7.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 302/41

—

Regional utveckling som ett sätt att hantera globaliseringen. Genom att skapa nya regionala kluster kan man locka företag till ett område och behålla de företag som redan finns där.

—

Företagens sociala ansvar och genomförandet av goda metoder som en del i ett arbetssätt som bygger på förebyggande åtgärder och andra metoder att förutse och hantera förändring.

—

Förhandlingar och social dialog i företagen för att säkerställa att strukturomvandling hanteras på ett socialt ansvarsfullt sätt där företagets ledning och de anställda är positivt inställda till att finna lösningar som är bra för företaget, arbetstagarna och lokalsamhället, och som därmed innebär en lämplig balans mellan sociala och ekonomiska aspekter.

—

Samarbete mellan företagsledare, arbetsmarknadens parter, det civila samhället (universitet, forsknings- och innovationscentrum, sammanslutningar osv.) och de lokala myndigheterna, i syfte att skapa lämpliga villkor för ökad produktivitet och tillväxtpotential i regionen.

—

Satsningar på att skapa begreppet ”mest gynnad region” för de regioner som håller hög nivå i fråga om social och arbetsmarknadsmässig sammanhållning och som drabbas av kompetensförlust genom företagsflytt och inte har någon alternativ ekonomisk verksamhet som kan sättas in för att upprätthålla sysselsättningsnivån lokalt. Sådana regioner skulle få ekonomiskt stöd, öronmärkt för att återskapa den lokala ekonomiska strukturen.

1.1

För att detta initiativyttrande skall ses i sitt rätta sammanhang och tolkas på rätt sätt har ”industriell omvandling” definierats som ”en normal och fortlöpande process inom en industriell sektor som på ett aktivt sätt anpassar sig efter dynamiska förändringar i dess företagsklimat för att kunna bevara sin konkurrenskraft och skapa nya tillväxtmöjligheter” (2). Omstrukturering syftar på ”en viss form av industriell omvandling och är regelbundet en (ofta påtvingad) anpassningsprocess till villkoren i företagsmiljön i syfte att återvinna konkurrenskraft, vilket leder till bristande kontinuitet i företagens verksamhet” (3). Strävan efter att förutse förändringar är nyckeln till att kunna hantera dem på rätt sätt, eftersom problem kan undvikas i omstruktureringsprocessen. Att förutse förändringar innebär att man studerar och prognostiserar de kommande konkurrens- och marknadsvillkoren, så att nödvändiga anpassningar kan planeras i god tid, och sociala problem och produktivitetsproblem reduceras till ett minimum.

1.2

Globalisering kan definieras som satsningar på att öka och underlätta handelsförbindelserna mellan länder, vilket innebär att handelshinder mellan länder avlägsnas, importtullar sänks eller avskaffas, internationella grupperingar som EU och Mercosur befästs och att regeringarna i olika länder med olika incitament försöker locka utländska företag att starta verksamhet inom landets gränser. Globaliseringen innebär också krav på att gemensamma, grundläggande regler fastställs och respekteras i hela världen.

1.3

Politiken för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning syftar till att minska de nuvarande ekonomiska och sociala skillnaderna mellan medlemsstater och mellan regioner, öka tillväxten och främja hållbar utveckling genom att hjälpa missgynnade regioner att anpassa sig till utmaningarna i en kunskapsbaserad ekonomi, och därigenom hjälpa alla regioner att uppnå Lissabonmålen.

Mer specifikt måste denna politik inriktas på infrastrukturer, miljö, företagaranda, per capita-inkomst, tillgång till arbetsmarknad och sociala trygghetssystem, åtgärder mot social utestängning, tillgång till ny informationsteknik, utbildning och livslångt lärande, bättre förvaltning och starkare ekonomiska och sociala aktörer.

1.4

Michael Porter (professor vid Harvard Business School) har gett en god definition av begreppet ”kluster” i sin bok ”The Competitive Advantage of Nations”: ”En geografiskt samlad grupp företag med inbördes kopplingar och med dem förknippade institutioner (universitet, offentliga organ eller branschorganisationer) inom ett visst intresseområde, förenade genom konkurrens och samarbete” (4).

2.1

I hela det europeiska samhället godtar man att en industriell omvandling är ett ofrånkomligt resultat av globaliseringen och världsekonomins varaktiga förändring. Denna kännetecknas av snabb och långtgående utveckling av marknader och beteenden, ökande teknisk komplexitet och stort konsumentengagemang i design och varutillverkning samt leverans av produkter och tjänster.

