92002E2233

SKRIFTLIG FRÅGA E-2233/02

från Sebastiano Musumeci (UEN) till kommissionen

(23 juli 2002)

Ämne: Politisk kris på Madagaskar

Marc Ravalomanana har till följd av valet den 16 december 2001 och högsta domstolens slutliga dom av den 29 april 2002 valts till Madagaskars president.

Trots undertecknandet av avtalet i Dakar den 18 april 2002 ett avtal som förutsåg bildandet av en övergångsregering fram till den nya rösträkningen den 16 december 2001 mellan den nya presidenten Ravalomanana och den avgående presidenten Didier Ratsiraka, erkänner denne inte den dom som avkunnats.

Den avgående presidenten Ratsiraka har tagit sin tillflykt till norra delen av landet, som är hans traditionella fäste, och är beredd att med vapen försvara sig mot ett troligt anfall från president Ravalomananas regeringsstyrkor, vilka är fast beslutna att få ett slut på Didier Ratsirakas ockupation av öns norra del.

Vid en konflikt skulle de huvudsakliga offren utan tvekan bli oskyldiga civila.

Kan kommissionen besvara följande: Kan Europeiska unionen ingripa, och i så fall hur, för att hjälpa till med att nå en fredlig lösning på den politiska och militära krisen på ön Madagaskar och därmed undvika ett inbördeskrig som skulle ge ofattliga konsekvenser?

Svar från Poul Nielson på kommissionens vägnar

(26 augusti 2002)

Kommissionen vill påminna om att krisen i Madagaskar nu lösts på ett positivt sätt: Marc Ravalomanana har inlett en försoningsprocess i landet och tillkännagivit att valet till den lagstiftande församlingen kommer att tidigareläggas, och det internationella samfundet har erkänt honom som Madagaskars president.

Kommissionen välkomnar lösningen på krisen och hoppas att försoningsprocessen kommer att medföra fred och stabilitet för Madagaskars befolkning.

Kommissionen beklagar den allvarliga inverkan som den politiska krisen haft på Madagaskars befolkning. Kommissionen gick under den sju månader långa krisen in för en lösning som skulle innebära att freden i landet respekterades och befolkningens intressen tillgodosågs. Man stödde i detta syfte alla medlingsförsök som gjordes för att främja nationell försoning.

Kommissionen vidtog under denna tid också flera åtgärder för att lindra den utdragna krisens inverkan på befolkningen. Man gjorde exempelvis insatser för återuppbyggnad av vägar och återinrättande av den fria rörligheten för varor och personer och säkerställde på så sätt försörjningen av livsmedel och mediciner.

Kommissionen är beredd att erbjuda politiskt och tekniskt stöd till den nationella försoningen och till en varaktig lösning på krisen. Man är också beredd att i samarbete med andra givare bidra till Madagaskars strävanden att återupprätta landets ekonomiska och sociala situation.