92003E0071

SKRIFTLIG FRÅGA E-0071/03

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(23 januari 2003)

Ämne: Magasinering av högvattenflöden i floderna och en jämn fördelning av flodernas övre och nedre lopp i de berörda medlemsstaterna

1. Utgår kommissionen från att översvämningarna i europeiska floder inte längre kan betraktas som tillfälliga olyckshändelser utan som ett strukturellt problem som bara tilltar och som förorsakas av att skogar avverkas, jordbruksmark dräneras, flodernas övre lopp kanaliseras och görs smalare, Alpernas glaciärer smälter snabbare, nederbörden ökar till följd av att växthuseffekten för med sig en allmän uppvärmning, marker täcks med olika slag av ytbeläggning och havsytan stiger med 1,2 cm per år?

2. Känner kommissionen till att en stor del av problemen förorsakas längs de övre loppen av floderna Oder, Elbe, Rhen, Maas, Schelde och Donau, medan ansvaret för att lösa dem hittills ofta kommit an bara på de stater som ligger utmed de nedre loppen av floderna, vilket lett till att problemen från ett antal (nuvarande eller blivande) medlemsstater övervältrats på andra medlemsstater?

3. Känner kommissionen till att Nederländerna, som en yttersta åtgärd för att skydda platser mot översvämning, undersöker möjligheten att 10 000 ha låglänt jordbruksmark skulle användas som uppsamlingsbäcken för vatten då det råder högvatten i floderna Rhen och Maas och att detta skulle leda till att bondgårdar och rentav hela byar måste försvinna samt att genomförandet av detta projekt skall kosta 15 miljarder euro, oräknat de 4,5 miljarder euro som kommer att behövas för omfattande arbeten för att skydda kuster och flodstränder?

4. Vilka möjligheter finns det att på kort sikt använda EU:s katastroffond (solidaritetsfond) också för förebyggande åtgärder som ger avsevärt ökade möjligheter att längs de övre loppen av floderna längre hålla kvar regnvatten och smältvatten i marken, även med tanke på att ständigt nya maximinivåer i flodernas vattenföring leder till fortsatta och ökande katastrofer utmed de nedre loppen av floderna, så att de stater som ligger där måste vidta ytterst kostsamma åtgärder som stöter på motstånd bland allmänheten?

5. Vad annat gör kommissionen för att få till stånd en jämnare fördelning av arbetsinsatser och kostnader mellan de övre och de nedre loppen av gränsöverskridande floder och de berörda medlemsstaterna?

Källa: TV Nederland 1, programmet Zembla, den 2 januari 2003, De nieuwe watersnood.

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(10 mars 2003)

1. - 3. och 5. Inom det avrinningsområde som frågeställaren avser (Oder, Elbe, Rhen, Maas, Schelde och Donau) har internationella flodkonventioner upprättats. Gemenskapen är avtalsslutande part till de flesta av dessa, och har observatörstatus i fråga om Maas och Schelde. I dessa konventioners stadgeenliga mål ingår översvämningsskydd, och konventionsparterna arbetar aktivt för att förebygga högvatten och skydda mot sådant(1). De undersökningar som genomförts och handlingsplaner som överenskommits inom ramen för dessa konventioner berör bland annat frågan om samarbete uppströms och nedströms, och ansvarsdelning. Handlingsplanen för högvattenskydd för floden Rhen, som överenskommits i en internationella Rhenkommissionen, är ett bra exempel på ett sådant avtal som för närvarande håller på att genomföras.

Till följd av Europaparlamentets och rådets lagstiftningsbeslut har gemenskapen nyligen omstrukturerat sin vattenpolitik med ramdirektivet för vatten(2). Detta kommer visserligen att bidra till lindring av effekterna av högvatten och torka (se artikel 1 e), men kommer inte i sig att medföra några konkreta mål för förebyggande av högvatten eller högvattenskydd, inte minst med tanke på artikel 175.1 i EG-fördraget, som är ramdirektivets rättsliga grund.

Däremot har kommissionen, medlemsstaterna och kandidatländerna under 2002 inlett ett omfattande samarbete i fråga om översvämningar. Utöver det formella tillämpningsområdet för ramdirektivet om vatten kommer man i ett första steg under 2003 att utbyta information, kunskap och erfarenheter om förebyggande och lindring av översvämningar och högvattenskydd. Högvatten har förekommit i Europa i många hundra år, och kommer även att förekomma i framtiden, men effekterna av sådana händelser har i många fall drastiskt förvärrats till följd av människors verksamhet, som att skära av floder från deras naturliga flodslätter, ändrad markanvändning och ökad försegling av marken, och inte minst användning av potentiella översvämningsområden för bostadsbyggande och ekonomisk verksamhet.

Samtidigt håller kommissionen på att utveckla ett övergripande initiativ som skall ta upp miljörisker (skogsbränder, jordbävningar, översvämningar, tekniska risker osv.), och planerar ett kommissionsmeddelande under första hälften av 2003. Efter att ha genomfört samråd om detta meddelande och sammanställt bästa praxis kommer kommissionen att se över behovet av och möjligheterna för eventuella rättsliga ramar.