2.2

Globaliseringen är drivkraften bakom en världsomspännande konkurrens i fråga om arbetsmarknad och produktivitet. Multinationella företag investerar i länder med billig arbetskraft, direkt marknadstillgång och teknisk kompetens.

2.3

Ökad konkurrens, en mättad marknad, en åldrande befolkning, nya konsumentkrav och nya normer är faktorer som tillsammans bidrar till att skapa en miljö där det finns, och där det kommer att fortsätta att finnas, stora spänningar och problem.

2.4

Europeiska unionen måste på allvar ta itu med dessa spänningar och problem genom åtgärder för att förebygga avindustrialisering i Europa, det vill säga hindra att följande tre problem uppstår samtidigt:

Dessa tre företeelser uppträder ännu inte samtidigt, men det är uppenbart att det finns en tydlig försämring i fråga om sysselsättning och handelsbalans.

2.5

EU kommer bara att kunna hantera dessa utmaningar på ett framgångsrikt sätt om näringspolitiken förändras så att beredskapen blir bättre och så att den tillhandahåller övergripande, systematisk öppenhet i fråga om de särskilda, kumulativa effekterna av varje beslut som påverkar det europeiska näringslivets kostnads- och effektivitetsstrukturer, när det gäller både övergripande aspekter och särskilda branscher, till exempel stål- eller textilindustrin, samtidigt som utvidgningens konsekvenser beaktas.

3.1

Det är en nutida paradox att klyftorna är så stora när vetenskapliga och tekniska framsteg i princip gör det möjligt att föda jordens befolkning och att det samtidigt finns stor risk för att den ”nya globala ekonomin” kan leda till att dessa orättvisor ökar eftersom den bygger på helt oreglerad konkurrens.

Därför bör den regionala utvecklingen ses som ett viktigt instrument för att hantera globaliseringen. Man bör ta ökad hänsyn till människors behov, oberoende av var de bor, och förenkla tillgången till varor, tjänster och möjligheter.

3.2

Utvecklingen måste ske där människorna är, oavsett var de befinner sig. Man kan inte utgå från att alla människor är lika rörliga som de som gärna flyttar som ett steg i sin personliga utveckling. De som har minst resurser är ofta de som har sämst möjligheter att flytta.

Regionerna måste formulera sina ambitioner vad gäller industriell omvandling och omstrukturering och fastslå dels vilka investeringar och vilket samarbete mellan privat och offentlig sektor som krävs, dels vilken infrastruktur som måste finnas för utbildning och yrkesutbildning.

3.3

EESK anser att det effektivaste sättet att locka till sig och behålla företag borde vara att skapa regionala ”kluster”. Detta är en nyckelfaktor i regional konkurrenskraft och samtidigt en drivkraft för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, samtidigt som det är ett sätt att undvika eventuella negativa ekonomiska, sociala och territoriella konsekvenser av industriell omvandling och omstrukturering.

Följande insatser kan troligen innebära att ”klustersystemet” gör det lättare för företagen att stanna kvar och att behålla kompetensen inom en region:

3.4

Eftersom företagen i dagens ekonomiska situation konkurrerar globalt samlas de ofta i branschkluster och kan därigenom vinna konkurrensfördelar. Dessa fördelar beror på allmänna faktorer, exempelvis den arbetande befolkningens utbildning och kompetens, kvalitet på styrelseformer, fysisk infrastruktur, lokala och regionala innovationer, utvecklingsnivån och slutligen på den allmänna livskvaliteten i regionen (som kan kräva insatser, exempelvis offentliga insatser för upprustning av nedgångna industriområden). Regionala kluster kan vara en nyckelfaktor för att få fart på den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och en orsak till att företag flyttar till regioner under utveckling. Förutsättningen är dock att EU och de nationella regeringarna genomför och finansierar stödprogram för att etablera teknikföretag, främja utveckling, innovationer och yrkesutbildning och för att främja partnerskap mellan företag, universitet, lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

3.5

Storstadsområden med kulturcentrum – och ett brett utbud av aktiviteter där offentliga och privata aktörer samverkar för att finna lösningar i syfte att hantera förändring och utveckling – har en avgörande betydelse när det gäller att skapa framgångsrika kluster eftersom dessa områden ligger främst när det gäller teknisk förändring, vilket påverkar transporter, byggande och offentliga anläggningar, informations- och kommunikationsteknik, planering av infrastruktur osv. Denna teknikutveckling ligger också till grund för industriell omvandling och omlokalisering av arbetskraft och av tjänster med högt mervärde. Det finns också en spatial konsekvens av den ekonomiska specialiseringen: kluster eller företagsgrupper som arbetar i nätverk med tillgång till forskning, innovationscentrum och universitet (6).

