7.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 302/101

1.1

Inom ramen för regionalpolitiken i EU fäster EESK uppmärksamheten på storstadsområdenas roll i Europa i den aktuella rapporten.

1.2

Ur såväl ekonomisk som demografisk synvinkel har dessa områden stor betydelse för framtiden och de står inför många svåra utmaningar. Hittills har det på EU-nivå och inom EU-institutionerna inte funnits något konkret intresse för denna fråga.

1.3

EESK pläderar för att frågan om den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen av storstäderna i EU skall inta en fast punkt på gemenskapens dagordning. För detta är såväl EU-data, informationsutbyte via Eurostat som en målinriktad fokusering från kommissionens sida oumbärliga.

1.4

Det är i unionens intresse att det i samband med nationella diskussioner om den framtida planeringen av storstadsområdena lanseras en EU-debatt kring frågan och en analys av vilket mervärde som Europeiska unionen kan ge. EESK pekar också särskilt på det direkta förhållandet mellan de europeiska storstädernas roll och Lissabonstrategin. Genomförandet av målen i Lissabonstrategin är till stor del beroende av hur dessa realiseras i storstadsområdena.

1.5

EESK förordar därför att denna fråga vid sidan av ett forum för kontakter mellan storstadsområdena och kommissionen också tas upp till diskussion i rådet (konkurrenskraft) och i det informella rådet för fysisk planering och stadsfrågor.

2.1

Världen förändras snabbt. Överallt konfronteras vi med ny ekonomisk, teknisk och social utveckling. Det får inte bara viktiga följder för industrin, tjänstesektorn och arbetsmarknaden utan påverkar även regionerna och samhället, och följaktligen även det sätt på vilket länderna och regionerna styrs.

2.2

I detta yttrande intresserar sig EESK särskilt för storstadsområdena, det vill säga större tätorter och de områden som de har ekonomiskt inflytande över. Det finns tre viktiga anledningar till detta: De står i centrum för snabba förändringar, de bidrar i hög grad till den europeiska tillväxtstrategin och de samarbetar med ett betydande antal mindre kunskapscentrum i EU.

2.3

Ett storstadsområde utgörs av en central kärna, antingen en stad eller en tätort, och en periferi, det vill säga ett antal angränsande kommuner där en stor andel av de yrkesarbetande invånarna arbetar i den centrala kärnan. Begreppet storstadsområde är alltså nära kopplat till begreppen arbetsmarknadsregion och funktionell stadsregion (1). Det tar hänsyn till att det finns perifera områden som påverkas starkt av ett centrum och att deras tillväxt motsvarar utvecklingen i detta centrum. Storstadsområdena kan spänna över områden som motsvarar upp till en timmes resa. De omfattar både stadsområden och landsbygdsområden.

2.4

Det krävs ett visst antal invånare (2), eller arbetstillfällen, för att den centrala kärnan skall betraktas som centrum i en storstadsregion. Dessutom skall ett minsta antal förflyttningar uppfyllas mellan hemmet och arbetet från en kommun i periferin till den centrala kärnan för att kommunen skall ingå i storstadsområdet (3). I praktiken har dessa nivåer fastställts godtyckligt och är följaktligen av varierande betydelse. Avsaknaden av harmoniserade definitioner på EU-nivå gör det svårt att göra internationella jämförelser.

2.5

En ny typ av storstadsområde har uppkommit under det senaste decenniet. När flera tätorter fungerar som ett nätverk och deras arbetsmarknadsregioner överlappar varandra utgör de en samling polycentriska stadsområden. Det gäller exempelvis Randstad med 7 miljoner invånare, Rhen/Rhur-området med 11 miljoner invånare, regionen Wien–Bratislava med 4,6 miljoner invånare, Öresundsregionen med 2,5 miljoner invånare och Lilleregionen med 1,9 miljoner invånare (4).

2.6

Alltefter sin betydelse och funktion utövar stadsområdena inflytande på regional, nationell, europeisk och internationell nivå. Uppskattningsvis finns det cirka 50 storstadsområden med över en miljon invånare i det utvidgade EU.

2.7

Det är viktigt att notera att de storstadsområden som behandlas i detta yttrande inbegriper områden och socioekonomiska förhållanden som inte motsvarar de regionala europeiska administrativa enheterna i NUTS klassifikationssystem (Gemensam nomenklatur för territoriella statistiska enheter) som Eurostat och gemenskapsinstitutionerna använder i officiella sammanhang. Begreppet administrativ region är i Europa mycket oklart. Utom i enstaka undantagsfall, har dessa regioner antingen vidare eller trängre geografiska gränser än storstadsområdena (5). Därför är de administrativa regionerna inte relevanta enheter för en analys och jämförelse av den socioekonomiska utvecklingen på EU-nivå.

