4.8.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/13

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR)”

(2009/C 182/03)

Föredragande: Giuseppe Antonio Maria IULIANO

Den 10 juli 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR)”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 11 december 2008. Föredragande var Giuseppe Antonio Maria IULIANO .

Vid sin 450:e plenarsession den 14–15 januari 2009 (sammanträdet den 15 januari 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 115 röster för och 4 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Stärkta ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

EESK begär att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (1) ska få ökad betydelse i EU:s politik genom användningen av tillgängliga geografiska och tematiska instrument, däribland det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) som ett kompletterande instrument.

Till följd av att det frivilliga protokollet till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter nyligen antagits vill EESK att EU ska uppmana till en allmän ratificering och tillämpning av konventionen och protokollet (se bilaga 1).

1.2   ”Den sociala dialogen” och ”anständigt arbete” – prioriteringar inom EIDHR

Om man vill hävda de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna anser EESK att man måste värna om arbetet i alla dess aspekter, vilket också är en nödvändig förutsättning för fred och demokratisk utveckling i alla länder (arbete som avgörande faktor för den enskildes sociala identitet och medborgerliga rättigheter) (2). EESK framhåller sambandet mellan skyddet av arbetet och alla dithörande rättigheter som de framförs i de viktigaste internationella konventionerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO) (rätten till arbete, organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, skydd mot diskriminering i arbetet, förbud mot barnarbete eller tvångsarbete), och erkänner dem som grundläggande mänskliga rättigheter. Anständigt arbete (enligt ILO:s definition) och den sociala dialogen, som är en absolut förutsättning för att hävda och skydda rätten till arbete, måste erkännas som viktiga prioriteringar inom Europeiska instrumentet för främjande av mänskliga rättigheter.

1.3   Stöd till arbetsmarknadens parter

Arbetsmarknadens parter (arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer) måste därför i egenskap av huvudaktörer inom den sociala dialogen i detta sammanhang betraktas som viktiga aktörer och samtalsparter till EU. Arbetsmarknadsparterna måste helt och fullt delta i den politiska dialogen och måste kunna påräkna ett direkt stöd.

1.4   En stärkt roll för det civila samhället i samrådsprocesser i fråga om mänskliga rättigheter

EESK vill rent allmänt att målen om främjande av demokrati och mänskliga rättigheter alltid ska stå i främsta rummet i EU:s utrikespolitik, och att de tematiska programmen och instrumenten i första hand om möjligt ska inriktas på det organiserade civila samhället.

EESK efterlyser därför en debatt inom institutionerna om det civila samhällets roll i EU:s utrikespolitik med avseende på mänskliga rättigheter och om möjligheten att mer direkt engagera det civila samhället i utformningen och genomförandet av denna politik. Det bör ske ett systematiskt samråd med det organiserade civila samhället innan något som helst strategidokument utarbetas, och det gäller även specifika strategidokument som rör enskilda tredjeländer (landstrategidokument).

1.5   EESK:s roll: vägledning, övervakning och utvärdering

Kommittén begär att få bli formellt knuten till den interna samrådsprocessen före den strategiska fleråriga och årliga planeringen av EIDHR, så att detta instrument kan dra nytta av resultaten av kommitténs arbete med partnerna i det civila samhället i de tredjeländer med vilka EESK har särskilda relationer (rundabordssamtalet med Indien, Medelhavsområdet, AVS-länderna etc.). Kommittén begär också att bli rådfrågad i samband med halvtidsutvärderingen av EIDHR och lägesrapporter om instrumentet.

EESK ämnar spela en aktiv roll inom denna process och bygga på erfarenheter från de egna ”referensnätverken” (arbetsmarknadsparter och ekonomiska och sociala råd).

EESK föreslår att man inleder en diskussion om inrättandet av kontaktpunkter till stöd för försvararna av de mänskliga rättigheterna. Det skulle göra det möjligt för EU:s institutioner och övriga organ att arbeta i nätverk, var och en inom sitt eget ansvarsområde.

