92002E3479

SKRIFTLIG FRÅGA E-3479/02

från Philippe Herzog (GUE/NGL) till kommissionen

(6 december 2002)

Ämne: Utvidgning av Lamfalussymetoden och finansövervakningen

Vid debatten om en utvidgning av Lamfalussymetoden och finansövervakningen vid plenarsammanträdet i Strasbourg den 19 november 2002 sade kommissionsledamoten med ansvar för

den inre marknaden att han ville besvara varje talares inlägg. Han gjorde dock ett undantag, genom att inte svara på en fråga från den nuvarande frågeställaren, som nu vill veta om detta skedde avsiktligen eller inte och begär att få svar på en fråga han oroat sig över i samband med sitt inlägg. Han oroade sig då över att unionen var benägen att tillnärma sig Förenta staternas regler i en strävan efter en integrerad transatlantisk finansmarknad, utan att Europaparlamentet någonsin diskuterat detta tema.

Men enligt förberedelsedokumenten inför den transatlantiska affärsmannadialogens (Transatlantic Business Dialogue, TABD) möte den 6 och 8 november 2002 hade kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden vid ett sammanträffande med ordföranden för Förenta staternas finansmarknadstillsynsorgan SEC (Securities and Exchange Commission) att han hade som avsikt att ge världen på ömse sidor av Atlanten en likvid och integrerad finansmarknad.

Frågan till kommissionen sönderfaller i två delfrågor:

1. Grundar sig denna förklaring på ett uppdrag från rådet? Från kommissionen? Eller rör det sig om ett personligt ställningstagande? Har det gjorts till föremål för undersökning och var någonstans i så fall?

2. Hur vill kommissionsledamoten eller kommissionen motivera detta ställningstagande?

Svar från Fritz Bolkestein på kommissionens vägnar

(16 januari 2003)

Efter sitt möte med f.d. ordföranden i Förenta staternas organ för tillsyn av finansmarknaden (SEC) förklarade faktiskt kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden sin långsiktiga målsättning att arbeta mot en värld med en enda likvid och integrerad finansmarknad och han har gjort en rad liknande offentliga uttalanden både tidigare och senare, senast i tal som hölls på hans vägnar den 10 december 2002.

Anledningen till att han efterlyste en sådan integrerad finansmarknad kan delas upp i tre delskäl.

Nyligen utförda studier har visat på de stora ekonomiska och sociala fördelarna för alla sidor: från integrationen av den europeiska finansmarknaden till att avlägsna hinder. Samma sak bör gälla för den transatlantiska marknadsintegrationen.

Europeiska investerare, företag och konsumenter missgynnas av den nuvarande situationen. I Lamfalussyrapporten utpekades externa handelshinder, särskilt handelshinder på den amerikanska marknaden (t.ex. förnekad tillgång till mäklarnas elektroniska uppgifter) som en av de främsta faktorerna till att integrationen av den europeiska marknaden försinkas. Däremot är de europeiska marknaderna relativt öppna visavi amerikanska företag och varor. Dessa hinder kan inte godtas och måste åtgärdas för alla företags och investerares skull.

Den senaste tidens utveckling har visat hur händelser i ett land direkt kan påverka företag i andra länder. Sarbanes-Oxley-lagen i USA är ett typexempel på detta.

Kommissionen anser att lösningen på dessa frågor är ett tätt och effektivt samarbete på högre nivå mellan myndigheterna på båda sidor om Atlanten. Målet bör vara gemensam samling kring allmänna principer när sådana kan tillämpas, samtidigt som man erkänner och respekterar vars och ens rättighet att utarbeta olika typer av bestämmelser. I motsats till vad parlamentsledamoten hävdar i sin fråga, innebär inte detta att amerikanska regler skall antas här. I agendan för en positiv ekonomisk utveckling i Europeiska unionen och USA som lades fram av kommissionens ordförande, Romano Prodi, och president Bush i maj 2002 efterfrågas dialog på finansmarknaden kring regelfrågor. Tjänstemän från kommissionen har sammanträtt med tjänstemän från de amerikanska myndigheterna vid ett antal tillfällen under 2002 och förväntas ha regelbundna möten under 2003 för att lösa dessa frågor.

Eftersom de uttalanden som parlamentsledamoten åberopar återspeglar kommissionsledamotens egen uppfattning ligger de helt i linje med Europeiska unionens politik och rådets mandat.

Kommissionen kommer fortsättningsvis att informera parlamentet om framgångar på området.