52000PC0880(01)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM ÅTGÄRDER MOT ANTIPERSONELLA MINOR (TRUPPMINOR) I UTVECKLINGSLÄNDER

(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

A. Inledning

Under perioden 1992-1998 anslog Europeiska unionen mer än 180 miljoner euro till minåtgärder över hela världen för att stödja minröjningsprogram, bistå minoffer och bidra till teknisk forskning och utveckling.

Kommissionen antog den 14 mars 2000 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder mot antipersonella minor (truppminor) (KOM(2000)111). Detta var ett tydligt uttryck för kommissionens beslutsamhet att inom ramen för gemenskapens ansvarsområde tillämpa ett sammanhängande, övergripande och målinriktat tillvägagångssätt när det gäller att söka lösa problemet med landminor.

Syftet med detta förslag är att förstärka gemenskapens åtgärder på minområdet för att göra det möjligt att skapa komplementaritet och enhetlighet mellan de olika gemenskapsinstrument som för närvarande används i kampen mot landminor så att den samlade effektiviteten ökas och man inom de närmaste 10-15 åren kan undanröja det gissel som de antipersonella minorna (truppminorna) utgör.

De särskilda tekniska syftena med förordningen är följande:

* Att hitta en lösning på problemet med en rättslig grund för budgetpost B7-661, vilken inrättades av Europaparlamentet 1996.

* Att hitta en lösning på problemet med det nuvarande systemet med flera olika finansiella instrument till stöd för minåtgärder, som inte bara gjort det svårt att på ett riktigt sätt använda budgetanslagen (under B7-661) utan också hindrat gemenskapen från att fastställa en övergripande, enhetlig och resultatinriktad strategi, definiera politiken och fastställa ansvarsområdena.

De särskilda politiska syftena är följande:

* Förpliktelserna enligt Ottawakonventionen (som trädde i kraft den 1 mars 1999) i vilken det ställs krav på ökade insatser när det gäller samordning, enhetlighet, effektivitet och finansiering.

* Europeiska gemenskapens interna krav på att inom ramen för de yttre förbindelserna ta itu med problemet med antipersonella minor (truppminor) genom samlade EG-åtgärder på minområdet i form av prioriteringar och en flerårig arbetsplan.

Sedan kommissionen antagit och för Europaparlamentet och rådet lagt fram ett utkast till förordning på grundval av artikel 179 i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen, har den enats om det önskvärda i att åtgärderna i det ursprungliga förslaget baseras på olika rättsliga grunder beroende på geografiskt tillämpningsområde, i överensstämmelse med vad som överenskommits på Coreper-nivå och sedan bekräftats av rådet (bistånd) vid dess sammanträde den 10 november.

Kommissionen föreslår därför två identiska förordningar som är uppdelade efter geografiskt tillämpningsområde och som baseras på artikel 179 i fördraget när det gäller den förordning som riktar sig till utvecklingsländer respektive på artikel 308 i fördraget när det gäller den förordning som riktar sig till tredje land med undantag av utvecklingsländerna.

Uppdelningen i två förordningar kräver endast smärre ändringar i lagtexten, nämligen i ingressen, i det sista skälet och i artikel 1. I övrigt är texten oförändrad. Det bör understrykas att de två förordningarna kommer att ha identiska texter.

Europaparlamentet antog den 25 oktober 2000 vid sin första behandling av ärendet en rad ändringsförslag till kommissionens ursprungliga förslag. Syftet med kommissionens ändrade förslag är därför också att i de två förslagen arbeta in de av parlamentets ändringsförslag som kommissionen ansett sig kunna godta.

De omarbetade förslagen innehåller följande ändringar:

1. De ändringsförslag beträffande kommissionens första förslag som lagts fram av Europaparlamentet och som godtagits av Europeiska kommissionen.

2. De ändringsförslag som följer av att den rättsliga grunden delats upp efter geografiskt tillämpningsområde.

3. Ändringar som anses nödvändiga och av intresse för att uppnå klarhet i texten.

B. Förklaring till ändringarna

Kommissionen har godtagit de flesta av Europaparlamentets ändringsförslag, eftersom de överensstämmer med grundtanken i utkastet. Det rör sig om ändringsförslagen nr 1, 2, 4, 5, 6, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 20, 24, 26, 27, 28, 29 och 30.

1. Europaparlamentets ändringsförslag nr 1: Raden före ingressen. Tillägget i form av en angivelse av Europaparlamentet godtas, eftersom denna angivelse är självklar när förordningen grundas på artikel 179; när förordningen grundas på artikel 308 utelämnas den emellertid.

2. Ingressen anpassas till den särskilda rättsliga grunden.

3. Skäl 2 anpassas till den särskilda rättsliga grunden.

4. Europaparlamentets ändringsförslag nr 2. Med det nya skälet 4a framhålls ännu tydligare att förordningen är nödvändig. Vissa smärre redaktionella förbättringar har införts i den föreslagna texten.

5. Europaparlamentets ändringsförslag nr 3. Det föreslagna utkastet till ändring av skäl 9 kan inte godtas, eftersom det även i fortsättningen bör vara möjligt att stödja minröjning via de befintliga geografiska budgetposterna, dvs. inom ramen för specifika integrerade nationella vägledande program. Genom den övergripande budgetposten kommer övergripande samordning, enhetlighet och ökad effektivitet över gränserna att garanteras samt sist men inte minst större öppenhet när det gäller alla gemenskapens utgifter på området.

