51997AC0773

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Beskattningen inom Europeiska unionen - Rapport om skattesystemens utveckling"

(97/C 296/09)

Den 18 februari 1997 beslutade kommissionen att, i enlighet med artikel 198 i EG-fördraget, rådfråga Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om "Beskattningen inom Europeiska unionen - Rapport om skattesystemens utveckling".

Sektionen för ekonomiska, finansiella och monetära frågor, som ansvarade för kommitténs arbete i frågan, antog sitt yttrande den 10 juni 1997. Föredragande var Michael Geuenich.

Vid den 347:e plenarsessionen den 9-10 juli 1997 (sammanträdet den 9 juli 1997) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 93 röster för, 27 röster emot och 19 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. I sitt diskussionsunderlag "Beskattningen inom Europeiska unionen" av den 20 mars 1996 (SEK(96) 487 slutlig) lade kommissionen fram en övergripande syn på skattepolitiken. Dokumentet lyfte särskilt fram de stora utmaningar som unionen står inför: nödvändigheten att skapa tillväxt och sysselsättning, att stabilisera skattesystemen och att helt och fullt genomföra den inre marknaden, dvs. även på skatteområdet.

1.2. Vid det informella Ekofin-mötet i Verona den 13 april 1996 välkomnade finansministrarna kommissionens dokument och enades om behovet av att behandla dessa frågor i en högnivågrupp, som skulle tillsättas och samordnas av kommissionen.

1.3. I sin "Rapport om skattesystemens utveckling" av den 22 oktober 1996 (dok. KOM(96) 546 slutlig) sammanfattar kommissionen de uppfattningar som uttrycks av medlemmarna i gruppen på hög nivå om de frågor som först togs upp i kommissionens Veronadokument. Kommissionen redogör även för sin egen bedömning av dessa särskilda frågor och sin planerade väg framåt.

1.4. I texten som följer hänvisar kommittén uteslutande till innehållet i de båda ovannämnda dokumenten. I den utsträckning kommittén redan yttrat sig om enskilda problemområden i dokumenten, hänvisas till dessa yttranden. Det rör sig framför allt om yttrandet "Direkt och indirekt beskattning" av den 20 december 1995 () och om yttrandet "Gemensamt system för mervärdesskatt", som fortfarande är under utarbetande.

1.5. Det säger sig självt att i den följande texten såväl som i de nämnda dokumenten, kommer bara sådana skatter att behandlas som är av betydelse för hela gemenskapen och som ömsesidigt inverkar på nationella strukturer och strukturförändringar i medlemsstaterna. Dessa är kapitalinkomst- och bolagsskatter, beskattning av arbete, konsumtionsskatter, framför allt mervärdesskatt samt skatt på energi och miljöfarliga produkter.

2. Ökande skatter på arbete

2.1. Analyser i kommissionsdokumenten

2.1.1. Hittills finns det inte mycket som tyder på att skatteurholkningen påverkar det totala uttaget av skatter och sociala avgifter, då dessa intäkters andel av gemenskapens BNP under de senaste 15 åren varit oförändrad eller ökat något. Medan arbete förvisso har beskattats allt hårdare, minskade det sammanlagda skatteuttaget på övriga produktionsfaktorer.

2.1.2. En metod för att analysera de långsiktiga trenderna i skattestrukturen är att beräkna de så kallade implicita skattesatserna (dvs. skatteintäkter dividerade med skatteunderlaget) för de olika produktionsfaktorerna och för konsumtionen.

Mellan 1980 och 1994 ökade det europeiska genomsnittet av den implicita skattesatsen på anställd arbetskraft från 34,7 % till 40,5 %. Den motsvarande skattesatsen för de övriga produktionsfaktorerna (kapital, egna företagare, energi, naturresurser) minskade från 44,1 % till 35,2 % (se diagrammet nedan).

Implicita skattesatser 1980-1994

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

2.1.3. Skattesatsen på konsumtion förblev i stort sett stabil, med en svag ökning från 13,1 % till 13,8 %. Men även här är skillnaderna betydande mellan de enskilda medlemsstaterna. De medlemsstater som hade den största ökningen av den implicita skattesatsen på anställd arbetskraft under perioden var i huvudsak de i vilka även den totala beskattningen ökade mest.

2.2. Kommitténs rekommendationer

2.2.1. Kommittén välkomnar kommissionens försök att studera skattesystemet som helhet. Att isolerat diskutera varje viktigare skatteslag skulle nämligen automatiskt innebära betydande förändringar i både offentliga sektorns och hushållens finansieringsstruktur. Därför bör man föra en bred diskussion om skattefrågorna.

2.2.2. Kommittén anser att massarbetslösheten är EU:s största problem. Varje bidrag till att minska den och de åtgärder som då är nödvändiga eller möjliga har därför högsta prioritet. Detta är också ett av de centrala budskapen i kommissionens vitbok "Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning - Utmaningar och vägar in i 2000-talet ()". I samband med detta är problemet därför hur man skall finansiera en minskad skatt på arbete och särskilt sänkningen av de lagstadgade lönebikostnaderna.

2.2.3. Sänkta offentliga utgifter är visserligen en av möjligheterna för att finansiera en sänkt skatt på arbete, men det räcker inte som ensam åtgärd. Alternativa finansieringskällor är indirekta skatter (konsumtionsskatter), införande av minimiskatter på energiprodukter, samt en granskning av möjligheterna att införa helt nya skatteslag, t.ex. en Tobin-skatt () i samband med de internationella finansmarknaderna, som kända nationalekonomer och forskare (Vording, Tobin och Soete) lanserat i debatten.

2.2.4. Även om medlemsstaterna själva måste bedöma i vilken utsträckning skatteinstrumentet behövs för att nationella miljöpolitiska mål skall uppnås, finns det utan tvivel ett område där man måste inse behovet av åtgärder på gemenskapsnivå. Det gäller energibeskattningen, som bl.a. kommer att spela en viktig roll när det gäller att uppnå målet att senast år 2000 ha stabiliserat koldioxidutsläppen på 1990 års nivå.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om beskattning av energiprodukter ().

