51998AC0110

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande: `Att främja lärlingsutbildning i Europa`"

(98/C 95/12)

Den 23 juni 1997 beslutade kommissionen i enlighet med artikel 198 i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för sociala frågor och familje-, utbildnings- och kulturfrågor, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 15 januari 1998. Föredragande var Gérard Dantin och medföredragande José Isaías Rodríguez García Caro.

Vid sin 351:a plenarsession den 28-29 januari 1998 (sammanträdet den 28 januari 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 105 röster för, 2 emot och 5 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Vid sitt möte i Florens den 21-22 juni 1996 bad Europeiska rådet kommissionen att genomföra en undersökning om "lärlingsutbildningens roll i främjandet av nya arbetstillfällen".

1.2. Denna begäran var ett uttryck för stats- och regeringschefernas vilja att genom utbildning bekämpa ungdomsarbetslösheten, särskilt bland ungdomar under 25 år, vilken för närvarande ligger kring 20 %.

1.3. Utredningen visar att man genom att främja lärlingsutbildning kan lindra detta problem. Enligt utredningen ger lärlingsutbildning verkligen bättre möjligheter till anställning, eftersom den genomsnittliga arbetslösheten är lägre bland de ungdomar som fullgjort sin lärlingsutbildning framgångsrikt.

1.4. Kommissionens meddelande, som gått på remiss till ESK, redogör för studien och lägger fram åtgärdsförslag i fem nyckelpunkter.

1.4.1. Vad gäller studien, vilken baseras på olika informationskällor, stöder sig meddelandet på situationen och tydliga utvecklingstendenser i de olika medlemsstaterna och betonar de olika lärlingsutbildningarnas särdrag och de målsättningar som finns för dem:

- Minska klyftan mellan skolan och arbetsplatser.

- Att komma närmare marknadens behov.

- Att främja flexibilitet och rörlighet.

- Att kämpa mot social utslagning.

- Att höja nivån för examensbevis för lärlingar.

- Att ge lärlingar tillträde till högskoleutbildning.

1.4.2. Vad gäller åtgärder föreslås i meddelandet följande fem nyckelpunkter:

- Utvidga och utveckla nya former av lärlingsutbildning.

- Höja kvaliteten på lärlingsutbildning.

- Främja rörligheten för lärlingar.

- Engagera arbetsmarknadens parter.

- Mot verkliga strategier inom lärlingsutbildning.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Kommittén vill uttrycka sin tillfredsställelse med det initiativ som togs av Europeiska rådet i Florens och som nu ger upphov till kommissionens meddelande.

2.1.1. Kommittén noterar med intresse den nyskapade karaktären i meddelandet som vid rätt tillfälle tar upp detta koncept och följer de riktlinjer som redan lagts fram av kommissionen i vitboken om utbildning "Lära och lära ut: På väg mot kunskapssamhället" och som kommittén har givit sitt stöd ().

2.2. Det är kommitténs bedömning att lärlingsutbildning, om den utvecklas kvantitativt och kvalitativt, är ett sätt att skaffa sig kvalifikationer som tack vare sina särdrag effektivt kan bidra till att ge arbete. Detta inbegriper vissa andra former av yrkesutbildning där företag medverkar aktivt i utbildningen. Lärlingsutbildning är ett led i de ungas yrkesutbildning, och dess bidrag till att ge bättre kvalifikationer främjar också ekonomisk utveckling. Det är emellertid nödvändigt att konstatera att utbildningspolitiken inte kan ersätta en aktiv arbetsmarknadspolitik utan bara kan utgöra ett stöd för arbetsmarknadspolitiken, särskilt inom ramen för en aktivt genomförd lärlingsutbildning som motsvarar de ungas färdigheter och ambitioner.

2.3. I en lärlingsutbildning deltar ett företag och en utbildningsinrättning i en utbildningsprocess som äger rum på både företaget och skolan. Det som skiljer inlärningsprocessen från en vanlig yrkespraktik är att företaget har den viktigaste rollen i genomförandet av yrkesutbildningen. Härigenom kan en lärlingsutbildning, särskilt inom hantverkssektorn, bidra till att främja företagarandan.

