1

Sökanden, Rainer Typke, är anställd vid Europeiska kommissionen och deltog i tillträdesproven i de allmänna uttagningsproven EPSO/AD/230/12 för rekrytering av tjänstemän i lönegrad AD5, och EPSO/AD/231/12, för rekrytering av tjänstemän i lönegrad AD7.

2

Sedan Rainer Typke hade informerats om sitt resultat den 28 juni 2012 inkom han med en första ansökan till Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) att få tillgång till en ”tabell” innehållande en rad anonymiserade uppgifter om de aktuella proven i vilka ungefär 45000 sökande deltog (förfarande GESTDEM 2012/3258). Ansökan om tillgång till handlingarna gjordes med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

3

Rainer Typke har förklarat att han tog detta initiativ för att visa att det fanns stöd för hans misstanke att proven inte organiserats på ett sätt som är förenligt med principen om likabehandling av sökande. Skälet härtill var den negativa inverkan som vissa översättningsfel i proven ska ha haft på vissa språkgrupper.

4

Enligt den första ansökan skulle tabellen innehålla följande uppgifter:

5

I beslut av den 9 augusti 2012 avslog Epso den första ansökan. Epso angav att man visserligen hade tillgång till samtliga uppgifter som Rainer Typke efterfrågat i sin ansökan och att de fanns lagrade i olika databaser. Däremot existerade inte den av Rainer Typke efterfrågade tabellen.

6

Den 21 augusti 2012 lämnade Rainer Typke in en bekräftande ansökan till kommissionens generalsekretariat (nedan kallat generalsekretariatet) med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001. Vid samma tillfälle lade Rainer Typke till att han på förteckningen över begärd information även önskade uppgift om svårighetsgraden på varje fråga som ställts till varje sökande. Han preciserade att hans ansökan inte syftade till att Epso skulle skapa en ny handling genom att sammanställa information från befintliga handlingar, utan avsåg att få tillgång till en rad handlingar som Epso innehade i elektronisk form. Enligt ansökan skulle det räcka att ge honom en version av dessa handlingar som rensats från information som täcks av något av de undantag från rätten till tillgång som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001.

7

Den 30 augusti 2012 tillställde generalsekretariatet Rainer Typke ett första svar på hans bekräftande ansökan. Generalsekretariatet avvisade först sistnämnda ansökan i den del den utvidgade den ursprungliga ansökan genom att även avse svårighetsgraden på de frågor som ställts till var och en av de sökande. Därefter bekräftade generalsekretariatet i huvudsak Epsos ståndpunkt att den tabell som Rainer Typke efterfrågade inte existerade och att förordning nr 1049/2001 inte syftade till att tvinga kommissionen att genomföra it-moment för att komma åt uppgifter som registrerats i databaser. Skrivelsen innehöll ingen uppgift om de rättsmedel som finns i enlighet med artikel 8.1, slutet, i förordning nr 1049/2001.

8

Den 17 september 2012 begärde Rainer Typke att generalsekretariatet skulle ompröva hans bekräftande ansökan och lämna besked om tillgängliga rättsmedel mot ett beslut att neka tillgång.

9

Den 23 oktober 2012 informerade generalsekretariatet Rainer Typke om att hans bekräftande ansökan inte hade avslagits i skrivelsen av den 30 augusti 2012, utan att generalsekretariatet endast hade påpekat att Epso inte hade nekat honom tillgång till befintliga handlingar som fanns hos Epso. Vidare angavs att den bekräftande ansökan skulle prövas mot bakgrund av de nya synpunkter som Rainer Typke hade framfört.

10

I avsaknad av ett definitivt svar på sin bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2012/3258, tillställde Rainer Typke den 28 december 2012, Epso en ny bekräftande ansökan om tillgång till handlingar (förfarande GESTDEM 2013/0068). Denna andra ansökan skilde sig från den första på så sätt att Rainer Typke inte efterfrågade en enhetlig tabell med samtliga begärda uppgifter, utan snarare delar av redan befintliga handlingar i elektronisk form. Genom den andra ansökan strävade Rainer Typke huvudsakligen efter att få samma uppgifter som dem som omfattas av den första ansökan samt uppgift om svårighetsgraden på varje fråga som ställts till var och en av de sökande.

11

Då Epso inte hade besvarat denna andra bekräftande ansökan om tillgång när fristen om femton arbetsdagar från dagen då ansökan registrerades hade löpt ut använde sig Rainer Typke av sin rätt att enligt artikel 7.4 i förordning nr 1049/2001 inkomma med en bekräftande ansökan till generalsekretariatet. Denna lämnades in den 30 januari 2013.