2.2.5. Även en europeisk tillnärmning av mervärdesskattesatserna kan bidra till att minska den direkta beskattningen av arbete. I de medlemsstater där de indirekta skatterna kommer att stiga vid en tillnärmning måste samtidigt den direkta beskattningen av arbete minskas. På detta sätt tenderar de totala skatteintäkterna att förbli oförändrade och skapandet av nya arbetstillfällen främjas. Samtidigt bör kompletterande åtgärder planeras för att ta hänsyn till de följder som en ökning av de indirekta skatterna kommer att få för grupperna med de lägsta inkomsterna.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till sitt yttrande (fortfarande under utarbetande) om ett "Gemensamt system för mervärdesskatt" och till sitt yttrande om "Direkt och indirekt beskattning (1)

(1) Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 december 1995; EGT C 82, 19.3.1996.".

2.2.6. Sammanfattningsvis vill kommittén understryka att de finansieringsmöjligheter som nämnts ovan och de åtgärder vad gäller kapitalinkomster som behandlas nedan kommer att påverka den totala skatteintäkten på olika sätt i de olika medlemsstaterna. Därmed kommer möjligheterna att på detta sätt minska skattetrycket på arbetskraft att variera. Därför måste varje enskild medlemsstat för sig tillgripa de finansieringsåtgärder inom ramen för kommissionens direktiv som ter sig mest lämpliga.

3. Skatteurholkning genom förskjutning av skatteunderlagen

3.1. Analyser i kommissionsdokumenten

3.1.1. Inom skattepolitiken råder det en tydlig eftersläpning jämfört med många andra politikområden som är föremål för europeisk integration. När det gäller skattepolitiken är Europa ett lapptäcke. Det som ser ut som ett försvar av de enskilda medlemsstaternas beskattningssuveränitet har emellertid genom urholkning av skatteunderlaget, särskilt vad gäller det rörliga skatteunderlaget, bidragit till att varje enskild medlemsstat steg för steg förlorat reell suveränitet över skattepolitiken. Allt fler medlemsstater försöker lägga beslag på andra medlemsstaters skattebetalare, särskilt när det gäller företag.

3.1.2. När det gäller direkta skatter finns det i huvudsak följande två möjligheter att minska den totala faktiska beskattningen:

Att flytta produktion och beskattningsunderlag till lågskatteländer för att kunna dra nytta av den låga beskattningen av faktoravkastningen där. För ett land medför detta framför allt incitament att sänka företagsbeskattningen, eftersom den därmed sammanhängande minskningen av skatteintäkterna redan på medellång sikt kompenseras av ökande intäkter i form av skatter och sociala avgifter på grund av den högre sysselsättningen.

Att manipulera med kostnaderna för de tidigare tillverkningsleden för en slutprodukt genom interna avräkningspriser inom multinationella företag, som syftar till att förskjuta skattepliktig avkastning till lågskatteländer. Sådan manipulation är möjlig, eftersom produktionen från tidigare tillverkningsled inte underställs marknadens värdering. Därför undandrar sig företagens internpriser i hög grad skattemyndigheternas kontroll av eventuellt missbruk.

3.1.3. Inte ens de indirekta skatterna, som är avsevärt mer harmoniserade än de direkta skatterna, är immuna mot risken för skatteurholkning. För mervärdesskatten ligger faran härvidlag särskilt i att företagen på grund av destinationslandsprincipen vid verksamhet i två eller flera medlemsstater alltid har lika många (två eller flera) säten i skattehänseende. Till skillnad från vad som är fallet vid beskattning av omsättningen för ett företag med verksamhet inom gemenskapen med säte på en enda ort finns det i dessa fall inte någon skattemyndighet med en totalöverblick över företagets verksamhet, som kan granskas den utifrån en central skattemässig hemvist. Därtill kommer att ny teknologi används vid allt fler gränsöverskridande tjänster för att förlägga den plats där den skattepliktiga transaktionen äger rum utanför mervärdeskattesystemets geografiska tillämpningsområde. Dessutom ger skillnader i mervärdesskattesatser mellan de enskilda medlemsstaterna allt större anledning till skatteflykt. Avskaffandet av gränskontroller för handeln mellan länderna orsakar en betydande minskning av mervärdesskatteintäkterna, både för medlemsstaternas och EU:s budget.

3.1.4. Svartarbete bidrar till skatteurholkningen. Här skall man komma ihåg att det alltid finns två parter vid svartarbete, dels den som arbetar svart, dels uppdragsgivaren.

3.2. Kommitténs rekommendationer

3.2.1. Det är av avgörande betydelse för Europeiska unionen, den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen att skattekonkurrensen i Europa elimineras och undviks. Medan en rättvis konkurrens mellan skattesystemen för att i arbetstagarnas, företagens och konsumenternas intresse skapa bättre grundläggande förutsättningar måste välkomnas, skulle en destruktiv konkurrens mellan skattesystemen till liten nytta och stor skada kunna medföra stora problem för hela EU:

- Om allt högre belopp förväntas från nettobetalarna till EU-kassan samtidigt som de skattekällor som dessa länder har starkt behov av för att klara detta undermineras.

- Eftersom skattebortfallet för vissa nettobetalare på grund av skattekonkurrensen beräknas uppgå till mellan 25 och 30 miljarder ecu årligen ().

3.2.2. Att harmonisera företagsbeskattningen kan inte vara ett självändamål för den europeiska skattepolitiken. Däremot bör åtgärder vidtas så att skattekonkurrens mellan medlemsstaterna inte får förödande konsekvenser för unionen.

Kommittén förespråkar att en miniminorm för företagsbeskattningen och en minimiharmonisering av de viktigaste kriterierna för definitionen av skatteunderlaget skall fastställas. För ytterligare detaljer hänvisar kommittén till sitt yttrande om "Direkt och indirekt beskattning (2)

(2) Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 december 1995; EGT C 82, 19.3.1996.".

3.2.3. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen anser kommittén det önskvärt att gå till väga som vid direkt statsstöd. Direkt stöd är fortfarande medlemsstaternas ansvarsområde, även om kommissionen övervakar att det är i överensstämmelse med konkurrensreglerna. En sådan kontroll krävs även på skatteområdet. Det eftersträvade målet uppnås inte med den övervakning av skattesubventioner som hittills tillämpas, eftersom denna övervakning begränsar sig till avvikelser från medlemsstaternas allmänna system. Därvid beaktas inte att konkurrenssnedvridningar i den nuvarande situationen uppstår på grund av skillnader i de enskilda skattesystemen, snedvridningar som ofta är allvarligare än konkurrenssnedvridningar som förstärks av särskilda skattestimulanser.