2.4. Kommittén stöder meddelandets innehåll med reservation för de kommentarer som givits ovan och några kommentarer och förslag som följer.

3. Särskilda kommentarer

3.1. I meddelandet, särskilt i kapitel 2, belyser kommissionen ett begränsat antal pågående reformer som genomförs av medlemsstaterna för att göra lärlingsutbildningen effektivare.

Beträffande detta kapitel vill kommittén framföra följande kommentarer:

3.1.1. Minska klyftan mellan skolor och arbetsplatser

Detta är nödvändigt för att överbrygga det gap som kan finnas mellan teoretisk undervisning och praktiska tillämpningar och för att befordra en tillnärmning mellan utbildningen och lediga arbetstillfällen samt mellan utbudet och efterfrågans krav.

Att minska klyftan mellan skolor och arbetsplatser bidrar till att utbildningen närmar sig marknadens behov; det första är ett nödvändigt villkor för det senare.

Ett av lärlingsutbildningens utmärkande drag är just att utbildningsprogrammen, som bör utarbetas i nära samarbete mellan ett företag eller en bransch och en skola, också måste utformas på ett sådant sätt att framtida utveckling tas i beaktande och så att lärlingsutbildningen utgör ett första steg mot ett livslångt lärande för den enskilde lärlingen.

3.1.2. Att främja flexibilitet och rörlighet

Att välja en bred utbildning, som undviker att man begränsar sig alltför hårt till ett fack, gör det möjligt för individen att utveckla sig och att anpassa sig.

Stöd till europeisk rörlighet bör i första hand genomföras inom de ekonomiska och juridiska områdena.

3.1.3. Att kämpa mot social utslagning

Såsom betonas i meddelandet kan lärlingsutbildningen bidra till kampen mot social utslagning genom att det speciella utbildningssystem som den utgör i sig bidrar till social integration.

En speciell aspekt av lärlingsutbildningen förtjänar att nämnas. Utbildningsformen bidrar till att minska misslyckanden i skolan på olika nivåer av utbildningssystemet. Genom en välavvägd blandning av teoretiska och praktiska inslag, det vill säga genom att förena teoretisk förklaring med praktisk tillämpning kan den med framgång rikta sig till ungdomar som i liten utsträckning attraheras av i huvudsak teoretisk utbildning. Genom att förklara teorin med utgångspunkt i praktik och yrkeskunnande gör lärlingsutbildning det möjligt att inom ramen för utbildningsprogrammet stödja ungdomar för vilka en undervisning som bara täcker det teoretiska kunnandet inte skulle ha lett till framgångsrika studier. För att förbättra möjligheterna till framgång för dessa åtgärder bör man dessutom i slutet på utbildningen införa ett effektivt system för uppföljning och rådgivning för lärlingarna.

3.1.4. Att höja nivån på examensbevis för lärlingar

Kommittén delar åsikten att det är nödvändigt att bättre integrera lärlingsutbildningen i det allmänna utbildningssystemet och att utsträcka det till att omfatta utbildningar ända upp till högskolenivå (t.ex. diplomingenjörsutbildningar), med hänsyn tagen till de nationella yrkesutbildningssystemen i de olika medlemsstaterna.

Detta är motiverat av följande skäl:

- Genom att begränsa lärlingsutbildningarna till lägre utbildningsnivåer ger man dem en belastning i form av lägre status. Det gör det svårare att öka omfattningen av det här sättet att tillägna sig kvalificerande kunskap, vilket minskar den effekt det kan ha på inträde på arbetsmarknaden och därigenom på sysselsättningen.

- Den fortlöpande och accelererande utvecklingen av produktionsapparaten och av behov av service kräver en allt mer kvalificerad arbetskraft. Lärlingsutbildningen måste svara mot dessa behov för att ge ett ökande antal människor tillgång till kvalifikationer genom att de tillägnar sig kunskaper som lärlingsutbildningen erbjuder utöver vad traditionell utbildning innehåller. Dessutom kan lärlingsutbildningen göra det möjligt för människor att få tillgång till ett livslångt lärande.