12

Den 5 februari 2013 avslog Epso uttryckligen ansökan om tillgång i förfarande GESTDEM 2013/0068. Dagen därpå informerade Rainer Typke generalsekretariatet om att han vidhöll sin bekräftande ansökan, i identisk lydelse, i detta förfarande vilken han hade inkommit med den 30 januari 2013.

13

Genom beslut av den 5 februari 2013 (nedan kallat det första angripna beslutet) avslog generalsekretariatet den bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2012/3258. Generalsekretariatet avvisade först den bekräftande ansökan i den del den avsåg angivelsen av svårighetsgraden på varje fråga som ställts till var och en av de sökande då denna aspekt inte täcktes av den ursprungliga ansökan. Därefter fastställde generalsekretariatet i huvudsak Epsos ståndpunkt att ansökan i praktiken syftade till att få tillgång till en icke-befintlig handling. Upprättandet av den efterfrågade tabellen skulle nämligen inte bara kräva att uppgifter om de tiotusentals berörda proven skulle hämtas från de olika databaserna utan även att de sattes i relation till andra databaser, till exempel den allmänna databasen med frågor. Även om det antas att ansökan om tillgång skulle kunna tolkas så, att den syftar till att erhålla de individuella utdrag med resultat som var och en av de sökande erhållit – sedan de anonymiserats – skulle en sådan ansökan vara oproportionerlig med hänsyn till det administrativa arbete den skulle medföra.

14

Den 20 februari 2013 informerade generalsekretariatet Rainer Typke om att det ännu inte hade möjlighet att besvara hans bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2013/0068 och att generalsekretariatet förlängde svarsfristen med 15 dagar med tillämpning av artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001.

15

I skrivelse av den 13 mars 2013 informerade generalsekretariatet Rainer Typke om att det ännu inte hade möjlighet att besvara hans bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2013/0068. Vid samma tillfälle förklarade generalsekretariatet att det var tveksamt till om ansökan gällde handlingar i en befintlig version och i ett befintligt format, i den mening som avses i artikel 10.3 i förordning nr 1049/2001.

16

På grundval av artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001 tolkade Rainer Typke nämnda avsaknad av beslut som ett negativt svar på sin bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2013/0068 (nedan kallat det andra angripna beslutet).

17

Rainer Typke har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 april 2013.

18

På grund av ändringen i sammansättningen av tribunalens avdelningar från och med det nya rättsåret, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.

19

På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet och anmodade kommissionen, i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, att inkomma med vissa handlingar och ställde skriftliga frågor till Rainer Typke och kommissionen med uppmaning att besvara dem vid förhandlingen.

20

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens skriftliga och muntliga frågor vid förhandlingen den 4 februari 2015.

21

Rainer Typke har yrkat att tribunalen ska

22

Sedan generalsekretariatet den 27 maj 2013 fattat ett uttryckligt avslagsbeslut i förfarande GESTDEM 2013/0068, begärde Rainer Typke i sin replik att få justera sina yrkanden i syfte att få till stånd en ogiltigförklaring av sistnämnda beslut.

23

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

24

Tribunalen kommer, innan den prövar talan i sak, att pröva de argument som kommissionen har åberopat för att bestrida att den begäran om att få justera yrkandena som Rainer Typke framställt i sin replik kan tas upp till sakprövning. Tribunalen kommer likaså att pröva kommissionens argument för att bestrida att yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet kan tas upp till sakprövning.

25

I sin replik som inkom till tribunalens kansli den 15 oktober 2013, begärde Rainer Typke att få justera sina yrkanden i syfte att få till stånd en ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 maj 2013 innehållande ett uttryckligt avslag på ansökan om tillgång i förfarande GESTDEM 2013/0068.

26

Kommissionen har bestritt att begäran att få justera yrkandena kan tas upp till sakprövning. Kommissionen anser nämligen att den inkommit för sent med avseende på den talefrist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF.

27

Tribunalen erinrar härvid om att, när ett beslut eller en förordning som direkt och personligen berör en enskild under målets handläggning ersätts med en annan rättsakt med samma föremål, ska denna sistnämnda rättsakt enligt fast rättspraxis betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att justera sina yrkanden och grunder. Det skulle nämligen strida mot god rättskipning och processekonomiska krav att tvinga sökanden att väcka en ny talan. Det skulle dessutom vara oskäligt om institutionen i fråga, för att bemöta den kritik mot en rättsakt som framförts i en ansökan som getts in till unionsdomstolen, skulle kunna ändra rättsakten eller ersätta den med en annan och under målets handläggning åberopa ändringen eller ersättandet för att frånta motparten möjligheten att utvidga sina ursprungliga yrkanden och grunder till att avse den senare rättsakten, eller att framställa ytterligare yrkanden och grunder gentemot denna (se dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet, T‑228/02, REG, EU:T:2006:384, punkt 28 och där angiven rättspraxis, dom av den 6 september 2013, Iranian Offshore Engineering & Construction/ rådet, T‑110/12, REG (utdrag), EU:T:2013:411, punkt 16).

