92003E0584

SKRIFTLIG FRÅGA E-0584/03

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(28 februari 2003)

Ämne: Risker med eltillförsel längs tunnelbanespår i smala tunnlar utan gångbana för passagerare som evakueras på grund av brand

1. Känner kommissionen till att de flesta tunnelbanor i kollektivtrafik har eltillförsel genom ett tredje spår bredvid de spår som tåget kör på och att vissa av dessa upphöjda strömspår visserligen delvis är avskärmade med trä (Hamburg) eller plast (de flesta städer), men att de alltid innebär en dödlig risk för människor vid beröring?

2. Känner kommissionen också till att passagerna snabbt måste evakueras vid bränder i tunnelbanetunnlar som orsakas av tekniska fel eller av uppsåtliga försök att förorsaka katastrofer, bland annat för att det knappa syret i tunnlarna snabbt förbränns, men att det i nästan alla tunnelbanetunnlar som byggts före 1980 saknas en upphöjd gångbana för passagerare som evakueras?

3. Medger kommissionen att passagerare som måste evakueras genom smala gamla tunnlar bredvid strömspår som fortfarande är inkopplade utsätts för en oacceptabelt stor fara eftersom de inte bara måste undkomma branden i all hast utan också måste undvika att beröra strömspåret som fungerar som ett lågt staket?

4. Håller kommissionen med mig om att det här inte bara handlar om rent lokala problem utan om ett allt viktigare säkerhetsproblem på EU-nivå i många europeiska städer och att vi inte kan vänta på lokala lösningar som i de flesta fall görs när en katastrof redan har inträffat i en stad?

5. Är kommissionen beredd att se till att alla tunnelbanetunnlar inom EU före en viss dag måste ha en säker evakueringsväg som inte är densamma som själva spåret, och att man där tunnlarna är för smala eller är omöjliga att göra bredare endast kan tillåta eltillförsel genom en övre ledning (som för spårvagnar och tåg) eller genom ett strömspår på ovansidan (såsom fallet är i Madrid)?

Svar från Loyola de Palacio på kommissionens vägnar

(8 april 2003)

Ledamotens fråga rör tunnelbanesystemens utformning, ett område som nationella och lokala myndigheter har det direkta ansvaret för. Kommissionen anser självklart att säkerheten för passagerare är mycket viktig. Därför har kommissionen tagit hänsyn till den ökade oron för de eventuella risker som allmänheten kan utsättas för i det så kallade andra järnvägspaketet, som nyligen lades fram. I detta paket ingår också ett förslag till direktiv(1) som syftar till att främja gemensamma mål och metoder för säkerhetsarbetet på gemenskapens järnvägssystem i medlemsstaterna (för närvarande under behandling i rådet). Enligt förslaget till direktiv skall medlemsstaterna ha ett visst manöverutrymme när de antar genomförandeåtgärder för tunnelbanor, spårvagnar och annan järnvägsinfrastruktur för lätt trafik. Medlemsstaterna skall också ha möjlighet att utvidga säkerhetskraven till att även omfatta järnvägsinfrastruktur för lokaltrafik, för att säkerställa en högre säkerhetsnivå.

I enlighet med rekommendationerna i en ny undersökning, Obstacles to the Internal Market on Rail Mass Transit (RMT)(2), som genomförts på kommissionens uppdrag, håller kommissionen på att undersöka möjligheterna att inleda ett samråd med alla berörda parter om en harmonisering av säkerhetskraven för järnvägar. Syftet är att ta del av alla synpunkter innan arbetet med att utarbeta ett lagförslag inleds.

(1) EGT C 126 E, 28.5.2002.

(2) http://europa.eu.int/comm/enterprise/rail_guided_transport/rail_mass_transit.pdf.