52002AE0355

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Grönbok - Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar"

(KOM(2001) 366 slutlig)

(2002/C 125/11)

Den 25 juli 2001 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget begära Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om "Grönbok - Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar".

SOC-sektionen, som fick i uppgift att bereda ärendet, antog sitt yttrande den 19 december 2001. Föredragande var Renate Hornung-Draus och medföredragande Ursula Engelen-Kefer och Jean François Hoffelt.

Vid sin 389:e plenarsession den 20-21 mars 2002 (sammanträdet den 20 mars 2002) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 117 röster för, 4 röster emot och 14 nedlagda röster.

1. Allmänna kommentarer

1.1. Företagens sociala engagemang är en viktig del i uppbyggandet och bibehållandet av det civila samhällets institutioner och går bortom gällande nationell, europeisk och internationell lagstiftning. Det finns åtskilliga positiva exempel på att samarbete mellan företag och fackföreningar liksom lokala organisationer och sammanslutningar präglar medborgarnas deltagande på lokal nivå. I dag gäller det för företagen att via sitt sociala ansvar, på frivillig väg och/eller förhandlingsvägen, utveckla kvalitetsrelationer med alla sina intressenter - aktieägare, arbetstagare, fackföreningar, kunder, leverantörer, underleverantörer, samt lokala och regionala sammanslutningar och myndigheter - i första hand på det mänskliga, sociala, ekonomiska och miljömössiga planet. För unionen gäller det att finna medel för att uppmuntra denna utveckling.

1.2. För företagen leder globaliseringen till världsomfattande nätverk, avtalsvillkor och nya former av arbetsdelning. Företagen måste även ta ett allt större socialt ansvar på det internationella planet. Internationellt verksamma företag bidrar ofta i stor utsträckning till att förbättra levnads- och arbetsvillkoren i utvecklingsländerna genom sin närvaro. Genom att investera i produktionsanläggningar eller köpa varor och halvfabrikat av lokala företag bidrar de till att skapa och säkerställa arbetsplatser, finansiera sociala inrättningar, förbättra utbildningsnivån samt bidra till strukturella förändringar och därmed till att stärka ekonomin i dessa länder. Å andra sidan finns det också avsevärda risker med att företagen inte i tillräcklig grad uppträder ansvarsfullt - särskilt genom att närsamhällets småföretagsstruktur hotas, genom överexploatering av miljön och råvaror, genom politisk inblandning, genom bristande respekt för grundläggande arbetsnormer och fackliga rättigheter, genom barnarbete, tvångsarbete och diskriminering av kvinnor och minoriteter.

1.3. På det internationella planet har företagens sociala ansvar sedan flera år varit en viktig fråga inom ramen för de internationella organisationernas arbete. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har fastställt viktiga standarder genom sina grundläggande arbetsnormer, OECD har följt upp detta initiativ med sina riktlinjer för multinationella företag, och FN har som en följd av globaliseringen behandlat frågor i samband med Kofi Annans Global Compact-initiativ. Genom grönboken ställer kommissionen frågan om det även behövs ramvillkor på EU-nivå för att främja företagens sociala ansvarstagande (Corporate Social Responsibility, CSR).

1.4. Även om företagens sociala ansvar (CSR) inte är något nytt fenomen har det i globaliseringens tidevarv en alldeles särskild aktualitet. De allt starkare protesterna från globaliseringsmotståndare visar att människor känner ett allt större obehag inför de världsomfattande nätverken och den tilltagande "virtualiseringen" av den ekonomiska verksamheten. ESK ser med mycket stort allvar på denna obehagskänsla som tar sig uttryck i dessa protester och arbetar för att få till stånd en bred dialog där farhågorna och oron kan komma till uttryck. Dialogen bör även hjälpa till att skapa mer insyn i de bestämmelser som styr världsekonomin. Framför allt bör dialogen bidra till att åstadkomma nödvändiga förändringar i vissa företags agerande och därmed verka för ett socialt ansvar.

1.5. ESK hoppas att grönboken kommer att inleda en mångfasetterad debatt om företagens sociala ansvar. Utgångspunkt för en sådan debatt måste vara en hållbar utveckling. I synnerhet sedan toppmötet i Göteborg har hållbarhetsbegreppet inom områdena miljö, socialpolitik och ekonomi kommit att utgöra en viktig referensram för ekonomin och politiken. Vi måste verka för bättre jämvikt mellan det som gagnar aktieägarna och arbetstagarna och deras företrädare såväl som andra intressenter - kunder, underleverantörer, kommuner, samhället. Företagen måste göra vinster för att överleva i konkurrensen, säkra sitt fortbestånd och därmed arbetstillfällen. Det ligger i företagens ekonomiska intresse att agera på ett socialt ansvarsfullt sätt, så att de kan förverkliga sina egna intressen på lång sikt. Ett företag som investerar behöver nämligen fördelaktiga och fasta rambestämmelser, rättssäkerhet och fred, bra arbetsförhållanden inom företaget och ett samhällsklimat som främjar investeringar. Det är inte likgiltigt för ett företag i vilken samhällsmiljö det verkar. Varje företag tar samhällsklimatet i beaktande i sina ekonomiska överväganden och beslut.

1.6. ESK stöder Europeiska kommissionens ståndpunkt att företagens sociala ansvarstagande är ett viktigt bidrag till att förverkliga det strategiska målet från Lissabon om "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning".

1.7. Om målen från Lissabon utgör referensen måste man emellertid också ta hänsyn till en förstärkning av företagens konkurrenskraft. Ty förmågan att konkurrera och skapa överskott, som är basen för företagens långsiktiga existens, är en absolut förutsättning för att de skall kunna ta sitt sociala ansvar. Detta måste betonas eftersom kommissionen lägger fram ett orsakssamband i grönboken som inte är hållbart: Man verkar utgå ifrån att företag som agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt automatiskt blir framgångsrika även i ekonomiskt avseende. Sambandet mellan företagens ekonomiska framgångar och deras sociala agerande måste ses på följande sätt: Den ekonomiska framgången måste underlätta det sociala ansvarstagandet, vilket i sin tur bidrar till varaktiga framgångar för företagen. Därför är det viktigt att förmå företagen att betrakta det sociala ansvaret som en långsiktig utveckling, som en strategisk investering vid beslut som rör marknadsföringen, ledningsinstrumenten och verksamheten.