3.2.4. Numera kan en ensam medlemsstat inte undanröja vare sig alla skattemässiga hinder eller de enskilda orsakerna till den skatteurholkning som beskrivits ovan. Att inte göra något alls i denna situation är inte någon lämplig lösning, anser kommittén. Med fullt beaktande av subsidiaritetsprincipen måste kommissionen granska och föreslå möjliga lösningar på dessa problem, som medlemsstaterna inte kan lösa genom individuellt agerande.

3.2.5. Den enhällighet som krävs i rådet vid skattebeslut är uppenbart ett hinder för nya framsteg på vägen mot den nödvändiga anpassningen av beskattningen till den inre marknadens krav. Detta visas av det stora antal viktiga kommissionsförslag på skatteområdet som blockerats i rådet.

Kommittén anser emellertid att kommissionen definitivt förfogar över instrument. Enligt artikel 101 i EG-fördraget är kommissionen till och med förpliktigad att eliminera skillnader i lagar och andra förvaltningsföreskrifter i medlemsstaterna som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. I sådana fall skall överläggningar i rådet äga rum. Rådet måste visserligen i princip fatta enhälliga beslut, men har, om enighet inte kan nås, möjlighet att fatta beslut med kvalificerad majoritet på kommissionens förslag.

Kommittén anser det nödvändigt att kommissionen snarast agerar aktivt på grundval av artikel 101.

4. Skatteflykt

4.1. Analyser i kommissionsdokumenten

Problemet med skatteflykt uppkommer inte minst vid beskattning av ränteinkomster från sparande. Det rör sig här om den mest lättrörliga av alla skattebaser och erfarenheten visar att skillnader i beskattningen leder till allvarliga snedvridningar av kapitalallokeringen och kapitalflödena. Vid en eliminering av valutariskerna och en minskning av ränteskillnaderna under den tredje etappen av EMU skulle sådana skillnader i beskattningen utnyttjas i ännu högre grad än vad som är fallet i dag.

4.2. Kommitténs rekommendationer

4.2.1. I takt med att tillnärmningen i samband med den inre marknaden fortskrider blir skillnader i skattesystemen allt mer märkbara och relevanta för de ekonomiska aktörernas beslut. I detta sammanhang gäller i princip att en minsta tillnärmning av skatter och skattebaser är mest angelägen i de fall då skattebasen är som mest rörlig, dvs. för kapitalinkomster som ränteintäkter och utdelningar.

4.2.2. För att få kontroll över skattekonkurrensen och skaffa fram de medel som behövs för att skapa arbetsplatser och för att inte Europeiska unionen skall missgynnas på de internationella finansmarknaderna rekommenderar kommittén följande åtgärder (när de genomförs måste även de internationella realiteterna beaktas):

4.2.2.1. Kommittén föreslår att begreppet "europeisk hemvist" skall införas. Det är inte längre försvarbart att å ena sidan avskaffa de inre gränserna i Europa och å andra sidan göra skillnad mellan hemvist i den ena eller andra regionen inom medlemsstaterna, eftersom denna åtskillnad förutsätter att gränser existerar.

4.2.2.2. Kommittén föreslår att en europeisk och internationell metod för att beskatta ränteintäkter införs. De relevanta åtgärderna måste ta hänsyn till skillnaderna mellan länderna när det gäller beskattningen av ränteintäkter (källskatt eller deklarationsskyldighet) och det skall därvid säkerställas att inte ett system gynnas framför ett annat. Medlemsstater som tar in skatten på basis av deklarationsskyldighet måste få garantier för att de kommer att informeras om ränteintäkter som deras skattskyldiga uppbär i andra medlemsstater.

I det omvända fallet måste medlemsstater med källskatt få garantier för att ränteintäkter som deras skattskyldiga erhåller i andra medlemsstater belastas med en källskatt eller att dessa länder systematiskt informeras om de ränteintäkter som dessa personer erhåller i andra medlemsstater.

4.2.2.3. Denna bestämmelse skulle medföra att medlemsstaterna kan välja mellan att införa källskatt eller regelbunden information om utbetalade räntor och utdelningar till myndigheterna i den medlemsstat där spararen skattemässigt hör hemma.

4.2.2.4. Skatteparadisen som finns inom EU inom medlemsstaternas territorium skall avskaffas. Dessutom skall man förhandla om europeiska territorier som geografiskt är belägna utanför unionen och om de exotiska "off-shore"-centrumen.

4.2.2.5. På grundval av den lösning som EU väljer måste man även inom ramen för OECD försöka finna en lösning som inbegriper en källskatt eller informationsutbyte, detta med tanke på att sparkapital flyter ut till tredje länder.

4.2.3. Liksom finansministrarnas personliga representanter anser kommittén att ett intensifierat samarbete mellan skattemyndigheterna mot skattebedrägerier och skattefusk på den inre marknaden måste prioriteras. Samarbetet får inte begränsas till utbyte av erfarenheter om de bästa sätten att sätta stopp för fusket, utan måste också omfatta förbättringar av kontrollen och det ömsesidiga biståndet mellan skattemyndigheterna i medlemsstaterna. Därvid måste även möjligheten att företa gemensamma skatterevisioner i fråga om gränsöverskridande ekonomiska verksamheter utnyttjas.

4.2.4. Att minska skatteflykten skulle samtidigt vara ett bidrag till finansieringen av den minskade beskattningen av arbete i de stater som har ett utflöde av sparkapital och därmed av underlaget för beskattning av ränteinkomster.

4.2.5. För ytterligare detaljer hänvisar kommittén till sitt yttrande om "Direkta och indirekta skatter (1)

(1) Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 december 1995; EGT C 82, 19.3.1996.".

5. Kommissionens strategier inför framtiden

5.1. Kommissionens synpunkter

5.1.1. Kommissionen har på grundval av överläggningarna mellan finansministrarnas personliga representanter utarbetat en strategi inför framtiden.

5.1.2. De personliga representanterna betonade att mer samordning behövs. För att knyta an till detta föreslog kommissionen att en permanent grupp skulle inrättas. Denna grupp skulle behandla strategiska frågor i samband med skattepolitiken för att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att utbyta information och diskutera skattefrågor. Europeiska rådet i Dublin i december 1996 välkomnade detta förslag. Kommissionsledamoten Mario Monti är ordförande, och i gruppen sitter representanter på hög tjänstemannanivå för medlemsstaternas finansministrar. När det gäller skattekonkurrens hoppas kommissionen att utifrån denna grupps arbete kunna ta initiativ inom följande områden:

- Säkerställa en bred enighet om vilka slag av åtgärder som är skadliga i gemenskapssammanhang.

