(2004/C 33 E/188)

SKRIFTLIG FRÅGA E-1898/03

från Jillian Evans (Verts/ALE) till kommissionen

(6 juni 2003)

Ämne:   Att hålla delfiner i fångenskap

Delfiner i fångenskap kan oavsett storleken på de bassänger där de hålls inte komma i åtnjutande av föda, omvårdnad eller sovplatser som passar deras natur, fysiologiska behov, hälsotillstånd eller den nivå de uppnått när det gäller utveckling, anpassning och tamhet. De tvingas ofta att leva och fortplanta sig på ett sätt som går helt emot deras instinkter. Detta förefaller kort sagt att strida mot befintliga lagar som syftar till att skydda djur.

Delfinen är en särskilt intelligent djurart och med tanke på artens särskilda biologiska kännetecken behöver en ny rättslig ram inrättas för att säkerställa dess skydd och välbefinnande.

Vad avser kommissionen att göra för att se till att

Svar från Margit Wallström på kommissionens vägnar

(26 juni 2003)

Kommissionen vet att delfiner är mycket intelligenta och har ett utpräglat socialt beteende. Det är emellertid fortfarande medlemsstaterna som är behöriga att godkänna bygget av nya delfinarier och sköta kontrollen av existerande delfinarier.

Ändå har en rad åtgärder vidtagits på gemenskapsnivå för att garantera delfinerna skydd. Om dessa krav respekteras anser kommissionen att de utgör ett tillräckligt skydd för delfinerna.

Enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (1) är det förbjudet att fånga delfiner i Europas hav.

Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (2) innehåller ett antal skyddsbestämmelser som är relevanta i sammanhanget. Genom förordningen träder konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES) i kraft i unionen. Delfiner omnämns i bilaga A (bland annat utrotningshotade arter) i rådets förordning (EG) nr 338/97. Detta innebär ett starkt skydd för vilda delfiner — de får inte importeras eller användas för i första hand kommersiella syften. Artikel 8.3 i förordningen tar dock upp vissa undantag från det generella förbudet som kan tillämpas på delfinarier och djurparker. Det innebär att varje enskild ansökan om import av delfiner till unionen skall riktas till de administrativa och vetenskapliga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten. I förordningens artikel 4 fastställs vidare att import endast får ske om den behöriga vetenskapliga myndigheten har fastställt att den planerade förvaringsplatsen för det levande djuret på bestämmelseorten är rätt utrustad, så att djuret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt. Kommissionen riktade 2001 en särskild påminnelse om detta till medlemsstaternas vetenskapliga myndigheter för att se till att bestämmelserna om ansökan om delfinimport till-lämpas på rätt sätt.

I rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker (3) åläggs djurparkerna en rad åtgärder för att skydda och bevara djuren. Det rör sig till exempel om lämplig förvaring av djuren, hög djurskötselstandard med ett program utarbetat för preventiv och kurativ veterinärvård och näringstillförsel samt utbildning av personalen och utbildning av den besökande allmänheten. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att garantera att alla djurparker håller djuren under sådana förhållanden som uppfyller de enskilda arternas biologiska behov och behov av bevarande, bland annat genom att djurens livsmiljöer berikas på ett artspecifikt sätt. Endast de djurparker som vidtar dessa åtgärder beviljas tillstånd och medlemsstaternas behöriga myndigheter skall genom regelbundna inspektioner kontrollera att djurparkerna efterlever villkoren.

(1)  EGT L 206, 22.7.1992.

(2)  EGT L 61, 3.3.1997.

(3)  EGT L 94, 9.4.1999.