3.2. Fem nycklar till en mer effektiv lärlingsutbildning

3.2.1. Utvidga och utveckla nya former av lärlingsutbildning

3.2.1.1. I meddelandet hävdar man att lärlingsutbildning allmänt sett är överrepresenterad i sektorer för vilka utvecklingsperspektiven är relativt begränsade.

Termen "överrepresenterad" verkar inte vara lyckligt vald. Det skulle på goda grunder vara bättre att kalla situationen för en "obalans" vad gäller förekomsten av lärlingsutbildningar i ekonomins olika sektorer.

Denna obalans minskar lärlingsutbildningens anseende.

Ett genombrott för lärlingsutbildningar inom yrken som traditionellt sett i mindre utsträckning har haft lärlingar skulle rätta till denna obalans och erbjuda en utveckling som ligger nära marknadens behov.

Lärlingsutbildningens relativt låga anseende i vissa medlemsstater kan förklaras av många faktorer. Utvecklingen av samhället, ekonomin och dess sektorer gör det nödvändigt att söka nya former och genomförandemodeller för lärlingsutbildningar.

Det vore lämpligt:

- att förbättra lärlingsutbildningens nuvarande former, särskilt med hjälp av spridning av de bästa metoderna,

- att utveckla nya former av sådan utbildning med hänsyn tagen till särdrag i olika länder och branscher inom ramen för ett system för uppmuntran som det återstår att utforma, och

- att utvidga den till andra ekonomiska sektorer och nya kvalifikationsnivåer.

Det ekonomiska åtagande som en lärling gör kan i vissa fall minskas genom att rikta in ansträngningarna på en välplanerad pedagogik och utbildningens längd. Efter att ha sagt detta vill kommittén uttryckligen betona att detta inte får ske på bekostnad av målet att grundutbildningen skall vara så bred som möjligt och av så god kvalitet som möjligt.

Kostnadsminskningen kan uppnås genom att lärlingarna inte tvingas genomgå sådan utbildning som de redan erhållit. Detta förutsätter att man känner till lärlingarnas utbildningsnivå när de inleder sin lärlingsutbildning.

De utsikter till förbättrad social status som lärlingsutbildningen erbjuder är en del av dess attraktionskraft, något som även är oskiljaktigt förenat med idén om yrkesutbildning i allmänhet. Ansträngningarna att skapa en likvärdig status med andra utbildningsformer förutsätter att alla slag av yrkesutbildning uppvärderas.

Kommittén anser att utvidgningen av lärlingsutbildningen och dess utveckling i riktning mot nya yrken till fullo kan realiseras endast om den inte är ett mål i sig. Det är nödvändigt att det efter utbildningens slut genom olika antagningssystem ges möjligheter att fortsätta studierna, bl.a. i riktning mot universitetsstudier. Det är därför också nödvändigt att man identifierar och därefter konkretiserar möjligheterna till kontinuitet mellan lärlingsutbildningen och andra utbildningsformer. Detta är en viktig förutsättning för att höja lärlingsutbildningens anseende och öka dess attraktionskraft.

3.2.1.2

- Bibehållna eller rentav stärkta ekonomiska incitament kan bidra till att sätta igång en dynamisk utveckling. Dessa incitament måste särskilt beakta pedagogiska kostnader och bl.a. rikta sig till små och medelstora företag med högteknologisk inriktning, nya, framväxande branscher eller branscher där utbudet av lärlingsutbildning överstiger efterfrågan. Förfaranden för att utvärdera resultaten skulle emellertid gagna denna process.

- Det finns ett behov av större flexibilitet, i betydelsen en ständigt pågående anpassning av undervisningsstrukturerna. Detta behov gäller dock endast utbildningens kvalitet och innebär inte något eventuellt ifrågasättande av de bestämmelser som rör skyddet av lärlingarna. Detta är anledningen till att medlemsstaterna bör främja åtgärder som gör undervisningen mindre påfrestande genom att införa system för uppvärdering av den utbildning som erhålls.