1.8. Företagens sociala ansvar (CSR) går längre än till att skapa och säkra arbetstillfällen. Det berör också utvecklingen av bättre arbeten med tillräckligt arbets- och hälsoskydd, hänsyn till funktionshindrades behov(1) och främjandet av en kultur som präglas av livslångt lärande. Ett socialt ansvarsfullt agerande innebär att företagen tillämpar de sociala bestämmelserna på ett ansvarsfullt sätt och bemödar sig om att bygga upp en anda av partnerskap. Det betyder också att bygga upp arbetsrelationer och att verka för förhandlingar med och medverkan av arbetstagarna.

1.9. Begreppen vinst, investeringar, konsumtion, arbetskostnader, lagstiftning, skatter, optimal varuförsörjning, hög sysselsättning, tillväxt, människovärdiga förhållanden, välstånd, solidaritet, ömsesidig respekt, självdisciplin, arbetsmoral, frihet och rättvisa står alla i nära samband med varandra och påverkar varandra, samt utgör grundpelarna för våra gemensamma värden och vår gemensamma ekonomi. Det är viktigt att företag på bästa sätt deltar i detta "orsak-verkan-samband" vilket innebär att de först och främst måste agera på ett ekonomiskt effektivt och därför socialt ansvarsfullt sätt.

1.10. Frågan om företagens sociala ansvar är invecklad och måste behandlas på ett mångfasetterat och djupgående sätt. Kulturella särdrag och nuvarande lokala rambestämmelser påverkar direkt utformningen av normer för hur företagen skall ta sitt sociala ansvar. Kommissionen behandlar tyvärr inte alls denna komplexa aspekt. Man gör ingen åtskillnad mellan de olika nivåerna (lokal, nationell, europeisk, global), utvecklingsländer och industriländer, multinationella storföretag, små och medelstora företag och mikroföretag samt mellan sektorer. Dessutom utgår kommissionen ifrån att företagen är uppbyggda på ett traditionellt hierarkiskt sätt, och hänsyn tas inte till nya former av företagsstrukturer och arbetsorganisation (deltids- och distansarbete, "virtuella företag" osv.).

1.11. Företagens sociala ansvar (CSR) är principiellt frivilligt. Frivilliga - inklusive överenskomna - åtgärder och initiativ ger företagen möjlighet att ta egna initiativ och utveckla egna modeller för det sociala ansvarstagandet som passar varje företag och sektor. Det är lättare att få gehör för initiativ som tas inom företagen och de olika sektorerna än för rambestämmelser som fastställs på en övergripande nivå. Initiativ beträffande t.ex. uppförandekodexar inom ramen för ILO, OECD och FN, som alla grundar sig på principen att åtgärder för socialt ansvarstagande skall vidtas på frivillig grund, är ett exempel på detta.

1.12. Ett företags beslut att frivilligt genomföra åtgärder inom ramen för det sociala ansvaret - som uppförandekodexar, "fördrag" eller fair trade-märkning - förutsätter naturligtvis att det också är villigt att underkasta sig bindande krav. ESK är positiv till sådana gemensamma aktioner och frivilliga avtal mellan arbetsmarknadsparterna på området för socialt ansvarstagande, och dessa kan också innefatta lämpliga uppföljnings- och utvärderingsmekanismer.

1.13. Principen att de sociala uppförandekodexarna är frivilliga grundar sig även på andra faktorer. I EU och i medlemsstaterna är företagen enligt lagar och minimikrav skyldiga att rätta sig efter vissa bestämmelser - som är lika för alla - och som bidrar till utvecklingen av ett ansvarsfullt agerande. Företagens sociala ansvar (CSR) omfattar åtgärder utöver dem som fastställts i gällande lagstiftning. Initiativet att utveckla och tillämpa sociala uppförandekodexar togs inte utan orsak av de länder som har en begränsad sociallagstiftning. Företagens plikt att följa den gällande lagstiftningen ifrågasätts inte, men alla initiativ för att förstärka deras sociala ansvarstagande går per definition längre än gällande lagstiftning och kan därför bara genomföras på frivillig grund.

1.14. ESK anser att man i grönboken inte tillräckligt behandlar den särskilda roll som företagen inom den sociala ekonomin spelar på området socialt ansvar. Detta är beklagligt eftersom det just på detta område finns goda exempel på hur det sociala ansvaret kan utgöra kärnan i företagens målsättning. Många företag inom den sociala ekonomin offentliggör regelbundet rapporter om de åtgärder som man vidtagit på området socialt ansvar, t.ex. genom att sätta in särskilda instrument som sociala revisioner eller sociala balansräkningar för att utvärdera sin verksamhet. ESK är av uppfattningen att sådana initiativ borde uppmärksammas särskilt.

1.15. Allmänt sett betraktar kommissionen det sociala ansvaret i för hög grad ur multinationella storföretags synvinkel. Större delen av företagen i Europa är små eller medelstora, eller mikroföretag, som behöver en uppläggning av ansvarstagandet som specifikt svarar mot deras situation och behov. I detta sammanhang hänvisar ESK till att man principiellt måste skilja mellan företagaransvarets sociala dimension å ena sidan och den miljömässiga och samhälleliga dimensionen å den andra. Miljöskyddet är ett nytt område för många småföretag som behöver andra resurser och genomförandemetoder än den sociala dimensionen.