28

För att kunna tas upp till sakprövning måste en ansökan om justering av yrkanden emellertid ges in inom den talefrist som föreskrivs i artikel 263 sjätte stycket FEUF. Enligt fast rättspraxis utgör nämligen reglerna om frister för väckande av talan tvingande rätt och ska tillämpas av unionsdomstolen på ett sådant sätt att rättssäkerhet och likhet inför lagen säkerställs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 januari 2007, PKK och KNK/rådet, C‑229/05 P, REG, EU:C:2007:32, punkt 101, och dom Iranian Offshore Engineering & Construction/rådet, punkt 27 ovan, EU:T:2013:411, punkt 17).

29

När det gäller beräkningen av talefristen anges det i artikel 263 sjätte stycket FEUF att talan om ogiltigförklaring ska väckas inom två månader från den dag då den angripna rättsakten offentliggjordes eller delgavs sökanden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden. I enlighet med artikel 102 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 förlängs tidsfristen med tio dagar med hänsyn till avstånd.

30

Det uttryckliga beslutet att inte bevilja tillgång till handlingarna i förfarande GESTDEM 2013/0068, vilket antogs den 27 maj 2013, delgavs i förevarande fall Rainer Typke samma dag via e-post. Fristen för att väcka talan mot detta beslut löpte följaktligen, såvitt gäller honom, ut den 6 augusti 2013.

31

Repliken innehållande en ansökan om att få anpassa yrkandena inkom den 15 oktober 2013. Tribunalen anser följaktligen att nämnda ansökan kom in för sent. Yrkandet om ogiltigförklaring av det uttryckliga beslutet att inte bevilja tillgång till handlingarna i förfarande GESTDEM 2013/0068 ska därför avvisas.

32

Tribunalen kommer under dessa omständigheter att göra en bedömning av huruvida Rainer Typke fortfarande har ett intresse av att det andra angripna beslutet ogiltigförklaras. Nämnda beslut tillkom sedan den frist om femton arbetsdagar hade löpt ut som följde efter förlängningen av den ursprungliga fristen för att besvara den bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2013/0068. Kommissionen anser att intresset inte längre föreligger sedan kommissionen antagit beslutet av den 27 maj 2013 för att återkalla detta tysta beslut.

33

En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en enskild kan enligt fast rättspraxis endast tas upp till sakprövning om sökanden har ett intresse av att få den aktuella rättsakten ogiltigförklarad (se dom av den 19 januari 2010, Co‑Frutta/kommissionen, T‑355/04 och T‑446/04, REG, EU:T:2010:15, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

34

En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad ska med hänsyn till saken föreligga såväl då talan väcks som fram till meddelandet av domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den (se dom Co-Frutta/kommissionen, punkt 33 ovan, EU:T:2010:15, punkt 43, och där angiven rättspraxis).

35

Om sökandens berättigade intresse av att få saken prövad upphör under målets handläggning, kan ett avgörande i sak av tribunalen inte medföra någon fördel för honom (se dom Co-Frutta/kommissionen, punkt 33 ovan, EU:T:2010:15, punkt 44, och där angiven rättspraxis).

36

När ett tyst beslut att inte bevilja tillgång till handlingar har blivit återkallat till följd av verkningarna av ett beslut som kommissionen antagit senare, saknas det anledning att pröva talan i den del den riktas mot det nämnda tysta beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 oktober 2014, Strack/kommissionen, C‑127/13 P, REU, EU:C:2014:2250, punkt 89).

37

Vad gäller yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet konstaterar tribunalen i förevarande fall att kommissionen genom att anta det uttryckliga beslutet av den 27 maj 2013 i samma förfarande i praktiken har återkallat det tysta beslutet.

38

Det saknas följaktligen anledning att pröva talan om ogiltigförklaring i den del den riktas mot det andra angripna beslutet.

39

Mot bakgrund av det delavgörande som tribunalen kommit fram till i punkt 38 ovan finns det endast anledning att pröva det yrkande om ogiltigförklaring som avser det första angripna beslutet varigenom generalsekretariatet avslog Rainer Typkes bekräftande ansökan i förfarande GESTDEM 2012/3258. Rainer Typke har i detta avseende åberopat en enda grund som avser åsidosättande av förordning nr 1049/2001. Grunden kan delas upp i tre delar i den mån den avser det första angripna beslutet. Den andra och den tredje delgrunden är till sin natur subsidiära i förhållande till den första delgrunden som gäller frågan huruvida föremålet för den aktuella ansökan om tillgång omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001.