Kommittén kan också spela en viktig roll gentemot det civila samhället när det gäller valuppföljning i syfte att befästa de demokratiska systemen.

EESK föreslår att kommittén i likhet med Europaparlamentet inrättar en uppföljningskommitté för EIDHR, med uppgift att dels tillgodose brådskande behov av samråd inom ramen för de nya förfaranden som inrättats för de finansiella instrumenten, dels säkerställa uppföljningen av planeringen och genomförandet av EIDHR.

2.   Europeiska unionen och de mänskliga rättigheterna

2.1   Skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är ett av EU:s viktigaste mål, både inom och utanför de egna gränserna och i kontakterna med tredjeländer. I artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen från 1999 anges: ”Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna”. Genom artikel 7 i samma fördrag inrättas en mekanism för att bestraffa medlemsstater som allvarligt och ihållande kränker dessa rättigheter.

2.2   Artikel 11 i fördraget behandlar den externa dimensionen i EU av försvaret av de mänskliga rättigheterna. I Nicefördraget från december 2000 utökas ytterligare målet om försvaret av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna genom att det infogas i utvecklingssamarbetet och alla andra former av samarbete med tredje land (artikel 181 och 181a i EG-fördraget). Stadgan om grundläggande rättigheter i EU slutligen, som antogs vid toppmötet i Nice 2000, utgör måttstocken i fråga om mänskliga rättigheter för såväl EU:s interna som externa dimension (3).

2.3   Under de senaste årtiondena har globaliseringens exponentiella utveckling gjort frågan om skyddet av de mänskliga rättigheterna allt viktigare för EU, framför allt vad gäller förhållandet till utvecklingsländerna. Kommissionen och rådet har tillsammans med Europaparlamentet (4) sedan länge framhållit sambandet mellan utveckling (kampen mot fattigdomen) och skyddet av de mänskliga rättigheterna, eftersom det är dessa som skapar förutsättningar för en verklig och stabil socioekonomisk utveckling i ett land och bidrar till att uppnå millennieutvecklingsmålen.

2.4   ”I egenskap av en ekonomisk och politisk aktör med global diplomatisk räckvidd och med en betydande budget för bistånd till tredje land har EU dessutom både inflytande och påverkningsmöjligheter som kan utnyttjas till förmån för demokratisering och mänskliga rättigheter (i tredje land)” (5). I dag utövar EU detta inflytande genom politiska dialoger om mänskliga rättigheter med de länder som unionen har förbindelser med. Som exempel kan nämnas de strukturerade dialoger som uteslutande rör de mänskliga rättigheterna (Kina), eller de som lanserats på regional och bilateral nivå inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalen och associeringsavtalen, med utvecklingsländerna, respektive EU:s nya grannländer och kandidatländerna.

2.5   Ett särskilt exempel är den människorättsklausul som EU infört i de bilaterala avtalen med tredje land, där det slås fast att respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin är ”väsentliga beståndsdelar” i avtalet. Denna klausul återfinns i de bilaterala avtal som EU slutit sedan 1992 och tillämpas för närvarande på över hundra länder (6). Vid eventuella överträdelser av en väsentlig beståndsdel kan olika åtgärder på olika nivåer vidtas, t.ex. avbrutna kontakter på politisk nivå och ändringar i samarbetsprogrammen. Dessutom besitter EU ytterligare ett instrument, nämligen klausulen om det”sociala incitamentet” inom det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP +) som föreskriver att ytterligare förmåner ska beviljas de länder som respekterar vissa ILO-normer (7).