- Fastställa gemensamma normer som sträcker sig över flera områden (en "uppförandekodex").

- Samordna åtgärder som vidtas av skattemyndigheterna i medlemsstaterna och utformas för att förhindra att skattekonkurrens skadar gemenskapens intressen.

- Förstärka samarbetet mellan skattemyndigheterna i den gemensamma kampen mot skattebedrägerier och skattefusk.

5.1.3. Vidare skall gruppen även behandla följande frågor:

- Dubbelbeskattningsavtalens roll och eventuell samordning av dem.

- Förenkling av skattesystemen för små och medelstora företag och andra näringsidkare.

- Sambandet mellan skatter och socialförsäkringsavgifter, i synnerhet för gränsarbetare.

- Beskattning av internationella tjänster och skattemässiga konsekvenser av de nya teknologierna.

5.1.4. Kommissionen föreslår att gruppens arbete skall kompletteras genom en diskussion om framåtsyftande initiativ för att utveckla skattesystemen som motsvarar gemenskapens behov, särskilt för att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt.

5.2. Kommitténs rekommendationer

5.2.1. Kommittén stöder kommissionens strategi inför framtiden och rekommenderar kommissionen också att åberopa artikel 101 i EG-fördraget (se bilaga 1), så att försök att hindra framsteg i arbetet med att anpassa skattepolitiken i hela EU kan motverkas.

5.2.2. Kommittén välkomnar de initiativ som det kommande luxemburgska ordförandeskapet i rådet har aviserat när det gäller den europeiska skattepolitiken, med förhoppning om att de problem som diskuterats i detta yttrande skall närma sig sin lösning.

5.2.3. Som bilaga till detta yttrande erbjuder kommittén kommissionen några exempel på möjliga ändringar av EG-fördraget som syftar till att åstadkomma större handlingsfrihet vad gäller den europeiska skattepolitiken. Kommittén understryker att bilagan bara skall ses som ett exempel. Den innehåller uppslag, inte några bindande rekommendationer (bilaga 2).

Bryssel den 9 juli 1997.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, kommissionens vitbok dok. KOM(93) 700 slutlig.

() James Tobin, A Proposal for International Monetary Reform, The Eastern Economic Journal 4 (3-4), July/October 1978, s. 153-159.

() Förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter, dok. KOM(97) 30 slutlig - 97/0111 CNS.

() Källa: Bundesministerium der Finanzen, Bonn. Citerat från pressmeddelanden.

BILAGA I

EG-FÖRDRAGET

Artikel 101

(Hantering av konkurrenssnedvridande bestämmelser)

Om kommissionen finner att en skillnad mellan bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar framkallar en snedvridning av konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden som behöver elimineras, skall den samråda med de medlemsstater som saken gäller.

Om samrådet inte leder till ett avtal som eliminerar snedvridningen skall rådet, under den första etappen enhälligt och därefter med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen utfärda nödvändiga direktiv. Kommissionen och rådet får vidta alla övriga lämpliga åtgärder enligt detta fördrag.

BILAGA II

1) Artikel 7a

>S>Gemenskapen skall besluta om åtgärder i syfte att gradvis upprätta den inre marknaden under tiden fram till och med den 31 december 1992 i enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i artiklarna 8b, 8c, 28, 57.2, 59, 70.1, 84, 99, 100a och l00b och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i detta fördrag.>/S>

Den inre marknaden skall omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag. Varje dubbel- eller icke-beskattning är oförenlig med den inre marknaden. När ingen annan stat har befogenhet att ta ut skatt, skall beskattningen utföras av den stat där den skattskyldige är bosatt.

2) Artikel 73d

1. Bestämmelserna i artikel 73b skall inte påverka medlemsstaternas rätt att

(a) tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan föreskriver olika beskattningsförfaranden för skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort,. I sådana fall får emellertid inte olika skattetryck tillämpas.

(b) vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att i administrativt eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.

2. Bestämmelserna i detta kapitel skall inte påverka tillämpligheten av sådana restriktioner av etableringsrätten som är förenliga med detta fördrag.

3. De åtgärder och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel 73b.

3) Artikel 99

>S>Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén>/S> i enlighet med förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén anta bestämmelser om mervärdesskatten. >S>harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter eller avgifter, i den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar inom den tid som anges i artikel 7a.>/S>

4) Artikel 100

>S>Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén utfärda direktiv om tillnärmning av sådana lagar och andra författningar i medlemsstaterna som direkt inverkar på den gemensamma marknadens upprättande eller funktion.>/S>

5) Artikel 100a

>S>1. Med avvikelse från artikel 100 och om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 7a.>/S> Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

2. >S>Punkt 1 gäller inte>/S> Utöver det fall som beskrivs i artikel 189b, punkt 3, andra hälften av första meningen, beslutar rådet likaså enhälligt om bestämmelser om skatter och avgifter som varken helt eller delvis kommer gemenskapen till godo, >S>bestämmelser>/S> om fri rörlighet för personer eller >S>bestämmelser>/S> om anställdas rättigheter och intressen, när minst två medlemsstater kräver det. Om ett sådant krav ställs skall rådet besluta med enhällighet även i eventuella efterföljande beslut (artikel 189b, punkterna 5 och 6).

6) Artikel 130s

1. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 189c och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén besluta om vilka åtgärder som skall vidtas av gemenskapen för att uppnå de mål som anges i artikel 130r.

2. Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 100a skall rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om

- bestämmelser av främst skattekaraktär, när minst två medlemsstater kräver detta i fråga om skatter som varken helt eller delvis kommer gemenskapen till godo,

- åtgärder som avser fysisk planering, markanvändning - med undantag av avfallshantering och åtgärder av allmän karaktär - och förvaltning av vattenresurser,

- åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.

Rådet får på det sätt som anges i föregående stycke definiera de i denna punkt avsedda frågorna i vilka beslut skall fattas med kvalificerad majoritet.

3. På andra områden skall rådet enligt förfarandet i artikel 189b och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som skall prioriteras.