6. Europaparlamentets ändringsförslag nr 4 och 5. I de nya skälen 9a och 9b framhålls att det är nödvändigt att fortsätta att avveckla lagren som ett led i en omfattande strategi vilken måste vara inriktad både på billigare och effektivare preventiva åtgärder och på behandling av problemet. Det framhålls också att lagerförstöringen inte får hindra de pågående planerna på total eliminering av utplacerade landminor. Kommissionen godtar därför också ändringsförslag nr 14 till artikel 2.2 e, i vilket denna målsättning särskilt införs.

7. Europaparlamentets ändringsförslag nr 6 och 7. De nya skälen 9c och 9d godtas, eftersom de förstärker grundtanken i förordningen att intensifiera ansträngningarna för att uppnå effektivitet och koncentrera åtgärderna till det vetenskapliga, tekniska och industriella området.

8. Skäl 10 anpassas till den särskilda rättsliga grunden.

9. Kommissionen kan inte godta följande fyra ändringsförslag, vilka skall bedömas sammantaget mot bakgrund av deras relevans för samma fråga: ändringsförslag nr 8 avseende skäl 12, ändringsförslag nr 22 till artikel 6.1, ändringsförslag nr 23 till artikel 6.2 och 6.3 samt ändringsförslag nr 25 till artikel 8.2, 8.3 och 8.4. Kommissionen önskar inte inrätta ännu en kommitté, vare sig en förvaltningskommitté eller en rådgivande kommitté. Det finns redan för många sådana. Kommissionen hoppas inom ramen för sina förslag till reform av EG:s yttre bistånd kunna ta steget bort ifrån den tungrodda granskningen av enskilda projekt och i stället inrikta diskussionen med medlemsstaterna på övergripande strategier och programplanering. Detta kommer att göras i de olika befintliga geografiska kommittéerna. I stället för att det läggs till ytterligare en kommitté föreslår kommissionen att det inrättas en expertgrupp som blir ett forum, inte bara för statliga experter, där det kan föras diskussioner om och definieras en övergripande strategi för minåtgärder vilken skall tillämpas horisontellt och ses över årligen.

Beträffande den andra delen av ändringsförslag nr 22, som avser "en företrädare för varje medlemsstat", rekommenderar kommissionen emellertid att bestämmelsen i fråga införs i de relevanta kommittéernas arbetsordning.

10. Ändringsförslag nr 9. Kommissionen kan godta att skäl 14 utgår och godtar ändringsförslag nr 10, som innebär att ett nytt skäl 14a läggs till eftersom det ligger i linje med kommissionens ståndpunkt beträffande budgetposterna för minröjning och en gradvis ökning av åtagandena under budgetpost B7-661.

11. Skäl 17 läggs till med hänsyn till den specifika rättsliga grunden för den förordning som rådet avses utfärda, nämligen artikel 308, men saknas i den förordning som Europaparlamentets och rådet avses utfärda och som grundar sig på artikel 179.

12. Artikel 1.1 har ändrats för att anpassas till kraven i den särskilda rättsliga grunden. Ordet "främjas" har dessutom ersatts med "säkerställer".

13. Artikel 1.2 har ändrats för att anpassas till kraven i den särskilda rättsliga grunden. Dessutom har en exaktare ordalydelse använts.

14. Genom det tillägg till artikel 2.1 d som förslås i Europaparlamentets ändringsförslag nr 11 klargörs hur förordningen föreslås tillämpas för att stödja länder som inte är anslutna till Ottawakonventionen. Texten kan dessutom göras tydligare genom att det anges att "undantagsfallen" avser "humanitära behov".

15. Ändringsförslag nr 12. Införandet av en ny punkt 1 ea i artikel 2 överensstämmer med grundtanken i förslaget och med behovet av ett sådant förslag. Det är uppenbart att det utan en särskild samordningsmekanism skulle bli svårt, även i tekniskt hänseende, att arrangera en överföring av bästa tillvägagångssätt och erfarenheter från en mängd olika områden till laboratorier och vice versa.

16. Ändringsförslag nr 13. Den nya strecksatsen "eb" till artikel 2.1 är ett mycket lämpligt tillägg, eftersom det finns en tendens att miljöaspekterna undervärderas i samband med minröjning.

17. Ett nytt led f har lagts till i artikel 2.1, vilket är en önskvärd precisering som visar att det finns ett behov av att stödja samordningen mellan alla internationella aktörer på området; ett sådant stöd är ett viktigt medel för att intensifiera ansträngningarna och uppnå ett rationellare och effektivare genomförande av åtgärderna.

18. Ändringsförslag nr 15. En utförligare utformning av texten i artikel 2.2 f införs.