- Lärlingsutbildningen bör utvidgas till alla ekonomiska sektorer - till dem där lärlingsutbildning för närvarande inte förekommer och till framväxande sektorer.

- Den växande betydelsen av att använda multimediaverktyg och nya undervisningsmetoder gör att man bör stärka det pedagogiska stödet, också vad gäller den nödvändiga relationen mellan utbildningspersonal och lärlingar. Användningen av multimediaverktyg får dock inte inverka negativt på principen om en växling mellan klassrum och arbetsplats.

- Kommittén välkomnar kommissionens beslut att göra en kvalitetsundersökning av lärlingsutbildningen. Vid sidan av kvalitativa aspekter (kartlägga de bästa metoderna, innovationer, faktorer som bidrar till att öka antalet utbildningsplatser, osv.) skulle det emellertid vara lämpligt att också mäta lärlingsutbildningens effekter på social integration och sysselsättning.

3.2.2. Höja kvaliteten på lärlingsutbildningen

3.2.2.1. Varvad utbildning, exempelvis lärlingsutbildning, hämtar sin styrka från det regelbundna utbytet mellan utbildningsinrättningen, företaget och lärlingen, samt från utbildningens innehåll.

Såväl förberedelse av de deltagande som planering av möten och regelbundna utvärderingar av de framsteg som görs i utbildningen medverkar till att höja utbildningens kvalitet.

I meddelandet borde man därför uttryckligen lägger tonvikten på de avgörande kopplingarna mellan:

- å ena sidan lärlingarna och deras familjer och å andra sidan de utbildningsansvariga inom företagen och de lärare som har ansvaret för lärlingarna, för att bland annat göra det möjligt för lärlingarna att utöva inflytande på den egna utbildningens uppläggning,

- de utbildningsansvariga inom företagen och lärarna, för att de skall kunna utvärdera de framsteg som görs eller de problem som lärlingen stöter på. Härigenom kan man fullfölja, förändra eller på ett bättre sätt samordna den praktiska och teoretiska utbildningen för att sträva mot ett optimalt resultat. Detta krävs för att det skall kunna skapas stadigvarande samordningsvinster och överenskommelser om samarbete så att ett klimat av förtroende och kvalitet skall kunna uppstå.

De utbildningsansvariga i företagen spelar en central roll när detta sätt att tillägna sig kunskaper används, och därför är det nödvändigt att fastställa vilken status de skall ha. Man måste också precisera vilken roll de skall spela, vilka kunskaper som krävs för arbetet och hur de skall förbereda sig för det, samt ange deras rättigheter och skyldigheter.

3.2.2.2. I lärlingsutbildningen måste man kombinera allmän undervisning med yrkesutbildning anpassad till en pedagogik för varvad utbildning, dvs. en undervisning som tar stor hänsyn till situationen på arbetsplatsen (och i vilken man behandlar förebyggande åtgärder, hygien och säkerhet). På detta sätt blir inte lärlingen fångad i en alltför specialiserad eller stelbent undervisning. En sådan pedagogik skapar öppningar mot samhället samt ger utrymme för lagarbete och utveckling av lärlingens självständighet och nyfikenhet.

3.2.2.3. Vid sidan av att den praktiska utbildningen i företaget skall ha höga teoretiska kvaliteter måste den också genomföras på ett sammanhängande och varaktigt sätt. För att uppnå detta är det lämpligt att se till att lärlingen inte utnyttjas för underordnade uppgifter som har endast ringa eller kanske inget samband med den utbildning det är meningen att lärlingen skall erhålla. Härvid bör man bl.a. rikta särskild uppmärksamhet mot de utbildningsansvarigas fortbildning, inte bara ur teknisk synvinkel utan även ur pedagogisk synpunkt.

Den kvalitetsgaranti som tillämpas på det här undervisningssystemet skulle dessutom möjliggöra en utvärdering på permanent basis för att kunna genomföra nödvändiga förändringar.

