20.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 326/1

1.

kunskap om andra medlemsstaters och även en del tredjestaters lagstiftning är ett oumbärligt verktyg för justitieministerierna i Europeiska unionens medlemsstater, särskilt vid utarbetandet av lagstiftning och införlivandet av gemenskapslagstiftning, som i allmänhet faller under deras behörighet, framför allt civil- och straffrätt, varvid utgångspunkten måste vara att medlemsstaternas justitieministerier har olika behörighet,

2.

inhämtande av information kan visa sig vara osäkert och komplicerat,

3.

medlemsstaternas justitieministerier har tillgång till mycket exakt information om sin inhemska lagstiftning, dess tillämpning i praktiken och viktiga pågående reformer,

4.

ett nätverk för lagstiftningssamarbete bör inrättas för att ge justitieministerierna effektiv tillgång till information om andra medlemsstaters nationella lagstiftning,

5.

Europeiska unionen dessutom har som mål att erbjuda medborgarna ett område med frihet, säkerhet och rättvisa; skapandet av detta område skulle underlättas av bättre ömsesidig kunskap om medlemsstaternas rättsliga system och deras lagstiftning samt utbyte av information om rättsliga reformprojekt,

6.

skapandet av ett nätverk för lagstiftningssamarbete mellan justitieministerierna i Europeiska unionens medlemsstater, nedan kallat nätverket, skulle bidra till detta mål och till att främja bättre förståelse av andra medlemsstaters lagstiftning, vilket i sin tur är ett sätt att öka det ömsesidiga förtroendet och gynna tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande; det skulle också ge justitieministerierna möjlighet att tillsammans genomföra studier i jämförande rätt avseende aktuella lagstiftningsfrågor och rättsliga frågor,

1.

Medlemsstaterna bör gradvis inrätta ett nätverk för lagstiftningssamarbete mellan Europeiska unionens justitieministerier, nedan kallat nätverket. Deltagande i nätverket sker på frivillig grund.

2.

3.

Nätverket bör stödjas av en förvaltare som ansvarar för nätverkets administrativa och tekniska funktion. I avvaktan på att en förvaltare utses ska en medlemsstat inledningsvis ansvara för nätverkets administrativa och tekniska funktion.

4.

Varje medlemsstat bör utse en kontaktperson, helst inom justitieministeriet. Varje medlemsstat kan emellertid därutöver utse ett mindre antal kontaktpersoner, om det anses vara nödvändigt på grund av separata rättsliga system eller den inhemska behörighetsfördelningen.

5.

Varje medlemsstat bör informera nätverkets förvaltare om

Varje medlemsstat bör informera nätverkets förvaltare om eventuella ändringar av kontaktpersonens/kontaktpersonernas uppgifter enligt vad som föreskrivs i denna punkt.

6.

En kontaktperson bör sända en begäran, helst på elektronisk väg, till lämplig(a) kontaktperson/kontaktpersoner i en eller flera medlemsstater. Kontaktpersonen bör också sända en kopia av begäran till nätverkets förvaltare.

7.

Kontaktpersonen bör se till att den översända begäran

8.

Kontaktpersoner som erhåller en sådana begäran bör göra sitt yttersta för att besvara begäran inom rimlig tid och utan någon skyldighet att tillhandahålla någon översättning av den överlämnade dokumentationen, till exempel lagstiftningstexter, (utkast) till lagstiftning, rapporter och utredningar.

Om den kontaktperson till vilken begäran har sänts inte är i stånd att svara bör kontaktpersonen vidarebefordra den till den behöriga myndighet som har den möjligheten och underrätta den kontaktperson som översänt begäran om detta.

En kontaktperson som inte har möjlighet att besvara en begäran eller snabbt fastställa vilken myndighet som har behörighet bör informera den kontaktperson som översänt begäran.

9.

De svar som lämnas av en kontaktperson bör göras tillgängliga för hela nätverket, med förbehåll för godkännande från den kontaktperson som begäran lämnats till.

10.

För att underlätta nätverkets praktiska verksamhet bör varje medlemsstat se till att dess kontaktperson/kontaktpersoner har adekvata kunskaper i ett av Europeiska unionens språk utöver modersmålet, med tanke på att det är nödvändigt att kunna kommunicera med kontaktpersonerna i övriga medlemsstater.

11.

Möten för kontaktpersonerna bör anordnas när så är lämpligt. En bredare publik kan ges tillträde till dessa möten för att analysera valda frågor ur ett jämförande rättsperspektiv i syfte att konsolidera nätverket och främja medlemmarnas möjlighet att utbyta idéer och erfarenheter.

12.

För att underlätta utbyten bör nätverket och dess kontaktpersoner utnyttja de med adekvata möjligheter som modern kommunikations- och informationsteknik erbjuder, särskilt i enlighet med den senaste utvecklingen inom den europeiska e-juridiken.

13.

Vid behov bör nätverket ges en lämplig rättslig form.

14.

Man bör inom nätverket ta fram interna riktlinjer för de praktiska arrangemangen för dess verksamhet, vilket inbegriper språkliga frågor.

15.

Europeiska kommissionen kan inbjudas att delta i nätverket.

16.

Rådet ska granska tillämpningen av denna resolution senast tre år efter det att den antagits. Man bör vid denna granskning bland annat ta upp följande frågor:

Med anledning av resultaten av granskningen bör lämpliga åtgärder vidtas för att ytterligare förbättra förhållandena, om och när så behövs.