19. Ett nytt led h har lagts till i artikel 2.2.

20. När det gäller ändringsförslag nr 16 (till artikel 2.4) och ändringsförslag nr 21 (avseende en ny artikel 4a), vilka i sin tur har en anknytning till ståndpunkten i fråga om ändringsförslag nr 3 till skäl 9, kan följande anföras: Även om kommissionen har förståelse för ambitionen bakom förslagen att koncentrera samtliga medel för minåtgärder till den övergripande budgetposten, med undantag av ECHO och budgetposterna för forskning, strävar den efter att förstärka politiken genom en positiv komplementaritet mellan flexibilitet och länderspecifika lösningar. Båda komponenterna är nödvändiga för att uppnå största möjliga effektivitet i EG:s insatser. Det är möjligt att den övergripande budgetposten med tiden kommer att tas i anspråk mera och öka i betydelse, men kommissionen anser att det också är nödvändigt att via de geografiska budgetposterna och förordningarna upprätthålla länken till den bredare nationella eller regionala programplaneringen. Även om det belopp på 200 miljoner euro som föreslås av Europaparlamentet för den finansiella referensperioden 2000 - 2006 inte är överdrivet stort, om det ses som ett samlat bidrag från Europeiska gemenskapen, kan kommissionen av sammanhållningsskäl inte godta att det koncentreras till den övergripande budgetposten. Kommissionen är av dessa skäl inte övertygad om att dessa ändringsförslag kan förbättra systemets effektivitet totalt sett.

21. I enlighet med den linje som kommissionen följer och som anges i punkt 20 kan ändringsförslag nr 17 beträffande en ny artikel 2.4a inte godtas, eftersom komplementaritet mellan olika instrument också förutsätter komplementaritet i fråga om arbetsinsatser. Kommissionen är förvissad om att de personalresurser och administrativa resurser som i utkastet till förordning begärs för den centrala minåtgärdsgruppen är tillräckliga för att garantera att förordningen genomförs på ett riktigt sätt.

22. Det tillägg som Europaparlamentet föreslår genom ändringsförslag nr 18 till artikel 3 innebär att budskapet i artikel 2.1 d urholkas. Det är att föredra att det ursprungliga utkastet till denna artikel bibehålls, eftersom det helt överensstämmer med artikel 2.1. Vissa smärre redaktionella förbättringar har införts i artikeln.

23. Ändringsförslag nr 19. Den strykning av artikel 4.2 som Europaparlamentet föreslår kan inte godtas, eftersom den skulle innebära att gemenskapen hindras från att dra nytta av den bästa tillgängliga internationella sakkunskapen, vilken i undantagsfall kanske finns utanför Europeiska unionens territorium. EU-aktörerna har intresse av att ha tillgång till bästa möjliga tillvägagångssätt och av att kunna verka under bästa möjliga förhållanden.

24. Ändringsförslag nr 20. Texten till den nya artikeln 4.2a är ett välkommet tillägg som förstärker grundtanken om "bästa tillvägagångssätt" även när det gäller aktörernas säkerhet.

25. Ändringsförslag nr 24. Texten till artikel 7.3 kompletteras i enlighet med Europaparlamentets begäran med tillägget "och med icke-statliga organisationer" och med det ytterligare tillägget "såsom det internationella centrumet för humanitär minröjning i Genève".

26. Artikel 9.1 och 9.3 kommer att ändras i enlighet med Europaparlamentets förslag (ändringsförslag nr 26), eftersom detta är i linje med reformen av det yttre biståndet, enligt vilken kommittéerna i fortsättningen inte kommer att granska projekt utan inrikta sig på den övergripande politiken och de övergripande strategierna. Att fastställa tak för enskilda projekt blir därför onödigt. I samma anda kommer i artikel 12 orden "för diskussion" i kommittéer att ersättas med "som referens" (ändringsförslag nr 29).

27. I artikel 10.1 tas hänsyn till såväl Europaparlamentets ändringsförslag nr 27 varvid "relevans" ersätts med "deras positiva effekter" som till medlemsstaternas ändringsförslag som innebär att "i förekommande fall" byts ut mot "när så är möjligt".

28. Ändringsförslag nr 28 till artikel 10.2 hänvisar uttryckligen till "lokalbefolkningen och icke-statliga organisationer" och detta är helt i överensstämmelse med målet att främja lokal kapacitetsuppbyggnad.

29. Ändringsförslag nr 30. En viktig aspekt av förordningen är målsättningen att uppnå synergi, komplementaritet och övergripande uppbyggnad av en målinriktad och effektivare kapacitet. Det finns ingen anledning att inte godta att detaljerade upplysningar om de framsteg som följer av sådana förbättringar av gemenskapens insatser offentliggörs, så som Europaparlamentet i sitt ändringsförslag till artikel 13.2, vilket kan leda till ett ökat samspel med det civila samhället.

30. I punkt 3 i finansieringsöversikten görs nu en hänvisning till de olika rättsliga grunderna när det gäller de båda förordningarnas olika geografiska tillämpningsområden, varigenom det klargörs att samma budgetpost kommer att tillämpas när det gäller två förordningar mellan vilka ingen överlappning, t.ex. överlappning i finansiellt hänseende, är möjlig.

31. I punkt 4.2 i finansieringsöversikten har slutdatum för tillämpningsperioden ändrats så att det överensstämmer med innehållet i punkt 7 om budgetkonsekvenser.

32. I punkt 7 i finansieringsöversikten har en mening lagts till för att klargöra att de finansieringsöversikter som åtföljer de två förordningarna avser en enda budgetlinje och en enda gemensam budgetbestämmelse.