2. Handlingsnivåer - global nivå

2.1. Skillnaderna i välfärd mellan industri- och utvecklingsländerna är ännu, och kommer även i framtiden att förbli, stora. Arbetsvillkoren i många utvecklingsländer är ofta mycket sämre än i industriländerna på grund av att utvecklingsländernas ekonomier är mindre effektiva och att deras demokratiska och andra representativa strukturer delvis är underutvecklade. Oacceptabla former av barnarbete, mycket låga löner, undertryckande av fackföreningar och skadliga arbetsförhållanden är tyvärr fortfarande vanligt.

2.2. Många företag har dock vidtagit åtgärder, utöver gällande lagstiftning, för att förbättra arbetsförhållandena i sina filialer, dotterbolag och delvis också hos sina avtalspartners, leverantörer och licensinnehavare i utvecklingsländerna. ESK välkomnar och stöder uttryckligen sådana företagsinitiativ. Extrema former av barnarbete och tvångsarbete kan inte accepteras enbart på grund av att utvecklingsländerna har dåligt fungerande ekonomier. Alla typer av diskriminering av fackligt aktiva måste också förhindras och föreningsfriheten respekteras. Så länge internationellt verksamma företag, tack vare sitt inflytande och med hjälp av de medel som står till deras förfogande, försöker förändra situationen i positiv riktning gör de en viktig insats för utvecklingen i stort.

2.3. För att företagens potential skall kunna utnyttjas så effektivt som möjligt måste det finnas en tillförlitlig rättslig ram som reglerar bildandet av nya företag och investeringar samt ett internationellt handelsutbyte som är så fritt som möjligt med hänsynstagande till ILO:s centrala arbetslivsnormer. I detta sammanhang uppmanas regeringarna och de nationella myndigheterna att ta sitt ansvar. De kan också bidra till att utveckla ett välfungerande utbildningssystem och socialförsäkringsinstitutioner som företagen finansierar genom skattebetalning.

2.4. Det är också en uppgift för lagstiftarna, regeringarna och myndigheterna i de olika länderna att anta lämpliga social- och arbetsrättsliga regler och se till att de följs. I utvecklingsländerna är det dock framför allt tillämpningen som är bristfällig. Barnarbete är exempelvis förbjudet i många utvecklingsländer, men förbudet tillämpas inte av de statliga myndigheterna. I många länder förekommer det också att de fackliga rättigheterna kränks. Till att börja med måste således målet vara att se till att nödvändig lagstiftning och internationella arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter faktiskt genomdrivs av berörda statliga myndigheter. Detta är även en viktig uppgift för Internationella arbetsorganisationen (ILO). Världsbanken, IMF och WTO måste emellertid också ta hänsyn till det sociala ansvaret när de löser sina internationella uppgifter. Europeiska företag som är verksamma i dessa länder kan även utgöra ett stöd och en förebild för andra företag genom att strikt följa lagen och genom att arbeta för att arbetsrätten följs av deras lokala avtalspartners. Lagstiftningen i värdlandet ligger alltså till grund och utgör minimiramen för de internationella företagens sociala ansvarstagande.

2.5. Deklarationer och rättsinstrument från internationella socialpolitiska organisationer och framför allt från ILO utgör även viktiga grundläggande riktlinjer. Även om dessa deklarationer först och främst riktar sig till regeringar kan företagen arbeta för att målinriktningarna införs på deras område. ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet av den 18 juni 1998 är ett gott exempel. I denna förklaring förbinder sig ILO-medlemsstaterna att på ett effektivt sätt arbeta för att genomföra följande grundläggande principer och rättigheter på arbetsplatser:

- Föreningsfrihet och erkännande av den kollektiva förhandlingsrätten.

- Avskaffande av alla former av tvångsarbete och annat påtvingat arbete.

- Faktiskt avskaffande av de värsta formerna av barnarbete.

- Avskaffande av diskriminering vid anställning och yrkesutövning.

2.6. Andra viktiga rättsinstrument är ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik från 1977 och OECD:s riktlinjer för multinationella företag från 1976, särskilt kapitlet om sysselsättning och arbetsmarknad.

2.7. För att företagen skall kunna ta sitt sociala ansvar är det viktigt att de kan välja lösningar som passar deras särskilda situation och som på bästa sätt tar deras handlingsmöjligheter i förhållande till affärspartners i utvecklingsländerna i beaktande. Ett stort multinationellt företag har på grund av sin ställning på marknaden andra möjligheter att påverka än medelstora företag. I flera sektorer är förhållandet mellan olika företag dock omvänt. Små och medelstora företag i industriländerna kan t.ex. konfronteras med mycket stora leverantörer med en dominerande ställning på marknaden i utvecklingsländerna som de knappast har något inflytande över.

2.8. Inom ramen för det sociala ansvarstagandet (CSR) kan företagen prioritera just de frågor som är av särskild vikt för deras sektor och marknad. Inom textilindustrin behandlas därmed särskilt frågan om barnarbete samtidigt som petroleumindustrin framför allt har vidtagit miljörelaterade åtgärder. Medan vissa företag föredrar en extern kontroll eller certifiering väljer andra att vidta åtgärder och genomföra kontroller internt. Det faktiska genomförandet och dess resultat är dock det som räknas i slutändan.

2.9. Vissa företag och branschorganisationer utarbetar uppförandekodexar och förbinder sig därmed att följa eller främja sociala och etiska normer eller att ta ett särskilt medborgaransvar. Sådana uppförandekodexar speglar varje företags kultur och filosofi samt de långsiktiga målen och prioriteringarna inom respektive företag eller sektor. Om företagen väljer denna form av åtgärd är det viktigt att företagens eller sektorns handlingsmöjligheter återspeglas på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Uppförandekodexar lämpar sig särskilt i företag som förutser ett successivt införande av de sociala normerna genom ett samarbete med leverantörer och avtalsparter i utvecklingsländerna.

