fonderna kanaliseras via cirka 80 nationella eller regionala utbetalande organ. Innan dessa utbetalande organ kan begära betalningar från EU-budgeten måste de bli godkända på grundval av de kriterier som kommissionen har fastställt. De utbetalande organen gör utbetalningar till stödmottagarna och innan de gör det måste de antingen direkt eller via delegerade organ försäkra sig om att stödansökningarna är stödberättigande. De utbetalande organens räkenskaper och utbetalningar granskas av oberoende revisionsorgan (attesterande organ) som rapporterar till kommissionen i februari året efter.

3.9

3.10

Unionens miljöpolitik ska bidra till att skydda och förbättra kvaliteten på miljön och folkhälsan och till ett rationellt utnyttjande av naturresurserna, också på internationell nivå. Det finansiella instrumentet för miljön (Life) (14) är det största instrumentet i fråga om finansiering och omfattar EU:s bidrag till projekt i medlemsstaterna till förmån för naturen och den biologiska mångfalden samt miljöpolitik, styrning, information och kommunikation.

3.11

Europeiska fiskerifonden (EFF) (15) är huvudinstrumentet för politikområdet havsfrågor och fiske. Den gemensamma fiskeripolitiken har samma mål som den gemensamma jordbrukspolitiken (se punkt 3.3).

3.12

När det gäller hälsa och konsumentskydd bidrar EU å ena sidan till folkhälsa, djur- och växtskydd och å andra sidan till konsumenters välbefinnande.

3.13

Inom EGFJ består utgifterna i första hand av ersättningar av stöd som medlemsstaterna har betalat till jordbrukare och andra stödmottagare.

3.14

Inom EJFLU och EFF betalades ett förskott på motsvarande 7 % av EU:s bidrag till varje program efter det att programmet hade antagits av kommissionen (16). År 2009 gällde de betalningar som belastade EJFLU endast mellanliggande betalningar, medan de även omfattade förskott inom EFF.

3.15

I betalningarna till hälsa och konsumentskydd ingår inte förskott utan medlemsstaterna ersätts på grundval av sina redovisade kostnader. När det gäller miljö planeras en förhandsfinansiering på upp till 40 % av EU-bidraget till ett Life-projekt, såsom fastställs i bidragsöverenskommelsen.

3.16

På området för EJFLU förföll budgetanslag på 1 650 miljoner euro vid utgången av 2009 (17) främst som en följd av en nedgång i medlemsstaterna utgifter på grund av svårigheter att tillhandahålla nationell medfinansiering och när det gällde Rumänien och Bulgarien bristande erfarenhet av att genomföra program för landsbygdsutveckling (18).

3.16

3.17

Revisionsrättens övergripande revisionsmetod beskrivs i del 2 av bilaga 1.1 . Vid revisionen av verksamhetsområdet jordbruk och naturresurser vidtogs följande revisionsåtgärder:

3.18

Resultatet av transaktionsgranskningen sammanfattas i bilaga 3.1 . På grundval av denna granskning uppskattar revisionsrätten att den mest sannolika felprocenten för jordbruk och naturresurser ligger mellan 2 % och 5 %.

3.18

Risken för EU:s budget täcks dessutom i tillräcklig omfattning av förfarandet för att kontrollera överensstämmelse.

3.19

År 2009 granskades 241 transaktioner, varav 66 (27 %) (20) innehöll fel. 42 (64 %) (21) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel, främst avseende stödberättigande och exakthet. Exempel på feltyper ges nedan.

3.20

Inom EGFJ innehöll 35 (24 %) (22) av de 148 transaktionerna i urvalet fel. 24 (69 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel. När det gäller utgifterna för landsbygdsutveckling innehöll 25 (31 %) av de 80 transaktionerna i urvalet fel. 16 (64 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel.

3.20

3.21

Exempel på fel avseende stödberättigande som revisionsrätten konstaterade är följande:

—

Ett hyreskontrakt avseende 57 hektar av den betesmark som nämns ovan.

—

Ett back-to-back-kontrakt som ger rätten till bete tillbaka till utarrenderaren.