2000/0062/A (COD)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM ÅTGÄRDER MOT ANTIPERSONELLA MINOR (TRUPPMINOR) I UTVECKLINGSLÄNDER

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 179.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT L ...

i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

1. Gemenskapen oroas över förekomsten av antipersonella minor (truppminor) och annan oexploderad ammunition i de civila samhällen som försöker återhämta sig från väpnade konflikter.

2. Antipersonella minor (truppminor) ger upphov till lidande och olyckor, särskilt i de fattigaste delarna av världen, och utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk utveckling, hindrar flyktingars och tvångsförflyttade personers återvändande och försvårar humanitära nödhjälpsoperationer, återuppbyggnad och rehabilitering samt återgång till normala sociala förhållanden.

3. Gemenskapen har förbundit sig att nå målet att fullständigt eliminera antipersonella minor (truppminor) i hela världen under de kommande åren.

4. Gemenskapen och dess medlemsstater har lämnat det största bidraget till det internationella samfundets insatser för att få ett slut på den tragedi som de antipersonella minorna (truppminorna) utgör.

4a. Åtgärderna för att fullständigt avskaffa antipersonella minor (truppminor) befinner sig ännu i ett inledande skede och därför bör gemenskapen fortsätta att utöva ett beslutsamt ledarskap fram till dess att detta mål fullständigt har uppnåtts.

5. Denna förordning är en direkt uppföljning från gemenskapens sida av Konventionen om förbud mot användning, lagring, tillverkning och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (Ottawakonventionen).

6. Ekonomiskt stöd bör därför i första hand ges till de utvecklingsländer som engagerat sig i kampen mot antipersonella minor (truppminor) och som är parter i Ottawakonventionen.

7. Ett sådant tillvägagångssätt bör inte hindra gemenskapen från att söka tillgodose humanitära nödhjälpsbehov närhelst sådana behov uppstår.

8. Gemenskapens minåtgärder utgör ofta en integrerad del av projekt för humanitärt bistånd, rehabilitering, återuppbyggnad eller utveckling, samtidigt som det är fråga om en egen specialiserad verksamhet med skilda prioriteringar, operativa behov och politiska krav.

9. Åtgärder som är en del av sådana projekt eller av ramprogram för forskning och utveckling av minåtgärdsteknik samt nya och befintliga åtgärder kommer även i fortsättningen att finansieras med medel från särskilda budgetposter och, i förekommande fall, att stödjas, kompletteras och samordnas i enlighet med denna förordning när så är lämpligt.

9a. För att gemenskapen på ett effektivt sätt skall kunna bidra till de förebyggande minåtgärderna kommer det dessutom att vara nödvändigt att säkerställa att minor i lager förstörs. Denna nya uppgift kommer att kräva en betydande ökning av gemenskapens medel för minåtgärder vilket inte bör undergräva övriga minåtgärder.

9b. Förstöring av de lager som ännu förekommer i en mängd stater skulle innebära påtagliga ekonomiska fördelar, och det skulle även begränsa risken för att minorna säljs på den svarta marknaden.

9c. De vetenskapliga insatserna i syfte att utveckla tekniker för att underlätta upptäckten av minor och identifieringen av de drabbade områdena med ökad precision bör intensifieras.

9d. Det är nödvändigt att EU kan kontrollera hur effektiva de minröjningsåtgärder som finansieras av gemenskapen är, genom användning av lämpliga tekniska instrument och, om så krävs, även av teknik av militärt slag.

10. Denna förordning är avsedd att ligga till grund för en konsekvent och effektiv strategi för gemenskapens åtgärder på minområdet i utvecklingsländerna genom att främja en integrerad strategi som nära samordnas mellan kommissionen, medlemsstaterna och det internationella samfundet på samtliga stadier av minåtgärderna.

11. Det är nödvändigt att se till att dessa åtgärder överensstämmer med Europeiska unionens samlade utrikespolitik, även med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

12. Eftersom de åtgärder som krävs för genomförandet av denna förordning är förvaltningsåtgärder enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EEG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [2], bör åtgärderna antas genom det förvaltningsförfarande som avses i artikel 4 i det beslutet.

[2] EGT L 194, 17.7.1999, s. 23.

13. Problemet med de antipersonella minorna (truppminorna) kräver, eftersom människoliv är hotade och problemet har världsomspännande utbredning, effektiva, flexibla och vid behov snabba beslutsförfaranden vad gäller finansiering av gemenskapens åtgärder.

14. Kommissionen skall i enlighet med artikel 3 i budgetförordningen revidera finansieringsöversikten, framför allt den beräknade tidsplanen för behovet av årliga åtaganden, mot bakgrund av hur denna förordning genomförs.

15. Gemenskapen bör garantera största möjliga insyn vid genomförandet av det finansiella stödet och stränga kontroller vad gäller användningen av anslag.

16. Skyddet av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter utgör en integrerad del av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Syftet med denna förordning är att fastställa förfaranden för genomförande av gemenskapsåtgärder i utvecklingsländerna genom vilka en enhetlig och konsekvent strategi för minröjning enligt humanitära normer säkerställs på gemenskapsnivå och på internationell nivå i enlighet med Konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (nedan kallad "Ottawakonventionen").

2. De åtgärder som avses i denna förordning skall genomföras på utvecklingsländernas territorium eller vara direkt knutna till situationer som uppstår i dessa länder, särskilt i de mest utsatta av dessa länder samt i utvecklingsländer som återhämtar sig från konflikter.

Minåtgärder bör integreras i alla samarbetsstrategier för de utvecklingsländer som lider av följderna av antipersonella minor (truppminor).

Artikel 2

1. De viktigaste målen för gemenskapens minåtgärder skall vara att

a. stödja utarbetandet, uppföljningen och det effektiva genomförandet av en civil minröjningsstrategi,

b. hjälpa drabbade länder att genomföra sina förpliktelser enligt Ottawakonventionen,

c. bygga upp och upprätthålla nationella strukturer och lokal förmåga i de drabbade länderna, så att minåtgärderna kan utföras så effektivt som möjligt,

d. reagera på humanitära nödsituationer, förhindra olyckor och bidra till rehabiliteringen av minoffer, i undantagsfall, när det gäller trängande humanitära behov, även i stater som inte är anslutna till Ottawakonventionen,

e. stödja provning och ibruktagning av adekvat minteknik och minutrustning i det berörda landet,

ea. främja samordning med minröjningsutrustningens slutanvändare i ett tidigt forskningsskede och stödja användningen av denna teknik i de fattigaste mindrabbade länderna,

eb. uppmuntra till minröjningsåtgärder som är förenliga med den lokala miljön och de berörda regionernas hållbara utveckling,

f. stödja samordningen mellan internationella aktörer på minåtgärdsområdet.

2. De åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning kan omfatta all minrelaterad verksamhet, inbegripet

a. upplysning om farorna med minor,

b. utbildning av minspecialister,

c. kartläggning och markering av misstänkta områden,

d. detektering och identifiering av landminor,

e. minröjning (dvs. minröjning enligt humanitära normer) och förstöring av landminor och lager av landminor,

f. stöd till vård av och rehabilitering av minoffer samt för deras socioekonomiska återintegration,

g. informationsförvaltning (inbegripet geografiska informationssystem),

h. effektivare teknik och effektivare säkerhetsnormer,

i. annan verksamhet som bidrar till att minska de antipersonella minornas (truppminornas) och annat farligt kvarlämnat krigsmaterials följder för människor, ekonomi och miljö.

3. De åtgärder som enligt punkt 2 skall prioriteras är åtgärder som fyller omedelbara och oförutsedda behov vilka uppstått till följd av att strider brutit ut, att stora grupper av människor flyttat till mindrabbade områden eller jämförbara situationer såsom akuta insatser i samband med genomförandet av fredsavtal. Prioritet kommer också att ges åtgärder i de hårdast mindrabbade länderna, där antipersonella minor (truppminor) och annan oexploderad ammunition leder till många offer bland civilbefolkningen eller där förekomsten eller den misstänkta förekomsten av sådant material utgör ett betydande hinder för återupprättande av ekonomisk och social verksamhet eller för utveckling och därför kräver ett långsiktigt åtagande som den humanitära katastrofhjälpen eller återuppbyggnadsbiståndet inte är i stånd att tillgodose.

4. För att konsekvens, komplementaritet och synergi skall vara garanterade i regionala samarbetsprogram och i samband med projekt för humanitärt bistånd, rehabilitering, återuppbyggnad och utveckling kommer minåtgärder som kan finansieras inom ramen för något av dessa program eller projekt även i fortsättningen att finansieras med medel från den budgetpost från vilken huvudåtgärden finansieras. Vid behov kan dessa åtgärder kompletteras eller stödjas av minåtgärder finansierade inom ramen för denna förordning.

Artikel 3

De åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning skall i princip gagna länder som engagerat sig i kampen mot landminor och är parter i Ottawakonventionen. Undantag får göras för humanitära nödsituationer, stöd till minoffer och för åtgärder som är avsedda att direkt stödja utsatta grupper av det civila samhället, såsom flyktingar och tvångsförflyttade personer, eller när den nationella förvaltningen inte fungerar.

Artikel 4

1. Till de partner som kan komma i fråga för finansiellt stöd inom ramen för denna förordning hör regionala och internationella organisationer och organ, icke-statliga organisationer, nationella, regionala och lokala offentliga myndigheter, organ och institut samt offentliga och privata aktörer med lämplig fackkunskap och erfarenhet.

2. Deltagande i anbudsinfordringar och tilldelning av kontrakt skall vara öppet på lika villkor för fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och i mottagarlandet. I välgrundade undantagsfall kan deltagandet utsträckas till att omfatta tredje land.

2a. Företag eller andra organisationer som deltar i en anbudsinfordran skall visa att de har en verksamhetspolicy som inte utsätter deras anställda för onödiga risker och att en sådan policy kompletteras av tillräckliga olycksfalls- och ansvarsförsäkringar för de anställda.

Artikel 5

1. Gemenskapsstöd enligt denna förordning kan användas för att finansiera tekniskt bistånd, utbildning, personal och andra tjänster med anknytning till minåtgärder; provning av utrustning och teknik, logistiskt stöd, inköp, leverans och lagring av utrustning, förnödenheter och arbeten som behövs för genomförandet av minåtgärder; studier och konferenser samt åtgärder för att stärka det internationella samarbetet när det gäller minåtgärder; utvärderings- och övervakningsuppdrag; verksamhet för att öka människors medvetenhet samt kostnader för att belysa stödets gemenskapskaraktär.

2. Den gemenskapsfinansiering som beviljas enligt denna förordning skall ha formen av gåvobistånd.

3. De åtgärder som omfattas av denna förordning skall vara befriade från skatter, avgifter och tullar.

Artikel 6

1. Kommissionen skall biträdas av den relevanta geografiska kommittén, som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning görs till denna punkt skall det förvaltningsförfarande som fastställs i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas i enlighet med artiklarna 7.3 och 8 i detta.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 7

1. Kommissionen skall på grundval av ett ömsesidigt och regelbundet informationsutbyte, inbegripet ett informationsutbyte på platsen, underlätta effektiv samordning av gemenskapens och de enskilda medlemsstaternas biståndsinsatser, så att programmen blir mera sammanhängande och bättre kompletterar varandra.

2. Kommissionen kan söka få till stånd samfinansiering med andra finansieringskällor, särskilt med medlemsstaterna.

3. Kommissionen skall främja samordning och samarbete med andra internationella bidragsgivare och aktörer, särskilt med dem som är en del av FN-systemet, som det internationella centrumet för humanitär minröjning i Genève, och med icke-statliga organisationer.

4. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att synliggöra gemenskapens bidrag.

Artikel 8

1. Kommissionen skall i enlighet med gällande budgetförfaranden och andra förfaranden, särskilt de som föreskrivs i artiklarna 116 och 118 i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, utvärdera, besluta om och förvalta åtgärder som omfattas av denna förordning.

2. Beslut om finansiering på mer än 3 miljoner euro skall fattas enligt det förfarande som fastställs i artikel 6.2, med undantag av akuta insatser enligt artikel 9.

3. Kommissionen skall kortfattat underrätta de kommittéer som avses i artikel 6 om alla beslut om finansiering på mindre än 3 miljon euro. Denna information skall lämnas senast två månader efter antagandet av finansieringsbeslutet.

4. Kommissionen får fatta beslut om ändring av finansieringsbeslut antagna i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 6.2, i de fall då dessa inte medför betydande ändringar eller ytterligare åtaganden överstigande 20 % av det ursprungliga åtagandet.

Artikel 9

1. Kommissionen kan besluta om akuta insatser då detta anses vara nödvändigt.

2. Åtgärder för att täcka omedelbara och oförutsebara behov uppkomna på grund av plötsliga naturkatastrofer eller katastrofer framkallade av människor, såsom översvämningar, hungersnöd, förflyttning av stora grupper av människor till mindrabbade områden, plötsligt biläggande av konflikter eller jämförbara situationer samt katastrofhjälp för att genomföra fredsavtal, skall anses vara situationer som påkallar akuta insatser.

3. Kommissionen skall, efter antagande av ett beslut i enlighet med punkt 1, skriftligen underrätta medlemsstaterna inom två arbetsdagar samt redogöra för sitt beslut i samband med nästa möte i den berörda kommittén.

Artikel 10

1. Projekten skall prioriteras och utvärderas med hänsyn till deras positiva effekter och kostnadseffektivitet och skall när så är möjligt integreras i den vidare utvecklingen eller återuppbyggnaden av landet eller regionen i fråga.

2. Projektet bör närhelst det är möjligt tydligt integreras i ett nationellt program för antipersonella minor (truppminor) som samordnas av mottagarlandets regering eller av lokalbefolkningen i samarbete med icke-statliga organisationer eller av en internationell institution som bemyndigats i detta avseende. Målsättningen bör vara att projektet i sinom tid skall övertas av mottagarlandet självt eller av lokalbefolkningen eller de icke-statliga organisationerna i syfte att öka den lokala förmågan och projektets bärkraft.

Artikel 11

Alla finansieringsöverenskommelser eller kontrakt som sluts enligt denna förordning skall innehålla bestämmelser om kontrollbesök på plats av kommissionen och revisionsrätten enligt de sedvanliga förfaranden som kommissionen fastställt enligt gällande lagstiftning, särskilt bestämmelserna i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [3].

[3] EGT L 356, 31.12.1977, s. 1.

Kommissionen kan dessutom utföra kontroller och inspektioner på plats enligt förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 [4]. Åtgärder som vidtas av kommissionen skall sörja för adekvat skydd av Europeiska gemenskapens finansiella intressen, i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 [5].

[4] EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

[5] EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

Artikel 12

För att underlätta samordningen och programplaneringen av fleråriga minåtgärder skall ett strategidokument innehållande övergripande riktlinjer och prioriteringar för gemenskapsåtgärder på minområdet samt tidpunkter för när dessa skall vara uppnådda regelbundet läggas fram i de berörda kommittéerna som referens. Dokumentet skall behandla frågor rörande bl.a. det fleråriga vägledande programmet och hänvisa till befintliga minåtgärdsprogram på såväl nationell som regional nivå, till bidrag från andra givare, inbegripet medlemsstaterna, och till gemenskapsåtgärder på minområdet vilka finansieras med medel från andra budgetposter.

Artikel 13

1. Kommissionen skall regelbundet utvärdera de minåtgärder som finansierats av gemenskapen i syfte att fastställa huruvida målen för åtgärderna har uppnåtts och för att ge riktlinjer för att förbättra de framtida åtgärdernas effektivitet.

2. Kommissionen skall regelbundet underrätta Europaparlamentet och rådet om hur dess åtgärder på minområdet fortskrider. Den skall senast den 30 april varje år lägga fram en detaljerad och offentlig rapport för Europaparlamentet och rådet med en översikt över de åtgärder som gemenskapen vidtagit på minområdet under det föregående året och utvärdera genomförandet av denna förordning. I rapporten skall det även specificeras vilka åtgärder som genomförts, och de belopp som tagits i anspråk från de olika budgetposterna skall anges.

Artikel 14

Tre år efter ikraftträdandet av denna förordning skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en övergripande bedömning av de åtgärder som finansieras av gemenskapen enligt denna förordning tillsammans med förslag beträffande förordningens framtid och vid behov förslag till ändringar av den.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. ÅTGÄRDENS BETECKNING

Antipersonella minor (truppminor)

2. Berörd budgetpost

B7-661

3. rättslig grund

Utkastet till förslag till en ny särskild rådsförordning för budgetpost B7-661, genom vilken de olika gemenskapskraven för minåtgärder förs samman (se bilagan).

Detta utkast till förslag, som grundar sig på artikel 179 i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen, kommer endast att täcka verksamhet till förmån för utvecklingsländerna. Detta utkast till förslag åtföljs av ett parallellt utkast till förslag som grundar sig på artikel 308 i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen och som täcker verksamhet till förmån för tredje land med undantag av utvecklingsländer.

De rättsliga grunderna för minåtgärder tillhandahålls genom rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (EGT L 163, 2.7.1996), rådets förordning (EG) nr 2258/96 av den 22 november 1996 om återanpassnings- och återuppbyggnadsprojekt till förmån för utvecklingsländer, rådets förordning (EG) nr 1628/96 av den 25 juli 1996 om stöd till Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Federala republiken Jugoslavien och den tidigare jugoslaviska republiken Makedonien, rådets förordning (EG) nr 443/97 av den 3 mars 1997 om åtgärder inom området för hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika, samt genom den gemensamma åtgärden av den 1 oktober 1996 om antipersonella minor (EGT L 260, 12.10.1996) när det gäller medel avsatta för nedrustningsåtgärder inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

4. beskrivning av åtgärden

4.1 Allmänt mål

Antipersonella minor (truppminor) leder till skrämmande olyckor i många av de fattigaste delarna av världen och hindrar genomförandet av en rad gemenskapsprogram. Under perioden 1992-1998 anslog Europeiska gemenskapen därför mer än 180 miljoner euro till minåtgärder över hela världen för att stödja minröjningsprogram, bistå minoffer och bidra till teknisk forskning och utveckling. Detta har utgjort ett viktigt bidrag till det internationella samfundets globala insatser, men mycket återstår att göra.

Målet nu är att fortsätta med program som skall hjälpa till att komma till rätta med problemet med landminor inom en bestämd tidsram, dvs. inom de närmaste 10-15 åren, varigenom genomförandet av en rad andra biståndsprogram underlättas och lösningen på en mycket stor mänsklig tragedi uppnås.

Gemenskapens bidrag bör totalt sett ligga på minst samma nivå som tidigare finansiering.

4.2 Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om förnyelse eller förlängning

- Åtgärd: Antipersonella minor (truppminor)

- Tillämpningsperiod: 2000 - 2006.

I enlighet med artikel 12 i förordningen skall kommissionen senast i juni 2007 lägga fram för Europaparlamentet och rådet en övergripande utvärdering av de åtgärder som finansierats av gemenskapen enligt denna förordning, inbegripet bedömningar av relevans, kostnadseffektivitet och konsekvenser. Det är på grundval av denna utvärdering som beslut om den fortsatta tillämpningen av denna förordning kommer att fattas.

5. KLASSIFICERING AV UTGIFTER OCH INKOMSTER

5.1 Icke-obligatoriska utgifter

5.2 Differentierade anslag

5.3 Inga inkomster inbegripna

6. Typ av utgifter och inkomster

- Bidrag med 100%, eventuell medfinansiering av åtgärden

- Bidrag till samfinansiering med andra finansieringskällor inom den offentliga eller privata sektorn

- Övrigt

7. budgetkonsekvenser

Inrättandet av en enda betydligt förstärkt flerårig budgetpost (B7-661) med ökade medel kommer att möjliggöra en bättre inriktning av gemenskapens åtgärder på minområdet. Det föreslås att gemenskapens åtgärder under perioden 2000-2006 genomförs på minst samma nivå som tidigare (180 miljoner euro under perioden 1992-1998) med ökad tyngdpunkt på minåtgärder som ett svar på åtagandena enligt Ottawakonventionen. Detta skulle kunna medföra en ökning av anslagen under budgetpost B7-661.

Budgetposten har två rättsliga grunder, nämligen två förordningar baserade på artikel 179 respektive artikel 308 i Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen.

7.1 Metod för att beräkna åtgärdens totala kostnad (samband mellan de enskilda kostnaderna och de totala kostnaderna)

Det årliga anslaget skall bemyndigas av budgetmyndigheten inom ramarna för budgetplanen.

7.2 Kostnadernas fördelning mellan åtgärdens olika delar

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (till 3:e decimalen)

>Plats för tabell>

*plus åtaganden från andra budgetposter uppgående till minst 20 miljoner euro (8,1 + 0,8 B...A).

7.3. Operativa utgifter för studier, expertmöten m.m. inkluderade i del B i budgeten

7.4 Tidsplan för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden

8. bestämmelser om bedrägeribekämpning

Alla finansieringsavtal eller kontrakt skall innehålla bestämmelser om kontroller på plats av kommissionen och revisionsrätten enligt de sedvanliga förfaranden som kommissionen fastställt enligt gällande lagstiftning, särskilt bestämmelserna i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Kommissionen kan dessutom utföra kontroller och inspektioner på plats i enlighet med förordning nr 2185/96. Åtgärder som vidtas av kommissionen enligt förfarandet i artikel 5 skall bland annat sörja för adekvat skydd av Europeiska gemenskapens finansiella intressen, i enlighet med förordning nr 2988/95.

9. analys av kostnadseffektivitet

9.1 Särskilda och kvantifierbara mål. Målgrupp

De viktigaste målen för gemenskapens minåtgärder skall vara att

a. stödja utarbetandet, uppföljningen och det effektiva genomförandet av en på kommissions- och EU-nivå och på internationell nivå enhetlig och konsekvent strategi för minröjning enligt humanitära normer,

b. hjälpa hårt drabbade stater att genomföra sina förpliktelser enligt Konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring,

c. bygga upp och upprätthålla nationella strukturer och lokal förmåga i de drabbade länderna, så att minåtgärderna kan utföras så effektivt som möjligt,

d. reagera på humanitära nödsituationer, förhindra olyckor och bidra till rehabiliteringen av minoffer, i samband med omedelbara och oförutsebara behov,

e. stödja provning och ibruktagning av adekvat minteknik och minutrustning i det berörda landet.

Dessa mål, som kommer att eftersträvas genom projekt av gemensamt intresse i de värst mindrabbade länderna och efter uppdelning på geografiska områden, kan omfatta följande:

- Projekt av gemensamt intresse (t.ex. utarbetandet av ett strategidokument om antipersonella minor (truppminor), stöd till FN, det internationella centrumet för humanitär minröjning i Genève, Internationella rödakorskommittén, den centrala enheten för minåtgärdspolitik, provning och ibruktagning av minåtgärdsutrustning och minteknik i det berörda landet samt expertstöd).

- Afrika (t.ex. Angola, Moçambique, Somalia, Zimbabwe och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC)

- Asien (t.ex. Afghanistan, Kambodja och Laos)

- De nya oberoende staterna (t.ex. Tadzjikistan)

- Mellanöstern (t.ex. norra Irak)

- Europa (t.ex. Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Kosovo)

- Latinamerika (t.ex. Nicaragua och El Salvador).

9.2 Skäl för åtgärden

De åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning skall omfatta all verksamhet som rör minåtgärder, inbegripet undervisning om farorna med minor, kartläggning och markering av misstänkta områden, detektering och identifiering av landminor, utbildning av minspecialister, minröjning (dvs. minröjning enligt humanitära normer) och förstöring av landminor, liksom stöd åt och rehabilitering av minoffer, informationsförvaltning (inbegripet geografiska informationssystem), och annan verksamhet som bidrar till att minska de antipersonella minornas (truppminornas) och annat farligt kvarlämnat krigsmaterials följder för människor, ekonomi och miljö.

Projekten förväntas bli fleråriga. Projektens varaktighet kommer att bero på deras karaktär, men kommer normalt inte att överstiga tre år.

9.3 Uppföljning och utvärdering av åtgärden

Kommissionen skall regelbundet utvärdera minåtgärder som finansierats av gemenskapen i syfte att fastställa huruvida målen för åtgärderna har uppnåtts och ge riktlinjer för att förbättra de framtida åtgärdernas effektivitet. Kommissionen skall underrätta Europaparlamentet och rådet om hur dess åtgärder på minområdet fortskrider. Den skall senast den 30 april varje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en översikt över de åtgärder som gemenskapen under det föregående året vidtagit på minområdet.

10. Administrativa utgifter (del a, avdelning iii i budgeten)

Den faktiska avsättningen av nödvändiga administrativa medel kommer att vara beroende av kommissionens årliga beslut om tilldelning av medel, med hänsyn tagen till det antal tjänster och de ytterligare kostnader som budgetmyndigheten godkänt.

10.1 Konsekvenser för antalet tjänster

>Plats för tabell>

Syftet med denna förordning är att föra samman befintliga åtgärder så att en enhetlig EU-strategi för åtgärder på minområdet skapas. Av den anledningen är det på kort sikt endast nödvändigt med en liten förstärkning med tre tjänster (två fasta tjänster och en nationell expert). Den fasta tjänsten kan tillsättas genom omfördelning av personal.

10.2 Total budgetkonsekvens av ytterligare personal

Euro

>Plats för tabell>

Omfattningen av de ytterligare personalresurser och administrativa resurser som faktiskt kommer att stå till förfogande kommer att bli beroende av kommissionens beslut i samband med den årliga resursfördelningen, med beaktande särskilt av de ytterligare medel som budgetmyndigheten godkänt.

10.3 Ökning av andra administrativa utgifter till följd av åtgärden

Följande tabell, som baserar sig på uppgifter från 1998, är vägledande.

Euro

>Plats för tabell>

De utgifter som anges i tabellen ovan och som avser budgetrubrik A-7 (tjänsteresor) kommer att täckas med medel från Gemensamma tjänstens för yttre förbindelser totala anslag.