Överklagande ingett den 18 december 2008 av SGL Carbon AG av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 8 oktober 2008 i mål T-68/04, SGL Carbon AG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-564/08 P)

(2009/C 69/38)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: SGL Carbon AG (ombud: M. Klusmann och K. Beckmann, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Föremålet för detta överklagande utgörs av förstainstansrättens dom genom vilken klagandens talan mot kommissionens beslut 2004/420/EG av den 3 december 2003, angående en kartell på marknaden för elektriska och mekaniska kol- och grafitprodukter, ogillades.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder som avser såväl att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten som att det har förekommit förfarandefel.

Klaganden påtalar med sin första grund den felaktiga rättstillämpning som består i att det vid förstainstansrätten inte togs någon hänsyn till bolagets anföranden i första instans om att man, vid fastställandet av böternas utgångsbelopp, felaktigt hade inkluderat den interna omsättningen i marknadsvolymerna. Klaganden ifrågasätter dessutom den i rättsligt hänseende oproportionerliga karaktären hos det utgångsbelopp som tillämpades mot bolaget, i strid med icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen samt artikel 253 EG.

Genom sin andra grund åberopar klaganden en felaktig bedömning, vid fastställandet av böternas utgångsbelopp för bolaget, som går utöver förstainstansrättens utrymme för skönsmässig bedömning. Förstainstansrätten har därmed även i denna del åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen. Förstainstansrätten har avvikit från sin egen rättspraxis till förfång för klaganden, utan att ge någon rättslig motivering i frågan om det schablonbelopp som böterna får fastställas till beroende på de kategorier som följer av marknadsandelarna. Medan förstainstansrätten i tidigare i liknande beslut har ansett att det är lämpligt med kategorier med marknadsandelar eller steg på högst 5 procent, har den i detta fall grundat sig på kategorier med marknadsandelar på 10 procent, vilket väsentligt har missgynnat klaganden i egenskap av företag som hör till den lägre delen av sin kategori.