40

Ansökan innehåller även en fjärde delgrund. Genom denna har Rainer Typke hävdat att tillgång till den efterfrågade informationen, som gäller att vissa frågor strukits och svårighetsgraden på samtliga frågor som ställts inom ramen för de aktuella tillträdesproven, inte äventyrar sekretessen för uttagningskommitténs arbete och beslutsförfarande. Rainer Typke har emellertid preciserat i punkt 34 i repliken att den fjärde delgrunden riktas ”mot avslagsbeslutet i det andra förfarandet om tillgång till handlingar”. Eftersom det saknas anledning att döma i saken såvitt gäller yrkandet om ogiltigförklaring av det beslutet behöver den fjärde delgrunden inte prövas.

41

Genom den första delen av den enda grunden har Rainer Typke hävdat att generalsekretariatet felaktigt kom fram till att hans ansökningar om tillgång till handlingar inte avsåg en ”befintlig handling”, i den mening som avses i förordning nr 1049/2001, utan medförde att en ny handling och till och med nya data behövde skapas.

42

Rainer Typke har betonat att Epso medgett att de begärda uppgifterna fanns hos byrån och att generalsekretariatet för sin del har uppgett att dessa uppgifter fanns lagrade i befintliga databaser. Detta innebär med nödvändighet, enligt Rainer Typke, att Epso innehar en eller flera handlingar som innehåller de aktuella uppgifterna.

43

Rainer Typke har vidare gjort gällande att begreppet ”handling” som är centralt i förordning nr 1049/2001 enligt rättspraxis kan tillämpas utan svårighet på uppgifter som finns i databaser. I artikel 3 a i denna förordning stadgas nämligen att begreppet avser allt innehåll, oberoende av medium. Det faktum att en ansökan om tillgång kan medföra en avsevärd arbetsbörda för den berörda institutionen saknar betydelse i detta avseende.

44

Generalsekretariatets ståndpunkt att en anonymisering av de begärda uppgifterna skulle innebära att en ny handling måste skapas, strider för övrigt mot den regel som stadgas i artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001. Enligt denna regel gäller att om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, ska övriga delar av handlingen lämnas ut. Rainer Typke har anfört att hans ansökan om tillgång nämligen skulle kunna beviljas genom att välja ut en rad uppgifter som finns lagrade i Epsos databaser och samtidigt försäkra sig om att personuppgifter hänförliga till de övriga sökande som deltagit i de aktuella urvalsproven stryks.

45

Vidare motsätter sig Rainer Typke generalsekretariatets argument att de begärda uppgifterna inte skulle kunna väljas ut i en enda databas, eftersom de är lagrade i flera olika register. De individuella utdrag som skickats till de sökande med information om deras resultat i de genomgångna proven, liksom Epsos praxis att ge vissa av dess underleverantörer statistiska uppgifter om provresultaten visar att de moment som krävs för att ge tillgång till de begärda uppgifterna i förevarande fall inte är något ovanligt eller onormalt för Epso.

46

Det ska i detta avseende enligt Rainer Typke beaktas att samtliga de aktuella uppgifterna hänger samman sinsemellan genom en ”relationsdatabas” (Oracle), utifrån vilken urvalet av uppgifter lätt kan göras. Detta gäller i synnerhet eftersom de filer i vilka uppgifterna om de prov som var och en har genomgått finns lagrade innehåller en ”strict markup syntax”. Respektive sökandes resultat kan därför behandlas på ett enhetligt sätt.

47

Kommissionen har bestritt dessa argument med motiveringen att de uppgifter som Rainer Typke begärt inte finns lagrade i en specifik databas varifrån de med lätthet kan hämtas genom en normalsökning eller rutinsökning. Kommissionen har en databas benämnd Talent som innehåller samtliga uppgifter om de sökande och provresultaten, det vill säga samtliga uppgifter som är nödvändiga för att besvara Rainer Typkes ansökan om tillgång med undantag för uppgifter om frågornas svårighetsgrad. Nämnda uppgifter finns lagrade i en ”databas med frågor” som drivs av en extern avtalspart. Databasen Talent kan konsulteras med hjälp av ett antal sökningar med strukturerade sökord (nedan kallade SQL-frågor) eller i förväg programmerade instruktioner för en snabb behandling av uppgifter för analys, statistik, beräkning och åtkomst enligt i förväg definierade modeller. Däremot har kommissionen inte, bland de förprogrammerade SQL-frågorna, tillgång till sökmetoder som gör det möjligt att få tillgång till den kombination av uppgifter som Rainer Typke begärt enligt det schema han angett i sin ansökan om tillgång.