2.6   I EU:s politik för mänskliga rättigheter kan man alltjämt hitta luckor och motsägelser. Europaparlamentet antog 2005 ett betänkande (8) där det påpekas att ”klausulen om mänskliga rättigheter” fortfarande saknas i många av EU:s sektoriella avtal (textil, fiske, jordbruk etc.). Mer allmänt beklagar man de vaga villkoren och de förfaranden som används i de befintliga avtalen som gör att klausulen inte kan tillämpas på ett effektivt sätt. Man pekar särskilt på parlamentets begränsade roll i förhandlingen om avtalen (kontroll och avbrytande), vilket ger rådet och kommissionen ökade beslutsmöjligheter.

2.7   I de ekonomiska partnerskapsavtalen (9) med länderna i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet (AVS) och i frihandelsavtalen för Medelhavsområdet, har EU en tendens att främst inrikta sig på handelsaspekterna. EU:s utvecklingsstöd skulle därför kunna tolkas som ett påtryckningsinstrument gentemot partnerländerna i söder, och avtalen skulle i slutändan inte gagna utvecklingen (och således också skyddet av de mänskliga rättigheterna) i mottagarländerna.

2.8   EESK framhåller kravet på enhetliga och kompletterande politikinsatser från EU:s sida till stöd för de mänskliga rättigheterna och demokratin som säkerställer samma prioriteringsnivå i de olika sektorerna av utrikespolitiken, handelspolitiken och utvecklingspolitiken. En bredare samrådsprocess med det civila samhället är också nödvändig för att denna enhetlighet verkligen ska uppnås. Organisationerna i det civila samhället skulle kunna lämna värdefulla bidrag under olika faser, alltifrån förhandlingarna om avtalen till övervakningen, utvärderingen och kontrollen under genomförandefasen.

3.   Presentation av det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR)

3.1   EIDHR är EU:s finansiella instrument för stöd till insatser för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i tredje land. I detta avseende ska EIDHR förstås som ett instrument som kompletterar de övriga instrumenten för genomförande av politiken på de ovannämnda områdena demokrati och mänskliga rättigheter, nämligen politiska dialoger, diplomatiska initiativ, handelsavtal och geografiska och tematiska samarbetsprogram.

3.2   Instrumentet inrättades inom ramen för EU:s budgetplan för perioden 2007–2013. I och med budgetplanen inleddes en lång process för att strukturera om EU:s finansiella program för externt bistånd. Den nya ramen innehåller numera geografiska instrument – dvs. föranslutningsinstrumentet, som omfattar kandidatländer och potentiella kandidatländer, grannskapsinstrumentet för länderna i Kaukasus, Centraleuropa och Medelhavsområdet, instrumentet för utvecklingssamarbete, instrumentet för samarbete med industriländer, samt tematiska instrument: EIDHR (för mänskliga rättigheter), stabilitetsinstrumentet och instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete. Tillämpningen av de tematiska instrumenten kräver inget godkännande från myndigheterna i tredje land.

3.3   Genom EIDHR-förordningen (10), som trädde i kraft den 1 januari 2007, infördes ett instrument med egen budget. Tillkomsten av detta instrument var ingen enkel process, eftersom de mänskliga rättigheterna och demokratin i de ursprungliga förslagen ingick som ett av åtgärdsområdena i instrumentet för utvecklingssamarbete och därigenom inte hade någon självständig ställning gentemot andra insatser för utvecklingssamarbete. Tack vare påtryckningar från Europaparlamentet och organisationerna i det civila samhället lyckades man till sist få till stånd en särskild förordning för mänskliga rättigheter och demokrati.

3.4   Det nya instrumentet ersätter det europeiska initiativet för mänskliga rättigheter, dvs. det program som var i kraft mellan 2000 och 2006. Instrumentet är svaret på kritiken mot det europeiska initiativet, som ansågs för strikt från administrativ och finansiell synpunkt och föga anpassat till det civila samhället i de länder där villkoren för demokratin och de mänskliga rättigheterna är vanskliga.