Den största utmaningen för storstadsområdena gäller problemen med social sammanhållning, marginalisering och fattigdom. För att komma till rätta med detta krävs det en lugn, väl avvägd och hållbar utveckling av de största europeiska storstadsområdena – och av förbindelserna till angränsande områden. Bristen på jämförbara data gör det dock svårt att finna passande lösningar.

(1) & (2):

Dessa två scenarier förutsätter att de multinationella företagen inriktat sig på en horisontell investeringsstrategi. I det första scenariot flyttar de multinationella företagen i första hand in på nya marknader och ökar sitt utbud av tjänster. Det handlar framför allt om bank-, transport- och energitjänster. I det andra scenariot ökar de multinationella företagen sin produktionskapacitet för sådana varor och tjänster som sedan enkelt åter kan exporteras.

(3):

I detta scenario finns en vertikal utlokaliseringsstrategi som i högre grad påverkar sysselsättningen.

Scenariot omfattar framför allt företag vars verksamhet är arbetskraftsintensiv (exempelvis framställning av bilelektronik och textilier).

4.4.1

När det gäller industriell omstrukturering eller företags utlokalisering måste det ske en analys av infrastruktur, utrustning och personal samtidigt som man måste vidta åtgärder för att kunna locka till sig nya företag. I vissa fall krävs det att mark och jord saneras när ett företag flyttar från regionen, så att området kan användas till annan verksamhet.

De investerare som tilldelas statligt stöd måste i högre utsträckning ta sitt ansvar lokalt, och detta måste följas upp.

Det krävs samarbetsavtal mellan samtliga parter för att blåsa nytt liv i de regioner som drabbats hårt av den industriella omvandlingen.

4.7.1

Den ekonomiska tillväxten har sedan 1970-talet präglats av att tjänstesektorn blivit alltmer dominerande jämfört med tillverkningsindustrin. Det är dock viktigt att det finns ett visst samband och samspel mellan dessa två sektorer för att kunna öka produktiviteten, stimulera innovationer och öka kvaliteten på produkter och tjänster.

Vad gäller industriell omvandling och förändring är detta samspel avgörande eftersom de företag som tillhandahåller tjänster (exempelvis FoU) till industriföretagen ofta flyttar med dessa om de utlokaliserar sin verksamhet.

5.1

I sitt yttrande om ”Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser – ett helhetsperspektiv” (7) framhåller EESK att Europa behöver ”ett ekonomiskt klimat som gynnar ett nytt paradigm där tyngdpunkten fästs vid ’industriell omvandling med ett mänskligt ansikte’, som bygger på konkurrenskraft, en hållbar utveckling samt social och territoriell sammanhållning”. Till grund för detta uttalande ligger Lissabonstrategins målsättningar och för att uppnå dessa mål vill EU särskilt understryka näringslivets sociala ansvar, med hänsyn till kraven på fortbildning och bästa praxis för arbetslivet rent generellt samt frågorna om arbetsorganisation, lika möjligheter, integration på arbetsmarknaden och hållbar utveckling.

5.2

Det råder allmän enighet om att företagens sociala ansvar, med utgångspunkt i ett etiskt synsätt, kan tillämpas på två viktiga områden:

Näringslivet uppmanas rent generellt att samarbeta med arbetsmarknadens parter, lokala myndigheter, konsumenter och leverantörer.

5.3

Att arbeta med socialt ansvar inom företagen (i förhållande till ovannämnda aspekter) kan vara ett viktigt sätt att bidra till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Om åtgärder vidtas i ett förebyggande syfte kan man även underlätta förändrings- och omvandlingsprocessen, vilket är till gagn för samtliga berörda parter.