3.22

De flesta av de kvantifierbara felen var fel avseende exakthet (87 % inom EGFJ och 81 % inom landsbygdsutveckling) och dessutom gällde de flesta av felen avseende exakthet stödberättigande mark som redovisats som större än vad den var. Andra exempel på fel avseende exakthet som revisionsrätten konstaterade redovisas nedan:

3.23

När det gäller icke kvantifierbara fel upptäckte revisionsrätten till exempel inom EGFJ att skiften inte var tydligt identifierade i ansökan, att betalningar gjordes efter den rättsliga tidsfristen och att det datum då de sökande måste använda det skifte som de begär ersättning för exklusivt inte specificerades. Inom EJFLU konstaterade revisionsrätten ett fall där vissa villkor som gällde för ett stöd som betalades för ekologiskt jordbruk inte hade uppfyllts fullt ut.

3.23

3.24

När det gäller miljö, havsfrågor och fiske samt hälsa och konsumentskydd innehöll 6 (46 %) av de 13 transaktionerna i urvalet fel. 2 (33 %) av dessa transaktioner innehöll kvantifierbara fel.

3.24

När det gällde den enda transaktionen inom havsfrågor och fiske utgjorde kommissionens beräkning av de mellanliggande betalningarna ett exempel på korrekt tillämpning av gällande regler för beräkning av sådana betalningar enligt artikel 76 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 som inte medger att kommissionen efter egen bedömning använder en annan beräkningsmetod.

3.25

När det gäller Fonden för fiskets utveckling (FFU) upptäckte revisionsrätten fall då projekt hade avslutats efter den stödberättigande perioden.

3.25

3.26

Revisionsrätten upptäckte även icke kvantifierbara fel.

3.27

Det huvudsakliga kontrollsystem som ska garantera transaktionernas korrekthet är det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS) (25).

3.28

IACS består i varje medlemsstat av databaser över jordbruksföretag, stödansökningar, jordbruksskiften och, där betalningarna fortfarande är kopplade till antalet djur, en databas över djur samt ett register över stödrättigheter i de medlemsstater som tillämpar systemet med samlat gårdsstöd. I systemet ingår flera kontroller av stödberättigande: en administrativ kontroll av alla betalningsansökningar, korskontroller mot databaser för att förhindra att samma mark/djur uppges i flera betalningsansökningar och kontroller på jordbruksföretaget som utförs av de utbetalande organen och som omfattar minst 5 %.

3.29

IACS täcker systemet med samlat gårdsstöd, systemet för enhetlig arealersättning samt alla arealrelaterade ordningar för kopplat stöd och också djurbidragssystem. Inom EJFLU, och framför allt när det gäller miljöåtgärder inom jordbruket och mindre gynnade områden, kontrolleras vissa grundläggande delar såsom areal och antal djur i IACS medan andra omfattas av särskilt utformade kontroller (26).

3.30

Revisionsrätten bedömde åtta IACS-system inom EGFJ och åtta särskilda kontrollsystem inom EJFLU (se punkt 3.17).

3.31

Revisionsrättens revision omfattade efterlevnad av bestämmelserna i relevanta förordningar och en bedömning av ändamålsenligheten i de system som ska garantera transaktionernas korrekthet. Följande delar granskades:

I)

Administrativa förfaranden och kontroller som ska garantera korrekta betalningar, inbegripet kvalitet på databaser.

II)

Kontrollsystem som baseras på kontroller på plats.

III)

System som ska garantera tillämpning och kontroll av tvärvillkor.

III)

3.32

IACS-systemen är i princip väl utformade, men de årliga revisioner av IACS-systemen som revisionsrätten har genomfört de senaste åren visar att ändamålsenligheten i IACS påverkas negativt av oriktiga uppgifter i databaserna, ofullständiga korskontroller eller otillfredsställande eller ofullständig uppföljning av anomalier. När det gäller budgetåren 2006–2008 granskade revisionsrätten hur IACS-systemen med avseende på systemet med samlat gårdsstöd eller systemet med enhetlig arealersättning fungerade vid 20 utbetalande organ i 17 medlemsstater och redogjorde för resultaten i sina årsrapporter. IACS-systemet bedömdes vara ändamålsenligt vid ett utbetalande organ, vid 12 bedömdes det vara delvis ändamålsenligt och vid 7 upptäcktes betydande brister, vilket fick revisionsrätten att dra slutsatsen att systemet inte var ändamålsenligt.

