6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/35

1)

Enligt Europeiska rådets resolution av den 26 juni 1997 avses med underåriga utan medföljande vuxen ”medborgare i tredje land som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, och så länge de inte faktiskt tas om hand av en sådan person”.

2)

Med tanke på att underåriga, underåriga från tredjeländer utan medföljande och ungdomar som begär asyl är mer sårbara och löper större risk att slås ut socialt måste skyddet av dessa grupper utgöra en prioritering för Europeiska unionen, för partnerländerna och för de lokala och regionala myndigheterna.

3)

Migration av särskilt sårbara grupper som offer för människohandel, asylsökande och underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen utgör rent objektivt illegal invandring i partnerländerna, varför hanteringen av dessa migrationsströmmar bör ingå i den mer övergripande politiken för förhindrande av illegal invandring.

4)

Dessa särskilda migrationsströmmar befinner sig i en gråzon i lagstiftningen mellan illegal invandring och den efterföljande legala vistelsen i enlighet med villkoren för det skydd som garanteras genom internationell och nationell rätt.

5)

Det är i dag svårt att få tillgång till uppgifter på EU-nivå på grund av de varierande klassificeringssystem som tillämpas av de nationella myndigheterna i fråga om minderåriga tredjelandsmedborgare utan medföljande vuxen, som i vissa länder statistiskt hänförs till asylsökande, i andra till ekonomiska invandrare eller till övergivna underåriga.

6)

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) uppskattar att det sammantaget finns 25 miljoner flyktingar i världen och att hälften av dessa skulle vara barn. Enligt färska siffror utgörs mellan 2 % och 3 % av dessa av underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen.

7)

Unicef uppskattar antalet underåriga som är offer för illegal intern eller extern människohandel till ca 1,2 miljoner årligen (Unicef-rapporten ”Stop the Traffic” från juli 2003). Enligt programmet Separated Children in Europe, ett gemensamt initiativ mellan International Save the Children Alliance och UNHCR, finns det lågt räknat minst 100 000 underåriga utan medföljande vuxen i EU. Den italienska myndigheten för skydd av underåriga från tredjeländer (Comitato Minori Stranieri) har samlat in uppgifter som visar att det varje år anlänt ca 8 000 ensamkommande barn från tredjeländer och att siffran stigit under senare år. I Spanien uppskattar myndigheterna siffran till 3 000 till 4 000 varje år, medan den i Frankrike, Nederländerna och Belgien varierar mellan 5 000 och 6 000 per år. Antalet barn som kommer ensamma från tredjeländer är säkert ännu högre om man tar med dem som reser in illegalt. Det är också svårt att uppskatta hur många som vistas i landet efter att ha tagit sig in illegalt.

8)

Barn från tredjeländer utan sällskap kommer främst från länderna i Nordafrika, särskilt Marocko, de afrikanska länderna söder om Sahara (Senegal, Mali, Guinea, Kamerun m.fl.), länderna i Asien, främst Afghanistan, de östeuropeiska länderna, och då särskilt Rumänien, Moldavien, Albanien och f.d. Jugoslavien.

9)

Det blir ofta de lokala och regionala myndigheterna som helt och hållet får stå för hjälpen. Dessa myndigheter ställs inför nödsituationer eftersom de inte har någon politik att stödja sig på och ingen verklig kompetens när det gäller att lösa problemen vid dess rot eller rättsliga befogenheter att fatta beslut om familjeåterförening och assisterat återsändande, vilket gör deras insatser mindre effektiva och rationella samtidigt som de är mycket kostnadskrävande.

1.1

Regionkommittén anser det vara av största vikt att migrationsströmmarna i EU hanteras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt där man beaktar subsidiaritetsprincipen och skyddar individens och särskilt de svagaste gruppernas rättigheter, inte bara för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och andra skäl till otrygghet, utan också för att det är en nödvändig förutsättning för att uppnå de tillväxtmål som fastställts i Lissabonstrategin och för att genomföra den inre marknaden.

1.2

ReK påpekar att de viktigaste målsättningarna för att kunna vidta samstämmiga och välplanerade åtgärder visavi barn som kommer ensamma från tredjeländer är

1.3

ReK har mot denna bakgrund beslutat att utarbeta föreliggande initiativyttrande om situationen för underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen i immigrationsprocessen. Med yttrandet vill kommittén belysa hur viktig denna fråga är i hanteringen av migrationsströmmarna med tanke på underårigas särskilda sårbarhet och att missbruk av skyddssystemet kan ge upphov till exploatering och barnarbete.

1.4

Med hänsyn till hur känslig frågan är och hur angeläget och viktigt det är för partnerländerna att ta itu med den anser Regionkommittén att en objektiv bedömning av problemet inte är möjlig utan ett aktivt och ständigt deltagande av de lokala och regionala myndigheter som ansvarar för omhändertagandet av de underåriga.

