Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52009AE0337

    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik

    EUT C 218, 11.9.2009, p. 46–49 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    11.9.2009   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 218/46


    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik”

    KOM(2008) 397 slutlig

    2009/C 218/10

    Den 16 juli 2008 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

    Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik

    Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 januari 2009. Föredragande var José María ESPUNY MOYANO.

    Vid sin 451:a plenarsession den 25–26 februari 2009 (sammanträdet den 25 februari 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 104 röster för och 2 nedlagda röster.

    1.   Slutsatser och rekommendationer

    1.1

    EESK välkomnar ”Handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik” som läggs fram av kommissionen och som innehåller en rad nya åtgärder samt ändringar av olika bestämmelser i lagstiftningen. EESK har redan tidigare bekräftat sitt engagemang för en hållbar utveckling som ett medel för miljömässig, ekonomisk och social utveckling i EU.

    1.2

    Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att företagen, inte minst de små och medelstora, är sårbara i denna tid av ekonomisk och finansiell kris. Det är därför ytterst viktigt att handlingsplanen genomförs på ett sådant sätt att den ökar företagens effektivitet och konkurrenskraft samt bidrar till ekonomins återhämtning och en hållbar produktion och konsumtion.

    1.3

    Den handlingsplan som läggs fram av kommissionen är i viss mån oklar vad avser innehåll och omfattning, och detta bör så snart som möjligt rättas till så att tillämpningen underlättas och berörda ekonomiska sektorer kan göra en korrekt utvärdering. EESK vill i sammanhanget uppmana kommissionen att utveckla sina planer i samarbete med berörda sektorer och se till att de bygger på solida vetenskapliga och tekniska kriterier som är tydliga och tillämpliga i praktiken.

    1.4

    Som ett komplement till de ekonomiska sektorernas insatser vill EESK framhålla betydelsen av att det utformas stödåtgärder, framför allt på området för forskning, utveckling och innovation, och kommittén vill erinra om att man just under krisperioder bör stärka sådana aktiviteter.

    1.5

    Det är mycket viktigt att kommissionen accepterar att alla berörda sektorer medverkar när handlingsplanen utarbetas. EESK vill därför uttrycka sin oro över återförsäljarforumet, som vi anser är ensidigt och förkastligt eftersom det skulle ålägga leverantörerna vissa villkor utan deras samtycke och endast till följd av deras marknadsposition. Det enda godtagbara och hållbara är att ersätta det med ett forum där samtliga berörda parter deltar på lika villkor.

    1.6

    När det gäller förslaget om ekodesign vill EESK fästa uppmärksamheten på att miljökraven snarare bör utformas med hänsyn till de mål som ska uppfyllas än de tekniska lösningar som ekodesign möjliggör. Den fortlöpande utvecklingen av miljövänliga produkter bör bygga på en analys av deras livscykel som beaktar en rad indikatorer såsom utsläpp av växthusgaser, vattenförbrukning, användning av icke-förnybar energi, minskad biologisk mångfald, luft- och vattenföroreningar osv. Man måste ta hänsyn till alla dessa faktorer för att hitta en passande lösning med hjälp av lämplig metodik och ett välgrundat vetenskapligt underlag.

    1.7

    När det gäller märkning vill EESK påpeka att märkning är ett viktigt redskap men att det inte är det enda sättet att informera konsumenterna på, att bestämmelserna på området bör harmoniseras för att göra det lättare att uppnå målen och att det redan finns stränga märkningskrav inom bestämda sektorer som exempelvis livsmedelssektorn. EESK anser att konsumentupplysning är det bästa sättet för att konsumenterna ska bli medvetna och kunna göra väl underbyggda val och därmed ändra sina konsumtionsmönster.

    1.8

    Det är viktigt att undvika ett system som är diskriminerande och betungande för de europeiska producenterna på deras egen inre marknad och EESK vill därför understryka att alla de bemödanden som de europeiska ekonomiska aktörerna förutsätts göra i anslutning till kommissionens handlingsplan även bör gälla för importerade varor.

    2.   Sammanfattning av kommissionens förslag

    2.1

    Europeiska unionen har gjort stora insatser för att uppnå Lissabonstrategins tillväxt- och sysselsättningsmål. Nu gäller det att integrera dessa ekonomiska framsteg i en hållbar miljö, och enligt kommissionen är detta något som man omedelbart måste ta itu med.

