Dette dokument er et uddrag fra EUR-Lex
Dokument 62009CN0080
Case C-80/09 P: Appeal brought on 23 February 2009 by Volker Mergel, Klaus Kampfenkel, Burkart Bill and Andreas Herden against the judgment of the Court of First Instance (Second Chamber) delivered on 16 December 2008 in Case T-335/07 Volker Merkel and Others v Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Designs)
Mål C-80/09 P: Överklagande ingett den 23 februari 2009 av Volker Mergel, Klaus Kampfenkel, Burkart Bill och Andreas Herden av den dom som förstainstansrätten meddelade den 16 december 2008 i mål T-335/07, Volker Mergel m.fl. mot harmoniseringsbyrån
Mål C-80/09 P: Överklagande ingett den 23 februari 2009 av Volker Mergel, Klaus Kampfenkel, Burkart Bill och Andreas Herden av den dom som förstainstansrätten meddelade den 16 december 2008 i mål T-335/07, Volker Mergel m.fl. mot harmoniseringsbyrån
EUT C 90, 18.4.2009, s. 19–19
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
18.4.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 90/19 |
Överklagande ingett den 23 februari 2009 av Volker Mergel, Klaus Kampfenkel, Burkart Bill och Andreas Herden av den dom som förstainstansrätten meddelade den 16 december 2008 i mål T-335/07, Volker Mergel m.fl. mot harmoniseringsbyrån
(Mål C-80/09 P)
2009/C 90/29
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Volker Mergel, Klaus Kampfenkel, Burkart Bill och Andreas Herden (ombud: G.P. Friederichs, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 16 december 2008 i mål T-335/07 och som tillställdes klagandena den 18 december 2008, |
— |
ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd fattade den 25 juni 2007 i ärende R0299/2007-4), och |
— |
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Föremålet för tvisten är frågan huruvida termen Patentconsult kan skyddas som varumärke för tjänster i klasserna 35, 41 och 42. Förstainstansrätten fann att ”Patentconsult” är en upplysning som direkt och konkret betecknar den erbjudna tjänsten.
Klagandena anför som grund för sin talan att artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 har tolkats och tillämpats felaktigt.
I sin första grund vänder sig klagandena mot den felaktiga rättsliga kvalificeringen av det aktuella varumärket som ett nyskapat ord, som inte är något nämnvärt annorlunda än bara summan av dess beskrivande beståndsdelar. Förstainstansrätten motiverade detta med att varumärket ”Patentconsult” följer den brukliga strukturen för liknande beteckningar, såsom ”patent consulting” och ”patent consultancy”. Denna kvalificering är dock felaktig, eftersom ”Patentconsult” inte följer den brukliga – nämligen den grammatiskt riktiga – strukturen, utan avviker från denna och därmed utgör en uppseendeväckande nyskapelse, som gör att det uppstår en tydlig skillnad jämfört med bara summan av beståndsdelarna ”patent” och ”consult”.
Med den andra grunden görs gällande att förstainstansrätten felaktigt fann att varumärket ”Patentconsult” är av rent beskrivande karaktär. Den utgick därvid från att det saknar betydelse för varumärkets beskrivande karaktär huruvida andra begrepp kan användas för de skyddade tjänsterna. Klagandena hävdar tvärtom att en annan beteckning än ”Patentconsult” måste användas för att kunna göra frihållningsbehovet gällande. Det grammatiskt oriktiga begreppet ”Patentconsult” kan inte användas.
Med den tredje grunden slutligen görs gällande att förstainstansrätten oriktigt fann att harmoniseringsbyråns tidigare beslut beträffande varumärket Netmeeting och förstainstansrättens dom i mål C-383/99 P beträffande varumärket Baby-dry inte vara relevanta här. Enligt sistnämnda avgörande kan varje märkbar avvikelse i lydelsen som föreslagits för registrering från den terminologi som personerna i omsättningskretsen använder i sitt dagliga tal för att beskriva varan eller tjänsten kan ge denna tillräcklig särskiljningsförmåga. Denna rättspraxis måste beaktas för att säkerställa kontinuitet och tillförlitlighet i gemenskapsdomstolarnas avgöranden.