48

En sådan åtkomst till uppgifter som den som Rainer Typke begärt skulle enligt kommissionen kräva att nya SQL-frågor togs fram liksom nya instruktioner för sökning och databehandling, något som kommissionen inte förfogar över. För att tillmötesgå Rainer Typke måste sådana sökmetoder för det första göra det möjligt att identifiera koderna på var och en av de frågor som ställts till varje sökande. Frågorna är inte desamma för alla sökande. För det andra måste en sådan sökmetod göra det möjligt att koppla varje fråga till dess svårighetsgrad, såsom denna framgår av en särskild databas (nedan kallad databasen med frågor) och för det tredje att lägga samman de olika filerna. För det fjärde måste metoden göra det möjligt att anonymisera de sökandes identifieringsuppgifter med hjälp av en ny identifieringsuppgift som i sin tur gör det möjligt att koppla den sökande till de frågor som ställts till honom eller henne. De erhållna uppgifterna ska sedan kontrolleras. En dylik process medför enligt kommissionen nödvändigtvis att en ny handling måste upprättas.

49

En eventuell ”manuell” behandling av ansökan om tillgång – som innebär att varje individuellt utdrag med resultaten för varje sökande svarar mot de specifika kriterierna i ansökan – vore enligt kommissionen i praktiken omöjligt att ombesörja för Epso utan att dess arbete lamslås.

50

Tribunalen påpekar att den extra arbetsbörda som den omtvistade ansökan om tillgång eventuellt skulle kunna medföra för administrationen – vilken är föremålet för den andra delgrunden men som också har åberopats av kommissionen som svar på den första delgrunden – saknar i sig relevans vid bedömningen av om ansökan gäller tillgång till en eller flera handlingar, i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 1049/2001.

51

Det följer nämligen av dom av den 13 april 2005, Verein für Konsumenteninformation/kommissionen (T‑2/03, REG, EU:T:2005:125, punkterna 101 och 102), att när det gäller en ansökan om tillgång till handlingar med stöd av förordning nr 1049/2001 är kvalificeringen av handlingen inte kopplad till den avsevärda arbetsbörda som en sådan ansökan eventuellt innebär för den berörda administrationen. Även för det fall en sådan ansökan riskerar att lamslå administrationens arbete innebär det inte att ansökan ska avvisas. Tribunalen har funnit att i ett sådant undantagsfall utgör rätten för institutionen att försöka finna en ”rimlig lösning” tillsammans med sökanden, med tillämpning av artikel 6.3 i förordning nr 1049/2001, ett uttryck för möjligheten att – visserligen på ett synnerligen begränsat sätt – beakta behovet av att förena sökandens intressen med intresset av en god förvaltning (dom av den 10 september 2008, Williams/kommissionen, T‑42/05, EU:T:2008:325, punkt 85).

52

Tribunalen erinrar vidare om att enligt artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 avses med en handling vid tillämpning av förordningen ”allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) som har samband med den policy, de åtgärder och de beslut som omfattas av [den] institutionens ansvarsområde” som ansökan om tillgång riktas till.

53

Oberoende av denna vida definition, vilken i synnerhet inte ställer några krav på att innehållet ska finnas på ett visst medium, är det enligt fast rättspraxis nödvändigt att göra skillnad mellan begreppet handling och information vid tillämpningen av förordning nr 1049/2001.

54

Information skiljer sig nämligen från en handling, i synnerhet då information definieras som en uppgift som bland annat kan förekomma i en eller flera handlingar. Eftersom ingen av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001 behandlar rätten att få tillgång till information i egentlig mening, kan allmänhetens rätt till tillgång enligt artikel 2.1 i förordningen till en av kommissionens handlingar inte anses innebära någon skyldighet för kommissionen att besvara varje begäran om upplysningar från en enskild (se, analogt, beslut av den 27 oktober 1999, Meyer/kommissionen, T‑106/99, REG, EU:T:1999:272, punkterna 35 och 36, och dom av den 25 april 2007, WWF European Policy Programme/rådet, T‑264/04, REG, EU:T:2007:114, punkt 76).