    2.2

    Därför lägger kommissionen fram sin strategi i meddelandet KOM(2008) 397 slutlig, som förespråkar en samsyn på gemenskapsnivå i syfte att främja en hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik. Denna strategi kompletterar den nuvarande politiken för energianvändning, främst det energi- och klimatpaket som kommissionen antog i januari 2008.

    2.3

    I meddelandet presenteras en handlingsplan som syftar till att förbättra produkternas energi- och miljöprestanda och öka konsumenternas användning av sådana produkter. Slutmålet är att förbättra produkternas totala miljöprestanda under hela deras livscykel, i synnerhet de produkter vars miljöpåverkan kan minskas mest. Den verkliga utmaningen består i att skapa en ”god cirkel”, dvs. att förbättra produkternas totala miljöprestanda under hela deras livscykel, främja och stimulera efterfrågan på bättre produkter och bättre produktionsteknik och hjälpa konsumenterna att göra bättre val genom enhetligare och enklare märkning. Samtidigt får man inte glömma att det är viktigt att förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

    2.4

    Handlingsplanen innehåller åtta åtgärder som beskrivs nedan:

    2.4.1

    Ekodesign av fler produkter. Ekodesigndirektivet gäller i dag energianvändande produkter som datorer, värmepannor, TV-apparater och industrifläktar. Med denna handlingsplan har kommissionen för avsikt att utvidga direktivets tillämpningsområde till energirelaterade produkter, dvs. sådana produkter som inte förbrukar energi när de används men som har en indirekt påverkan (exempelvis fönster). Vid sidan av dessa minimikrav ska direktivet fastställa frivilliga riktmärken för miljöprestanda som de bäst presterande produkterna på marknaden ska nå upp till.

    2.4.2

    En stärkt energi- och miljömärkning av produkter. Märkningen säkerställer konsumenternas insyn genom att produkternas energi- och miljöprestanda anges. Därför föreslår kommissionen att tillämpningen ska utvidgas och bli obligatorisk när det gäller ett större antal produkter, inklusive energianvändande och energirelaterade produkter. Å ena sidan innebär det att förteckningen i direktiv 92/75/EG om energimärkning, som för närvarande anger att hushållsapparaters energiförbrukning ska anges, utvidgas till att omfatta andra produkter som t.ex. fönster, vars isoleringskapacitet ska anges. Å andra sidan kommer det frivilliga ekomärkningssystem som för närvarande gäller – och som premierar de produkter som är mest miljövänliga – att förenklas och dess tillämpning kommer att utvidgas till att omfatta tjänster och produkter (exempelvis livsmedel och drycker).

    2.4.3

    Incitament. I handlingsplanen föreslås att endast produkter med god energi- och miljöprestanda ska kunna komma i fråga för incitament och införskaffas av medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna. Dessa produkter ska identifieras i olika märkningsklasser när handlingsplanen blir obligatorisk, och det kommer att vara medlemsstaternas uppgift att besluta när och hur incitamenten ska erbjudas.

    2.4.4

    Främja miljöanpassad offentlig upphandling. De offentliga myndigheterna spenderar 16 % av BNP i EU på inköp av varor och tjänster. Genom att köpa ”gröna” produkter och tjänster skulle man kunna ge marknaden tydliga signaler och stimulera efterfrågan. Därför föreslår kommissionen att det ska utarbetas ett nytt meddelande om miljöanpassad offentlig upphandling som skulle innehålla gemensamma kriterier, mål och tekniska specifikationer för anbudsförfaranden och vara till hjälp för de offentliga myndigheterna.

    2.4.5

    Enhetliga data och metoder. Endast med enhetliga data och metoder kan man bedöma produkternas övergripande miljöprestanda och deras marknadsgenomslag samt övervaka utvecklingen.

    2.4.6

    Samarbete med återförsäljare och konsumenter. Ett återförsäljarforum ska inrättas för att främja inköp av mer hållbara varor, minska distributionens och försörjningskedjans miljöavtryck och förbättra konsumentinformationen.

