This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009CN0023
Case C-23/09 P: Appeal brought on 19 January 2009 by ecoblue AG against the judgment of the Court of First Instance (First Chamber) delivered on 12 November 2008 in Case T-281/07: ecoblue AG v Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Designs)
Mål C-23/09 P: Överklagande ingett den 19 januari 2009 av ecoblue AG av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 12 november 2008 i mål T-281/07, ecoblue AG mot harmoniseringsbyrån
Mål C-23/09 P: Överklagande ingett den 19 januari 2009 av ecoblue AG av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 12 november 2008 i mål T-281/07, ecoblue AG mot harmoniseringsbyrån
EUT C 90, 18.4.2009, p. 8–8
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
18.4.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 90/8 |
Överklagande ingett den 19 januari 2009 av ecoblue AG av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 12 november 2008 i mål T-281/07, ecoblue AG mot harmoniseringsbyrån
(Mål C-23/09 P)
2009/C 90/12
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: ecoblue AG (ombud: C. Osterrieth och T. Schmitz, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 12 november 2008 i mål T-281/07, |
|
— |
ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 25 april 2007 (ärende R 844/2006-1), om en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket nr 00287 1598 ”Ecolblue”, och |
|
— |
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Klaganden har gjort gällande att förstainstansrätten har tillämpat artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 felaktigt, eftersom de motstående varumärkena inte uppvisar det minimum av likhet som krävs för att det ska föreligga en risk för förväxling.
Klaganden har anfört att förstainstansrätten gjort en felaktig bedömning när den fann att det äldre märkets särskiljningsförmåga, som är föremål för överklagandet, är en väsentlig del av bedömningen av huruvida det föreligger en risk för förväxling. Förstainstansrätten har underlåtit att beakta denna omständighet och endast jämfört de motstående varumärkena i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende, som om det äldre varumärket endast uppvisade en medelhög grad av särskiljningsförmåga.
Förstainstansrätten har inte heller på ett korrekt sätt tillämpat regeln att konsumenter normalt sett fäster större uppmärksamhet vid den första delen av ord. Eftersom båda orddelarna, ”Eco” och ”Blue”, är lika beskrivande, lägger konsumenten normalt sett större vikt vid det första ordet, ”Eco”, och uppmärksammar således de båda varumärkenas särskiljningsförmåga.
Klaganden har slutligen anfört att förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte anse att de begreppsmässiga skillnaderna mellan de båda motstående varumärkena är av väsentlig betydelse.