3.5   Tillämpningen av instrumentet är indelat i olika etapper: 1) Den fleråriga strategiska programplaneringen, där EU:s stödram definieras och prioriteringarna och den vägledande finansiella tilldelningen slås fast. Det tillhörande strategiska dokumentet har utarbetats av kommissionens GD Yttre förbindelser efter samråd med övriga berörda parter, däribland företrädare för det civila samhället. 2) Den årliga handlingsplanen bygger däremot på det strategiska dokumentet och preciserar mer i detalj mål, insatsområden, förvaltningsförfaranden och stödbelopp. Handlingsplanen utarbetas av EuropeAid.

3.6   Påpekas bör att Europaparlamentet har infört en rättslig granskning av strategidokument som utarbetats av Europeiska kommissionen och antagits av medlemsstaterna. Kommissionen måste beakta parlamentets synpunkter vid genomförandet av politiken.

3.7   Målen (11) i EIDHR är för närvarande fem till antalet:

—	Mål 1: Öka respekten för mänskliga rättigheter i länder och regioner där de är i farozonen.

—	Mål 2: Stärka det civila samhällets roll genom att främja mänskliga rättigheter och demokratiska reformer, genom att stödja ett fredligt förenande av olika gruppers intressen och befästa politiskt deltagande och politisk representation.

—	Mål 3: Stödja insatser för mänskliga rättigheter och demokratifrågor i områden som omfattas av EU:s riktlinjer, inklusive dialog om mänskliga rättigheter, människorättskämpar, dödsstraff, tortyr och barn i väpnade konflikter.

—	Mål 4: Stödja och stärka den internationella och regionala ramen för skyddet av de mänskliga rättigheterna, rättvisa, rättsstatsprincipen och främjandet av demokratin.

—	Mål 5: Bygga upp förtroende för demokratiskt genomförda val, i synnerhet genom valövervakning.

3.8   EIDHR är av avgörande betydelse för genomförandet av konkreta insatser till stöd för de mänskliga rättigheterna. Instrumentet är framför allt viktigt för organisationerna i det civila samhället, som här finner grunden för att lansera egna initiativ.

4.   Allmänna kommentarer

4.1   På det hela taget ser EESK positivt på det nya EIDHR-instrumentet, som utan tvekan har stor betydelse för stödet för EU:s politik för mänskliga rättigheter i världen. Det är också positivt att instrumentet fått utökade finansiella resurser. Tack vare sin specifika kompetens är EESK redo att stödja det civila samhället i tredje land, som bör fortsätta att vara den främsta mottagaren av medel från instrumentet. EESK anser slutligen att det finns ett starkt samband mellan de frågor som instrumentet hanterar och de strategiska prioriteringar som kommitténs egen REX-sektion har fastställt.

4.2   Vi vill emellertid framföra två allmänna krav: 1) Man bör i EIDHR:s övergripande uppläggning i högre grad framhålla vikten av att skydda de mänskliga, sociala och kulturella rättigheterna, särskilt den internationella arbetsrätten (de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna kan utgöra en utgångspunkt för ett gradvis stöd till de medborgerliga och politiska rättigheterna, framför allt när det gäller ”problematiska” länder). 2) EESK och det organiserade civila samhället bör få en mer aktiv roll inom de olika samrådsprocesserna med EU-institutionerna på området mänskliga rättigheter (12).

4.3   Som anges i EIDHR-förordningen kan ”uppgiften att bygga upp och bevara en människorättskultur och att få demokratin att fungera” endast klaras av med full respekt för de ekonomiska och sociala rättigheterna. Skyddet av arbetet och dithörande rättigheter, som fastställs i ILO-konventionerna, utgör i dag en central aspekt i utvecklingen i tredje land. Kommissionen själv påpekar följande: ”EU anser att respekt för sociala rättigheter och arbetsnormer leder till en varaktig och rättvis social och ekonomisk utveckling” och följaktligen att ”viktiga aktörer är arbetsmarknadens parter (företag och fackföreningar) (…). Fackföreningar är ofta de största medlemsorganisationer som finns i partnerländerna och bevakar att internationella arbetsnormer respekteras” (13).