55

Även om en databas är av en sådan beskaffenhet att det finns stora möjligheter att ge delvis tillgång enbart till de uppgifter som är av intresse för sökanden, ska det dock beaktas att enligt rättspraxis avser rätten till tillgång till institutionens handlingar i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 1049/2001 rent allmänt endast befintliga handlingar som finns hos den berörda institutionen (dom Strack/kommissionen, punkt 36 ovan, EU:C:2014:2250, punkt 38). En ansökan om tillgång som innebär att kommissionen måste upprätta en ny handling utgör inte en ansökan om tillgång till delar av en handling och faller utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001, även om den nya handlingen skulle kunna upprättas på grundval av uppgifter i redan befintliga handlingar som finns hos kommissionen (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 26 oktober 2011, Dufour/ECB, T‑436/09, REG, EU:T:2011:634, punkt 149). Denna slutsats bekräftas underförstått av regeln i artikel 10.3 i förordningen om att de handlingar som tillgång beviljas till ”skall ställas till förfogande i en befintlig version och i ett befintligt format (inklusive i elektroniskt eller i ett alternativt format såsom blindskrift, stor stil eller bandupptagning), med fullständigt beaktande av sökandens önskemål”.

56

Överfört på fallet med databaser innebär sistnämnda övervägande att kommissionen – för det fall en ansökan inges med avsikten att kommissionen ska utföra en sökning i en eller flera av sina databaser enligt de kriterier som sökanden uppställer – är skyldig att, med förbehåll för en eventuell tillämpning av artikel 4 i förordning nr 1049/2001, tillmötesgå denna, om den sökning som efterfrågas kan utföras med hjälp av de sökverktyg som är tillgängliga för denna databas (se, analogt, dom Dufour/ECB, punkt 55 ovan, EU:T:2011:634, punkt 150).

57

Det kan nämligen antas att med hänsyn till de komplicerade kopplingar i en databas som sammanbinder varje enskild uppgift med flera andra uppgifter, är olika framställningar av de samlade uppgifterna i en sådan databas möjliga. Det är även möjligt att endast välja en del av de i databasen ingående uppgifterna i en sådan framställning och dölja övriga uppgifter (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom Dufour/ECB, punkt 55 ovan, EU:T:2011:634, punkt 151).

58

Det kan däremot inte krävas att kommissionen, för att tillmötesgå en ansökan om tillgång till handlingar som ingetts med stöd av förordning nr 1049/2001, till sökanden ska lämna ut en del av eller samtliga de uppgifter som ingår i en eller flera av dess databaser, klassificerade enligt ett schema som inte finns i denna databas. En sådan ansökan syftar nämligen till att det ska upprättas en ny handling och faller följaktligen utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001. Det som efterfrågas genom en sådan ansökan är nämligen inte tillgång till delar av en handling som innehåller uppgifter som behandlats enligt en befintlig klassificering som kan utföras med hjälp av de verktyg som kommissionen har till sitt förfogande för den eller de aktuella databaserna, utan upprättande av en handling innehållande uppgifter som behandlats och är kopplade till varandra enligt en ny klassificering vilken inte kan utföras med hjälp av de nämnda verktygen och således en ny handling i den mening som avses i artikel 3 a i förordningen, såsom denna tolkats i rättspraxis (se, analogt, dom Dufour/ECB, punkt 55 ovan, EU:T:2011:634, punkt 152).

59

Vad gäller databaser kan följaktligen allt som kan hämtas från en sådan databas genom en normal sökning eller en rutinsökning bli föremål för en ansökan om tillgång till handlingar med stöd av förordning nr 1049/2001 (se, analogt, dom Dufour/ECB, punkt 55 ovan, EU:T:2011:634, punkt 153).

60

Även om tribunalen noterar att det föreligger en viss förvirring beträffande antal, benämning och exakt innehåll i de olika berörda databaserna är det ändock möjligt att konstatera att det i förevarande mål är ostridigt att kommissionen innehar rådata om de urvalsprov som sökandens ansökan om tillgång gäller. Kommissionen har angett att uppgifterna finns lagrade i databasen Talent som nämns i punkt 47 ovan. Det finns inget i handlingarna i målet som motsäger detta.

61

Rainer Typke har emellertid inte begärt att få tillgång till hela databasen som sådan eller till en del av de rådata som den innehåller. Hans ansökan har nämligen ett annat föremål, eftersom den i huvudsak syftar till att erhålla en rad uppgifter om de aktuella urvalsproven, vilka ska ha sorterats ut enligt kriterier och lämnas i en form som han själv har definierat i sin ansökan om tillgång.

62

Det urval av information som Rainer Typke har begärt omfattar således flera olika moment, bland annat viss behandling av de aktuella uppgifterna.