6.1

Europeiska socialfonden bidrar till och stöder information om ”bästa praxis” som ett sätt att underlätta den industriella strukturomvandlingen. Europeiska centrumet för övervakning av förändringar (EMCC), vid Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor i Dublin, tar fasta på dylika exempel i sitt regelbundna arbete med att främja ett socialt ansvarstagande bland företagen på lokal och regional nivå. Den första fasen i kommissionens remissrunda ”Anticipating and managing change: a dynamic approach to the social aspects of corporate restructuring – First phase of consultation of the Community cross-industry and sectoral social partners” (Att förutse och hantera förändringar: Ett dynamiskt arbetssätt i fråga om de sociala aspekterna av näringslivets strukturomvandling) har också gjort det möjligt att ta fasta på en rad olika lyckade lösningar i detta hänseende.

Rent generellt innebär sådana lyckade lösningar

6.2

Förhandlingar och en social dialog är av avgörande betydelse om strukturomvandlingen skall kunna genomföras på ett ansvarsfullt sätt. Det är därför mycket viktigt att både företag och fackföreningar har en positiv inställning till arbetet med att försöka hitta lyckade omstruktureringslösningar som är bra för företagen, arbetstagarna och lokalsamhället. Kommissionen har slagit ett slag för sådana lyckade lösningar i direktiven 98/59/EG, 2001/23/EG, 94/45/EG och 2002/12/EG som innehåller vissa riktlinjer och krav. Det europeiska initiativet från 2002 om att förespråka en ”socialt ansvarsfull” strukturomvandling förtjänar ett särskilt omnämnande. Med utgångspunkt i detta initiativ utarbetades ett antal riktlinjer i juni 2003.

Varje alternativ till uppsägning av arbetstagare måste prövas.

6.3

Det finns många olika positiva exempel på europeiska företag som agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt som en del av strategierna för industriell strukturomvandling och förändring. Ett sådant fall är stålkoncernen Arcelor, som bildades genom en sammanslagning av Arbed, Aceralia och Usinor. Mot bakgrund av den strukturella överkapaciteten när det gäller produktionen av platta stålprodukter och för att uppnå ökade samordningsvinster beslutade koncernen att successivt stänga stålverket i Liège och dra ned på produktionen i Bremen och Eisenhüttensstadt. Med hänsyn till de arbetstillfällen som därmed kommer att försvinna har Arcelor sagt att ingen skall stå ensam inför dessa problem, och man har åtagit sig att återställa berörda produktionsområden i gott skick samt att i samarbete med samtliga berörda parter bidra till omstruktureringen av den lokala ekonomin.

Å andra sidan finns det exempel på vad som händer när sådana lyckade lösningar inte genomförs, t.ex. den strukturomvandlingsprocess som bilindustrin i Syditalien genomgått där de berörda företagen beslutade att flytta en del av sin underleverantörsverksamhet utomlands utan att planera eller vidta några lämpliga stödåtgärder och utan att försöka lösa de problem som därmed uppstod.

6.4

Industriell omvandling och den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen som styrinstrument för en hållbar utveckling

7.1

Hållbar utveckling är ett centralt mål för EU. De stora alleuropeiska projekt, t.ex. transportnäten och annan infrastruktur, som planeras på EU-nivå räcker inte för att främja en hållbar utveckling eller ge ny drivkraft åt utvecklingen i de minst gynnade regionerna. Bestående skillnader mellan länder och regioner i fråga om produktion, produktivitet och möjligheten att få ett arbete bottnar i brister på viktiga områden som påverkar konkurrensen: brister i fråga om humankapital och fysiskt kapital, olika miljöaspekter, innovationsmöjligheter och det regionala styret.

7.2

Förslagen till översyn i den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning

8.1

Kommentarer till förslagen beträffande industriell strukturomvandling i den tredje sammanhållningsrapporten

9.1

Den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, som offentliggjordes den 17 februari, behandlar uttryckligen frågan om industriell och ekonomisk omvandling på ett objektivt sätt, vilket EESK välkomnar. Kommittén ställer sig till fullo bakom de principer som utgör grunden för de strategier och förslag som förespråkas i de program som finansieras regionalt, nationellt och av EU. Kommittén anser dock att dessa åtgärder inte är tillräckliga och vill framföra viss kritik avseende följande punkter:

9.2

10.1

EESK anser att kommissionens förslag till reform av sammanhållningspolitiken är otillräckliga och att man inte fullt ut har tagit chansen att styra omvandlingen. Omstruktureringar är inte bara oundvikliga utan utgör också en viktig förutsättning för att skapa en dynamisk ekonomi och ett redskap för att uppnå hållbar utveckling. Detta beror på att inte tillräckliga åtgärder har vidtagits för att på bästa sätt utnyttja situationen och att kombinera de möjligheter som Lissabonstrategin ger – dess positiva syn på förändring, konkurrenskraft och sammanhållning, den socialpolitiska dagordningen (ett nyckelmål som syftar till att precisera och förutse behoven av att styra förändringarna) – med den europeiska sysselsättningsstrategin, och framför allt dess fokus på anpassbarhet.

