EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2007/235/07

Mål C-325/05: Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 juli 2007 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Darmstadt – Tyskland) – Derin Ismail mot Landkreis Darmstadt-Dieburg (Associeringsavtalet EEG-Turkiet – Artikel 59 i tilläggsprotokollet – Artiklarna 6, 7 och 14 i associeringsrådets beslut 1/80 – Rätt att utöva valfri avlönad verksamhet enligt artikel 7 första stycket andra strecksatsen – Den därav naturligt följande uppehållsrätten – Turkisk medborgare över 21 år som inte längre är beroende av sina föräldrar för sin försörjning – Fällande domar i brottmål – Villkor för att förlora förvärvade rättigheter – Fråga om förenlighet med den regel enligt vilken Republiken Turkiet inte kan ges en mer förmånlig behandling än den som gäller mellan medlemsstaterna)

EUT C 235, 6.10.2007, p. 5–5 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

6.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 235/5


Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 juli 2007 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Darmstadt – Tyskland) – Derin Ismail mot Landkreis Darmstadt-Dieburg

(Mål C-325/05) (1)

(Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Artikel 59 i tilläggsprotokollet - Artiklarna 6, 7 och 14 i associeringsrådets beslut 1/80 - Rätt att utöva valfri avlönad verksamhet enligt artikel 7 första stycket andra strecksatsen - Den därav naturligt följande uppehållsrätten - Turkisk medborgare över 21 år som inte längre är beroende av sina föräldrar för sin försörjning - Fällande domar i brottmål - Villkor för att förlora förvärvade rättigheter - Fråga om förenlighet med den regel enligt vilken Republiken Turkiet inte kan ges en mer förmånlig behandling än den som gäller mellan medlemsstaterna)

(2007/C 235/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Darmstadt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ismail Derin

Motpart: Landkreis Darmstadt-Dieburg

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Verwaltungsgericht Darmstadt – Tolkning av artikel 7 första stycket andra strecksatsen i associeringsrådets beslut nr 1/80 mellan EEG och Turkiet, och av artikel 59 i tilläggsprotokollet avseende den övergångsperiod som föreskrivs i avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat den 23 november 1970 (EGT L 293, s. 4) – Ingen förlust av rätten till fritt tillträde till varje avlönad verksamhet eller av uppehållsrätten som en följd därav, för en turkisk medborgare som rest in på det nationella territoriet i familjeföreningssyfte, vilken numera fyllt 21 år och inte längre försörjs av sina föräldrar – Förmånligare behandling än den som medborgare i medlemsstater åtnjuter

Domslut

En turkisk medborgare, vilken som barn har tillåtits resa in till en medlemsstat enligt bestämmelserna om familjeåterförening och som har förvärvat rätten att fritt utöva valfri avlönad verksamhet enligt artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antagen av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskaperna och Turkiet, förlorar den uppehållsrätt som är en naturlig följd av nämnda rätt att utöva verksamhet endast i två fall, nämligen

i de fall som föreskrivs i artikel 14.1 i detta beslut, eller

om han utan legitima skäl lämnar den berörda medlemsstaten under avsevärd tid,

oberoende av om han har fyllt 21 år, om han inte längre är beroende av sina föräldrar för sin försörjning utan lever ett självständigt liv i den aktuella medlemsstaten och om han inte stått till arbetsmarknadens förfogande under flera år på grund av att han genom dom som inte är villkorlig har ådömts ett fängelsestraff av motsvarande längd. En sådan tolkning är inte oförenlig med kraven i artikel 59 i tilläggsprotokollet, undertecknat den 23 november 1970 i Bryssel, som ingåtts, godkänts och bekräftats i gemenskapens namn genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972.


(1)  EUT C 281, 12.11.2005.


Top