1.5

ReK är övertygad om att det i samband med hanteringen av migrationsströmmarna är nödvändigt att göra ett kvalitetssprång vad gäller den illegala invandringen genom att erkänna betydelsen av kontroller vid gränserna och mer allmänt av de ansträngningar till samordning som inrikesministerierna i medlemsländerna gör. Samtidigt måste man fästa lika stor vikt vid den civila och sociala kontrollen av territoriet, utan vilken alla slags motåtgärder eller integrationsåtgärder är dömda att bli ineffektiva och utan vilken det inte går att fullständigt bemästra problemet, något som kommissionen ofta krävt. Man måste utveckla åtgärder som syftar till att förhindra att underåriga utvandrar och som främjar ett assisterat återvändande. Med hjälp av sådana åtgärder – och med utgångspunkt i utvecklingen av en politik till skydd för de unga i ursprungsländerna – kan ett skyddssystem skapas i dessa länder.

1.6

Rek konstaterar att kommissionen har visat ett otillräckligt intresse för frågan om underåriga utan medföljande. Vi hoppas att man inom ramen för den strategi om barns rättigheter som kommissionen föreslagit (KOM(2006) 367 slutlig) på ett effektivt sätt kommer att ta itu med denna fråga.

1.7

Migrationsfenomenet kan endast angripas på medellång och lång sikt genom en samarbetspolitik för hållbar utveckling i ursprungsländerna som innebär att dessa kan erbjuda sina medborgare, och framför allt ungdomarna, möjligheter i sina egna länder.

1.8

Kommittén välkomnar den intressanta ståndpunkten i kommissionens meddelande KOM(2005) 389 slutlig, där ursprungsländerna betraktas som delaktiga parter i förvaltningen av migrationen. Mot denna bakgrund anser vi att det är viktigt att ge incitament till avtal med dessa länder. Dessa avtal bör etablera ett direkt samband mellan migrationsfenomenet och den nödvändiga utvecklingen i dessa länder.

1.9

ReK konstaterar att ett flertal lokala och regionala myndigheter får bära den börda det innebär att ta emot och hjälpa ensamkommande barn och ansvarar också för deras inkvartering, socialhjälp, sjukvård och utbildning. När så är nödvändigt skall de även svara för deras yrkesmässiga integration och utföra omfattande uppgifter i form av administration och dokumentering och får därmed bära en ansenlig ekonomisk börda.

1.10

Vi vill gärna se att man vid förvaltningen av Europeiska fonden för integration tar hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas särskilda behov och att man stöder deras deltagande i förhandlingarna om de nationella programmen och motsvarande operativa program.

1.11

Regionkommittén påpekar att den omfattning som dessa strömmar har tagit, de konsekvenser som detta medför för de olika regionerna i fråga om särskilda behov som skall tillgodoses och tjänster som skall tillhandahållas och det faktum att invandringen har ökat under senare år visar att de lokala och regionala myndigheterna måste delta fullt ut för att migrationen skall kunna skötas på ett effektivt sätt i dessa regioner, och det är därför nödvändigt att de nationella myndigheterna för en aktivare politik som främjar samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, särskilt med hänsyn till sårbara grupper.

1.12

Trots bristande tillgängliga uppgifter vill ReK framhålla det utomordentliga arbete som utförts av de myndigheter som är behöriga på detta område i var och en av medlemsstaterna och som framgått av förberedelserna inför detta yttrande. Kommittén erkänner de olika tjänstemännens omfattande professionalism och serviceanda liksom det ovärderliga stödet från icke-statliga organisationer och organisationer för skydd av barn som under senare år har verkat för de svagaste, bland annat asylsökande ungdomar och offer för människohandel.

1.13

ReK beklagar att inte alla medlemsstater har enhetliga rutiner och strukturer för skydd av underåriga utan medföljande och uppmanar medlemsstaterna att på ett så enhetligt sätt som möjligt tillämpa de europeiska bestämmelser som redan finns på området. Vi beklagar de föga samordnade insatser som ofta är förknippade med behörighetskonflikter mellan de olika styresnivåerna, vilket ökar risken för en verklig och omfattande diskriminering vad gäller de olika medlemsstaternas behandling av underåriga i olika medlemsstater, men också inom varje enskild medlemsstat.

1.14

Kommittén påpekar att eftersom problemet med underåriga utan medföljande vuxen främst berör de autonoma regioner eller andra regioner som gränsar till de områden som de underåriga barnen kommer från samt de kommuner, autonoma regioner och andra regioner som har de mest välutvecklade ekonomierna och störst möjligheter till integration på arbetsmarknaden, och att det därför finns en risk för att man bortser från svårigheterna i de kommuner, autonoma regioner och andra regioner som är tätbefolkade och därmed har sämre möjligheter att ge barnen ett fullgott skydd. Likaledes har de små och medelstora lokala och regionala enheterna brist på resurser och därmed begränsade handlingsmöjligheter.