    2.4.7

    Främja en effektivare resursanvändning, miljöinnovation och en ökad miljöpotential inom industrin. En effektiv resursanvändning innebär att det skapas större värde med mindre resurser, och kommissionen föreslår att nuvarande insatser ska stärkas genom uppföljningsåtgärder, främjande åtgärder och riktmärkning. Liknande insatser kommer att göras när det gäller miljöinnovation i syfte att lyfta fram dess betydelse i den europeiska innovationspolitiken. Kommissionen föreslår också att man ska inrätta ett EU-omfattande system för verifiering av miljöteknik. Det kommer att vara ett frivilligt system med offentligt stöd som ska bidra till att skapa förtroende för ny teknik på marknaden. Slutligen föreslår kommissionen att man ska se över gemenskapens nuvarande miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) för att hjälpa företag att optimera sina produktionsprocesser och förbättra sin resursanvändning. Målet är att öka företagens deltagande och reducera kostnaderna för små och medelstora företag.

    2.4.8

    Globala insatser. Kommissionen utökar sina ambitioner på internationell nivå genom att förslaget också syftar till att främja sektorsavtal i de internationella klimatförhandlingarna, goda lösningar, partnerskap och internationell handel med miljövänliga varor och tjänster.

    2.5

    Dessa målsättningar som beskrivs utförligt i handlingsplanen åtföljs av tre lagstiftningsförslag:

    Ett förslag till utvidgning av direktivet om ekodesign.

    Ett förslag till översyn av förordningen om ekomärke.

    Ett förslag till revidering av EMAS-förordningen.

    Dessutom åtföljs den av ett meddelande om miljöanpassad offentlig upphandling.

    3.   Allmänna kommentarer

    3.1   EESK ser mycket positivt på Europeiska kommissionens ambitiösa initiativ, som innebär ett framsteg på vägen mot en hållbar gemenskapsmodell. EESK erinrar om att gemenskapsmodellens hållbarhet redan har varit föremål för olika studier och yttranden från kommittén, däribland följande:

    Tvåårsrapporten om EU:s strategi för hållbar utveckling (1).

    Den europeiska miljölagstiftningens inverkan på den industriella omvandlingen (2).

    Miljövänlig produktion (3).

    3.2   Hållbarhet kräver att man tar hänsyn till tre grundläggande faktorer: miljöfaktorn, den sociala faktorn och den ekonomiska faktorn. EESK stöder handlingsplanens målsättning att förbättra varornas miljöprestanda under hela deras livscykel, men påpekar att de övriga faktorerna – den sociala och ekonomiska – inte får förbises om vi verkligen vill bidra till en hållbar modell.

    3.3   Nuläget

    3.3.1   Efter flera års interna analyser beslutade kommissionen i juli 2008 att offentliggöra meddelandet om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik.

    3.3.2   Det rör sig utan tvekan om en exceptionell utmaning för den europeiska industriekonomin och om en ny produktions- och konsumtionsmodell för ökad hållbarhet. Förslagets ambitioner får emellertid inte göra att tidpunkten för utvecklingen av strategin och antagandet av åtföljande lagstiftningsåtgärder hamnar i skymundan. Samtliga världsekonomier genomgår nu en finanskris mot vilken de vidtar olika åtgärder – nationella, gemenskapsomfattande och multilaterala – men det tar tid innan åtgärderna får verkan.

    3.3.3   Mot bakgrund av dessa svåra, ännu olösta omständigheter vill kommittén fästa lagstiftarnas uppmärksamhet på de effekter som detta åtgärdspaket kan tänkas få för den reala ekonomi som de avser: industrin och konsumenterna. Man får naturligtvis inte glömma bort paketets lovvärda mål som kan uppnås på medellång sikt, men förslaget bör även ta hänsyn till mer kortsiktiga aspekter och inte skapa osäkerhet eller belasta industriekonomin i onödan.

    3.4   En central aspekt när det gäller ett initiativ av en sådan omfattning är att budskapen måste vara tydliga och precisa. Därför bör kommissionen vinnlägga sig om att tydligare ange vilka ekonomiska sektorer som påverkas av detta förslag och på vilka konkreta områden. EESK vill slutligen understryka att kommissionens handlingsplan inte fäster tillräcklig uppmärksamhet vid den metod och det vetenskapliga underslag som ska utgöra grunden för ett gemensamt konsekvensanalyssystem och göra det möjligt att undvika utbredningen av planer som undergräver inre marknadens principer och förvirrar konsumenterna.

    3.5   EESK välkomnar kommissionens förslag att man med omfattande incitament ska stödja de ansträngningar som företagen måste göra för att anpassa sig till de nya omständigheterna. Precis som när det gäller principen om att förorenaren betalar hjälper man dem som verkar för en bättre miljö och särskilt en hållbar produktion och konsumtion.

    3.6   Den handlingsplan som kommissionen lägger fram kräver i själva verket stora anpassningar och förbättringar från de europeiska producenternas sida, och EESK vill poängtera att det är nödvändigt att dessa nya krav uppfylls utan undantag. Kommissionen bör säkerställa att importerade varor behandlas på samma villkor som europeiska varor på gemenskapsmarknaden, i syfte att undvika att det uppstår diskriminerande situationer och konkurrenssnedvridning som på skadar de europeiska producenternas legitima intressen. Kommittén menar därför att det är nödvändigt att på förhand göra en noggrann analys med avseende på inre marknaden med målsättningen att säkerställa likabehandling mellan gemenskapsproducenter och producenter från tredjeland.

    3.7   En av de viktigaste aspekterna i handlingsplanen är återförsäljarforumet. Även om kommittén stöder huvudmålsättningen (att uppnå en hållbar användning av begränsade naturresurser), anser vi inte att inrättandet av ett arbetsforum som drivs av distributörerna är det bästa sättet att uppnå den.

    3.7.1   Med hänsyn till den nuvarande marknadssituationen (detaljhandlarna är få men starka medan producenterna återfinns i ett stort antal små och medelstora företag) kommer det endast att sätta press på leverantörerna och innebära en diskriminering mellan produkter. För att återförsäljarforumet ska fungera smidigt och på ett välbalanserat sätt vore det en god idé att reglera dess arbetsmetoder. Forumet bör samla samtliga berörda parter i försörjningskedjan (producenter, distributörer, logistiksektorn, konsumenter, universitetsvärlden) på lika villkor för att säkerställa att de samarbetar för att hitta lösningar.

    3.7.2   Plattformen bör dessutom främja frivilliga insatser, särskilt när det gäller mätmetoder och åtgärder för att förbättra en hållbar konsumtion i hela kedjan.

    3.8   När det gäller direktivet om ekodesign vill EESK ge uttryck för sin oro över den oklara definitionen av ”energirelaterade produkter”. Det bör tydligt anges vad som avses med energirelaterade produkter och vilka produkter som omfattas av förslaget, eftersom det är det enda sättet att säkerställa ett minimum av rättssäkerhet i den ekonomiska kedjan.

    3.9   Kommissionens handlingsplan innehåller nya bestämmelser avseende märkning. EESK vill fästa uppmärksamheten på att miljömärkningen bör marknadsföras bättre för att den ska få ökat genomslag i näringslivet. Det vore därför lämpligt att standardisera dessa bestämmelser i syfte att göra det lättare att uppnå de målsättningar som satts upp.

    3.9.1   Dessutom ställs det inom vissa sektorer som livsmedels- och dryckessektorn stränga krav på märkning med särskilda bestämmelser beroende på produkternas särdrag.

    3.9.2   Kommittén har redan påpekat att det finns andra sätt att nå ut till konsumenterna (webbsidor, gratisnummer) som går att använda i det syfte som kommissionen avser. Ett analysarbete som avser både form och innehåll bör göras med avseende på märkningen av produkter. Man bör även sträva efter en standardisering av de uppgifter som anges på etiketterna och produktmärkningen, eftersom det kan främja handeln, vara till stöd för konsumenterna och innebära fördelar för producenterna själva. EESK anser dock rent allmänt att konsumentupplysning är det bästa sättet för att konsumenterna ska bli medvetna och kunna göra väl underbyggda val och därmed ändra sina konsumtionsmönster.

    3.10   EESK saknar ett tydligare ställningstagande för forskning, utveckling och innovation från kommissionens sida till stöd för sin handlingsplan. Det är särskilt i kristider som det är viktigt att göra forskningsinsatser, och därför vill kommittén gärna se att man främjar forskning, utveckling och innovation på samtliga områden med koppling till en hållbar produktion och konsumtion.

    Bryssel den 25 februari 2009

    Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

    Mario SEPI

    Ordförande


    (1)  Föredragande: Lutz Ribbe, EUT C 256, 27.10.2007.

    (2)  Föredragande: Antonello Pezzini, EUT C 120, 16.5.2008.

    (3)  Föredragande: Anna Maria Darmanin, EUT C 224, 30.8.2008.


    Top