20.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 283/9

(1)

Det är nödvändigt att klargöra hur ledamöterna får använda vissa av sina ersättningar, till exempel ersättningarna för assistentstöd och för allmänna utgifter. Framför allt behöver ledamöterna veta vilka ersättningar som täcker vilka utgifter.

(2)

Ledamöterna får använda tjänsteleverantörer för specifika och klart identifierade tjänster som har ett direkt samband med utövandet av deras parlamentariska mandat. Det är nödvändigt att behålla den allmänna regeln att sådana tjänster inte får inbegripa tillhandahållande av personal. Ledamöterna bör dock kunna få tillgång till tillfälligt anställd personal – för att exempelvis ersätta en assistent som är sjukskriven en kortare tid – som tillhandahålls av ett bemanningsföretag.

(3)

För öppenhetens skull bör namnen på ledamöternas ackrediterade assistenter och på de lokala assistenter som har ett anställningsavtal med en ledamot offentliggöras på Europaparlamentets webbplats tillsammans med namnet på den ledamot som de assisterar. Dessa personer bör emellertid ha möjligheten att begära att deras namn inte ska offentliggöras på detta sätt, med hänvisning till skyddet av deras personliga säkerhet.

(4)

Ledamöternas betalningsombud i den medlemsstat där de blivit valda är i allmänhet inte i stånd att agera som betalningsombud för praktikanter som är baserade i Bryssel och Strasbourg. Det bör därför bli möjligt för parlamentet att ta på sig detta ansvar. Vidare är det lämpligt att ta bort möjligheten för nationella parlament att agera som betalningsombud för ledamöter, eftersom detta alternativ inte har utnyttjats. Dessa ändringar bör vara tillämpliga från den 14 juli 2009, tillsammans med en rad tekniska ändringar av bestämmelserna om betalningsombud, ansökan om betalning av utgifter för assistentstöd till ledamöterna samt skyldigheterna enligt ett anställningsavtal.

(5)

I tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga (2) (nedan kallade tillämpningsföreskrifterna) fastställs ett klagomålsförfarande för ledamöter som anser att tillämpningsföreskrifterna inte tillämpats korrekt för deras räkning. Detta förfarande behöver förtydligas, i synnerhet genom att en tidsfrist anges och genom att det säkerställs att det slutliga beslutet fattas av det ansvariga organet, nämligen presidiet.

1.

Artikel 25 ska ersättas med följande:

”Artikel 25

Rätt till ersättning

Ledamöterna har rätt till ersättning för allmänna utgifter i form av ett schablonbelopp som ska täcka allmänna utgifter som uppstår i samband med deras parlamentariska verksamhet. Ledamöterna har inte rätt att använda ersättningen för allmänna utgifter till verksamhet som täcks av andra ersättningar enligt dessa tillämpningsföreskrifter eller andra av parlamentets bestämmelser, utom i de fall då de utbetalade beloppen från dessa ersättningar har förbrukats.”

2.

Artikel 28 ska ersättas med följande:

”Artikel 28

Utgifter som täcks av ersättningen

1.   Ersättningen för allmänna utgifter ska täcka utgifter såsom

2.   Presidiet ska anta en icke uttömmande förteckning över de utgifter som kan berättiga till ersättning för allmänna utgifter.”

3.

Artikel 34 ska ersättas med följande:

”Artikel 34

Allmänna principer

1.   Ledamöterna ska använda

2.   Flera ledamöter kan bilda en grupp så att de gemensamt kan använda eller utnyttja tjänster av en eller flera assistenter enligt punkt 1. I detta fall ska de berörda ledamöterna sinsemellan utse den eller de ledamöter som har rätt att underteckna i ledamöternas namn och på deras vägnar. En förklaring om att en grupp med ledamöter har bildats bifogas till det enskilda avtal som ingåtts med den berörda assistenten.

I förklaringen ska ledamöterna fastställa de respektive andelar som ska dras från det belopp som anges i artikel 33.4.

3.   Artiklarna 35–42 gäller inte för ackrediterade assistenter.

4.   Ersättning får också utbetalas för utgifter i samband med avtal om praktiktjänstgöring, upprättade i enlighet med de villkor som fastställts av presidiet.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får ledamöterna använda tjänsteleverantörer för att få klart identifierade tjänster som har ett direkt samband med utövandet av deras parlamentariska mandat, i enlighet med villkoren i detta kapitel.

6.   Inga tjänster som utförs får inbegripa tillhandahållande av personal, med undantag för tillfälliga tjänster av tjänsteleverantörer som professionellt och regelbundet tillhandahåller sådana tjänster och som enligt nationell lag är behöriga att göra det.

7.   Presidiet ska anta en icke uttömmande förteckning över utgifter som kan berättiga till ersättning inom ramen för assistentstödet till ledamöterna.