2.8

I februari 2004 publicerade Europeiska kommissionen sin tredje sammanhållningsrapport. Den ger nya perspektiv på debatten om regionalpolitiken och de ekonomiska framstegen. Detsamma gäller den fysiska utvecklingen och stadsutvecklingen. I den tredje sammanhållningsrapporten klargörs kopplingen mellan regionalpolitiken och Lissabonstrategin inför framtiden. Konkurrenskraften kommer att bli regionalpolitikens tredje pelare vid sidan av sammanhållningspolitiken, den lokala samarbetspolitiken och sysselsättningspolitiken. Därför framhålls särskilt städernas och de större tätorternas roll i den tredje sammanhållningsrapporten.

2.9

Globaliseringen, förverkligandet av inre marknaden (även i de nya medlemsstaterna) och Lissabonstrategin ger upphov till nya metoder och idéer. När det gäller storstadsområdena handlar det naturligtvis inte bara om regionalpolitik, utan även om näringspolitik, kunskaper, transporter, europeiska nätverk, hållbar utveckling och livskvalitet.

2.10

”Städernas renässans” är något som får allt större uppmärksamhet världen över. Den står på dagordningen i de flesta av EU:s medlemsländer.

2.11

Situationen i storstadsområdena och frågan om deras styrelseformer har aldrig granskats närmare på EU-nivå. Följaktligen har storstadsområdena inte heller utgjort något särskilt mål inom ramen för gemenskapspolitiken. EESK anser att det är dags att göra en djupare analys och undersöka på vilket sätt goda styrelseformer på regional nivå – med bidrag av alla berörda aktörer på fältet – kan gynna såväl befolkningen som EU i dess helhet. För att vara givande måste en analys av situationen i storstadsområdena grundas på tillförlitliga kvantitativa uppgifter som är jämförbara på EU-nivå. Sådana saknas dock i stor utsträckning. Följaktligen anser EESK att EU bör se till att sådana utarbetas.

3.1

Mer än tre fjärdedelar av EU:s befolkning bor i storstadsområden eller i kringliggande områden. Det finns en direkt koppling mellan Lissabonstrategin och storstadsområdena. En stor del av de faktorer som ligger till grund för EU:s framtida konkurrenskraft finns i dessa områden. Storstäderna sprider innovation och information till övriga europeiska städer. Välstånd i storstadsområdena är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna lösa de sociala och territoriella sammanhållningsproblemen i dessa områden liksom i övriga europeiska städer och regioner.

3.2

I såväl Europa som resten av världen står storstadsområdena inför flera stora utmaningar: globaliseringen – som är kopplad till integrationen av de internationella marknaderna för varor, tjänster, kapital, kunskap och kvalificerad och okvalificerad arbetskraft och som leder till en snabb omvandling av produktionssystemen – hållbar utveckling, som förutsätter en försiktig förvaltning av naturresurserna, samt social sammanhållning, livskvalitet och territoriell sammanhållning.

3.2.1

I flera fall pågår en framgångsrik anpassning av den ekonomiska, sociala och institutionella strukturen i städerna och storstäderna. Det är fallet i starka stadsregioner, som är knutpunkterna i nationella och internationella kommunikationsnät, trafikerade av snabba transportmedel, där det finns snabba telekommunikationsnät och vars ekonomi sedan lång tid tillbaka baseras på en diversifierad verksamhet, bland annat högkvalificerade tjänster till privatpersoner och företag. Regioner som är beroende av traditionell industri och som ursprungligen befunnit sig i kris, visar också goda exempel på sådan utveckling. Lille, Barcelona och Bilbao är goda exempel på denna strukturomvandling.

3.2.2

I EU:s tio nya medlemsstater pågår liknande processer. Det gäller bland annat storstadsområdena runt Warszawa, Prag och Budapest.

3.3

Sedan ett antal år tillbaka är regionalpolitikens målsättning att förbättra förutsättningarna för tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft i mindre utvecklade regioner. Särskilda program har utarbetats i detta syfte, och ett system för tilldelning av finansiella medel har inrättats. I de flesta fall har de berörda regionerna kunnat göra framsteg på det ekonomiska planet, och i vissa fall har det rört sig om en avsevärd utveckling.

3.4

Följaktligen har utvärderingen av EU:s regioner begränsat sig till en analys av de regioner som har fått stöd från strukturfonderna.

3.5

Man kan dock inte bortse från övriga regioners relativt gynnsamma eller ogynnsamma ekonomiska och sociala utveckling. EESK anser att även dessa regioner bör bli föremål för en närmare analys på EU-nivå. Denna analys bör vidtas inför diskussionerna om den tredje rapporten om regional sammanhållning vars målsättning är att hitta nya vägar. Den kan bidra till att underlätta vår förståelse av den pågående ekonomiska utvecklingen och dess effekter på samhällenas anpassning och på levnads- och arbetsförhållandena. En sådan analys kan också göra det möjligt att anpassa vissa delar av gemenskapspolitiken så att den på lämpligt sätt stöder utveckling och behov på regional nivå, även i storstadsområdena.