3.2.3. Främja rörlighet för lärlingar

3.2.3.1. Lärlingarnas möjligheter att genomföra sin utbildning i någon av Europeiska gemenskapens medlemsstater utgör ett inslag i uppvärderingen av lärlingsutbildningen och bidrar samtidigt till att den europeiska medborgaridentiteten stärks.

För närvarande hindras deras rörlighet genom att det saknas ett rättsligt ramverk inom gemenskapen.

- Kommittén ser med intresse fram emot det förslag som utarbetas i syfte att utveckla ett gemensamt rättsligt ramverk för att främja lärlingsutbildningen i Europa. I ett sådant gemensamt rättsligt ramverk bör man bl.a. ange garantier rörande arbetstid och utbildningstid, materiella villkor (mat och logi, handledning, kvalitetskriterier) samt socialt och rättsligt skydd. Det rättsliga ramverket bör generellt sett syfta till att mildra eller rentav undanröja de olika svårigheter i samband med inomgemenskapliga utbildningar som ESK tog upp i sitt yttrande om kommissionens "Grönbok om grundutbildning, vidareutbildning och forskning - hinder för rörlighet över gränserna" ().

Särskild uppmärksamhet bör dessutom riktas mot godkännandet av de inomgemenskapliga utbildningsbevis som utfärdas inom ramen för lärlingsutbildningen, i synnerhet vad gäller nya branscher, vilket kommittén redan har påpekat i det ovan citerade yttrandet.

- Programmet för att öka lärlingarnas rörlighet visar att det finns intresse för lärlingsutbildningen samt bidrar till dess dynamik och kvalitativa värde.

- Att anordna en "branschmässa" för företag som kan tänka sig att ta emot lärlingar skulle göra utvecklingen av lärlingarnas rörlighet mer trovärdig. En sådan skulle göra det lättare att organisera utbyte. Förverkligandet av denna rörlighet skulle dessutom bli tydligare och effektivare om man inledningsvis genomförde pilotprojekt i vilka en eller flera medlemsstater eller yrkesgrenar medverkade.

Vid sidan av geografisk rörlighet bör man också överväga följande:

- Rörlighet mellan yrken.

- Såväl den offentliganställda som den företagsanställda utbildningspersonalens rörlighet.

- Några projekt har redan satts upp inom Leonardo-programmets ram för att öka rörligheten för lärlingar. Dessa projekt bör studeras närmare för att man skall kunna dra erfarenhet från dem och använda dem som exempel.

3.2.4. Engagera arbetsmarknadens parter

3.2.4.1. Företagens medverkan i lärlingsutbildningsverksamheten utgör ett motiv för att alla parter på arbetsmarknaden, såväl arbetsgivare som löntagare, skall delta i utformningen och förvaltningen av detta utbildningssystem. Genom sina olika representativa organ har de möjlighet att på ett positivt sätt påverka lärlingsutbildningens anseende, att bidra till att kartlägga vilka behov som finns och att stödja ungdomarna på arbetsplatsen.

3.2.4.2. Nätverken av pilotprojekt skulle kunna utgöra en drivkraft för att tränga in i nya yrkesgrenar och för att arbetsmarknadens parter på ett välavvägt sätt skall ta sin del av ansvaret, något som redan med framgång sker i vissa medlemsstater.

Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmuntra arbetsmarknadens parter att dela på ansvaret för att lärlingsutbildningen fungerar, särskilt inom utbildningsinstitutionerna. Arbetsmarknadens parter spelar faktiskt en avgörande roll - främst på grund av deras kunskaper om företag och arbetsliv - för lärlingsutbildningens organisation och pedagogiska innehåll samt för dess utveckling både i kvalitativt och kvantitativt avseende, oavsett om det är på företags- eller branschnivå.

En särskild insats måste emellertid göras för företagen när det gäller lärlingsutbildningens kvantitativa utveckling, så att denna utbildningsform blir mer attraktiv för företagen.