63

Det gäller för det första att ge varje fråga som ställts till var och en av de sökande en specifik identifieringskod mot bakgrund av att de ställda frågorna, såsom kommissionen har påpekat, inte var desamma för varje sökande. Rainer Typke har härvid påpekat att han inte önskade några uppgifter om innehållet i de frågor som ställts till var och en av de sökande. Det är således återigen fråga om att för varje fråga ange vilket språk den ställts på och samtidigt behålla samma identifieringskod för samma fråga oavsett språk, ange vilken typ av fråga det rör sig om och om frågan strukits eller inte, hur lång tid varje sökande lagt ner på att besvara den och slutligen tillhandahålla en identifieringskod för det rätta svaret och för det svar som lämnats. Enligt ansökan om tillgång behöver identifieringskoden för det rätta svaret respektive för det svar som lämnats däremot inte ge någon uppgift om innehållet i svaret utan endast göra det möjligt att för varje fråga jämföra det rätta svaret med det svar som lämnats. Rainer Typke har i detta avseende preciserat att för det fall svarsalternativen – för en viss fråga – inte angetts i samma ordning för samtliga sökande som frågan ställts till, ska det säkerställas att samma identifieringskod används för varje svarsalternativ så att de erhållna uppgifterna kan jämföras. Vad gäller frågorna avseende omdömesförmåga, önskar Rainer Typke få uppgift om hela det korrekta svaret och hela det svar som lämnats, det vill säga det bästa respektive det sämsta alternativet. Slutligen ska samtliga sökande som deltagit i de aktuella urvalsproven anonymiseras genom att ge dem vars en specifik identifieringskod.

64

Dessa olika moment borde ge Rainer Typke möjlighet att förfoga över jämförbara uppgifter för samtliga sökande som deltagit i de aktuella urvalsproven och därmed att upprätta en tabell och fastställa statistik över uppgifterna.

65

Kommissionen har anfört att den inte har tillgång till ett sökverktyg som gör det möjligt att hämta en sådan kombination av uppgifter genom en normal sökning eller en rutinsökning i sina databaser. Då en sådan kombination inte motsvarar något schema som stöds av dess databaser skulle det tvärtom – för att tillmötesgå Rainer Typkes ansökan – krävas att en ny sökformel utvecklades i form av en SQL-fråga och inte enbart att göra en sökning i den aktuella databasen med hjälp av befintliga kriterier och med hjälp av befintliga SQL-frågor.

66

Enligt fast rättspraxis ska varje förklaring från en institution att begärda handlingar inte finns presumeras vara lagenliga (se dom av den 26 april 2005, Sison/Conseil, T‑110/03, T‑150/03 och T‑405/03, REG, EU:T:2005:143, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 30 januari 2008, Terezakis/kommissionen, T‑380/04, EU:T:2008:19, punkt 155). Presumtionen är även tillämplig för det fall en institution förklarar att en kombination av uppgifter som omfattas av den ansökan om tillgång som tillställts den aktuella institutionen inte stöds av den eller de databaser där uppgifterna är lagrade och att kombinationen av uppgifter inte kan erhållas genom en normalsökning eller en rutinsökning.

67

I förevarande fall har Rainer Typke inte bestritt kommissionens förklaring att Epso inte har en tabell som sådan med den kombination av uppgifter som han önskade. Tvärtom har Rainer Typke medgett att tillgång till den kombination av uppgifter han avser förutsätter arbete i form av dataprogrammering, nämligen utarbetande av nya SQL-frågor och följaktligen att ett nytt sökresultat skapas i databasen (det vill säga en ”rapport” i databasens nomenklatur). Detta kan inte genomföras med användning av nu tillgängliga verktyg för de aktuella databaserna. Det är vidare utrett att Rainer Typke inte har begärt tillgång till de rådata som databasen innehåller.

68

I motsats till vad Rainer Typke har hävdat, kan de moment som sådant programmeringsarbete skulle kräva – vilka sammanfattas i punkt 63 ovan – inte jämställas med en normal sökning eller en rutinsökning i den aktuella databasen som görs med hjälp av de verktyg som kommissionen förfogar över härför. Att utföra sådana moment kan snarare liknas vid en klassificering enligt ett schema som inte stöds av dessa databaser med användning av sökverktyg – SQL-frågor – som måste utvecklas för att ansökan om tillgång ska kunna bifallas på ett ändamålsenligt sätt.

69

Det sökverktyg som är tillgängligt för den aktuella databasen i den mening som avses i punkt 150 i domen Dufour/ECB, punkt 55 ovan, (EU:T:2011:634), utgörs, till skillnad från vad Rainer Typke har hävdat, i förevarande fall inte av samtliga SQL-frågor som man teoretiskt sett kan föreställa sig och som teoretiskt sett kan utvecklas för att söka, lägga till, ändra eller avlägsna uppgifter från den aktuella databasen.