Rådet skall enligt villkoren i punkt 1 respektive punkt 2 besluta om de åtgärder som behövs för att genomföra dessa program.

7) Artikel 220

Medlemsstaterna skall, i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att till förmån för sina medborgare säkerställa

- skydd till person samt åtnjutande och skydd av rättigheter på de villkor som varje stat tillerkänner sina egna medborgare,

- >S>avskaffandet av dubbelbeskattning inom gemenskapen,>/S>

- >S>ömsesidigt erkännande av bolag som avses i artikel 58 andra stycket, bibehållande av ställningen som juridisk person för det fall att ett bolags säte flyttas från ett land till ett annat samt möjlighet till fusion av bolag som lyder under olika nationella lagar,>/S>

- förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden och skiljedomar.

Utan hinder av artikel 100a kan medlemsstater ingå avtal med varandra om det praktiska genomförandet av förbudet mot dubbelbeskattning (artikel 7a). Staterna skall underrätta kommissionen om sådana avtal, varefter kommissionen ser till att de kommer till de övriga medlemsstaternas kännedom.

BILAGA III till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

(i enlighet med artikel 47 i arbetsordningen)

Följande ändringsförslag fick mer än en fjärdedel av rösterna men antogs inte:

Ersätt hela yttrandet med följande text:

"1. Inledning

1.1. Beskattning är ett mycket komplicerat och invecklat ämne. I detta yttrande begränsar sig ESK till en diskussion av dokumenten SEK(96) 487 slutlig och KOM(96) 546 slutlig. Därför har kommittén valt att bara behandla de viktigaste makroekonomiska skattefrågorna; sektorsrelaterade ämnen tas enbart upp när de väcker frågor av mer allmän betydelse.

1.2. Utgångspunkten för detta yttrande är att ca 20 miljoner människor går arbetslösa i EU och att detta problem har visat sig vara ganska motståndskraftigt mot tidigare försök att lösa det eller mildra dess effekter. Vi närmar oss därför frågan om den europeiska skattepolitiken utifrån hur den kan struktureras på bästa sätt för att bidra till att lösa det som måste ses som det viktigaste och mest trängande problem som EU står inför idag.

1.3. Detta problems långsiktiga natur och det faktum att trenden inte visar några tecken på att förbättras understryker behovet av nytänkande och ett nytt tillvägagångssätt snarare än en upprepning av de kraftlösa 'kurer' som hittills så kapitalt misslyckats med att lösa problemet.

1.4. I denna fråga håller ESK med kommissionen som i sin rapport hänvisar till ordföranden Jacques Santers förtroendepakt för sysselsättningen och säger att 'därigenom betonades i synnerhet nödvändigheten att vända skattesystemens tendens att motverka sysselsättningen, som en del av en omfattande strategi för att skapa fler jobb i unionen'.

1.5. Som kommissionen noterar uppmanade Europeiska rådet i Florens också rådet 'att före Europeiska rådets möte i Dublin lägga fram en rapport om utvecklingen av skattesystemen inom unionen med hänsyn till behovet att skapa skattemässiga förutsättningar som stimulerar företagande och att skapa arbetstillfällen ... '.

1.6. När allt kommer omkring beror nya arbetstillfällen på en fortsatt ekonomisk tillväxt och det säkraste sättet att uppnå det är att minska den dubbla bördan av överdriven beskattning och överdriven reglering av ekonomins välståndsskapande privata sektor. Om denna fundamentala sanning inte erkänns kommer andra åtgärder för att minska arbetslösheten att vara verkningslösa och Europa kommer att vara dömt till att för all framtid lida under arbetslöshetens gissel.

2. Kommissionens dokument

2.1. Kommissionen lade fram ett nytt och övergripande sätt att se på skattepolitiken i sitt diskussionsunderlag 'Beskattning inom Europeiska unionen' av den 20 mars 1996. Kommissionen lyfte särskilt fram de största utmaningar som unionen står inför: nödvändigheten att skapa tillväxt och sysselsättning, att stabilisera skattesystemen och att helt och fullt genomföra den inre marknaden.

2.1.1. Vid det informella mötet för Ecofin-rådet i Verona den 13 april 1997 välkomnade finansministrarna kommissionens dokument och enades om behovet av att behandla dessa frågor i en högnivågrupp som skulle tillsättas och samordnas av kommissionen.

2.1.2. Denna högnivågrupp sammanträdde fyra gånger och rådets sekretariat deltog också vid dessa sammanträden.

2.2. I sin 'Rapport om skattesystemens utveckling' av den 22 oktober 1996 presenterar kommissionen de slutsatser som den dragit utifrån högnivågruppens fyra möten om de frågor som först togs upp i kommissionens Verona-dokument. Kommissionen redogör även för sin egen bedömning av dessa frågor och anger vilken väg som den anser att man bör följa i framtiden.

2.2.1. Kommissionen understryker att alla förslag till gemenskapsåtgärder på skatteområdet måste ta full hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Kommissionen eftersträvar inte harmonisering av skattesystemen för harmoniseringens egen skull.

2.2.1.1. Högnivågruppen gav i allmänhet föga stöd åt minimiskattesatser och minimiskatteunderlag inom företagsbeskattningen, även inom ramen för det övergripande målet att säkerställa ett minimum av effektiv beskattning inom unionen.

2.2.2. Man anser att bättre samarbete på gemenskapsnivå kräver att man inrättar en grupp, i vilken medlemsstaterna och kommissionen kan utbyta information om skattepolitiken och granska densamma. En sådan grupp, som skulle ledas av kommissionen, kunde användas för att ge en strategisk överblick över olika skattepolitiska linjer och arbetet i de existerande specialkommittéerna. Den skulle ha till uppgift att hjälpa till att avgöra vilka centrala initiativ, av lagstiftningsnatur eller av annat slag, som sedda i ett helhetsperspektiv kunde bidra till att förverkliga viktiga mål för gemenskapen, samtidigt som den skulle slå vakt om medlemsstaternas skatteuppbärande befogenheter.