Detta beror ytterst på företagens vilja eller kapacitet att öka antalet lärlingsplatser. Vi kan konstatera att det generellt sett ofta är tack vare de små och medelstora företagen och hantverksföretagen som lärlingsutbildningens volym kan bibehållas eller rentav ökas, i motsats till inom större företag och företag inom branscher som traditionellt är mindre öppna för lärlingsutbildning.

För att uppnå detta bör man ta initiativ och införa incitament som undanröjer de hinder som eventuellt kan utgöra en grund för det bristande intresset för att skapa nya lärlingsplatser, bl.a. hinder relaterade till kostnader och rättsliga villkor.

I Frankrike och Danmark har man infört ett system med schablonbidrag som är av intresse för alla företag. I Tyskland och Österrike diskuterar man samma slags system utifrån helt olika synvinklar. Dessa system kan upprättas genom en kollektiv överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. Man får härvid inte bortse från eventuella skattekonsekvenser, som varierar mellan olika medlemsstater.

3.2.5. Mot verkliga strategier inom lärlingsutbildning

3.2.5.1. Målet att se till att alla aktörer inom lärlingsutbildningen medverkar vid produktion och spridning av information bereder marken för en gemensam kultur.

En sammanhållen strategi kräver att uppgifterna är enhetliga. Roten till problemen är kanske inte så mycket skillnaderna mellan programmen och de olika typerna av terminologi som alla de olika slag av socialpolitik som riktas mot ungdomar. Lärlingsutbildningens tyngd och dess anseende i ett visst land är också beroende av andra åtgärder för att underlätta tillgången till utbildning och sysselsättning.

- En regelbunden inventering av de olika länderna skulle kunna utgöra grundval för en gemensam strategi för utveckling av lärlingsutbildningen.

- Benchmarkingsystemet behöver göras tydligare. Vad är det som skall jämföras och vad vill man uppnå med detta?

3.2.5.2. Kommittén anser att kommissionen borde kunna ge detaljerad information om lansering, genomförande och innehåll i kvalitetsundersökningen, till vilken kommittén skulle kunna bidra med en analys av de problem som upptäcks.

Denna undersökning skall enligt planerna leda till "referensvärden" eller grundläggande minimikriterier som kan utgöra en ram för anpassning och förbättring av lärlingsutbildningssystemen med beaktande av särdragen inom olika länder och branscher. Undersökningens mål bör vara att formulera huvudbeståndsdelarna i en europeisk modell för lärlingsutbildning och att bestämma riktlinjerna för denna i syfte att gynna utvecklingen av lärlingsutbildningen i Europa, samtidigt som stor hänsyn skall kunna tas till särdragen i de olika medlemsstaternas utbildningssystem.

Bland de grundläggande minimikriterier som skulle kunna undersökas återfinns följande: de rättsliga grunderna - i form av lagar eller avtal - för lärlingsutbildningen, utbildningspersonalens och lärlingarnas rättigheter och skyldigheter, allmänna bestämmelser rörande avtal om lärlingsutbildning, deras tillämpning och funktion, den grad i vilken arbetsmarknadens parter skall medverka och i vilka skeden de skall göra det, den grad i vilken företag och skolor skall integreras, hur detta skall ske och hur samarbetet skall utformas, utbildningsprogram, arrangemang för examinering, erkännande av utbildningsbevis, osv.

3.2.5.3. Kommittén föreslår att kommissionen och medlemsstaterna initierar informationskampanjer riktade till ungdomar och föräldrar i syfte att höja lärlingsutbildningens anseende. Kampanjerna bör också riktas till lärarkåren, till utbildningspersonal, till institutioner för yrkesvägledning och till arbetsmarknadens parter, som är aktörer av avgörande betydelse för lärlingsutbildningens såväl kvalitativa som kvantitativa utveckling.

Inom ramen för sådana kampanjer, och mot bakgrund av att lärlingsutbildningen i dag främst berör manligt dominerade branscher, bör man framhålla att lärlingsutbildningen kan utvecklas så att flickor efter genomgången utbildning får det lättare att komma in på alla olika yrkesområden. Vid studievägledning i skolan bör man lägga tonvikten på de möjligheter som lärlingsutbildningen ger för kvinnor att ägna sig åt de yrken de själva valt.