3.6

Det är utmärkande att det överallt – såväl i centraliserade som decentraliserade länder – pågår en diskussion om en ny jämvikt mellan centralisering och decentralisering. De offentliga myndigheterna studerar nya metoder såväl ur ett nedifrån-och-upp-perspektiv (bottom-up) som ur ett uppifrån och ned-perspektiv (top-down). Självfallet är dessa processer svåra att genomföra på grund av traditionella styresformer och etablerade intressen i de berörda regionerna. Trots institutionella blockeringar på olika håll tenderar man dock att tillstå att det med hänsyn till medborgarnas och företagens välfärd och välstånd finns behov av en integrerad förvaltning av storstadsområdena.

3.7

Bland de europeiska storstadsområdena kan man lätt urskilja flera kategorier. Det finns å ena sidan mycket stora storstadsområden som London, Paris, Rhen/Ruhr-området, Randstad och Madrid med en befolkning på mer än 5 miljoner invånare, och å andra sidan ett visst antal mindre storstadsområden av mindre betydelse men varav vissa är blomstrande och har en stor utvecklingspotential och stora ambitioner. Det gäller bland annat regionerna runt huvudstäderna och de stora ekonomiska centrumen i så gott som samtliga medlemsstater.

3.8

Som tidigare nämnts var vissa av dessa ekonomiska centrum tidigare områden på tillbakagång. De har kunna återhämta sig tack vare gemensamma insatser av privata och offentliga aktörer i regionen. Det bör tilläggas att stadsområdena i de nya medlemsstaterna befinner sig i en övergångsfas och håller på att skapa komparativa fördelar för att bli konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

3.9

Ett växande antal av dessa storstadsområden börjar synas på EU-nivå. Sedan 2003 organiserar ett förbund för tyska storstadsområden projektet ”Framtidens regioner”. Den brittiska regeringen uppmanade 2003 ett antal regioner att fastställa en strategi för att utvecklas som konkurrenskraftiga regioner på den internationella arenan. Den danska regeringen stöder helhjärtat det pågående initiativet till det uppseendeväckande gränsöverskridande samarbetet mellan Köpenhamn och Malmö som syftar till att skapa ett ekonomiskt centrum av betydelse i Östersjöområdet. I Nederländerna pågår en relativt ny kampanj för att föra fram Randstad som ett storstadsområde av internationellt mått, och i Spanien är stadsplaneringsprogrammen avseende Barcelona och Bilbao ett uttryck för samma strävan. Ytterligare exempel skulle kunna nämnas.

3.10

I medlemsstaterna sker regionaliseringen stegvis, vilket får påtagliga konsekvenser för styrelseformerna i storstadsområdena och för dessas möjlighet att fullfölja sin ekonomiska utveckling. Samtidigt spelar vissa regeringar en aktiv roll för den ekonomiska utvecklingen i storstäderna. Ett signifikativt exempel är ett initiativ från den brittiska regeringen att inrätta en arbetsgrupp bestående av åtta viktiga kärnstäder (Core Cities), nio regionala utvecklingsorgan och flera ministerier i syfte att fastställa ett åtgärdsprogram för att förbättra de ekonomiska resultaten i storstäderna och därmed även landets konkurrenskraft (6). I Frankrike har regeringen, efter offentliggörandet av en rapport om städerna i Europa (7), fastställt en nationell strategi i syfte att förstärka de franska storstädernas inflytande på europeisk nivå (8).

3.11

Den senare tidens historia visar tydligt att vi lever i en period då det håller på att utformas en ny attityd till utvecklingen av de stora stadsregionerna. Om det över huvud taget finns några samrådsstrukturer, är det på nationell nivå. Parallellt med strukturerna för nationellt samråd finns det initiativ till att främja europeiska plattformar där de främsta aktörerna på området för stadsutveckling kan mötas. Exempel på detta är Eurocities, som i huvudsak inriktar sig på kunskapssamhället, och på senare tid även Metrex (The Network of European Metropolitan Regions and Areas). På det hela taget har emellertid kontakterna och mötena varit oregelbundna. Samtidigt kan man konstatera att det råder ett klimat som skulle gynna mer strukturerade initiativ.

4.1

Metropoliseringen kännetecknas av att antalet stora tätorter ökar och att deras befolkning, aktivitet och välfärdsproduktion expanderar inom ett växande geografiskt område med otydliga konturer. Denna tillväxt åtföljs ofta av en social och geografisk splittring (social utslagning, geografisk specialisering, kriminalitet och bristande säkerhet). Till skillnad från städerna finns det inga politiska institutioner för storstadsområdena. Lösningarna på storstadsregionernas problem utarbetas vid förhandlingar mellan de olika aktörerna. Den geografiska splittringen kan bromsa och störa offentliga och privata investeringar. En regionalpolitik som syftar till att minska den geografiska splittringen och där styret av storstadsområdena förenas med pågående dynamiska processer är därför välgörande. Positiva exempel i detta sammanhang är storstadsområdena i anslutning till Barcelona och Stuttgart. De visar att även det civila samhället spelar en betydelsefull roll.