4.4   Ovan har framhållits hur det organiserade civila samhället kan involveras mer i förhandlingarna om avtalen mellan EU och tredje land. Men detta är inte tillräckligt. Också i arbetet med den strategiska programplaneringen och de årliga programplaneringarna för externt bistånd bör det civila samhällets organisationer bli mer delaktiga i beslutsprocessen. Även om kommissionen redan i dag planerar samråd om mänskliga rättigheter med organisationerna i det civila samhället bör denna process bli mer öppen för insyn och formaliseras i institutionernas verksamhet.

4.5   Samrådet med EU:s delegationer i mottagarländerna är särskilt viktigt för att biståndet ska anpassas till de verkliga behoven i samhället (14).

4.6   EESK betonar att systematiskt samråd med det civila samhället är av stor betydelse även på nationell, regional och lokal nivå. Därför anmodar EESK representanter på alla nivåer att göra det civila samhället delaktigt i alla politiska beslut innan man utarbetar strategiska dokument eller fattar strategiska beslut. Eftersom det inte finns någon benchmarking på området föreslår EESK, i syfte att stärka samrådsprocessen med det civila samhället, att man regelbundet övervakar och utvärderar samrådsprocessen och utifrån vedertagna fakta gör en bedömning av godkända metoder.

4.7   I sammanhanget understryker EESK behovet av på nytt lansera en genuin dialog mellan organisationerna i det civila samhället och EU:s delegationer. EESK hoppas därför att EU:s samtliga delegationer i högre grad involveras i genomförandet av projekten och att de tilldelas särskild personal som avdelas för denna uppgift, i stil med funktionen ”Civil Society Officer” som det redan finns ett antal av.

4.8   EESK anser att den personal och budget som tilldelas genomförandet av EIDHR ska anpassas till de specifika projekt som genomförs tillsammans med det civila samhället och deras restriktioner i fråga om tid, personal och finansiella risker. Detta gäller för såväl kommissionens delegationer i tredje land som inom kommissionen i Bryssel (15). Utöver de positiva åtgärder som redan vidtagits av kommissionen kräver detta en särskild insats vad gäller urval och utbildning av personal.

4.9   EESK efterlyser särskilt en analys av de instrument som unionen konkret förfogar över för att stödja initiativen för uppbyggnad av administrativ kapacitet i de berörda organisationerna i civilsamhället och i små oberoende och informella organisationer i det civila samhället, med tanke på att man i särskilda fall måste kunna bevilja de senare ett direkt stöd (grundfinansiering), ofta i form av begränsade belopp.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   Mål 1:

Det är glädjande att man särskilt tagit med föreningsfriheten och rätten att bilda eller ansluta sig till en fackförening som grund för prioriterade ingripanden under detta mål.

Vi skulle däremot vilja att man också specificerade den kollektiva förhandlingsrätten, som enligt ILO:s konventioner kompletterar föreningsrätten.

EESK erinrar om hur viktiga och avgörande dessa frågor är i många länder (16). Där förvägras befolkningen de grundläggande rättigheterna yttrandefrihet och föreningsfrihet. Fackföreningsmedlemmar får ofta plikta med livet i kampen för de mänskliga rättigheterna. Mot denna bakgrund är solidaritet och internationellt bistånd nödvändiga för att stödja de lokala organisationerna, och här bör samtliga arbetsmarknadsparter när så är möjligt engageras (17).

EESK understryker icke desto mindre näringsfrihetens betydelse. Den bidrar till den ekonomiska utvecklingen men stöter ofta på hinder i många länder.

5.2   Mål 2:

Detta mål fokuserar på demokratiska reformer, på stöd till försoning mellan olika gruppers intressen och på att befästa deltagande och representation. EESK framhåller att den sociala dialogen saknas bland prioriteringarna i handlingsplanen.