3.33

Vid revisionen 2009 av åtta utbetalande organ konstaterade revisionsrätten att systemen var ändamålsenliga när det gällde att garantera betalningarnas korrekthet endast vid ett utbetalande organ, delvis ändamålsenliga vid fyra utbetalande organ och icke ändamålsenliga vid de återstående tre (Grekland, Cypern och Malta).

3.32 och 3.33

Att IACS är ett effektivt system som hela tiden förbättras bekräftas av resultaten från de kontroller av överensstämmelse som kommissionen har genomfört under de senaste åren i samtliga medlemsstater utom Luxemburg samt av den låga felprocent som anges i kontrollstatistiken som kommissionen erhåller från medlemsstaterna och som kontrolleras och bekräftas av de attesterande organen. Denna låga felprocent ligger i linje med den som gäller revisionsrätten själv i dess årsrapport för 2008.

Kommissionen fann betydande brister i IACS i Bulgarien och Rumänien för ansökningsåret 2008. Som ett resultat av detta inrättade dessa båda medlemsstater handlingsplaner 2009 som har övervakats noga av kommissionen.

Andra medlemsstater har smärre brister i sina IACS som inte gör deras system ineffektiva utan snarare lämnar utrymme för förbättringar. De har också vidtagit eller vidtar åtgärder.

Alla dessa brister följs upp genom förfaranden för att godkänna överensstämmelse som på ett adekvat sätt täcker riskerna för EU:s budget.

3.34

När det gäller de åtta system för övervakning och kontroll inom landsbygdsutveckling som granskades konstaterade revisionsrätten att tre av de kontrollsystem som införts var ändamålsenliga och att fem av dem var endast delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera betalningarnas korrekthet.

3.34

Kontrollsystemet för de övriga medlemsstater som granskades av kommissionen under 2009 befanns vara effektiva. Det finns emellertid utrymme för förbättringar på följande punkter:

3.35

Revisionsrättens viktigaste granskningsresultat beskrivs i de punkter som följer. Resultatet av granskningen av systemen sammanfattas i bilaga 3.2 .

3.36

Administrativa kontroller ska göras av samtliga ansökningar om stöd och om utbetalningar, och de ska omfatta alla uppgifter som det är möjligt och lämpligt att kontrollera på administrativ väg (27). I möjligaste mån ska korskontroller ingå i de administrativa kontrollerna, bland annat mot uppgifter från IACS. Vid revisionen kontrollerade revisionsrätten huruvida databaserna var fullständiga och tillförlitliga och undersökte också hur lämpliga kontrollerna var när det gällde att upptäcka anomalier och vidta korrigerande åtgärder. De största bristerna i systemen redovisas nedan.

3.37

Systemet för identifiering av jordbruksskiften är en databas där all jordbruksmark (referensskiften) i medlemsstaterna finns registrerad. Revisionsrätten fann betydande brister i systemet för identifiering av jordbruksskiften i tre medlemsstater som inverkar på korskontrollernas ändamålsenlighet, vilket illustreras nedan:

Exempel

Tekniken för systemet för identifiering av jordbruksskiften (LPIS) – geografiskt informationssystem (GIS) – blev obligatorisk 2005. I Grekland innehöll inte LPIS-GIS fram till och med ansökningsåret 2008 någon grafisk information (ortofoton) som visade de faktiska stödberättigande referensskiften som registrerats. LPIS-GIS var fortfarande inte helt operativt när det gällde att göra de korskontroller som krävs i december 2009.

I Litauen upptäckte revisionsrätten att myndigheterna inte hade tagit bort de delar som var icke stödberättigande på en total areal på 13 700 ha från den stödberättigande arealen av skiften som registrerades som 100 % stödberättigande i systemet för identifiering av jordbruksskiften.