Kommissionen har stött den europeiska översvämningsforskningen under alla ramprogram för forskning och teknisk utveckling(3). Under femte ramprogrammet (19992002) finansierades över 30 multinationella projekt inom ramen för programmet Miljö och hållbar utveckling. Särskilt inom området översvämningsprognoser och högvattenrisker i förhållande till klimatförändringen har framsteg gjorts. Forskningen inom ramen för prioriteten Global förändring i sjätte ramprogrammet (20032006) är inriktad på ett mer helhetligt tillvägagångssätt där högvattenrisker, sårbarhet och riskbedömning tas upp på ett samordnat sätt med syfte att lindra översvämningarnas miljöeffekter och sociala och ekonomiska följder. Dessutom genomförs forskning kring förbättrade strategier för integrerad förvaltning av avrinningsområden. I förekommande fall beaktas därvid högvattnets gränsöverskridande egenskaper och effekter.

Samtidigt har kommissionens Gemensamma forskningscentrum utvecklat ett instrument för förutsägande och modellering av högvatten för floden Oders avrinningsområde. Detta instrument skall nu tillämpas och tas i bruk som grund för strategier för att bekämpa högvatten i avrinningsområden tvärs över administrativa och politiska gränser för floderna Elbe och Donau, men också för andra europeiska floder.

Vad gäller gemenskapens finansiering kan gemenskapsinitiativet Interreg III inom Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för perioden 20002006 på operationell nivå bidra till att stödja pågående verksamhet på internationell nivå för förebyggande av och skydd mot högvatten. Särskilt initiativets del B, som gäller transnationellt samarbete, skall främja god förvaltning av naturresurser som vatten, inom ramen för samordnad fysisk planering. Den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken (rådets förordning om landsbygdsutveckling (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar)(4) kan redan i dag finansiera åtgärder som har särskild relevans för förebyggande av högvatten om medlemsstaterna väljer att ta med sådana åtgärder i sina program för landsbygdsutveckling. För närvarande omfattar vissa av dessa program direkta eller indirekta åtgärder för att förebygga eller lindra miljörisker. Åtgärder för att öka markens vattenupptagningsförmåga (t.ex. skogsplantering på jordbruksmark, underhåll av ängsmark eller ökning av andelen organiskt material i jorden) leder direkt till en minskning av högvattnets effekter. Likaså kan sannolikt alla åtgärder som syftar till att lindra klimatförändringen (t.ex. främjande av förnybara energikällor som biogas, eller minskning av djurantalet inom djurhållningen) får positiva (indirekta) effekter, eftersom det antas att den globala uppvärmningen leder till att extrema väderleksförhållanden inträffar oftare.

I framtiden kommer kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, så som de skisseras i ett nyligen offentliggjort meddelande(5), om de antas, att leda till att ökade medel finns att tillgå inom ramen för den andra pelaren. Medlemsstaterna skulle kunna använda dessa medel för riskförebyggande åtgärder. Dessa medel skulle kunna överföras från första till andra pelaren. Genom att införa krav på att jordbrukare som erhåller direkta betalningar uppfyller s.k. tvärvillkor kan man se till att de stadgeenliga förvaltningskraven respekteras bättre och att goda jordbruksförhållanden bibehålls, till exempel genom erosionsförebyggande åtgärder. Det har föreslagits att utesluta förändrad markanvändning av permanent ängsmark, och i synnerhet att inte ge stöd till att göra om sådan ängsmark till jordbruksmark. Systemet med ett frikopplat enhetligt jordbruksstöd kan bidra till extensifiering, som i sin tur kan få positiva följder för exempelvis markens vattenupptagningsförmåga. I förslagen om reform av jordbrukspolitiken ingår också stöd till energigrödor (första pelaren) som skall bidra till att skapa alternativ till koldioxidökande metoder.

4. Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF)(6) inrättades för att man skulle kunna ge direkt finansiellt stöd för att vid stora olyckor hjälpa människor, regioner och länder att återställa så normala levnadsförhållanden som möjligt.

Dessa insatser kan endast gälla återställande av skador som inte täcks av försäkringar. EUSF får inte användas för att finansiera långsiktiga förebyggande åtgärder. EUSF-stödet, som är avsett för insatser vid stora olyckor, får endast användas för förebyggande åtgärder inom ramen för omedelbart tillhandahållande av förebyggande infrastruktur och omedelbara skyddsåtgärder för kulturarvet. Länder som får stöd från solidaritetsfonden är skyldiga att inom arton månader från utbetalningen av

biståndet rapportera till kommissionen och i detalj ange vilka förebyggande åtgärder som vidtagits eller föreslagits av mottagarlandet för att minska skadorna och så långt detta är möjligt undvika att liknande olyckor upprepas.

(1) Rhen: handlingsplan för högvattenskydd antagen, genomförandet pågår. Elbe: strategi för högvattenskydd antagen, utkast till handlingsplan granskas för närvarande mot bakgrund av 2002 års högvatten, planen väntas antas i slutet av 2003. Donau: lindring av högvatteneffekterna ingår i det antagna handlingsprogrammet som för närvarande granskas. Maas och Schelde: förebyggande av och skydd mot högvatten ingår som ett huvudelement i de nyligen undertecknade nya konventionerna.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 23.10.2000, EGT L 327, 22.12.2000.

(3) SEK(2002) 907, KOM(2002) 481.

(4) EGT L 160, 26.6.1999.

(5) KOM(2003) 23 slutligt.

(6) Rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond, EGT L 311, 14.11.2002.