Talan väckt den 3 maj 2006 – Drax Power m.fl. mot kommissionen

(mål T-130/06)

(2006/C 165/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Drax Power Ltd (Selby, Förenade kungariket), Great Yarmouth Power Ltd (Swindon, Förenade kungariket), International Power Plc (London, Förenade kungariket), Npower Copgen Ltd (Swindon, Förenade kungariket), RWE Npower Plc (Swindon, Förenade kungariket), ScottishPower Generation Ltd (Glasgow, Förenade kungariket), Scottish and Southern Energy Plc (Perth, Förenade kungariket) (ombud: I. Glick, QC, och M. Cook, Barrister)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Förenade kungariket anmälde den 10 november 2004 för kommissionen att det hade för avsikt att ändra sin preliminära nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser. Kommissionens beslut, i vilket det bedömdes att den föreslagna ändringen inte kunde tillåtas, ifrågasattes av Förenade kungariket och ogiltigförklarades därefter genom förstainstansrättens dom i mål T-178/05. (1)

Efter ogiltigförklaringen fattade kommissionen ett nytt beslut i vilket det bedömdes att den föreslagna ändringen inte kunde tillåtas. Det är detta beslut som nu ifrågasätts av sökandena.

Sökandena äger, direkt eller genom sina dotterbolag, elektricitetsproducerande anläggningar som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG. (2) Den föreslagna ändringen av den nationella fördelningsplanen skulle medföra att de beviljades klart fler rättigheter än de som för närvarande har fördelats.

Till stöd för sin ansökan gör sökandena gällande att det ifrågasatta beslutet strider mot förstainstansrättens dom i mål T-178/05 och att de frågor som prövades i beslutet har vunnit rättskraft.

Enligt sökandena bedömde kommissionen felaktigt att dagen den 30 september 2004, som anges i artikel 11.1 i direktivet, är en tvingande frist och att medlemsstaterna inte får föreslå några ändringar av sina nationella fördelningsplaner efter utgången av denna frist, förutom ändringar som krävs enligt ett beslut av kommissionen.

Sökandena hävdar dessutom att den oro som uttryckts angående funktionen av systemet för handel med utsläppsrätter är överdriven och inte kan motivera beslutet att avslå den föreslagna ändringen.

(1)  Förstainstansrättens dom i målet Förenade kungariket mot kommissionen (REG 2005, s. II-0000).

(2)  EUT L 275, s. 32.