Nya ortofoton togs och analyserades på Cypern under 2008. Analysen visade att mer än 39 000 referensskiften påverkades av förändringar i markanvändningen och att den stödberättigande arealen enligt systemet för enhetlig arealersättning därför sjönk med mer än 7 000 ha (dvs. 5 % av jordbruksmarken). Trots att det fanns aktuella uppgifter beslutade de cypriotiska myndigheterna att grunda betalningarna för ansökningsåret 2008 på inaktuella ortofoton från 2003.

3.37

Kommissionen håller med om att det var problem med Greklands IACS under ansökningsåret. Den finansiella risken för tidigare transaktioner omfattas emellertid av förfarandet för godkännande av överensstämmelse genom vilket hittills cirka 866 miljoner euro har undantagits eller kommer att undantas från EU:s finansiering.

Systemet för identifiering av jordbruksskiften – geografiskt informationssystem blev tillgängligt den 31 december 2008 i enlighet med handlingsplanen. Systemet introducerades innan ansökningsperioden 2009 startade. Problemet under 2009 orsakades av att jordbrukarna digitaliserade sina skiften sent. Åtgärder har sedan dess vidtagits för att rätta till situationen genom att fastställa ett slutdatum för digitaliseringen.

Kommissionen följer upp bristerna som har funnits i det litauiska systemet för identifiering av jordbruksskiften – geografiskt informationssystem sedan 2005 genom förfaranden för kontroll av överensstämmelse. De litauiska myndigheterna har emellertid under tiden informerat kommissionen om att korrigerande åtgärder infördes i systemet i december 2009.

Kommissionen har bevakat bristerna i det cypriotiska systemet för identifiering av jordbruksskiften – geografiskt informationssystem sedan 2005. Som en följd av de besök som gjordes vidtog Cypern korrigerande åtgärder. Från och med 2009 kan systemet därför anses vara effektivt. Situationen följs upp i samband med förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

3.38

Revisionsrätten upptäckte också att i två medlemsstater (Italien och Spanien) använde man inte de senaste ortofotona för att utjämna de stödberättigande arealerna vid beräkningen av betalningarna.

Exempel

I Italien (Emilia Romagna) och Spanien (Baskien) grundas stödberättigandesatsen för dålig betesmark inte på de senaste uppgifterna (ortofoton eller inspektioner på plats) utan på det jordbrukaren hade ansökt om innan systemet med samlat gårdsstöd infördes. I de fall som granskades fick både italienska och spanska jordbrukare begära den högre tidigare stödberättigandesatsen för dålig betesmark som på de senaste ortofotona visar betydligt lägre stödberättigandesatser. Skillnaderna har lett till att stöd beviljas för betydligt mer än den faktiska stödberättigande arealen.

3.38

Medlemsstaterna är skyldiga att återvinna alla belopp från tidigare år om man som resultat av uppdaterade ortofoton i efterhand upptäcker att för stora arealer redovisats. I de fall där kommissionen anser att en medlemsstat inte är tillräckligt proaktiv när det gäller att skydda EU:s budget följer den upp situationen enligt förfarandet för kontroll av överensstämmelse.

Italien håller för närvarande på att slutföra en total uppdatering av sitt system för identifiering av jordbruksmark. Avsikten är att nya ortofoton ska täcka hela landet, att bilderna ska förnyas vart tredje år och att referensskiftena ska utvärderas systematiskt, vid behov inklusive fältbesök. Återvinning sker i de fall där det efter uppdateringen konstateras att för stor areal har redovisats. Kommissionen anser att denna strategi innebär ett stort framsteg.

När det gäller Spanien granskade revisionsrätten bilder som ännu inte hade behandlats. De bilderna ställdes till jordbrukarnas förfogande för deras ansökningar under 2008.

Kommissionen följer aktivt upp de åtgärder som vidtagits för att korrigera tidigare fall av redovisning av för stor areal.