10.2

EESK anser att det måste skapas en balans mellan sociala och ekonomiska aspekter och att den industriella omvandlingen måste styras mot två mål: a) att garantera och främja övergripande sociala mål (utbildning, sysselsättning, sociala möjligheter och social trygghet) och b) att säkerställa företagens överlevnad. Detta kan ske genom särskilda stödinsatser för den omstrukturering och konsolidering som är en förutsättning för att företagen skall kunna överleva och öka sin konkurrenskraft och genom integrerade och kompletterande åtgärder från huvudaktörernas sida, dvs. myndigheterna (på nationell, regional och lokal nivå) och de berörda företagen.

10.3

EESK anser att en grundförutsättning för att den ekonomiska och sociala politiken samt den territoriella sammanhållningspolitiken skall nå framgång är bättre samordning när det gäller genomförandet av EU:s nuvarande utvecklingspolitik (t.ex. gällande direktiv om arbetstagares deltagande i företagens styrning; en social dialog som omfattar alla branscher; regelbundet samråd med EESK:s rådgivande utskott för industriell omvandling; Europeiska centrumet för övervakning av förändringar (EMCC); stöd från strukturfonderna; konkurrenspolitik; och åtgärder för att främja utvecklingen av företagens sociala ansvar). Det är därför mycket viktigt att alla berörda parter visar kompromissvilja och engagemang.

10.4

EESK anser att det måste utformas ett antal grundregler för situationer där omstrukturering behövs. Dessa grundregler bör utgöra en ram för och ge stöd åt bästa praxis, och utgå från nödvändigheten av att stärka företagens konkurrenskraft och konsolidera den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

10.5

EESK anser att anledningen till att Europas konkurrenskraft fortlöpande försvagas i jämförelse med USA:s är att medlemsstaterna inte är skyldiga att respektera tidsgränserna för genomförande av EU:s grundläggande strategier och rättsakter, t.ex. Lissabonstrategin, strukturreformer och hållbar utveckling.

Om denna utvecklingstendens inte bryts riskerar EU att falla från andra till tredje plats i rankningen över världsmakterna (Japan, Kina och Indien väntar i kulisserna). Detta måste undvikas. EESK drar därför slutsatsen att kommissionen måste införa strängare krav och bli mer aktiv när det gäller att samordna de ovannämnda strategierna och se till att de verkligen genomförs. Ett viktigt inslag i denna samordning skulle kunna vara att utnämna en kommissionsledamot med ansvar för övervakningen av industriell strukturomvandling och omlokalisering. Detta skulle skapa förutsättningar för en bättre integrering av industripolitiken och miljöskyddet.

a)

En översyn måste göras av den strategiska synen på sammanhållning med tanke på de förändringsprocesser som nu pågår inom EU: Ett nytt och mer kraftfullt sammanhållningsbegrepp måste utformas som inte är begränsat till de ekonomiska aspekterna av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden utan som också beaktar de tre målen

b)

Man bör ändra det tvingande kriterium som BNP per capita utgör vid beslut om stöd, eftersom det skapar orättvisor vid genomförandet av strukturpolitiken. Relativt välstånd kan som alla vet inte beskrivas enbart med kall statistik som BNP per capita. Arbetstagarnas kompetensnivå, infrastrukturella brister, avståndet till den europeiska ekonomins kärnområden – allt detta bör vara av relevans för om en region skall vara stödberättigad.

c)

En ny uppsättning kriterier bör utarbetas för bedömning av regionerna, så att en ny bild kan tecknas av den europeiska sammanhållningen.

d)

När det gäller territoriell sammanhållning bör en modernisering ske av det sätt på vilket gemenskapens territorium hanteras, så att en polycentrisk, harmonisk, välavvägd och hållbar utveckling kan äga rum. Vid fysisk planering bör man beakta den fysiska och ekonomiska sammanhållningen mellan regionerna, och de lokala, regionala, nationella och europeiska myndigheterna bör medverka i utformningen av en europeisk modell för territoriell utveckling i avsikt att ta fram nya ekonomiska strategier (investerings-, FoTU- och sociala (sysselsättnings-)strategier).

e)