Trots att föreningsrätten återigen omnämns borde den sociala dialogen uttryckligen anges som en prioritering eftersom den är ett självständigt instrument för olika intressegruppers deltagande och representation och också för förlikning mellan dessa grupper, som är just arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och arbetstagare). Den sociala dialogen är en metod som låter parterna framföra sina respektive ståndpunkter, och utifrån dessa nå en egen överenskommelse. Principen om lika representation och bekräftelsen av demokratins grundläggande principer är således inbyggd i denna process. Den sociala dialogen utgör därför ett konkret bevis på utövandet av yttrandefriheten och föreningsfriheten som enligt EIDHR-förordningen ”är en förutsättning för politisk pluralism och den demokratiska processen”.

Den sociala dialogen, som har stadfästs som en modell för avtal mellan arbetsmarknadens parter i EU, bör också främjas i tredje land, där den demokratiska processen behöver aktiveras och stärkas. Man får inte glömma att den sociala dialogen tack vare sina speciella egenskaper inte bara är ett instrument för att lösa utan också för att förebygga konflikter.

EESK erinrar om att föreningsfriheten och den sociala dialogen är grundläggande inslag i genomförandet av politiken för stöd till anständigt arbete , som både kommissionen och rådet antog 2006 (18). Vi påpekar att det också i strategidokumentet EIDHR uttryckligen hänvisas till främjandet av anständiga arbetsvillkor. Vi hoppas därför att dessa synpunkter kan omformas till verkliga mål inom instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

5.3   Mål 3: Människorättsförsvarare

EESK vill se ett ökat fokus på människorättsförsvararna och föreslår att man i samarbete med nätverken för organisationerna i det civila samhället stärker stödet till de människorättsförsvarare som utsätts för hot (19).

EESK föreslår att man inleder en diskussion om inrättandet av kontaktpunkter till stöd för försvararna av de mänskliga rättigheterna. Det skulle göra det möjligt för EU:s institutioner och övriga organ att arbeta i nätverk, var och en inom sitt eget ansvarsområde (däribland Europarådet, som redan lanserat initiativ i denna riktning).

Vi föreslår slutligen ett samarbete med Regionkommittén som bör delta direkt i initiativ i denna fråga (se exempelvis tillflyktsorter) (20).

5.4   EESK:s specifika roll EESK begär att kommissionen regelbundet rådfrågar kommittén i frågor som gäller EIDHR.

I egenskap av rådgivande organ till EU-institutionerna där arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället är företrädda, vilka i sin tur aktivt arbetar i partnerskap med organisationerna i det civila samhället i tredje land, kan EESK lämna ett värdefullt bidrag till såväl den strategiska programplaneringen av instrumentet som till utvärderingen av det.

EESK föreslår att kommittén i likhet med Europaparlamentet inrättar en uppföljningskommitté för EIDHR, med uppgift att dels tillgodose brådskande behov av samråd inom ramen för de nya förfaranden som inrättats för de finansiella instrumenten, dels säkerställa uppföljningen av planeringen och genomförandet av EIDHR.

EESK kan slutligen fungera som ett stöd till det civila samhället både i länder som anses ”svåra” och i samband med valuppföljning, för att befästa de demokratiska systemen (inrättande av demokratiska institutioner, och i synnerhet institutioner som kan säkerställa en dialog mellan arbetsmarknadens parter).

---

(1)  I artiklarna 6–15 i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter erkänns följande: Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra män och kvinnor lika rätt att åtnjuta alla de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som omfattas av denna konvention. (Artikel 3)

—	Rätten till arbete.

—	Rätten att åtnjuta rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor.

—	Rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar.

—	Rätten till social trygghet, däribland socialförsäkring.

—	Skydd och bistånd bör i största möjliga utsträckning tillförsäkras familjen, mödrar, barn och ungdomar.