2.10. Kommissionen framhåller i sin grönbok att företag inte bara skall svara för sina dotterbolag utan även för att deras leverantörer följer bestämmelserna och tar sitt sociala ansvar. Även om man har förståelse för ett sådant krav anser dock kommittén att det är för ospecificerat och därmed svårt att genomdriva. Ansvaret för att vissa bestämda arbetsnormer tillämpas bland leverantörer och avtalspartner kan knappast läggas på företagen. Med tanke på att förhållandet mellan leverantörer och företag blir alltmer invecklat, med produktionskedjor som sträcker sig över flera världsdelar, skulle ett sådant ansvar gå utöver framför allt de små och medelstora företagens rättsliga och faktiska möjligheter. Företagen kan ge uttryck för sitt sociala ansvar genom anbudsförfaranden eller avtal. ESK delar kommissionens uppfattning att det också finns en extern dimension av företagens sociala ansvar, som gäller även dotterföretag och leverantörer i utvecklingsländer.

2.11. Kommittén förnekar inte att det finns praktiska svårigheter med detta. Ofta kan inte ens stora företag kräva att deras huvudleverantörer, för att inte tala om underleverantörer, tillämpar de normer för socialt ansvarstagande som man kommit överens om inom företaget. Ett otal småföretag och mikroföretag utgör grunden för den ekonomiska strukturen i de flesta utvecklingsländer. Ledande europeiska företag inom textilsektorn har i ett land som t.ex. Indien ofta upp till 12000-15000 huvudleverantörer. Man kan bara föreställa sig antalet underleverantörer. Det är först och främst de berörda staternas ansvar att se till att lagstiftningen följs. Samarbetet med facket och olika icke-statliga organisationer kan dessutom bidra till att fall där bestämmelserna inte följs upptäcks.

2.12. Företagens förhållningsregler och sociala engagemang måste ta hänsyn till respektive lands kultur och tradition och de ekonomiska ramvillkoren i landet. Om orimliga sociala normer införs på ett drastiskt sätt i utvecklingsländerna kan detta uppfattas som att industriländerna försöker höja arbetskostnaderna i utvecklingsländerna och därmed beröva dem en del av deras konkurrensfördel. De problem med könsdiskriminering och med kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter som erkänns av det internationella samfundet kan inte räknas som konkurrensfördelar. Det nödvändiga samarbetet med utvecklingsländerna för att förbättra de sociala villkoren skulle därmed försvåras avsevärt. Emellertid kan och bör företagen inom ramen för sitt sociala ansvar vinnlägga sig om att på företagsnivå råda bot på dessa problem.

2.13. Grundprinciperna för företagens sociala ansvarstagande på global nivå bygger ofta på överenskommelser inom ILO. ESK understryker starkt betydelsen av ILO:s grundläggande principer i arbetslivet som bör blir ett bindande minimikrav för mänskliga rättigheter och respekteras världen över. Eftersom överenskommelserna inom ILO dock riktar sig till regeringarna lämpar de sig bara till viss del som riktlinjer och underlag för företagens praktiska åtgärder. Överenskommelserna måste "översättas" för den praktiska tillämpningen inom företagen. ESK välkomnar helhjärtat ILO:s arbete med att genomföra ILO:s överenskommelser i praktiken i företagen och den faktiska utformningen av sociala uppförandekodexar i företagens leveranskedja (supply chain).

2.14. I detta sammanhang välkomnar ESK också Europeiska kommissionens initiativ (meddelandet av den 18 juli 2001 om "Att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen (Social governance) i samband med globaliseringen") att stödja ILO i dess arbete att införa grundläggande arbetsnormer i hela världen.

2.15. Kommittén noterar att internationella institutioner - framför allt Världsbanken, IMF och WTO - måste ta hänsyn till det sociala ansvaret. Ett viktigt bidrag skulle vara att se till att berörda företag generellt åtminstone respekterar ILO:s centrala arbetslivsnormer när krediter eller handelsförmåner beviljas. ESK konstaterar att internationella företag redan i dag vidtar viktiga åtgärder för att göra sina leverantörer och avtalspartner i världen, och särskilt i utvecklingsländerna, uppmärksamma på fördelarna med goda arbetsvillkor. Syftet är att uppnå förbättringar genom stimulans, exempel på egna erfarenheter, uppmuntran och råd(2). Dessa långsiktiga insatser kommer att få mest genomslagskraft om respektive länder utarbetar fördelaktiga ramvillkor och företagen får tillräckligt handlingsutrymme för att utnyttja sin innovativa potential.

2.16. Ett företags ekonomiska synsätt är också en del av dess sociala ansvar (t.ex. penningtvätt, korruption, skatteparadis). Särskilt vad gäller socialt ansvar i samband med investeringar (SRI) förordar ESK att de kriterier som tillämpas vid en utvärdering eller klassificering skall vara mer specifika. De bör grunda sig på jämförbara faktorer (med avseende på miljön är det t.ex. meningslöst att tillämpa samma kriterier för ett stålföretag som för en bank). Dessutom bör inte företag kunna uteslutas enbart på grundval av deras produkter och/eller verksamhetsområde (t.ex. olja, mikrochips eller aluminiumtillverkning). Generellt sett måste ramvillkoren för SRI förbättras, något som innefattar samordning av såväl lagstiftning som avtal på global och europeisk nivå.

3. Handlingsnivåer - europeisk nivå

3.1. I sin grönbok behandlar Europeiska kommissionen frågan om nya europeiska ramvillkor för företagens sociala ansvar. Företagen är en del av samhället i stort, och deras verksamhet utförs i en miljö som kännetecknas av lagar och löneavtalsbestämmelser för arbetsmarknaden som skapar balans mellan de båda parternas intressen och som utgör ett skydd för arbetstagarna. Detta accepteras av samtliga aktörer och bildar en europeisk ram på vilken företagens sociala ansvar bygger, utan att för den skull inkräkta på de rättsliga ramvillkoren (social- och miljöpolitik).