2.2.3. Ett tätare utbyte av information om politiska beslut och åtgärder i medlemsstaterna borde göra det möjligt för gruppen att behandla frågan om skattekonkurrens. Kommissionen skall i detta syfte föra fram ett antal initiativ som är inriktade på att

- säkerställa en bred enighet om vilka slag av åtgärder som är skadliga i gemenskapssammanhang,

- bestämma gemensamma normer som sträcker sig över flera områden (en 'uppförandekodex'),

- införa ökad samordning av åtgärder som vidtas av skattemyndigheterna i medlemsstaterna och som utformas för att förhindra att skattekonkurrens skadar gemenskapens intressen,

- förstärka samarbetet mellan skattemyndigheterna i den gemensamma kampen mot skattebedrägerier och skattefusk.

2.2.4. Gruppen skulle också kunna undersöka de viktigaste politiska konsekvenserna av vissa specifika frågor, bland annat

- dubbelbeskattningsavtalens roll, funktionssätt och eventuell samordning av dem,

- förenkling av skattesystemen för små och medelstora företag och andra näringsidkare,

- samordning av skatter och socialförsäkringsavgifter, i synnerhet för gränsarbetare,

- beskattning av internationella tjänster och konsekvenserna av de nya teknologierna.

2.2.5. Det finns också behov av ytterligare undersökningar av samspelet mellan beskattningen och gemensamma unionsmål såsom företagande, sysselsättning och miljö.

2.2.5.1. Kommissionen erkänner att företagandet är en väsentlig drivkraft för skapande av tillväxt, välstånd och sysselsättning inom unionen. Att skapa en miljö som låter företagandet blomstra är av livsviktig betydelse för att upprätthålla och förstärka unionens konkurrenskraft på global nivå. För detta spelar den inre marknaden en central roll; beskattningen ses allmänt som ett av de viktigaste områden på vilka den inre marknaden inte genomförts fullständigt. Skattesystemen måste tillåta att gränsöverskridande ekonomisk verksamhet utvecklas inom unionen. Samtidigt är det dock nödvändigt att se till att detta inte leder till dubbelbeskattning eller skatteflykt.

2.2.5.2. För att främja sysselsättningen råder det bred enighet om nödvändigheten att vända den nuvarande trenden i skattestrukturerna som innebär att arbete belastas allt mer i jämförelse med andra skatteunderlag. Kommissionen understryker att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, borde ha frihet att välja tillvägagångssätt för att minska skatterna på arbete och medlen för att finansiera dessa minskningar. På lång sikt anser kommissionen att det finns stora fördelar att vinna genom att samordna skatteåtgärder och presentera dem som en del av en gemenskapsinsats för att minska arbetslösheten. Det är avgörande att de ekonomiska aktörerna övertygas om att skattestrukturerna från och med denna tidpunkt kommer att inriktas på att främja sysselsättningen. Det finns behov av att utforma en lämplig skattemiljö för att skapa nya arbetstillfällen genom att minska den totala skattebördan, inklusive beskattningen av företag.

2.2.5.3. Beträffande miljön erkänner kommissionen nödvändigheten att undersöka en utvidgad användning av energi- och miljörelaterade skatter. Rådande praxis visar dock att miljömål ofta bäst uppnås när skatteinstrumenten kombineras med andra åtgärder som tillämpas konsekvent för att ändra beteenden. Effekterna på konkurrenskraften, sysselsättningen och miljön bör omsorgsfullt värderas vid valet av instrument.

2.2.6. Med tanke på att små och medelstora företag är huvudkällan till nya jobb i unionen borde skattepolitiken också underlätta och upprätthålla deras sysselsättningsskapande förmåga.

2.2.7. Kommissionen förespråkar att man skall införa en minimikällskatt som ett första steg mot regleringen av beskattningen av sparande, i linje med kommissionsförslaget från 1989.

2.2.8. Till och med utan någon ny skattelagstiftning förs ett ökande antal fall till domstolarna, både på nationell nivå och till EG-domstolen. Det har uttryckts allvarlig oro över att utvecklingen av gemenskapens skattesystem riskerar att bli ett lappverk om inte domstolsbehandlingen kompletteras med andra instrument.

2.2.9. Med tanke på den analys och de handlingslinjer som framförts ovan, anser kommissionen att det finns ett brådskande behov av att göra framsteg, både i enskilda frågor och beträffande skattepolitikens övergripande inriktning.

3. Allmänna kommentarer

3.1. Kommittén stöder huvuddragen i kommissionens förslag.

3.2. Skatten på arbete är hög i många EU-länder och utgör ca 23,5 % av EU-medlemsstaternas genomsnittliga BNP. Denna siffra är högre än i exempelvis USA (19,4 %) och Japan (16,6 %). Det finns stora skillnader även inom EU, andelen varierar mellan 14 % i Grekland och 32 % i Sverige.

3.2.1. Det är bedrägligt att påstå att en höjd skatt på arbete, vare sig den betalas av arbetsgivaren eller arbetstagaren, inte är skadlig för den framtida sysselsättningen.

3.2.1.1. I den mån skatten läggs på arbetsgivaren ökar den kostnaden för att anställa arbetskraft och minskar därmed efterfrågan. Försök att 'skydda' arbetstillfällen genom att öka arbetsgivarnas kostnad för att friställa anställda (vilket faktiskt är en annan form av anställningsskatt eftersom arbetsgivarens betalningar till viss del utgör ett substitut för betalningar som staten annars skulle behöva göra) gör likaså att arbetsgivare blir mer ovilliga att anställa folk.

3.2.1.2. Om skatten på arbete läggs på arbetstagarna får det som effekt att deras disponibla nettoinkomst minskar och därmed deras köpkraft. Den får också en inflationseffekt eftersom den väcker krav på högre löner för att motverka arbetstagarnas lägre levnadsstandard. Om löneökningen inte motsvaras av en proportionerlig produktivitetsökning medför det att arbetsgivarnas kostnad ökar, företagens konkurrenskraft minskar och den ekonomiska tillväxten och sysselsättningsmöjligheterna i framtiden undergrävs ytterligare.

3.2.2. ESK drar därför slutsatsen att en minskad skatt på arbete, antingen den läggs på arbetstagaren eller arbetsgivaren, skulle bidra påtagligt och på ett positivt sätt till att minska den nuvarande arbetslösheten i EU.

3.2.3. Detta bidrag skulle dock reduceras kraftigt om minskningen av skatten på arbete bara flyttades över till andra former av bolagsskatt. En minskning av den totala bördan av direkta, individuella skatter och bolagsskatter krävs för att stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa en större efterfrågan på arbetskraft.

