1.

När en domstol i en medlemsstat inleder ett huvudinsolvensförfarande angående en gäldenär med stöd av att gäldenärens huvudsakliga intressen finns i nämnda medlemsstat, utgör rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (1) då hinder mot att denna domstol tillämpar en nationell rättsregel som ger den behörighet att utvidga förfarandet till att även omfatta ett bolag vars säte enligt bolagsordningen ligger i en annan medlemsstat, av det enda skälet att gäldenärens tillgångar inte hålls åtskilda från bolagets tillgångar i vederbörlig ordning?

2.

Om utvidgningsyrkandet ska anses innebära att ett nytt insolvensförfarande inleds — vilket förutsätter, för att den domstol i medlemsstaten vid vilken det ursprungliga förfarandet anhängiggjordes ska kunna pröva det, att det visas att det bolag som avses med utvidgningen har sina huvudsakliga intressen i denna stat —, kan detta anses ha visats redan genom att det konstateras att tillgångarna inte hålls åtskilda i vederbörlig ordning?