4.2

Globaliseringsprocessen: De europeiska stadsregionerna struktureras av processer och dynamiska krafter på global nivå. De stora europeiska städerna är knutpunkterna i ett globalt nät av storstadsområden som ständigt utvecklas. New York, London, Tokyo och Hong Kong, men även Frankfurt, Paris, Randstad, Bryssel, Milano och Madrid spelar en viktig roll. Dessa storstadsområden går i täten för världsekonomin via internationella institutioner, banker och stora internationella företag som tack vare informations- och kommunikationstekniken har etablerat centrala besluts- och kontrollorgan i storstadsområdena. Under de kommande åren kommer de främsta storstadsområdena i Asien att ingå i detta nät.

4.3

Europeiseringen: Den interaktiva processen för att anpassa politiken, ekonomin, de sociala förhållandena, miljöförhållandena och den fysiska planeringen till integrationen och utvidgningen av Europa. Förverkligandet av inre marknaden som fortfarande pågår, eurons införande och utvidgningen kommer under lång tid framöver att påverka såväl integreringen som splittringen av den ekonomiska verksamheten i EU. Allteftersom de nationella gränserna försvinner kommer det att utvecklas en naturlig trend att stärka de ekonomiska polerna inom kontinenten. Den stegvisa utvecklingen mot mellanregionala, och i förekommande fall gränsöverskridande, poler (Köpenhamn-Malmö, nederländska Limbourg–belgiska Limbourg–Aachen, det franska och belgiska storstadsområdet i anslutning till Lille) visar att den ekonomiska utvecklingen i allt högre grad kommer att förbise de politiska och administrativa gränserna, som är ett historiskt arv och ofta onaturliga.

4.4

Storstadsområdena är de mest framstående områdena när det gäller forskning, innovation och skapande av ny verksamhet. Där finns en koncentration av aktiviteter med högt mervärde, bland annat tjänster till företagen. Informations- och kommunikationsteknik spelar en avgörande roll i dessa områden. Den ekonomiska dynamiken är mest påtaglig i storstadsområdena som är viktiga områden för innovation, kunskapssamhället och yrkesutbildning.

4.5

Storstadsområdena är kopplade till varandra via olika typer av fysiska och virtuella nät alltefter antalet ekonomiska knutpunkter och deras betydelse i de olika regionerna. Denna process tenderar att utvidgas och intensifieras. Den europeiska transportpolitiken (Transport European Networks) gynnar inte utan anledning dessa nätverk liksom avregleringen av flygsektorn.

4.6

Lissabonstrategin, som främjar en konkurrenskraftig ekonomi baserad på kunskap samtidigt som den tar hänsyn till den sociala sammanhållningen och hållbarheten, är av särskild betydelse. Dess genomförande skulle kunna innebära nya uppgifter för storstadsområdena.

4.7

Dessa nya uppgifter har delvis tillkommit genom en ökade betydelse av nätverk i samhället. De påverkar grunderna för välstånd, drar till sig nya investeringar och leder till nya metoder för utbildning av de unga och påverkar arbetsmarknaden som helhet. Det nyfunna intresset för städer och storstadsområden är också kopplat till tillämpningen av ny teknik, särskilt informations- och kommunikationsteknik samt snabba Internetanslutningar, som har ett stort inflytande på medborgarnas och företagens vardag. Informations- och kommunikationstekniken har ett stort inflytande på produktions- och tjänstestrukturerna, och den påverkar även den fysiska planeringen och utvecklingen av städerna och storstadsområdena.

4.8

Internationaliseringen av investeringar, forskarnas rörlighet och interaktionen mellan universitet, tekniska institut och den privata sektorn kan främja ekonomiska kluster. Detta är mycket viktiga förutsättningar för det nätverkssamhälle i vilket storstadsområdena spelar en huvudroll.

4.9

Storstadsområdena är också viktiga centrum för kultur, turism och fritid. Deras historiska minnesmärken är en viktig del av deras historia och identitet. Universitet, bibliotek, museer, teatrar, operor och konsertsalar är viktiga platser som bidrar till att bevara och sprida den europeiska kulturen. De spelar en viktig roll när det gäller att skapa och sprida kultur. Vidare är det i storstadsområdena som de största idrottsevenemangen äger rum och det är där som konserter drar till sig störst åhörarskaror.

4.10

Storstadsområdenas kosmopolitiska prägel är en mycket viktig faktor för medieindustrins utveckling. Medieindustrin (press, förlagsverksamhet, radio, TV, film, video, reklam och telekommunikationer) och den kreativa industrin i allmänhet är en sektor som expanderar starkt.

4.11

Socioekonomiska aktörer och grupper och kulturorganisationer går samman för att hitta nya former för integration och medverkan. Vid sidan av de offentliga myndigheternas insatser spelar det civila samhället en mycket viktig roll för städernas utveckling. I många fall är ett storstadsområdes blomstring till stor del avhängig av samarbetet och samspelet mellan privata och offentliga miljöer.

4.12

Samarbete och samverkan mellan privata och offentliga miljöer är avgörande när det gäller storstadsområdena. Erfarenheter visar att samarbete och samverkan är lättare att förverkliga – och mer givande – när de berör stora grupper av regioner än när de enbart avser den nationella nivån. Storstadsområdena är i princip den rätta nivån för att alla berörda aktörer skall kunna fastställa målsättningarna för den fysiska planeringen i ett stadsområde och vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå dem.

4.13

Tvärtemot den trend som kunnat skönjas i USA utvecklas de europeiska städerna i dag både som städer och tätortsområden. Stadscentrumen fungerar alltjämt som verksamhetskärna och mötesplats. Storstäderna spelar också en avgörande roll för att stärka den europeiska samhällsmodellen.

4.14

Den europeiska ekonomin befinner sig i en viktig övergångsfas till följd av utvidgningen och inre marknadens integration. Denna process leder till såväl konkurrens som samspel mellan olika områden, framför allt mellan storstadsområdena. Dessa spelar en avgörande roll i detta komplexa spel. Eftersom det inte finns någon styresnivå för storstadsområdena är det svårt att genomföra strategier för konkurrenskraftig ekonomisk utveckling och partnerskap.

5.1

I storstäderna är problemen med bristande social sammanhållning och regional obalans större än på andra håll. Storstadsområdena kan föregå med gott exempel när det gäller att återupprätta den sociala och regionala balansen i EU. Dessa förbättringar kan emellertid endast förverkligas om den ekonomiska utvecklingen säkerställs på ett hållbart sätt.

5.2

Varje storstadsområde har sina egna kännetecken. Bortsett från kulturella skillnader och skillnader i social och ekonomisk utveckling är emellertid fenomenen desamma i hela Europa. I de flesta fall ökar dessbättre de offentliga och privata aktörernas förståelse för att det är nödvändigt att förbättra levnads- och arbetsförhållandena för alla. Ofta har man emellertid alltjämt en lång väg att gå.

5.3

En fullbordad eller pågående ekonomisk omvandling innebär en övergång från en ekonomisk cykel till en annan, vilket leder till stor arbetslöshet, främst bland ungdomar och dem som är äldre än 50 år. Detta gäller i synnerhet för storstadsområdena. Det bör emellertid noteras att processen ofta leder till att det skapas helt ny verksamhet som ger upphov till arbetstillfällen som är bättre anpassade till framtida förhållanden.

5.4

Ekonomisk strukturomvandling medför också utlokaliseringar, särskilt av arbetskraftskrävande verksamhet, vilket tenderar att leda till strukturell arbetslöshet i regioner som är beroende av en enda industri. Detta fenomen uppstår i vissa fall även i storstadsområdena, som ofta har kapacitet att omvandla sin grundläggande ekonomiska verksamhet. I denna moderniseringsprocess kan man ofta se en övergång från tung industri till ett högteknologiskt tjänstesamhälle. Exempel på detta är Bilbao, Lille och Rhen/Ruhr-området.

5.5

EU måste hantera allt större migrationsströmmar från tredje land. Trots att skillnaderna är stora när det gäller det sätt på vilket länderna och städerna integrerar invandrarna, innebär detta en stor utmaning för hela Europa, och storstadsområdena utgör här ett utmärkt exempel. EESK har vid flera tillfällen i sina yttranden efterlyst en gemensam lagstiftning på området asyl och invandring. Av demografiska, sociala och sysselsättningsbetingade skäl tar EU emot ny ekonomisk migration (9). Det rör sig om såväl högkvalificerade som lågutbildade personer. Gemenskapslagstiftningen bör främja den legala invandringen och hålla nere illegal invandring. Dessutom bör EU främja invandrarnas integrering i värdsamhället och undvika diskriminering (10).

5.6

I många städer och stadsområden finns det en koncentration av invandrare som har stora problem att få tillträde till kvalificerade arbetstillfällen på grund av bristande yrkeskunskaper, bristande språkkunskaper, social diskriminering och avsaknad av en integrationspolitik. Denna situation ger upphov till inkomstklyftor och följaktligen även till ojämlika förhållanden när det gäller tillgång till bostäder och allmänna tjänster, inklusive utbildning och vård. Fattiga stadsdelar som präglas av sådana problem bör uppmärksammas i allt högre grad.

5.7

Metropoliseringen leder ofta till att de sociala skillnaderna ökar och att den geografiska splittringen förvärras. Missgynnade sociala grupper, däribland ett stort antal arbetslösa ungdomar och äldre med låga inkomster, finns koncentrerade till vissa stadsdelar med många olägenheter. Marginalisering av missgynnade befolkningsgrupper och bristande kvalitet på de offentliga tjänsterna i dessa områden utgör en ond cirkel och ger upphov till situationer där det inte finns någon utväg. Faktorer som leder till social utslagning i städerna har en tendens att multipliceras, även när politiska åtgärder för att förbättra dessa krisdrabbade stadsdelar vidtagits under flera år. För att en åtgärd skall kunna genomföras under så gynnsamma förutsättningar som möjligt krävs det storskaliga gemensamma insatser inom storstadsområdet.

5.8

Säkerheten i storstadsområdena har i många fall blivit en viktig fråga och kan få allvarliga följder för den sociala sammanhållningen och en balanserad utveckling. Paradoxalt nog gör storstadsområdenas demografiska fördelar och särdrag dem mer utsatta för vissa risker. Å ena sidan kan deras uppbyggnad försvagas om ett av deras grundläggande element skadas av ett än så litet problem som innebär bristande säkerhet. Å andra sidan främjar städernas särdrag befolknings- och varuströmmar, vilket är gynnsamt för utvecklingen av illegal verksamhet och nationella och internationella kriminella nätverk. De kan främja närvaron av aktiviströrelser genom att de erbjuder anonymitet, logistik och en god rekryteringsbas. Storstädernas centrum är måltavlor för nya former av terrorism. Det är en oroande utveckling mot bakgrund av den aktuella internationella politiska situationen.

5.9

Att bevara miljön och respektera målsättningarna för en hållbar utveckling är andra utmaningar för storstadsområdena. De måste respektera de internationella åtagandena i enlighet med Kyotoprotokollet, Agenda 21, Maastrichtfördraget och gemenskapsprogrammet om hållbar utveckling från 1993 och 1998. Därför måste man se till att ekonomisk utveckling går att förena med miljöskydd. Den ekonomiska utvecklingen och miljöskyddet kan stärkas ömsesidigt genom en organiserad stadsutveckling (transportsystem, nya bostadsområden, förvaltning av avfall och avlopp, minskad bullernivå, skydd av historiska centrum, skydd av naturarvet och jordbruket osv.).

5.10

En snabb tillväxt i ett visst antal stadsområden i samband med utvidgningen och en intensifiering av deras ekonomier innebär en utmaning i fråga om infrastruktur och offentliga och privata transportmedel. Av såväl miljömässiga som ekonomiska skäl kräver trafikstockningar avancerade tekniska lösningar. All miljöpolitik innebär avsevärda kostnader för de privata och offentliga sektorerna. Den offentliga finansieringen är ofta otillräcklig, och hittills har de offentlig-privata partnerskapen endast rönt måttlig framgång.

5.11

Problemen i storstadsområdena förvärras när den administrativa förvaltningen av dessa områden inte kan hålla takten med den ekonomiska utvecklingen, befolkningstillväxten, antalet bostäder och de dagliga transporterna till arbetet. I storstadsområdena härrör den administrativa förvaltningen ofta från en svunnen tid vilket innebär ett hinder för en välfungerande administration och följaktligen för genomförandet av en effektiv ekonomisk politik. En god samordning av den administrativa förvaltningen och de ekonomiska aktörerna, och mer allmänt mellan det offentliga och privata, är en förutsättning för en god förvaltning av storstadsområdena.

5.12

Situationerna kan i detta sammanhang se mycket olika ut. I vissa fall är storstadsområdet mindre än det administrativa område som det tillhör. Det är dock vanligare att det sträcker sig över flera administrativa områden. Ett storstadsområde omfattar nästan alltid flera kommuner eller andra administrativa enheter. De flesta (regionala och nationella) offentliga myndigheter betraktar denna situation som ett faktiskt förhållande och inte som något som bör tas upp till diskussion.

5.13

Varje regering inför egna metoder för att finna sina lösningar. De större städerna strävar efter att utbyta erfarenheter, men samråden och utbytena på EU-nivå är alltför få för att främja jämförelser och bästa praxis.

5.14

Ovanstående fenomen är utmärkande för storstadsområdena, men det finns stora skillnader i det sätt på vilket varje område hanterar dem. Det finns många exempel på regionala regeringar, ofta stödda av den nationella regeringen och kopplade till den privata sektorn och det organiserade civila samhället, som påverkar händelserna och skapar en ny modell inför framtiden. Denna politik bidrar till att förbättra de socioekonomiska förhållandena och dessa regioner blir klart konkurrenskraftigare och anpassas bättre till samhällsutvecklingen. EU borde följa dessa exempel och inrätta samråd i syfte att fastställa bästa praxis och diskutera hur unionen själv kan förbättra situationen med hjälp av de medel man förfogar över.

6.1

EU:s statistiska system har utvecklats med utgångspunkt i EU-politiken. Tack vare den gemensamma jordbrukspolitiken förfogar man exempelvis över uppgifter om antalet nötkreatur och svin. Däremot saknar man uppgifter om sysselsättningen och varje verksamhetssektors mervärde i de större städerna och de områden de har inflytande över. Detta beror dels på att detta inte utgör något särskilt politikområde, dels på att EU fram till nyligen avsatt mycket små medel till statistik avseende städerna. Eurostats enhet för städer och regioner består av endast fem personer. De medel som Eurostat förfogar över motsvarar inte på något sätt betydelsen av dess uppdrag.

6.2

Jämförande socioekonomiska studier av storstadsområden i hela EU – som utförts av institutioner som arbetar med ekonomisk utveckling och att lyfta fram regionerna: universitet, konsulter och Europeiska kommissionen – utgör i de flesta fall endast relativt vaga och ofullständiga beskrivningar. De grundar sig i själva verket på Eurostats regionala statistik. Fördelen med denna statistik är att den motsvarar statistiska definitioner som harmoniserats på EU-nivå. Men det finns också en stor nackdel: Eurostats regionala indelning, den gemensamma nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (NUTS), är ett lappverk av nationella administrativa enheter. Avgränsningarna är ett uttryck för varje lands politiska och administrativa historia. Utom i undantagsfall är dessa uppgifter ur geografisk synpunkt inte lämpliga för att göra en uppskattning och tillförlitlig jämförelse av ekonomiska, sociala och kulturella fakta i storstadsområdena på EU-nivå. NUTS indelning har inte utformats i detta syfte.

6.3

Eurostats statistik gör det alltså inte möjligt att ge en beskrivning av befolkning, verksamhet, arbetslöshet och produktion i storstadsområdena, och följaktligen inte heller att göra någon bedömning eller tillförlitlig jämförelse av strategiska indikatorer som befolkningens tillväxttakt, produktionens mervärde, sysselsättningen, arbetslösheten eller den totala produktionen per arbetstillfälle. En analys av resultaten av studier av vad man kallar storstadsregionerna, utförda av privata konsulter eller offentliga nationella institutioner, visar att avsaknaden av geografiskt jämförbara tillförlitliga uppgifter kan leda inte bara till felaktiga slutsatser utan i vissa fall även till motsägelsefulla uppgifter när det gäller den ”observerade” socioekonomiska utvecklingen i de europeiska storstadsområdena (exempelvis utvecklingen av produktiviteten i en och samma region).

6.4

Det finns två viktiga anledningar till att avsaknaden av uppgifter om den socioekonomiska utvecklingen av regionerna och storstadsområdena i Europa är negativ:

6.4.1

Storstadsområdena är drivkraften bakom tillväxten. Den ekonomiska aktivitet de genererar och de fördelar som är resultatet sprids till övriga stadscentrum i de olika länderna. För att dra bästa nytta av såväl inskränkningar som möjligheter som följer av förändringarna av den internationella miljön, måste storstadsområdena förfoga över en regelbundet uppdaterad utvärdering av sina prestanda på EU-nivå.

6.4.2

Det är också önskvärt att det på EU-nivå finns tillgång till analyser och tillförlitliga jämförelser av viktiga aspekter som invandringsproblem, arbetskvalitet, fattigdom och utslagning, miljö och säkerhet m.m.

6.5

Sedan årtionden tillbaka utarbetar man i USA ett stort antal jämförbara uppgifter avseende de 276 storstadsområdena. Det rör sig om aktuella uppgifter som står till allmänhetens förfogande på olika webbplatser (11). Eftersom varje land i Europa har sin egen definition av städer (och i vissa fall storstäder) är det dock svårare att ge storstadsområdena en genensam definition. Med hänsyn till genomförandet av Lissabonstrategin har det blivit viktigt att ha tillgång till tillförlitliga och jämförbara uppgifter om de europeiska storstadsområdena, och därför anser EESK att det är dags att sådana fastställs av Eurostat i samarbete med nationella statistiska byråer och att det utarbetas ett flertal uppgifter med utgångspunkt i dessa.

6.6

Europeiska kommissionens Urban Audit II, som för närvarande håller på att genomföras, kommer att tillhandahålla uppgifter om befolkningens levnadsförhållanden i 258 städer och stadsregioner. Detta projekt är ett viktigt framsteg som kan bidra till diskussionen om den sociala sammanhållningen. Det gör det dock inte möjligt att producera jämförbara socioekonomiska indikatorer för storstadsområdena på EU-nivå. Resultaten utvärderas i själva verket med utgångspunkt i indikatorerna för städerna och tätorterna i varje land i enlighet med deras nationella definition. Dessutom kommer indikatorerna för London, Paris och Berlin att utvärderas med utgångspunkt i respektive administrativa regioner (Greater London, Île-de-France och Land-Berlin).

6.7

Projektet ESPON (observationsorgan för den regionala utvecklingsplaneringen i europeiskt perspektiv) syftar till att ge ökad kunskap om regionerna. Det kör dock fast på grund av avsaknaden av ekonomiska uppgifter på kommunal nivå och på NUTS-nivå 3 när det gäller hela EU:s territorium. Fördelen är att det belyser de många luckorna i EU:s statistiska system.

6.8

Utifrån ovanstående observationer kan man endast betona det faktum att för att Eurostat skall kunna producera tillförlitliga och jämförbara uppgifter om städerna och storstäderna måste man förfoga över större budgetmedel och ytterligare personal.

6.9

En nyligen utförd studie med uppgifter från en europeisk arbetskraftsundersökning inom storstadsområden med mer än en miljon invånare i nordvästra Europa förtjänar att uppmärksammas (12). Den visar att när det gäller större storstäder, enligt gemensamt fastställda kriterier, är det möjligt att till en marginell kostnad producera många olika socioekonomiska uppgifter som är jämförbara på EU-nivå genom att använda en enkät som årligen genomförs av de nationella statistiska byråerna och samordnas av Eurostat. På försök vore det önskvärt att låta denna studie omfatta även övriga europeiska storstäder.

7.1

Sedan ett tiotal år pågår undersökningar och diskussioner i flera medlemsstater och på regional nivå om de nya förhållanden som storstadsområdena i Europa representerar. Även om dessa storstadsområden nu syns mer på nationell och internationell nivå än vad de gjorde tidigare, har deras roll ännu inte erkänts i genomförandet av Lissabonstrategin.

7.2

Storstadsområdena är nyckelområden för genomförandet av Lissabonstrategins ekonomiska, sociala och miljömässiga mål. De utgör huvudområdena för utbildning, forskning, innovation, högteknologi, skapande av ny verksamhet och främjande av företagaranda. Dessa områden är också de största knutpunkterna för transport och telekommunikation, vilket underlättar nätverkssamarbete mellan företag, universitet och forskningscentrum. EESK betonar att ett bättre utnyttjande av Europas ekonomiska tillväxtpotential kräver aktiva insatser från alla offentliga och privata aktörer som verkar inom ramen för en hållbar ekonomisk utveckling av storstadsområdena. Med andra ord kommer de mål som satts upp inom ramen för Lissabonstrategin inte att kunna uppnås om de inte genomförs i storstadsområdena, med tanke på den betydande roll som storstadsområdena i Europa spelar.

7.3

En av huvudanledningarna till att denna utveckling inte uppmärksammas tillräckligt i regeringssammanhang har det faktum att göra med att de politisk-administrativa regionernas gränser sällan motsvarar storstadsområdenas geografiska gränser. Följaktligen finns det, med några få undantag, inga tillförlitliga och jämförbara uppgifter på europeisk nivå som gör det möjligt att beskriva de socio-ekonomiska förhållandena och den dynamik som utvecklas i storstadsområdena.

7.4

EESK understryker att följande ligger i EU:s intresse:

7.5

Utarbetandet av dessa uppgifter som ställs till allmänhetens förfogande torde få följande fruktbara effekter:

7.6

EESK stöder helt och fullt det förslag som lades fram 2003 av Metrex om att inrätta ett europeiskt program för storstadsområden (13). Ett sådant program, Metropolitan, skulle kunna fungera som ett forum för möten och åsiktsutbyten. Det skulle också kunna inbegripa arbetsgrupper med uppgift att identifiera och sprida bästa praxis på de områden som behandlas i detta yttrande.

7.7

EESK välkomnar den ökade betoningen på ”konkurrenskraft” och på kopplingen mellan den regionalpolitik som nyligen fastställdes och Lissabonstrategin i den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, som är av särskild betydelse för storstadsområdena. För dessa storstadsområden skulle vissa målsättningar under titlarna ”konkurrenskraft” och ”kunskap” kunna stödjas genom Europeiska regionala utvecklingsfonden.

7.8

EESK anser det vara nödvändigt att skapa en ”storstadsområdegrupp” inom Eurostat med ansvaret att årligen utarbeta ovannämnda uppgifter.

7.9

Svårigheter som kan komma att dyka upp i arbetet med att fastställa geografiska gränser för alla storstadsområden och vid utarbetandet av information och jämförbara uppgifter kan inte rättfärdiga eventuell inaktivitet. Av denna anledning föreslår EESK att ett pilotprogram som motsvarar de rekommendationer som lagts fram ovan skall inrättas för ett begränsat antal storstadsområden så snart som möjligt. Kommittén föreslår också att detta pilotprogram skall genomföras i partnerskap mellan GD Regionalpolitik, Eurostat, nationella statistiska byråer och de berörda storstäderna.

7.10

EESK hoppas att de europeiska institutionerna kommer att ställa sig bakom de målsättningar som presenteras i detta yttrande. EESK anser därför att det är önskvärt att en redogörelse för hur dessa storstadsområdens förhållanden ser ut också finns med på dagordningen vid rådets möte om konkurrenskraft och rådets informella möte om fysisk planering och stadsfrågor, parallellt med inrättandet av ett forum där storstadsområdena och kommissionen ingår.

1.

erkännande av den viktiga roll som storstäder spelar i Europa,

2.

stöd för inrättande av en effektiv förvaltning av storstadsområden,

3.

stöd till alla berörda parters medverkan i utformningen av integrerade storstadsrstrategier,

4.

stöd för storstadspolitik som avser att förstärka konkurrenskraften och den sociala och territoriella sammanhållningen.