1.15

ReK vill än en gång uttrycka sin besvikelse över de vaga formuleringar som kommissionen använder i sina senaste förslag (KOM(2005) 389 slutlig, KOM(2005) 390 slutlig och KOM(2005) 391 slutlig), som också behandlar påtvingat återvändande av underåriga utan medföljande vuxen och offer för människohandel men utan att uttryckligen och direkt hänvisa till en bestämd artikel i Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989.

1.16

Det måste finnas regionala och lokala centra med specialiserad personal som kan bistå ensamkommande barn, asylsökande och offer för människohandel, som löper särskilt stor risk att utsättas för diskriminering och marginalisering, som samtidigt kan kontrollera att systemen för skydd av underåriga inte utsätts för eventuella missbruk av rättigheter och lagbrott. Det bör ske genom

2.1.1

Regionkommittén anser att lagstiftningen i EU och i några av medlemsstaterna om underåriga migranter utan medföljande vuxen är otillräcklig och att man därför också bör åtgärda följande:

2.1.2

ReK begär att det utifrån ett lokalt perspektiv snarast inleds en diskussion med rådet, kommissionen och Europaparlamentet om underåriga utan medföljande vuxen för att belysa svårigheterna på lokal nivå och hur lokala och regionala myndigheter konkret kan bidra. Det behövs även en utförlig bedömning av fenomenet på europeisk nivå. Därför framför kommittén också förslag på konkreta åtgärder för en bättre hantering av detta fenomen.

2.1.3

Kommittén hoppas att man i debatten om denna mycket viktiga fråga om underåriga utan medföljande vuxen fäster särskild vikt vid villkoren i ursprungssamhällena och ursprungsfamiljerna.

2.1.4

ReK uttrycker förhoppningen att nya rättsliga och politiska initiativ samt program som rör underåriga utan medföljande vuxen alltid, även om de vidtas inom ramen för hantering av flyktingströmmarna, skall bygga på principerna i FN:s barnkonvention från 1989, särskilt artikel 3, EG-fördraget, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och fler viktiga internationella instrument som rör underåriga utan medföljande vuxen. De skall också mer allmänt alltid beakta barnens bästa, bland annat genom åtgärder för att barnen inte skall förlora förankringen i sitt familje- eller kultursammanhang. Man måste också se till att de får bästa möjliga skydd när de måste lämna sina länder på grund av sin övertygelse eller tro.

2.2.1

Regionkommittén manar till att stärka medvetenheten om fenomenet på EU-nivå och konstaterar att några av de rättsakter som nyligen har antagits inte ger något skydd åt barnens rättigheter i detta sammanhang. Det faktum att ett antal medlemsländer saknar ett enhetligt förfarande på nationell nivå innebär i realiteten att de lokala och regionala myndigheterna får bära hela ansvaret för fenomenet och medföljande kostnader.

2.2.2

Det är mycket viktigt att man på EU-nivå snarast utformar en klar gemenskapsstrategi för mottagning av underåriga utan medföljande vuxen som ett migrationsfenomen. I samband med denna strategi måste man beakta den ytterst känsliga frågan om underåriga och deras skydd, den avgörande roll som ursprungssamhällena och ursprungsfamiljerna spelar och slutligen särskilt uppmärksammar de lokala och regionala myndigheternas roll i samband med mottagande och socialt understöd.

2.2.3

Man bör dessutom uppmärksamma rättsliga ingripanden i samband med underåriga utan medföljande vuxen på grund av risken för diskriminering och social marginalisering och överväga möjligheten att låta barnet återvända till sin familj.

2.3.1

Regionkommittén ser positivt på att allt fler åtgärder vidtas på EU-nivå för att få bukt med migrationsproblemen. Att medlemsstaterna ensamma bär ansvaret på detta område är inte förenligt med det komplicerade förhållande som nu råder mellan samordnade insatser för förvaltning av migrationsströmmar och det ansvar som lokala och regionala myndigheter har för mottagande och social integration på lokal nivå av de mest utsatta i samhället, särskilt offer för människohandel, asylsökande och ensamkommande barn.

2.3.2

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna måste delta fullt ut för att migrationen skall kunna hanteras på ett effektivt sätt i dessa regioner, särskilt när det gäller utsatta grupper. Det är också centralt att alla berörda icke-statliga organisationer kompletterar varandra och samarbetar inbördes så att alla insatser kan samordnas med respektive myndigheter, under förutsättning att det inte strider mot de underårigas överordnade intresse. Dialogen och samordningsmekanismerna måste inrättas i ett tidigt skede av den akuta situationen och upprätthållas under hela processen. Det gäller inte minst om man ser till den omfattning som dessa strömmar har tagit, de konsekvenser som det får för de olika regionerna i fråga om särskilda behov som skall tillgodoses och tjänster som skall tillhandahållas och det faktum att invandringen har ökat under senare år. Det behövs också mot denna bakgrund en undersökning med prognoser.

2.3.3

Regionkommittén anser därför att följande åtgärder är nödvändiga: