51999AC0449

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets beslut om att inrätta ett program för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten"(1)

(1999/C 169/06)

Den 9 februari 1999 beslutade rådet att i enlighet med artikel 235 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som fick uppdraget att förbereda ärendet, antog sitt yttrande den 9 april 1999. Föredragande var Soscha zu Eulenburg och medföredragande var Giorgio Liverani och Clive Wilkinson.

Vid sin 363:e plenarsessionen den 28-29 april 1999 (sammanträdet den 28 april 1999) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 87 röster för, inga emot och 3 nedlagda röster.

1. Kommissionens förslag

1.1. Med tanke på att Europeiska unionen återkommande drabbas av allvarliga naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar, jordskred och skogsbränder finns det behov av sådana åtgärder på räddningstjänstområdet som föreskrivs i artikel 3 t i fördraget. Sedan 1985 har man på gemenskapsnivå vidtagit olika åtgärder för att stärka samarbetet mellan samtliga aktörer på räddningstjänstområdet inom EU, samtidigt som man beaktat subsidiaritetsprincipen.

1.2. Efter det att rådet antog ett tvåårigt åtgärdsprogram till förmån för räddningstjänsten (1998-1999) har kommissionen inlett ett nära samarbete med myndigheter i medlemsstaterna med ansvar för räddningstjänsten för att genomföra ett flertal större projekt. Samtliga projekt syftar till att fastställa gemensamma bestämmelser och riktlinjer samt till att bygga upp ett nätverk av experter inom berörda områden.

1.3. Det åtgärdsprogram för räddningstjänsten som kommissionen nu föreslår omfattar tidsperioden 2000-2004 och syftar till att ge större och varaktigare effekt åt resultaten från ovannämnda projekt. Programmet skall dessutom underlätta genomförandet av nya större projekt för förebyggande åtgärder, beredskap, katastrofingripande och återuppbyggnad, samt bidra till att metoder som redan visat sig vara effektiva tas till vara såväl då de gemensamma bestämmelserna och riktlinjerna skall fastställas som i samband med utbildning, pilotprojekt, stödåtgärder etc. Enligt kommissionens förslag skall 2 miljoner euro per år anslås till detta program.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Inledning

2.1.1. Oberoende av orsakerna till en katastrof kan man konstatera att följderna, och därmed även hotet mot naturen och befolkningen, antar alltmer omfattande proportioner. På grund av att följderna är så komplexa blir det även allt svårare att bedöma deras omfattning och att kontrollera dem.

2.1.2. En snabb och effektiv reaktion på ett katastroftillbud är möjlig endast om man i förväg planerat insatserna på basis av en ingående riskbedömning och om det finns fastställda åtgärder som samordnats och övats in av berörda organisationer, institutioner och statliga organ.

2.1.3. Katastrofer rättar sig knappast efter nationsgränser. För att på ett effektivt sätt kunna skydda EU:s medborgare som utsätts för ett brett spektrum av faror och för att förhindra - eller åtminstone minimera - de allvarliga miljöhoten, får stödåtgärderna inte äventyras på grund av bristande enighet eller olika syn på metoder för ingripande i enskilda medlemsstater.

2.2. Åtgärdsprogrammets mål

2.2.1. Kommittén ger sitt fulla stöd åt de programmål som anges under punkt 7 i kommissionens förslag och som överensstämmer med kriterierna i artikel 3.2.

2.2.2. I tider med allt knappare resurser får man inte avstå från att utnyttja samordningseffekter och involvera andra organ och institutioner för att få till stånd en effektivare stödkapacitet. Sådana gemenskapsansträngningar måste stödjas.

2.3. Åtgärdsprogrammets innehåll

2.3.1. Kommittén anser att hänsyn bör tas till forskning och teknisk utveckling.

2.3.2. Eftersom en ingående och väl underbyggd riskanalys utgör grunden för ett ändamålsenligt (dvs. snabbt och effektivt) ingripande bör medlemsstaterna uppmuntras att främja sådana forskningsprojekt som särskilt belyser natur- och teknikkatastrofers följder över nationsgränserna.

2.3.3. För att främja en ändamålsenlig utveckling inom EU:s räddningstjänst bör man genomföra en ingående riskanalys som skall utgöra grunden för adekvata förebyggande åtgärder.

2.3.4. En sådan analys bör kompletteras med en extern granskningsgrupp med experter från relevanta vetenskapsområden, statliga organ och frivilligorganisationer. Åtgärdsprogrammet bör innehålla en särskild passus om detta.

2.3.5. Eftersom befolkningens förmåga att hjälpa sig själv på ett avgörande sätt kan bidra till att förbättra situationen efter ett katastroftillbud välkomnar kommittén åtgärderna för information och utbildning och ökad medvetenhet bland allmänheten i denna fråga.

2.3.6. Man bör dock även försöka stärka befolkningens engagemang inom befintliga organisationsstrukturer, eftersom man på så sätt skulle kunna frigöra en potential som annars inte skulle utnyttjas.

2.4. Rättslig grund

2.4.1. Den rättsliga grunden för räddningstjänsten bör även ses över, i synnerhet med tanke på en utvidgning av unionen, eftersom en hänvisning till artikel 235 i EG-fördraget i framtiden eventuellt inte kommer att räcka.

2.4.2. En rättslig grund som håller även för framtiden för gemenskapsinsatser på räddningstjänstområdet behöver dock inte innebära att man frångår subsidiaritetsprincipen, även om det vore önskvärt med principiella riktlinjer för interventioner och för det tekniska området, åtminstone vid gränsöverskridande katastrof- eller hotsituationer.

2.4.3. Enskilda staters planering och projekt bör även fortsättningsvis stödjas och främjas via gemenskapssamarbetet.

2.4.4. Med tanke på framtiden bör man se över nuvarande rättsliga grunder för ett åtgärdsprogram och eventuellt diskutera behovet av kompletterande rättsregler.

2.5. Framtidsperspektiv

2.5.1. Kommittén anser att man efter en utvärderingsperiod bör fundera över framtidsperspektiven för insatser inom räddningstjänsten.

2.5.2. Man måste se till att de insikter och erfarenheter som erhålls under åtgärdsprogrammets verksamhetsperiod tas till vara efter det att programmet löpt ut.

3. Sammanfattning av kommitténs yttrande

3.1. Erfarenheterna under de senaste åren visar tydligt att katastrofer och de följder dessa får för EU-medborgarna blir alltmer komplexa, även i Europa.

3.2. Ingående riskanalyser förekommer endast i undantagsfall och kan därför inte åberopas som utgångspunkt för en väl avvägd planering av räddningstjänsten.

3.3. Av denna anledning bör katastrofforskningen inte endast inriktas på att avvärja hot, utan den bör även ses ur ett interdisciplinärt riskanalysperspektiv.

3.4. Det gäller dessutom att i alla avseenden tillvarata samordningsvinsterna, dvs. utnyttja andra gemenskapsområden och åtgärder som kan vara till nytta för katastrofskyddet.

3.5. Hjälpinsatser vid katastroftillbud skall börja lokalt, vilket betyder att EU-medborgarnas förmåga att hjälpa sig själva måste stärkas samt att det måste skapas en bred insikt om att katastrofskydd även är en angelägenhet för den enskilde medborgaren.

3.6. Samarbetet mellan medlemsstaterna på räddningstjänstområdet måste främjas även efter det att det planerade åtgärdsprogrammet löpt ut.

Bryssel den 28 april 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) EGT C 28, 3.2.1999, s. 29.