Talan väckt den 18 juli 2007 – CSL Behring mot Europeiska gemenskapernas kommission och EMEA

(Mål T-264/07)

(2007/C 235/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: CSL Behring GmbH (Marburg, Förbundsrepubliken Tyskland) (ombud: C. König, Professor och F. Leinen, Rechtsanwalt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission och EMEA

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Sökanden har väckt talan om ogiltigförklaring av EMEA:s beslut av den 24 maj 2007. Sökanden menar att EMEA genom detta beslut med tvingande verkan nekat sökanden att få ett läkemedel klassificerat som särläkemedel i den mening som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 141/2000 (1).

Sökanden åberopar två grunder till stöd för sin talan.

För det första gör sökanden gällande att artikel 5.1 i förordning (EG) nr 141/2000 inte skall tolkas så att ansökan om att få ett läkemedel klassificerat som särläkemedel måste inges innan ansökan om godkännande för försäljning av detta läkemedel lämnas in. Denna bestämmelse har därför tillämpats på fel sätt.

För det andra gör sökanden gällande att artikel 5.1 i förordning (EG) nr 141/2000 strider mot primärrätten och att den i enlighet med artikel 241 EG inte skall anses vara tillämplig, om den skall tolkas så att ansökan om att få ett läkemedel klassificerat som särläkemedel måste inges innan ansökan om godkännande för försäljning av detta läkemedel lämnas in. En sådan tolkning strider mot den i gemenskapsrätten grundläggande rätten till egendom, friheten att utöva ekonomisk verksamhet, likabehandlingsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.

(1)  Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (EGT L 18, s. 1).