3.2. På EU-nivå regleras formerna för arbetstagarnas och deras fackliga organisationers medverkan huvudsakligen genom lagstiftning via direktivet om europeiska företagsråd - och via direktivet om information och samråd - samt på ett antal olika övriga sätt i de enskilda medlemsstaterna. ESK uppmanar till en konsekvent tillämpning av de föreliggande bestämmelserna så att den industriella omvandlingen kan genomföras på ett socialt acceptabelt sätt genom en rättvis intressebalans.

3.3. Mot bakgrund av de föreliggande sociala ramvillkoren handlar det i Europa i första hand om att skapa ett sådant psykologiskt klimat att företagens sociala ansvar får sin givna plats. Den europeiska nivån är en lämplig plattform för erfarenhetsutbyte om framgångsrika initiativ som gäller företagens sociala ansvar och för att skapa medvetenhet hos företagen själva om att det sociala ansvaret måste beaktas i deras strategier.

3.4. Företagens sociala ansvar är inte enbart en uppgift för ledningen eller arbetstagarrepresentanterna. Staten, kommunerna, de enskilda medborgarna och det civila samhället måste också bidra. ESK ser positivt på att kommissionen behandlar denna fråga i sin vitbok om nya styrelseformer i EU.

3.5. Företag är beroende av de ramvillkor som gäller i det land där de utövar sin affärsverksamhet. Det är till exempel inte obligatoriskt att följa en ILO-konvention i ett land som inte har ratificerat denna konvention och infört den i sin nationella lagstiftning. Man kan inte och får inte tvinga företag att kompensera sina regeringars försummelser, men företagen måste ta sitt sociala ansvar och gå längre än vad som krävs av dem i strikt juridisk bemärkelse. ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag utgör en viktig referensram i detta sammanhang. ESK noterar att ILO:s centrala arbetslivsnormer gäller som en del av de mänskliga rättigheterna i samtliga ILO-medlemsstater oavsett om de ratificerats eller inte. Redan genom medlemskapet i ILO åligger det varje medlemsstat att se till att de centrala normerna - fackliga rättigheter, rätt till kollektivavtal, förbud mot barnarbete, tvångsarbete och diskriminering - respekteras. De bär också ansvaret för att företagen följer dessa normer. De europeiska staterna har en särskild uppgift i fråga om att omsätta ILO:s arbetslivsnormer i nationell lagstiftning. Generellt kan EU engagera sig redan i ett tidigt skede genom att verka för att internationella avtal utformas så att de bygger på brett samförstånd och undertecknas av så många stater som möjligt.

3.6. För kommittén är frivillighet vad gäller åtgärder inom området socialt ansvar särskilt viktigt. Upprättandet av detaljerade obligatoriska europeiska ramvillkor skulle därmed vara olämpligt. Enhetliga detaljerade standarder för socialt ansvar medför en risk att företag, särskilt småföretag och företag inom den sociala ekonomin, tvingas in i en "korsett". Företagen bör få möjlighet att utveckla skräddarsydda, branschspecifika och särskilt effektiva lösningar som är anpassade till situationen i det enskilda fallet. De allmänna europeiska principer som arbetats fram av arbetsmarknadens parter skulle kunna bidra till en större spridning av åtgärder för företagens sociala ansvar som redan införts av flera företag. Därför är kommittén entydigt positiv till att arbetsmarknadsparterna fördjupar enskilda aspekter av företagens sociala ansvar, exempelvis på området för arbetshygien och arbetarskydd eller främjande av lika möjligheter. EU:s specifika syn på företagens sociala ansvarstagande skulle kunna utvecklas inom ramen för gemensamma initiativ och frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter i enlighet vad man gjort i textilbranschen. Kommissionen skulle kunna uppmuntra partnerskap mellan de viktigaste aktörerna för företagens sociala ansvar och därmed främja insyn, enhetlighet och bästa lösningar på detta område.

3.7. Företagens sociala ansvar medför såväl kvalitativa som kvantitativa aspekter som varierar mellan branscher och företagens situation, vilket även innebär att uppföljningen och utvärderingen av kontrollerna måste variera.

3.8. ESK välkomnar åtgärder som stöder och främjar spridningen av goda exempel på socialt ansvarstagande. I medlemsstaterna finns redan många sådana nätverk (t.ex. "Observatoire de la responsabilité sociétale des entreprises ORSE" i Frankrike).

4. Handlingsnivåer - nationell/lokal nivå

4.1. I grönboken lyfter man fram dessa åtgärders effekter på det lokala planet. ESK konstaterar att företagen inom den sociala ekonomin till största delen är småföretag eller mikroföretag som betraktar den lokala dimensionen av det sociala ansvarstagandet som sin kärnuppgift. Ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv ligger till grund för deras lokala engagemang vad gäller socialt ansvar och miljöansvar, som tar sig uttryck i insatser för allmänintresset (t.ex. grannskapsprojekt, integrationsåtgärder, miljöprojekt). Kommissionen bör lägga större tonvikt vid denna dimension av företagens ansvarstagande på lokal nivå.

4.2. I företagens sociala ansvar ingår både att främja viljan till kommunikation och beredskapen till ständigt lärande, konstaterar kommittén. Människor som kan kommunicera med varandra och är öppna för ny kunskap har också förmåga till social samverkan. Intolerans, diskriminering på grund av etniskt ursprung, funktionshinder, sexuell läggning eller kön får då inget utrymme. De som känner till andra kulturer och andra sätt att leva och tänka får en öppnare attityd gentemot dessa. Detta uppdrag är riktat till utbildningsanstalter, familjepolitiken och näringslivet. Globaliseringen innebär att dagens samhälle ställs inför denna utmaning.