—	Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.

—	Rätten att åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.

—	Rätten till utbildning.

—	Rätten att delta i kulturlivet.

(2)  Artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna – anständigt arbete – som också återkommer i artiklarna 6–8 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966.

(3)  Här bör man nämna den europeiska sociala stadgan från 1961, som var den första rättskälla i EU där de ekonomiska och sociala rättigheterna kodifierades. Stadgan som trädde ikraft 1965 reviderades 1996, och slutligen 1999. Gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989 bör också nämnas.

(4)  Gemensamt uttalande om EG:s utvecklingspolitik, rådet och kommissionen, 10 november 2000. Uttalandet kan hämtas från: http://europa.eu.int/comm/development/lex/en/council20001110_en.htm (http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/00/st13/13458en0.pdf) Europeiska unionens utvecklingspolitik ”Dokument om europeiskt samförstånd” (KOM(2005) 311 slutlig).

(5)  Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252 slutlig).

(6)  Commission communication on the inclusion of respect for democratic principles and human rights in agreements between the Community and third countries (KOM(1995) 216 slutlig) (föreligger ej på svenska).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 2820/98 om tillämpning av en flerårig ordning med allmänna tullförmåner under tiden 1 juli 1999–31 december 2001 (EGT L 357, 30.12.1998, s. 1-112).

(8)  Europaparlamentes betänkande om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (2005/2057 INI).

(9)  På grundval av Cotonouavtalet (2000) inleddes år 2002 förhandlingarna för att sluta dessa avtal. Där föreskrivs inrättandet av frihandelsområden mellan EU och partnerna i AVS-länderna.

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

(11)  EIDHR Strategy Paper 2007–2010, GD RELEX/B/1 JVK 70618, EuropeAid:s webbplats.

(12)  EESK erinrar om att samrådet med organisationerna i det civila samhället är viktigt inte bara för EIDHR-instrumentet utan också för alla andra instrument som rör EU:s externa bistånd. Kommittén vill exempelvis att det tematiska programmet ”asyl och migration” som ingår i instrumentet för utvecklingssamarbete främst ska stödja det civila samhällets initiativ för att främja invandrarnas ekonomiska, sociala och kulturella intressen i enlighet med de prioriteringar som vi fastställt i våra yttranden om EU:s migrationspolitik som antogs i juli 2008. Se yttrandet ”Migration och utveckling: möjligheter och utmaningar” –, föredragande: Sukhdev Sharma, EUT C 120, 16.5.2008, s. 82.

(13)  Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252 slutlig).

(14)  Man bör särskilt se till att de finansiella medlen blir jämnt fördelade mellan de olika länderna och geografiska områdena och att man tar hänsyn till konkreta förhållanden och verkliga behov.

(15)  I dag utgör resurserna till EIDHR ca 10  % av de sammanlagda medlen för samarbetsprogram. Resten av resurserna tilldelas genom bilaterala avtal och avtal om ”budgetstöd” till mottagarländerna. Utöver det faktum att de viktigaste anslagen kanaliseras på regeringsnivå innebär detta arbetssätt följaktligen att.delegationspersonalen bör ägna sig mer åt program som har högre prioritet ur ekonomisk synvinkel.

(16)  För referenser se UNHCR:s webbplats (Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter).

(17)  Se yttrandet ”Föreningsfriheten i partnerländerna i Medelhavsområdet”, CESE, föredragande: Juan Moreno Preciado, EUT C 211, 19.8.2008, s. 77.

(18)  Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Anständigt arbete för alla (KOM(2006) 249 slutlig).

(19)  Bland annat mekanismerna för samordning och reaktion vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna och fackföreningarnas rättigheter som inrättats av avdelningen för mänskliga rättigheter och fackföreningars rättigheter inom Fria fackföreningsinternationalen.

(20)  Se exempelvis http://www.icorn.org/

---