En snabbare angreppsmetod måste användas vid utformningen av strukturpolitik rörande ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, i syfte att föregripa ekonomiska förändringar i allmänhet och industriell omvandling i synnerhet. Den gällande högsta gränsen för ekonomiska anslag (1,24 % av bruttonationalinkomsten [BNI]) – som rentav kan komma att sänkas i budgetplanen för 2007–2013 – är alltför låg för att täcka behoven och begränsar handlingsfriheten, vilket gör att sammanhållningsmålen inte kan uppnås tillräckligt snabbt.

f)

Det är viktigt att fokusera på humankapitalet och att kanalisera resurserna till kurser vid yrkesskolor och fackhögskolor samt till yrkesutbildning i sig, men samtidigt använda en flexibel angreppsmetod som kan anpassas till de olika problem som medlemsstaterna och regionerna står inför.

g)

De regioner där produktionsstrukturen inom industrin genomgår en dramatisk strukturomvandling måste ges särskilt stöd i form av en kartläggning av de sektorer och regioner där det finns en hög risk för att konkurrenskraften kan gå förlorad. Konkreta förslag till stöd måste läggas fram med beaktande av särdragen inom varje enskild bransch. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot den industriella strukturomvandlingens effekter på de nya medlemsstaterna.

h)

I detta sammanhang måste en ”princip om mest gynnad region” utformas för att göra det möjligt att ge specifikt ekonomiskt stöd i syfte att befrämja regional strukturomvandling. Både den sociala dialogen och den civila dialogen kan spela en viktig roll här eftersom de engagerar alla lokala aktörer (företag, universitet, forskningsinstitut, lokala myndigheter, sammanslutningar, fackföreningar osv.). Det skulle alltså vara möjligt att ge nytt liv åt en regions ekonomiska väv genom att ta fram nya alternativ för ekonomisk verksamhet.

i)

Utvecklingen av regionala kluster måste uppmuntras genom att man främjar en utvidgning av de informations- och kommunikationsteknologiska branscherna, kreativa näringar och industrier med en kraftfull teknologisk bas.

Syftet är att dessa skall ge ett uppsving för den regionala potentialen och kompetensen samt främja regionens förmåga att locka till sig företag och få dem att etablera sig långsiktigt. Därigenom skulle den industriella omvandlingen och omstruktureringen kunna generera starkare regional konkurrenskraft, större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt högre sysselsättning. Det är mycket viktigt att regionala studier genomförs och att åtgärder vidtas i samarbete med nationella och regionala myndigheter för att ta reda på hur man kan utnyttja en regions potential fullt ut genom skapandet av kluster.

j)

Erfarenheter av sektorsspecifika program som Rechar, Resider och Retext bör beaktas vid utformningen av politiska insatser för modernisering av regionernas industrier, så att dessa programs potential kan utnyttjas fullt ut för utveckling.

k)

Kommissionen måste fortsätta att modernisera och vitalisera industripolitiken och försöka anpassa den till den nya situationen i världen. EESK välkomnar mot den bakgrunden det nya förslag om en översyn av industripolitiken som lades fram den 20 april 2004 (8). Det är särskilt viktigt att se till att industripolitiken samordnas med annan gemenskapspolitik, framför allt miljöpolitiken.

l)

EU måste strikt uppfylla och genomdriva ILO:s regler; om ingenting görs för att sätta stopp för ”social dumpning och skattedumpning” på andra områden där marknadsreglerna inte tillämpas enhetligt, kan EU komma att glida in i ekonomisk kris på grund av alltför låg konkurrenskraft i de europeiska företagen.

m)

EU måste verka på världsarenan och hålla hög nivå när det gäller teknisk, teknologisk och mänsklig kompetens, men härför måste en översyn göras av politiken för stöd till forskning, och framför allt mänskligt kapital. Av de omkring 14 000 europeiska forskare som åker till USA för att studera, har endast omkring 3 000 för avsikt att återvända till Europa. Detta är en mycket allvarlig situation som kräver omedelbara åtgärder. Ett steg i rätt riktning är initiativet för kunskapsregioner (KnowREG), inom vilket man den 27 april 2004 beslutade att inrätta 14 pilotprojekt i syfte att främja kunskapsekonomin på lokal och regional nivå.

n)

Europeiska rådet måste skapa en tydlig koppling mellan å ena sidan konkurrenskraft och kunskapsmål och å andra sidan den framtida regionalpolitiken.