EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62008CN0050
Case C-50/08: Action brought on 12 February 2008 — Commission of the European Communities v French Republic
Mål C-50/08: Talan väckt den 12 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike
Mål C-50/08: Talan väckt den 12 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike
EUT C 128, 24.5.2008, p. 18–19
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
24.5.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 128/18 |
Talan väckt den 12 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike
(Mål C-50/08)
(2008/C 128/31)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och H. Støvlbæk)
Svarande: Republiken Frankrike
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
|
— |
fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget, och särskilt artiklarna 43 EG och 45 EG, genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillgång till yrket ”notaire”, och |
|
— |
förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Kommissionen gör genom sin talan gällande att svaranden på ett oproportionerligt sätt åsidosätter etableringsfriheten i artikel 43 EG genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillgång till och utövandet av yrket ”notaire”. Enligt artikel 45 EG ska bestämmelserna avseende etableringsrätten visserligen inte omfatta verksamhet som har ett direkt och specifikt samband med utövandet av offentlig makt. Enligt kommissionen har den verksamhet som en ”notaire” utövar enligt den franska lagstiftningen emellertid ett så litet samband med utövandet av offentlig makt att den inte ska omfattas av artikelns tillämpningsområde och således inte motivera ett hinder för etableringsfriheten.
Denna verksamhet ger en ”notaire” nämligen inte någon riktig exekutiv makt, och en domares och en ”notaires” funktioner och status skiljer sig också väsentligt åt.
Dessutom hade den nationelle lagstiftaren kunnat införa mindre begränsande villkor än ett krav på nationalitet, som till exempel att de berörda underkastas strikta krav för tillgång till yrket, särskilda yrkesskyldigheter och/eller särskilda kontroller.