4.3. Framtidsinriktade företag behöver kompetenta medarbetare som på ett fritt och självständigt sätt kan verka i kunskaps- och informationssamhället. En förutsättning för att den nya utvecklingen skall få genomslag och tillämpas är att människor har tillräcklig kompetens och är beredda till livslångt lärande. Enligt ESK:s uppfattning berörs regeringarna, näringslivet, arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer samt de enskilda individerna i lika hög grad. Deras olika roller måste klart definieras i en öppen dialog.

4.4. Man får inte längre se familjepolitiken, utbildningspolitiken och den ekonomiska politiken som isolerade från varandra. Det måste bli lättare för familjerna att ha barn, kvinnorna måste kunna behålla kvalificerade yrken och barnen måste ges goda möjligheter till utbildning. Näringslivet måste ta hänsyn till de behov som finns hos de arbetstagare som även är föräldrar och utgå från en familjevänlig, det vill säga socialt ansvarsmedveten företagsstrategi.

4.5. Ett socialt ansvar från företagens sida innebär inte bara att det ställs krav på medvetenhet om sådana frågor hos företagsledningen, och på att det finns socialt ansvarsinriktade företagsstrategier, utan det krävs också att människorna, det vill säga arbetstagarna, är beredda att låta företagens sociala ansvar tränga in i den personliga sfären, och att de är beredda att agera i enlighet med detta. ESK anser därför att det är särskilt viktigt med insatser för att öka medborgarnas medvetenhet. Utbildningssystemen kan bidra till detta genom att redan i förskolan börja sprida en kultur som bygger på samexistens, med utgångspunkt i principerna om solidaritet och eget ansvar. Familjerna måste uppmuntras att tillsammans med barnen engagera sig för samhället. Företagen kan förbättra ramvillkoren för medborgarnas engagemang, de kan inrätta priser för ett socialt ansvarsmedvetet engagemang och de kan ge sina medarbetare impulser till att engagera sig i sociala frågor.

4.6. ESK ställer sig positiv till tanken på lokala eller regionala nätverk för socialt ansvarstagande, något som redan förverkligats på flera håll. I sådana nätverk kan företag, arbetsmarknadens parter och offentliga myndigheter samverka med det organiserade civila samhällets övriga parter för att utarbeta och genomföra gemensamma målsättningar på det sociala området. Här gäller det emellertid att undvika att lasta ytterligare byråkrati och administration på småföretagen på det lokala planet.

5. Slutkommentar

5.1. Företagens sociala ansvar utgör en central fråga för ESK och man kommer aktivt och med stort intresse att följa utvecklingen på detta område. I samband med att kommissionen ytterligare fördjupar sig i denna fråga hoppas ESK att hänsyn tas till de synpunkter som framförts här ovan. Frivillighetsprincipen, hållbarhetsprincipen inom områdena miljö, ekonomi och socialpolitik samt en inriktning på befintliga internationella överenskommelser bör utgöra referensramen för ytterligare insatser från Europeiska kommissionens sida. Syftet är att stödja företagen i deras strävan att bete sig på ett socialt ansvarsfullt sätt.

Bryssel den 20 mars 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Se ESK:s yttrande om Europeiska handikappåret (EGT C 36, 8.2.2002).

(2) För konkreta exempel hänvisas till följande webbplatser:

http://oracle02.ilo.org:6060/dyn/basi/vpisearch.first

http://www.csreurope.org/csr_europe/Databank/databankindex.htm

http://www.csrforum.com/csr/csrwebassist.nsf/content/a1c2a3.html

http://www.business-impact.org/bi2/case_studies_2k/

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Ändringsförslag som avslogs

Följande ändringsförslag avslogs men fick minst en fjärdedel av rösterna:

Placeras före "Allmänna kommentarer":

"1.1. Inledning

De flesta företagsanalytiker instämmer nog i att företagen kan göra stora förbättringar på det ekonomiska och sociala planet för de olika aktörerna samtidigt som de uppfyller sina skyldigheter mot aktieägarna. Historiskt sett är företagens existensberättigande ekonomiskt. Genom att uppfylla de ekonomiska målen uppfyller också företagen det ansvar som de enligt lagstiftning och avtal har gentemot de olika aktörerna. Under de senaste trettio åren har företagens liksom politikernas och de olika observatörernas förståelse växt för att det finns stora möjligheter för vissa företag att på frivillig basis låta de olika aktörerna dra nytta av program för socialt ansvarstagande inom företagen. Sådana program måste ligga i linje med företagens ekonomiska mål och innehåller oftast affärsidéer inriktade på företagens fortsatta existens och deras framgång på medellång och lång sikt. Ett misslyckande när det gäller att uppfylla företagens ekonomiska mål omöjliggör inte bara företagens sociala ansvar, utan innebär också ett omätbart socialt lidande för de berörda. När företagens ekonomiska mål uppfylls har företagen stora möjligheter att förbättra världen. ESK uppmanar kommissionen att lyfta fram företagens ekonomiska mål i den vitbok som skall utarbetas."

Motivering

I grönboken ges en inadekvat bild av de sociala insatser som företagen gör när de uppfyller sina ekonomiska mål.

Resultat av omröstning

För: 45, emot: 79, nedlagda: 11.

Lägg till följande text före avsnittet "Allmänna kommentarer":

"1.2. Företagens ekonomiska mål

1.2.1. Ett företags främsta mål är ekonomiskt betingat och företagets huvudsakliga relationer och ansvar är av rättslig och avtalsmässig, inte frivillig natur. Alla faktorer i den sociala sammanhållningen - sysselsättningen, sammanhållningen i lokalsamhället, den nationella sociala sammanhållningen, besparingar och investeringar inför ålderdomen - kan i själva verket uppnås endast om företagen uppnår sitt ekonomiska mål.

1.2.2. Det främsta måttet för att mäta ett företags resultat är vinsten. Det är vinsten som gör det möjligt för ett företag att konkurrera och investera i framtiden. Ett företags vinstgenererande förmåga testas fortlöpande genom de utmaningar som marknadskrafterna presenterar. Dessa förändrar kontinuerligt marknaden för ett företag. Ett företag har uppfyllt sitt syfte om det överlever dessa utmaningar och utvecklas. För att detta skall bli möjligt måste ett företags ekonomiska modell vara hållbar på lång sikt.

1.2.3. Relationerna till olika intressenter är rättsliga till sin natur och regleras i avtal, men endast genom att överleva och utvecklas kan ett företag fylla sin skyldighet att bibehålla sin sysselsättningsmässiga nivå och kvalitet, upprätthålla leverantörsorder och partnerskapsrelationer till leverantörerna, tillfredsställa konsumenternas efterfrågan och säkerställa att kunderna är nöjda.

1.2.4. På lokaliseringsorten upprätthåller ett välmående företag sysselsättningsnivån genom att stödja sina anställda och deras familjer som i sin tur gynnar lokala varu- och serviceleverantörer. Ett välmående företag utgör även i sig en viktig kund för lokala varu- och serviceleverantörer. Ett välmående företag utgör det ekonomiska hjärtat i lokalsamhället och stöder dess sociala sammanhållning.

1.2.5. Ett välmående företag betalar skatt på sin vinst. Via sina anställda genererar det även skatt till staten och bidrar till socialförsäkringsfonderna. Företaget betalar och driver in mervärdeskatt till staten. Det utgör den centrala beståndsdelen i det nationella beskattningssystemet som i sin tur finansierar den sociala modellen.

1.2.6. En del av vinsten i ett välmående företag går till aktieägarnas utdelning. Aktieägarna utgörs i allt större utsträckning av olika pensionsfonder och försäkringsbolag som förvaltar privatpersoners sparade medel inför ålderdomen. Sådana system bygger på vinster och aktieutdelning från näringslivet.

1.2.7. Vinsten är kännetecknet för ett välmående företag. Minskad vinst skadar inte bara privatpersoners långsiktiga sparande, utan får även konsekvenser för sysselsättning, leverantörer, kunder och statskassan. Därför bör ett företag inte offra sin vinst på kort sikt utan att vänta sig vinst på medellång eller lång sikt."

Motivering

I grönboken inser man inte att det civila samhället och den sociala sammanhållningen är beroende av att företagen uppnår sitt ekonomiska mål.

Resultat av omröstning

För: 47, emot: 86, nedlagda: 17.

Lägg till följande text före "Allmänna kommentarer":

"1.3. Företagens sociala ansvar

1.3.1. Företagens sociala ansvarstagande är ett begrepp som hela tiden utvecklas. Det innefattar ett engagemang visavi de direkt berörda parterna, samhället och miljön som också bör ligga i aktieägarnas intresse, särskilt om det underbygger affärsidéns långsiktiga hållbarhet.

1.3.2. De direkt berörda intressegrupperna är kunder, leverantörer och anställda. De grundläggande relationerna med de berörda parterna utgår från avtalsförhållanden och lagstiftning. Frivillig breddning av relationerna med direkt berörda parter kan omfatta arrangemang som visar prov på socialt ansvarsfullt uppträdande. Kunderna kan exempelvis erbjudas produkter från ansvarskännande leverantörer och underleverantörer, anställningsförhållandena kan vara 'positiva' på många olika sätt och innebära extra investeringar i mänskliga resurser.

1.3.3. När det gäller breddning av relationerna till de direkt berörda intressena försöker företagen i normalfallet visa med ett affärsmässigt resonemang att dessa åtgärder och de kostnader som de medför ligger i aktieägarnas intresse. Detta kan betyda långsiktiga perspektiv och förutsätter i vissa fall att aktieägarna får 'undervisning'.

1.3.4. En mer komplex dimension av företagens sociala ansvar berör samhället, både närsamhället där företaget är verksamt och samhället i stort. I detta sammanhang kan den affärsmässiga logiken vara mindre uppenbar, och avkastningen kommer oftare på längre sikt.

1.3.5. Det är på den vidare samhällsnivån som den övergripande hållbarhetsfrågan uppstår. Man måste hitta en avvägning mellan företagets hållbarhet - dess förmåga att överleva och ge goda resultat - och den hållbara utvecklingen generellt, med dess tre aspekter - ekonomi, sociala villkor och miljö. Ramverket av lagstiftning och regler för den hållbara utvecklingen kan mycket väl behöva utvecklas för att komplettera initiativen för företagens sociala ansvar. Dessa initiativ kan faktiskt stimulera och forma lagstiftning och regelverk.

1.3.6. Redan definitionsmässigt är företagens sociala ansvarstagande frivilligt, men det föreligger ändå ramar. Företagen kan utveckla uppförandekodexar som definierar etiskt och ansvarsfullt agerande visavi berörda parter och samhället. Dessutom går många företag samman för att kombinera sina resurser. Åtskilliga affärsmässiga verksamheter i samhället har en filantropisk dimension.

1.3.7. På grundval av ovanstående analys kan ESK stödja definitionen i grönbokens punkt 20 om att företagens sociala ansvar är 'ett begrepp som innebär att företagen på frivillig grund integrerar sociala och miljömässiga hänsyn i sin verksamhet och i sin samverkan med intressenterna'."

Motivering

Det finns ingen definition av företagen sociala ansvar i yttrandet. Det är lämpligt att ställa företagens sociala ansvar mot företagens ekonomiska mål och göra en jämförelse.

Resultat av omröstning

För: 40, emot: 95, nedlagda: 19.

Punkt 1.3

Lägg till följande mening före sista meningen: "Fackföreningarna har på ett avgörande sätt bidragit till utvecklingen på detta område."

Resultat av omröstning

För: 59, emot: 76, nedlagda: 11.

Punkt 1.4

Ändra sista meningen enligt följande: "Men framför allt bör dialogen mellan arbetsgivare och fackföreningar bidra till att åstadkomma nödvändiga förändringar i vissa företags agerande och därmed verka för ett socialt ansvar."