3.2.3.1. ESK motsätter sig särskilt införandet av nya skatter på informationsteknik, som en Internet-skatt eller 'bit'-skatt, eller finansiella tjänster (Tobin-skatt).

3.2.3.2. Det förra skulle vara detsamma som en skatt på inlärning och skulle verka mycket hämmande på EU:s försök att komma ifatt den nivå av teknisk utveckling som andra ledande nationer redan uppnått. I en tid då regeringarna i andra länder spenderar miljarder dollar för att öka sina medborgares datakunnnighet är det inte vettigt att EU skall överväga att handikappa sina medborgare genom att beskatta redskapen för deras kunskapsinhämtning.

3.2.3.3. En Tobin-skatt riskerar att skada EU-ländernas konkurrenskraft på de internationella finansmarknaderna och skulle driva många av dessa verksamheter utanför unionens gränser, vilket skulle medföra en förlust av arbetstillfällen och internationell finansiell expertkunskap.

3.3. Det finns olika skäl för att vilja harmonisera skatter, vissa är bra och somliga är dåliga. Att sträva efter enhetlighet för dess egen skull är ett dåligt skäl. ESK noterar därför med tillfredsställelse att kommissionen inte vill harmonisera för harmoniseringens egen skull och att man följer subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

3.3.1. Samtidigt som ESK accepterar att en slutgiltig harmonisering av skatter är ett legitimt mål och något oundvikligt som åtföljer en ekonomisk och monetär union vill vi förespråka ett försiktigt synsätt. Så länge som enskilda medlemsstater fortsätter att uppvisa skilda ekonomiska mönster och varierande ekonomisk prestanda måste varje medlemsstats regering ha frihet att anpassa sin skattepolitik så att de nationella budgetkraven kan uppfyllas. En strategi som passar exempelvis Tyskland vid en bestämd tidpunkt kanske inte är lämplig för Portugal just då, eller ens för Tyskland vid en annan tidpunkt. Det kommer att kräva en mycket större grad av konvergens mellan de nationella ekonomierna än vad som föreskrivs i Maastricht-fördraget innan medlemsstaterna kan harmonisera sina skattesatser, och också detta begränsade konvergenskrav är långt ifrån uppfyllt.

3.3.2. I vilket fall som helst är en harmonisering av skattesatser meningslös om man inte också harmoniserar skatternas beräkningsgrunder, skattesystemen, beskattningsreglerna och deras uttolkning. Att införa enhetliga skattesatser utan en enhetlig tillämpning av dem kan öka snedvridningarna i stället för att minska dem.

3.3.3. När det gäller den inre marknaden utgör skillnaderna i tolkning och tillämpning mellan olika skattesystem och skillnaderna i skatteunderlag ett mycket större hinder för handel över gränserna och fullbordandet av den inre marknaden än skillnader i skattesats.

3.3.3.1. Skillnader i skattesats är helt förenligt med fria, öppna marknader. I USA, Canada och Schweiz beskattas företag och privatpersoner både av den federala regeringen och de enskilda staterna, provinserna och kantonerna, med mycket varierande totala skattetryck som resultat.

3.3.3.2. ESK anser att en harmonisering skulle vara nyttig inom det övergripande målet att minska skattebördan, och att harmoniseringsansträngningarna bör koncentreras på att avlägsna identifierade hinder för att åstadkomma en verklig inre marknad, särskilt när det gäller mervärdesskatt och bolagsskatt, att minska kostnaden för skattebetalarna att efterleva bestämmelserna om alla typer av skatt, att skydda transaktioner över gränserna från effekterna av jurisdiktionstvister mellan olika skattemyndigheter samt att avlägsna den diskriminering mot bolag med utlandsinkomster som uppstår på grund av att de inte avlastats skattemässigt. När dessa åtgärder har genomförts skulle det vara möjligt att få en mycket tydligare bild av behovet och omfattningen av ytterligare harmonisering.

3.3.3.3. ESK stöder därför kommissionens förslag att tillsätta en permanent grupp som skall hantera de frågor som tas upp i kommissionens dokument. Vi anser att de insatser som erbjuder de största möjligheterna till stora framsteg på kort sikt är att fastställa gemensamma normer, uppnå större samordning av skattesystem, förbättra samarbetet i kampen mot skattebedrägerier, förenkla skattesystemen och granska dubbelbeskattningsavtalens funktionssätt. ESK anser att dessa frågor tillsammans utgör ett program som kan medföra stora steg framåt mot förverkligandet av den inre marknaden.

3.4. ESK ställer sig bakom högnivågruppens vägran att föreslå att man i detta skede inför minimiskattesatser och minimiskatteunderlag inom företagsbeskattningen. Den europeiska skattepolitiken kan inte utformas isolerat utan måste ta hänsyn till världspolitiken och de globala trenderna. De som försöker införa minimiskattesatser i EU bortser från detta faktum.

3.5. ESK samtycker inte till kommissionens förslag om en minimikällskatt på räntan på sparat kapital. I sitt yttrande om 'Direkt och indirekt beskattning (1)

(1) Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 december 1995; EGT C 82, 19.3.1996.' påpekade ESK att ett europeiskt synsätt i denna fråga 'måste respektera skillnaderna som finns mellan medlemsstaterna beträffande källskatten på inkomst av kapital (källskatt eller obligatorisk deklaration). Ett system får inte vara till förfång för ett annat'. Kommittén upprepar denna ståndpunkt.

3.5.1. Införandet av en europeisk standard för källskatt skulle medföra ett utflöde av kapital till länder där skatten på sparat kapital var lägre, och detta flöde skulle inte kunna hejdas utan att man återinförde valutaregleringar, vilket skulle resultera i att Europa hamnade i utkanten av de globala finansmarknaderna och detta skulle få mycket allvarliga och skadliga effekter på EU:s ekonomiska tillväxt.

4. Slutsatser

4.1. I utövandet av sin roll i en modern ekonomi med välutvecklade offentliga tjänster måste staten prioritera mellan utgifter och skaffa sig inkomster. Dessa uppgifter lägger oundvikligen en fördelningsbörda på ekonomin och för med sig effekter som hindrar en snabbare ekonomisk tillväxt. ESK anser att man måste arbeta för att identifiera omfattande och lägliga förändringar inom områden där den ekonomiska tillväxten kan hindras av regeringsingripanden, särskilt inom skattepolitiken, utan att man äventyrar den socialskyddsnivå som är utmärkande för den europeiska samhällsmodellen.