8.   Namnen på de personer som avses i punkt 1 a och på dem som avses i punkt 1 b och har ingått ett anställningsavtal med den berörda ledamoten ska, under avtalets giltighetstid, offentliggöras på Europaparlamentets webbplats tillsammans med namnet på den ledamot som de assisterar.

Dessa personer kan, för att skydda sin personliga säkerhet, lämna in en skriftlig begäran om att deras namn inte ska offentliggöras på Europaparlamentets webbplats. Generalsekreteraren ska besluta huruvida denna begäran ska beviljas.”

4.

Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 36 ska punkterna 4 och 5 ersättas med följande:

”4.   Parlamentet ska mot uppvisande av erforderliga styrkande handlingar betala betalningsombudet de belopp som parlamentet är skyldigt enligt de avtal, inklusive avtal om praktiktjänstgöring, som anförtrotts ombudet.

5.   På begäran av ledamoten ska parlamentet i undantagsfall och för ledamotens räkning betala nettolönen direkt till de assistenter med vilka ledamoten ingått anställningsavtal och till praktikanter. Betalningsombudet ska utan dröjsmål meddela den behöriga avdelningen vilka belopp som ska betalas för socialförsäkringar och skatter samt upprätta lönebeskeden.

5a.   Genom undantag från artikel 35.1 behöver avtal om praktiktjänstgöring som är undantagen från skatt, inbetalningar till det nationella socialförsäkringssystemet och alla andra avgifter inte förvaltas av ett betalningsombud, om ledamoten före praktiktjänstgöringens början lämnar in

6.

I artikel 37 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Ansökningar om betalning av utgifter för assistentstöd till ledamöterna i enlighet med artikel 34.1 b, 34.2, 34.4 och 34.5 som specificerar förmånstagarna och storleken på de betalningar som ska göras ska lämnas in till behörig avdelning av ledamoten eller av dennes betalningsombud och vederbörligen medundertecknas av samtliga berörda ledamöter och, utom i fråga om det fall som regleras i artikel 36.5a.b, av betalningsombudet. Ansökningarna ska åtföljas av de styrkande handlingar som avses i artikel 38 när det gäller anställningsavtal och dem som avses i artikel 41 när det gäller avtal om tillhandahållande av tjänster.”

7.

I artikel 39 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   Betalningsombudet ska, under den period som fastställs i tillämplig nationell lag och i minst ett år efter den berörda valperiodens slut, föra ett register över lönebeskeden av vilket det ska framgå utbetalda löner samt avdrag för skatter och sociala avgifter (för löntagare och arbetsgivare). Om avtalet med betalningsombudet löper ut före den dag då ledamotens mandat upphör, ska en bestyrkt kopia av den ovannämnda dokumentationen omgående översändas till ett nytt betalningsombud som utses av ledamoten enligt artikel 35.3.

2.   För var och en av de assistenter som används ska betalningsombuden senast den 30 mars året efter parlamentets berörda budgetår och när hans eller hennes avtal löper ut, särskilt med sikte på reglering av de förskott som utbetalats, till behörig avdelning översända redovisningar av de utgifter som uppkommit med avseende på löner, skatteavdrag och sociala avgifter och alla andra återbetalningsbara utgifter. Betalningsombudet ska intyga att alla skyldigheter som följer av tillämplig nationell lagstiftning har uppfyllts.

Dessa redovisningar ska utarbetas i enlighet med parlamentets specifikationer.”

8.

I artikel 62 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Ledamöterna ska till parlamentet återbetala belopp som inte använts, utom i de fall då de ersätts i form av ett schablonbelopp.”

9.

Artikel 72 ska ersättas med följande:

”Artikel 72

Klagomål

1.   En ledamot som anser att dessa tillämpningsföreskrifter inte tillämpats korrekt av den behöriga avdelningen kan framföra ett skriftligt klagomål till generalsekreteraren.

Generalsekreteraren ska i sitt beslut om klagomålet ange de skäl som ligger till grund för beslutet.

2.   En ledamot som inte samtycker till generalsekreterarens beslut får, inom två månader efter att beslutet meddelats, begära att ärendet hänvisas till kvestorerna, som ska fatta beslut efter samråd med generalsekreteraren.

3.   Om en part i ett klagomålsförfarande inte samtycker till det beslut som antagits av kvestorerna får han eller hon, inom två månader efter att beslutet meddelats, begära att ärendet hänvisas till presidiet, som ska fatta det slutgiltiga beslutet.

4.   Denna artikel ska också tillämpas på ledamotens rättsliga efterträdare och på före detta ledamöter och deras rättsliga efterträdare.”

a)

Artikel 1.1 och 1.3 (i den mån den rör artikel 34.7 i tillämpningsföreskrifterna) och artikel 1.4–1.8, som är tillämplig från den 14 juli 2009,

b)

Artikel 1.3 (i den mån den rör artikel 34.1-34.6 och 34.8 i tillämpningsföreskrifterna), som är tillämplig från den 1 januari 2010.

c)

Artikel 1.2, som är tillämplig från den 1 januari 2011.