3.39

I flera medlemsstater (Cypern, Grekland, Italien, Slovakien och Litauen) konstaterade revisionsrätten att databasen över stödansökningar inte gjorde det möjligt att identifiera karaktären på och tidpunkten för ändringar eller korrigeringar som gjorts. Eftersom det saknas en tillförlitlig verifieringskedja kan revisionsrätten inte bedöma om EU-påföljder tillämpas korrekt.

Exempel

I Grekland görs merparten av de administrativa korskontrollerna och de nödvändiga korrigeringarna av ansökningsuppgifterna enligt ett förfarande som inte lämnar någon verifieringskedja efter sig och inte leder till att påföljder tillämpas. På Cypern upptäcktes motstridiga uppgifter om datum och innehåll i ändringarna av ansökningarna i dokumenten och i databasen.

3.39

I kommittén för jordbruksfonderna har medlemsstaterna blivit påminda om att de ska garantera en fullständig verifieringskedja i sina IT-applikationer.

3.40

En tillförlitlig databas över stödrättigheter är en förutsättning för korrekta betalningar inom systemet med samlat gårdsstöd. Medlemsstaterna är också skyldiga att hålla sig inom de övergripande nationella taken både för systemet med samlat gårdsstöd och för systemet för enhetlig arealersättning. Revisionsrätten träffade på ett fall där taket hade överskridits (Cypern) även om detta inte påverkade EU-budgeten, och ett fall där stödrättigheter hade tilldelats felaktigt (Malta).

3.41

När det gäller betalningarnas korrekthet upptäckte revisionsrätten stora brister i en medlemsstat som hade lett till fall där skog hävdades vara permanent betesmark (Grekland). Vidare fortsätter Grekland att tillåta att den areal som mottagaren begär ersättning för överskrider den stödberättigande areal av referensskiftet som registrerats i systemet för identifiering av jordbruksmark genom att tillämpa en toleransmarginal på 5 % som inte anges i förordningen. Revisionsrätten gjorde denna iakttagelse redan 2005. Dessutom fann revisionsrätten fall då betalningar gjordes till stödmottagare utan att kända anomalier hade åtgärdats (Italien) och utan att man hade korskontrollerat den areal som mottagaren begärde ersättning för mot den stödberättigande areal som var registrerad i systemet för identifiering av jordbruksmark (Spanien). Dessutom upptäcktes exempel på systematisk felaktig beräkning av stöd och felaktig tillämpning av påföljder för felaktig redovisning av arealer och vid sena ansökningar.

3.41

De spanska myndigheterna bekräftar att systemet för identifiering av jordbruksskiften – geografiskt informationssystem faktiskt enbart användes för en del av de korsvisa kontrollerna under ansökningsåret 2008 men hävdar att de har åtgärdat situationen från och med ansökningsåret 2009.

3.42

Vid de administrativa kontrollerna undersöker man om redovisningarna från de sökande gör är korrekta och om de krav avseende stödberättigande för beviljande av stödet är uppfyllda (28). Sådana kontroller omfattar korskontroller mot uppgifter som redan finns tillgängliga för administrationen, till exempel i IACS-databaserna.

3.43

Vid revisionen upptäckte revisionsrätten fel som gällde hur man hade fastställt den växelkurs som användes för att konvertera de stödbelopp som betalats ut i nationell valuta till euro (Förenade kungariket och Tjeckien) och brister som gällde hur man hade beräknat minskningar av stödet efter kontroller på plats (Tyskland (Bayern)). Brister konstaterades också i de tekniska kontrollerna av minskning av nitratföroreningar (Grekland) och efterlevnad av ett särskilt villkor för stödberättigande nämligen lämpligheten i de jordbruksmaskiner som används för den brukade marken (Bulgarien).

3.43

Revisionsrättens påpekande om Tyskland (Bayern) påverkar inte EU:s budget, eftersom minskningen av den del av stödet som betalas ut från EU:s budget beräknades korrekt.

Den brist som revisionsrätten upptäckte i Bulgarien följs upp genom ett förfarande för kontroll av överensstämmelse.