Resultat av omröstning

För: 56, emot: 83, nedlagda: 13.

Punkt 1.5

Ändra femte meningen enligt följande: "Företagen måste göra vinster bli konkurrenskraftiga för att överleva i konkurrensen, säkra sitt fortbestånd och därmed arbetstillfällen."

Resultat av omröstning

För: 46, emot: 81, nedlagda: 9.

Punkt 1.5

Lägg till följande i slutet av sista meningen: "för att till den sociala och ekologiska miljön återställa det som företaget har tagit i anspråk vid anläggandet (bostäder, infrastruktur för hälsovård, utbildning, transporter...)."

Motivering

Alla har i grund och botten samma intressen: aktieägare, löntagare, företrädare för löntagarna, kunder, leverantörer, kommuner, samhället ...

Resultat av omröstning

För: 39, emot: 71, nedlagda: 15.

Punkt 1.7

Ändra slutet av punkten enligt nedan: "Ekonomisk framgång är en absolut förutsättning för att de skall kunna ta sitt sociala ansvar. Ansvarstagandet kan och måste i sin tur bidra till hållbara resultatframgångar för företagen."

Motivering

Självförklarande.

Resultat av omröstning

För: 61, emot: 82, nedlagda: 10.

Punkt 1.8

Gör följande tillägg i slutet av andra meningen: "Det berör också utvecklingen av bättre arbeten med tillräckligt arbets- och hälsoskydd, hänsyn till funktionshindrades behov och främjandet av en kultur som präglas av livslångt lärande och av ökade utbildningsmöjligheter samt investeringar i fortbildning för alla kategorier av anställda."

Resultat av omröstning

För: 66, emot: 67, nedlagda: 6.

Punkt 1.9

Gör följande strykningar i första meningen: "Begreppen vinst, investeringar, konsumtion, arbetskostnader, lagstiftning, skatter, optimal varuförsörjning, hög sysselsättning, tillväxt, människovärdiga förhållanden, välstånd, solidaritet, ömsesidig respekt, självdisciplin, arbetsmoral, frihet och rättvisa står alla i nära samband med varandra och påverkar varandra, samt utgör grundpelarna för våra gemensamma värden och vår gemensamma ekonomi."

Resultat av omröstning

För: 54, emot: 66, nedlagda: 15.

Punkt 1.9

Stryk enligt följande: "Begreppen vinst, investeringar, konsumtion, arbetskostnader, lagstiftning, skatter, optimal varuförsörjning, hög sysselsättning, tillväxt, människovärdiga förhållanden, välstånd, solidaritet, ömsesidig respekt, självdisciplin, arbetsmoral, frihet och rättvisa står alla i nära samband med varandra och påverkar varandra, samt utgör grundpelarna för våra gemensamma värden och vår gemensamma ekonomi."

Motivering

Man kan inte ställa begrepp som vinst och frihet, investeringar och ömsesidig respekt, konsumtion och människovärdiga förhållanden på samma nivå. För vissa kan kopplingen kännas stark men dessa värden kan inte sammanställas och blandas utan rangordning så som det sociala läget är i dag i Europa. Det skulle annars innebära att vi redan har eliminerat alla orsaker till fattigdom och utestängdhet från arbetsmarknaden, och att vi bara skulle ha skäl att vara nöjda.

Redan uttrycket "utgör grundpelarna för vår gemensamma ekonomi" är mycket optimistiskt.

Resultat av omröstning

För: 41, emot: 55, nedlagda: 10.

Punkt 1.11

Tillägg till andra meningen: "Det är lättare att få gehör hos företagsledarna för initiativ som tas inom företagen än för rambestämmelser som fastställs på en övergripande nivå."

Motivering

Tanken att arbetarna befinner sig på samma plan inom företaget som företagsledarna eller aktieinnehavarna återstår att bevisa. De lagstiftande organen (som fastställer lagen) och förhandlarna (som upprättar ramavtal för sektorn eller för flera yrkesgrupper) har valts i laga ordning eller utsetts antingen genom allmänna val eller genom representativ demokrati. Dessa demokratiska beståndsdelar är grundläggande i rättsstater som EU:s medlemsländer, och det finns ingenting i dag som tyder på att de inte accepteras.

Resultat av omröstning

För: 34, emot: 60, nedlagda: 13.

Punkt 2.3

Lägg till följande efter sista meningen: "Dessutom vill kommittén uppmuntra företagen att ta sitt sociala ansvar genom att betänka att man genom att flytta produktion som kräver mindre kvalificerad arbetskraft och genom att uppmuntra invandring av högt kvalificerad arbetskraft för att åtgärda arbetskraftsbrist inom unionen bidrar till en försvagning när det gäller mänskliga resurser i utvecklingsländerna."

Motivering

Man kan inte uppmana ett land att investera offentliga medel i utbildning av en elit eller av den framtida arbetskraften om detta bara uppmuntrar kompetensflykt från landet. Detta faller också inom ramen för företagens sociala ansvar.

Resultat av omröstning

För: 37, emot: 89, nedlagda: 12.

Punkt 2.4

Lägg till följande efter sista meningen: "Det sociala ansvaret innebär alltså att europeiska företag som är företrädda i dessa länder på frivillig väg kan välja att avstå från barnarbete, även när den lokala lagstiftningen tillåter det. Företagens sociala ansvar kan innebära att företagen i dessa länder uppmuntras att anställa föräldrarna och ge dem en högre lön än barnen, även om denna lön fortfarande skulle ligga långt under den europeiska lönenivån."

Motivering

Detta är ett exempel där det inte är någon skillnad mellan företagens sociala och samhälleliga ansvarstagande, och där frivilligheten i företagens sociala ansvarstagande kan göra det möjligt att gå längre än den nationella lagstiftning.

Resultat av omröstning

För: 48, emot: 71, nedlagda: 11.