3.2.5.4. ESK konstaterar dessutom att man i meddelandet inte nämner Cedefop. Kommittén skulle önska att man understryker den roll som Cedefop spelar inom utbildningen i allmänhet och lärlingsutbildningen i synnerhet, och att man framhåller det bidrag som denna organisation i framtiden och i ökande grad skulle kunna ge när det gäller informationsspridning, jämförelser och uppvärdering av den verksamhet som utformas i gemenskapens medlemsstater.

4. Slutsatser

4.1. Kommittén välkomnar det initiativ som togs av Europeiska rådet i Florens.

4.2. Kommittén stöder kommissionens meddelande med reservation för ett par kommentarer och förslag. Vi noterar med intresse den nyskapande aspekten i meddelandet som understryker den positiva roll som lärlingsutbildningen kan spela genom att bidra till att ge ungdomar arbete.

4.3. Kommittén vill emellertid framföra följande centrala kommentarer och förslag:

4.3.1. Särskilda insatser måste göras för företagen när det gäller lärlingsutbildningens kvantitativa utveckling. Lärlingsutbildningen är i själva verket i stor utsträckning beroende av företagens vilja eller kapacitet att utöka antalet lärlingsplatser.

4.3.2. Kommissionen och medlemsstaterna bör initiera informationskampanjer riktade till ungdomar och föräldrar i syfte att höja lärlingsutbildningens anseende. Kampanjerna bör också riktas till lärarkåren, till utbildningspersonal, till institutioner för yrkesvägledning och till arbetsmarknadens parter. I detta sammanhang bör man stärka den roll som Cedefop spelar.

4.3.3. Den praktiska utbildningen måste vara sammanhängande. För att uppnå detta är det lämpligt att se till att lärlingen inte utnyttjas för underordnade uppgifter som inte har något samband med den utbildning det är meningen att lärlingen skall erhålla.

4.3.4. Ett villkor för att lärlingsutbildningen skall kunna utvecklas i större omfattning, i synnerhet när det gäller nya yrken, är att den inte utgör ett mål i sig. Den måste öppna möjligheter till att studera vidare och göra det möjligt att få tillträde framför allt till universitetsutbildning eller annan högre utbildning. Samtidigt måste hänsyn tas till olikheterna i de nationella yrkesutbildningarna i medlemsstaterna.

4.3.5. Man bör uttryckligen understryka de avgörande kopplingarna mellan:

- å ena sidan lärlingarna och deras familjer och å andra sidan de utbildningsansvariga och de lärare som har ansvaret för lärlingarna, för att bland annat göra det möjligt för lärlingarna att utöva inflytande på den egna utbildningens uppläggning,

- de utbildningsansvariga inom företagen (man bör precisera deras status, vilken roll de skall spela, vilka kunskaper som krävs för arbetet och hur de skall förbereda sig för det samt deras rättigheter och skyldigheter) och lärarna.

4.3.6. Europeiska unionen bör uppmuntra arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och arbetstagare) att dela på ansvaret för att lärlingsutbildningen skall fungera, särskilt inom utbildningsorganisationerna.

4.3.7. Kommittén skulle vilja att man gör en kvalitativ undersökning. En sådan skulle påvisa referensvärden eller minimikriterier som skulle göra det möjligt att urskilja grundläggande faktorer för en europeisk lärlingsutbildningsmodell. Det vore även lämpligt att mäta lärlingsutbildningens inverkan på möjligheten till inträde på arbetsmarknaden och sysselsättningen.

Bryssel den 28 januari 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() Se "Vitbok från kommissionen om utbildning Lära och lära ut: På väg mot kunskapssamhället" särskilt punkt II, A (KOM(95) 590 slutlig och EGT C 295, 7.10.1996).

() CES 239/97 av den 27 februari 1997 - EGT C 133, 28.4.1997.