3.44

Medlemsstaterna måste varje år genomföra kontroller på plats som för de flesta stödordningar ska omfatta minst 5 % av alla stödmottagare (29). Revisionsrättens revision gällde framför allt om den riskanalys som användes för att välja ut stödmottagare för dessa kontroller var fullgod, vilken kvalitet kontrollerna höll och om lämpliga korrigeringar gjordes. Vid revisionen konstaterade revisionsrätten specifika brister i kontrollerna på plats.

3.45

Inom EGFJ upptäckte revisionsrätten fall där mätningstoleranser hade tillämpats felaktigt (Malta och Italien), där kvaliteten var bristfällig och där omfattningen av inspektionerna på plats var otillräcklig (Grekland).

3.45

3.46

Inom EJFLU upptäckte revisionsrätten brister som gällde kontrollrapporternas exakthet och fullständighet (Tyskland (Bayern) och Rumänien), den samlade utvärderingen av kontrollresultaten (Bulgarien) och efterlevnaden av tidsfristerna för rapportering till kommissionen om de kontroller som genomförts (Tyskland (Bayern) och Frankrike).

3.46

3.47

Tvärvillkoren består av föreskrivna verksamhetskrav och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (se punkt 3.7). De föreskrivna verksamhetskraven specificeras i olika EU-direktiv och EU-förordningar medan normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden fastställs på nationell nivå.

3.48

Revisionsrätten konstaterade att det fanns brister i definitionen av vad som krävs för att hålla marken i god jordbrukshävd och bevara miljön och i kontrollen av dessa villkor.

3.48

3.49

Under sina besök på plats konstaterade revisionsrätten, på grundval av den begränsade revisionen (se punkt 3.17 tredje stycket), överträdelser mot tvärvillkoren i cirka 5 % av de betalningar där man är skyldig att följa tvärvillkoren. De överträdelser som konstaterades gäller både föreskrivna verksamhetskrav (förorening av grundvatten, registrering av djur, djurs välbefinnande och felaktig användning av växtskyddsmedel) och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (oönskad vegetation som inkräktar på jordbruksmark).

3.49

3.50

50 % av alla felaktiga betalningar som medlemsstaterna inte har återvunnit från stödmottagarna inom fyra år eller inom åtta år om återvinningen ingår i ett rättsligt förfarande belastar automatiskt deras nationella budget (30) (den så kallade 50/50-regeln) (31). Medlemsstaterna måste fortsätta sina återvinningsförfaranden. Under 2009 tillämpades 50/50-regeln (32) och därför avslutades de belopp som inte hade återvunnits från 2000 eller 2004 (åtta respektive fyra år gamla): 31,4 miljoner euro debiterades medlemsstaterna medan 20,1 miljoner euro betalades från EU-budgeten.

3.50

3.51

I sin årliga verksamhetsrapport för 2009 (33) uppger generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling att det vid utgången av budgetåret 2009 hade uppnått en total återvinningssats på 42 % av de 1 266 miljoner euro som var utestående vid utgången av budgetåret 2006. Enligt kommissionen återvann medlemsstaterna 121 miljoner euro direkt från stödmottagarna under perioden 2007–2009, och ytterligare 411 miljoner euro återvanns från medlemsstaterna av kommissionen med hjälp av 50/50-regeln. Revisionsrätten konstaterar att de 121 miljoner euro som återvunnits från stödmottagarna motsvarade mindre än 10 % av de totala återvinningarna.

3.51

3.52

Eftersom förvaltningen av jordbruksutgifterna huvudsakligen delas mellan medlemsstaterna och kommissionen betalas stödet ut av medlemsstaterna som sedan ersätts av kommissionen (34). Det slutliga godkännandet av utgifterna fastställs genom ett förfarande i två steg som kallas avslutnande av räkenskaperna. De två stegen består av ett årligt finansiellt beslut och fleråriga beslut om överensstämmelse som fattas av kommissionen.