4.1.1. Om detta inte kan uppnås anser ESK att EU:s ekonomi kommer att fortsätta att försvagas jämfört med dess största konkurrenter (t.ex. USA, Japan och de framväxande ekonomierna kring Stilla havet) och denna försvagning skulle inte bara omintetgöra viljan att utvidga och förbättra den europeiska samhällsmodellen utan också riskera att sänka den nuvarande socialskyddsnivån. Det skulle också leda till att den europeiska arbetslösheten ökar ytterligare snarare än minskar, och de sociala spänningar detta skulle skapa kan mycket väl vara större än vad den europeiska sammanhållningen tål.

4.1.2. ESK ser därför inga faror med att minska skattesatserna, förutsatt att man vidtar åtgärder för att undvika de snedvridningar som skapas av orättvis konkurrens. Erfarenheterna av olika skattesystem över hela världen visar ganska tydligt att de totala skatteintäkterna paradoxalt nog ökar när skattetrycket minskar, särskilt när det gäller bolagsskatt och personlig inkomstskatt, och att intäkterna från dessa skatter maximeras vid en effektiv skattesats på ca 18 %.

4.1.3. Argumenten för att införa minimiskattesatser och minimikällskatter inom EU tar inte hänsyn till att detta helt enkelt skulle tvinga företagen att flytta till de många blomstrande och expanderande ekonomier som inte hindras av liknande begränsningar. Till följd av detta skulle dessa länder fortsätta att blomstra och bli alltmera välmående, medan EU:s ekonomi gradvis skulle krympa och bli jämförelsevis svagare.

4.2. ESK anser att en fortlöpande, marknadsledd strävan mot konvergerande skattesatser och skatteunderlag som tar hänsyn till att enskilda medlemsstater har olika inkomstkrav troligtvis kommer att vara mer effektiv än insatser som dikteras uppifrån. En viss harmonisering av skattesystemen och skattestrukturerna är en önskvärd målsättning.

4.3. Reformer av skattesystemet bör till att börja med koncentreras på att undvika oavsiktlig påverkan på företagens lokaliseringsbeslut, underlätta gränsöverskridande företagssammanslagningar inom EU och minska företagens administrativa bördor beträffande avräkningspriser och jurisdiktionstvister mellan skattemyndigheter.

4.4. Man bör stödja små och medelstora företag genom att minska bolagsskatten på vinster inom fastställda vinstintervall.

4.5. Man skulle främja skapandet av arbetstillfällen på effektivaste sätt via ett lägre totalt skattetryck och genom att man håller de offentliga utgifterna i schack eller minskar dem.

4.6. ESK accepterar kommissionens påstående att miljömål bäst kan uppnås när skatteinstrument kombineras med andra åtgärder som används konsekvent för att förändra beteenden. Kommittén håller också med kommissionen om att man i valet av instrument omsorgsfullt bör utvärdera effekterna på konkurrenskraften, sysselsättningen och miljön.

4.7. ESK accepterar att det finns behov av att minska skattetrycket på arbete, men håller med kommissionen om att medlemsstaterna bör ha frihet att välja omfattning och tillvägagångssätt för sådana minskningar liksom medlen för att finansiera dem.

4.8. Införandet av nya skatter på informationsteknik eller internationella finansmarknader skulle vara till stort fördärv och bör inte övervägas på europeisk nivå.

4.9. ESK rekommenderar att de befintliga dubbelbeskattningsavtalen ersätts med ett enda europeiskt dubbelbeskattningsavtal. Alla medlemsstater behöver inte skriva under det för att det skall fungera och vara till stor nytta för skattebetalarna i de deltagande länderna, även om det naturligtvis vore önskvärt att detta avtal omfattar hela EU.

4.10. ESK är lika angelägen som kommissionen om att utvecklingen av gemenskapens skattesystem inte sker lappverksmässigt.

4.11. ESK stöder förslaget att tillsätta en grupp som skulle förbättra samarbetet mellan skattesystemen, utbyta information om skattepolitik och se över densamma, samordna åtgärder mot skatteflykt, identifiera nyckelinitiativ och undersöka olika vägar mot ett mer integrerat skattesystem.

4.12. ESK håller med om att den europeiska skattepolitiken bör beakta följderna för företagandet, sysselsättningen och miljön."

Resultat av omröstning

För: 37, emot: 84, nedlagda: 17.

Punkt 2.2.3

Andra meningen: stryk slutet av meningen efter "... att införa helt nya skatteslag".

Motivering

De tre skatteslagen som nämns (en Internet-skatt, en bit-skatt och en Tobin-skatt i samband med de internationella finansmarknaderna) skulle ha oönskade snedvridande effekter och bör ej övervägas. En Internet-skatt skulle hämma Europas möjligheter att hålla jämna steg med den teknologiska utvecklingen på telekommunikationsområdet. En bit-skatt skulle innebära en skatt på nya inlärningsmetoder och skulle missgynna utvecklingen av datakunskaperna i Europa i jämförelse med resten av världen. En Tobin-skatt skulle uppmuntra vissa finansverksamheter att flytta utanför EU.

Resultat av omröstning

För: 44, emot: 90, nedlagda: 9.

Punkt 2.2.5

Lägg till en ny mening i slutet av första stycket:

"De medlemsstater som måste sänka mervärdesskattesatserna på grund av harmoniseringen skulle emellertid inte ha denna möjlighet och skulle vara tvungna att höja andra skatter för att kompensera den förlorade intäkten."

Motivering

Texten är i sin nuvarande form obalanserad eftersom den inte tar hänsyn till problemen i de medlemsstater som skulle vara tvungna att sänka vissa mervärdesskattesatser.

Resultat av omröstning

För: 40, emot: 87, nedlagda: 16.

Punkt 5.2.3

Stryk denna punkt samt bilaga 2.

Motivering

Det är för sent att komma med förslag till ändringar i fördraget eftersom regeringskonferensen är avslutad. Förslag som fordrar fördragsändringar är därför meningslösa att lägga fram för närvarande.

Denna punkt och bilagan gör att yttrandet faller utanför det område som de behandlade dokumenten berör. Bilagan tar upp aspekter som kanske behöver studeras närmare i ett remissyttrande med bredare uppläggning.

Resultat av omröstning

För: 50, emot: 59, nedlagda: 22.