3.53

Den 30 april 2010 fattade kommissionen tre beslut om finansiellt godkännande av utgifter som betalats inom EGFJ, EJFLU och det tillfälliga instrumentet för landsbygdsutveckling och godkände räkenskaperna för alla utbetalande organ, utom för dem som anges i bilaga 3.5 . Dessa beslut bygger huvudsakligen på intyg från oberoende revisorer (attesterande organ). Vid revisionsrättens granskning upptäcktes inga utgifter som hade godkänts på felaktig grund i besluten om finansiellt godkännande.

3.54

Revisionsrätten konstaterade att det under de senaste tre åren hade funnits brister när det gällde tillförlitligheten i redovisningen av fordringar. Till budgetåret 2009 påbörjade kommissionen finansiella korrigeringar när det gällde 13 utbetalande organ i 10 medlemsstater för 14,8 miljoner euro, vilket motsvarar ungefär 1,43 % av de 1 037 miljoner euro som skulle ha återvunnits vid utgången av budgetåret 2009.

3.54

3.55

Beslut om överensstämmelse fattas efter det att kommissionen har utfört ytterligare kontroller av de utgifter som medlemsstaterna redovisar. De omfattar ett antal år och ska undanta utgifter från EU-finansiering om kommissionen konstaterar att de ”inte har betalats enligt EU-reglerna” (35).

3.56

Revisionsrätten har i sina tidigare årsrapporter kritiserat det faktum att det är medlemsstaternas förvaltningar och inte de slutliga stödmottagarna som betalar de finansiella korrigeringarna. Kommissionens metod att beräkna korrigeringar i överensstämmelsebesluten baseras dessutom till stor del på schablonkorrigeringar, vilket innebär att de belopp som därmed återvinns inte är direkt kopplade till det faktiska beloppet för oriktiga betalningar. Systemet för kontroll av överensstämmelse var oförändrat under 2009.

3.56

Systemet för kontroll av överensstämmelse har utformats för att utesluta utgifter som inte uppfyller EU:s bestämmelser från EU:s finansiering. Däremot är det inte en mekanism för att återvinna felaktiga utbetalningar till stödmottagare. Enligt principen om delad förvaltning är detta uteslutande medlemsstaternas ansvar.

Om felaktiga utbetalningar till stödmottagare upptäcks i samband med kontrollen av överensstämmelse måste medlemsstaterna följa upp med återvinningsförfaranden gentemot de stödmottagare det gäller. Men även om det inte krävs någon återvinning eftersom den finansiella korrigeringen enbart avser brister i medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem och inte felaktiga betalningar, utgör dessa korrigeringar ett viktigt sätt att förbättra medlemsstaternas system och därmed förebygga och återvinna felaktiga utbetalningar till stödmottagare.

Finansiella korrigeringar beslutas på grundval av typen av överträdelse, hur allvarlig överträdelsen är och den finansiella skadan för EU. Beloppet beräknas på grundval av den förlust som faktiskt uppkommit eller utifrån en extrapolering. Om detta är omöjligt tillämpas schablonbelopp som tar hänsyn till hur allvarliga bristerna är i de nationella kontrollsystemen för att återspegla den finansiella risken för EU. Kommissionen anser därför att det finns en giltig koppling mellan denna typ av finansiella korrigeringar och nivån på de felaktiga betalningarna till de slutgiltiga stödmottagarna.

Enligt EU-domstolen är det acceptabelt att använda schablonbelopp och förfarandet uppfyller de lagstadgade bestämmelser som styr arbetet med att kontrollera överensstämmelse. De har också, under vissa förhållanden, fått stöd av Europaparlamentet i dess resolution om ansvarsfriheten för 2007 (punkt 83).

Bestämmelserna som styr systemet för kontroll av överensstämmelse har visserligen förblivit oförändrade. Trots det har kommissionen vidtagit åtgärder för att förbättra systemets funktion, bland annat utfärdat nya riktlinjer om finansiella korrigeringar och lagt fram det förslag om en förstärkning av kontrollerna som revisionsrätten hänvisar till i punkt 3.62.

3.57

I rapporten om inspektionsresultaten, som de utbetalande organen lämnar till kommissionen, bedöms korrektheten i de ansökningar som jordbrukarna har lämnat in, och resultaten ska sedan 2007 kontrolleras av de attesterande organen. Å ena sidan ska de attesterande organen uttala sig om kvaliteten på inspektionerna på plats genom att kontrollera ett urval av minst 10 inspektioner för var och en av följande fyra populationer: EGFJ-IACS, EGFJ som inte omfattas av IACS, EJFLU-IACS och EJFLU som inte omfattas av IACS. Å andra sidan ombeds de kontrollera och godkänna medlemsstaternas kontrollstatistik. I sin årliga verksamhetsrapport för 2009 uppger generaldirektören för generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling att de attesterande organens kontroll av kvaliteten på inspektionerna på plats till övervägande del (cirka 90 %) var positiv för de olika populationerna och att när det gäller exaktheten i kontrollstatistiken var de attesterande organens uttalande positivt för 70 % av EGFJ-populationen och för endast 54 % av EJFLU-populationen.

3.58

Enligt kommissionens riktlinjer får de attesterande organen antingen följa med på eller göra om 10 inspektioner på plats. De rapporter från attesterande organen som har analyserats av revisionsrätten visade att 6 gjorde om inspektioner medan 23 följde med på inspektioner, och i de återstående fallen anges inte vilken metod som användes. Revisionsrätten anser att en upprepning av en tidigare inspektion skulle ge en bättre grund för bedömningen av kvaliteten på inspektionsrutinerna eftersom det attesterande organets närvaro kan påverka beteendet hos de inspektörer som bedöms.

3.58

En analys av de attesterande organens rapporter för budgetåret 2009 visar att de attesterande organen totalt kontrollerade cirka 3 700 kontroller. I de fall där de attesterande organen utförde de begärda kontrollerna

3.59

Vidare lämnar inte de attesterande organen alltid detaljerad information om resultatet av de inspektioner som gjordes om. Revisionsrätten anser att sådan information skulle vara värdefull för kommissionen och göra det möjligt för den att bedöma kvaliteten på det arbete som utförts av de attesterade organen på ett tillförlitligt sätt.

3.59

3.60

Revisionsrätten noterar att när det gäller ett antal utbetalande organ kunde de attesterande organen inte bekräfta att kontrollstatistiken var tillförlitlig antingen på grund av att rapporterna var ofullständiga eller inte gjordes tillgängliga.

3.60

3.61

År 2009 gav kommissionen medlemsstaterna möjlighet att be de attesterande organen att göra om ett representativt urval av kontroller och kontrollera att dessa kontroller på plats har följts upp på lämpligt sätt. Om det attesterande organet på denna grund kan bekräfta att en medlemsstats kontrollstatistik är riktig kommer kommissionen sedan att godta att den återstående felprocenten motsvarar högsta möjliga risk, det vill säga att de finansiella korrigeringarna för det aktuella året aldrig kan överstiga den nivån. Dessa bestämmelser planeras träda i kraft under 2010 för budgetåren 2011 och framåt.

3.61

Kommissionen vill också påpeka att de förnyade kontrollerna inte skulle vara begränsade till kontroller på plats, utan skulle omfatta hela hanteringen av ärendet, från mottagandet av stödansökan till beräkning och utförande av slutbetalningen, inklusive påförande av eventuella sanktioner (substansgranskning).

3.62

Politikområdena miljö, havsfrågor och fiske och hälsa och konsumentskydd förvaltas direkt av kommissionen inom särskilda kontrollsystem. Revisionsrätten granskade internkontrollsystemet för programmen för utrotning och övervakning av djursjukdomar (36), som förvaltas av generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågor.

3.63

I detta sammanhang granskades 30 slumpmässigt utvalda betalningar för program för utrotning och övervakning av djursjukdomar. Revisionen visade att det varken finns en systematisk åtskillnad av funktioner eller en tydlig definition och åtskillnad av roller och uppgifter för tjänstemän som tar initiativ till och kontrollerar transaktioner. Samma sak gäller för ansvariga för veterinärtjänster och ekonomiansvariga. Dessutom görs inte nyckelkontroller på grundval av en formell riskanalys som ses över regelbundet.