70

Sökverktyget består snarare av befintliga SQL-frågor som redan används mer eller mindre regelbundet för den databas som är aktuell i förevarande mål. Normalsökningar eller rutinsökningar i den mening som avses i punkt 153 i domen Dufour/ECB, punkt 55 ovan, (EU:T:2011:634), är således sökningar som utförs med hjälp av förprogrammerade SQL-frågor. Endast sådana sökningar leder till träffar på befintliga handlingar. En annan slutsats skulle innebära att begreppet befintlig handling förvanskades genom att det utvidgades till att omfatta samtliga handlingar som teoretiskt sett kan skapas utifrån de uppgifter som finns i den aktuella databasen genom en eller flera SQL-frågor. Även om kommissionen rent teoretiskt skulle ha möjlighet att ta fram sådana handlingar utgör de nya handlingar i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 1049/2001, såsom den artikeln tolkats i rättspraxis. Det ska för övrigt betonas att frågan hur enkelt eller svårt det är att utveckla dessa nya sökverktyg inte är ett relevant kriterium vid bedömningen av om den begärda handlingen är befintlig eller ny.

71

Denna slutsats påverkas inte av den av Rainer Typke åberopade omständigheten att Epso har skickat de individuella utdragen innehållande resultaten till var och en av de sökande som genomgått proven.

72

Att upprätta sådana utdrag ingår förvisso i Epsos sedvanliga uppgifter och de individuella utdragen innehåller vissa av de uppgifter som Rainer Typke begärt att få. Rainer Typkes individuella utdrag med resultat från urvalsproven, som tillställdes honom den 28 juni 2012, innehåller således bland annat en förteckning över de korrekta svaren samt de svar han lämnat, utan någon uppgift om själva innehållet i svaren. Utdraget innehåller inte heller någon uppgift om hur lång tid som lagts ner på att besvara varje fråga eller information om eventuellt strukna frågor.

73

Det är emellertid utrett att om Rainer Typke tillställdes samtliga sådana individuella utdrag som översänts till de sökande som deltagit i de aktuella urvalsproven – i vilka uppgifter som rör de sökandes privatliv utelämnats – skulle detta inte ge honom möjlighet att utarbeta den statistiska tabell som han önskar använda för att styrka sina misstankar om att det förekommit diskriminering vid proven. Såsom följer av punkt 63 ovan skulle detta åtminstone kräva att varje sökande som deltagit i proven och varje fråga som ställts till dessa sökande tilldelas en särskild identifieringskod. Det skulle vidare krävas att varje utdrag kompletteras med en uppgift om vilket språk respektive fråga ställts på.

74

Rainer Typkes individuella utdrag med resultat från urvalsproven, som bilagts ansökan genom vilken talan väckts, innehåller dessutom endast detaljerade tabeller med resultat såvitt avser tre av de fyra genomförda proven, nämligen proven avseende läsförståelse, tolkning av sifferuppgifter och logiskt tänkande. Däremot innehåller utdraget inte någon individuell tabell med resultat avseende omdömesförmåga. Rainer Typke ansökan om tillgång omfattar emellertid samtliga frågor som ställts under proven, inklusive dem som ställts i provet avseende omdömesförmåga.

75

Om de aktuella individuella utdragen lämnades ut till Rainer Typke (om han framställde en ansökan om detta och med förbehåll för undantagen i förordning nr 1049/2001, i synnerhet bestämmelserna om skydd för personuppgifter) skulle det inte vara möjligt för kommissionen att – med de sökverktyg och det klassificeringsschema som institutionen använder för att upprätta dessa individuella utdrag – få fram de begärda uppgifterna i enlighet med vad som angetts i ansökan om tillgång, utan att behöva ta fram en ny SQL-fråga.

76

Epsos praxis att ge vissa av dess underleverantörer statistiska uppgifter om provresultaten, som Rainer Typke har hänvisat till i ansökan genom vilken talan väckts, visar inte att den kombination av uppgifter som han efterfrågat motsvarar ett klassificeringsschema som stöds av Epsos databaser, och att det därför inte skulle behövas tas fram en ny sökmetod.

77

Rainer Typke har härvid särskilt hänvisat till Epsos anbudsinfordran avseende ett ramavtal för att bygga en databas. Enligt anbudsinfordran ska de provformulär som anbudsgivaren utarbetar vara fria från alla missgynnande aspekter som kan hänföras till kön, ålder och/eller nationalitet. Om det inom två år från det att ett provformulär har levererats till Epso konstateras en statistiskt sett betydande skillnad i resultaten beroende på kön, åldersgrupp och nationalitet, förbehåller sig Epso rätten att begära att anbudsgivaren kostnadsfritt ersätter provformuläret med ett annat. I sådant fall åtar sig Epso att ge avtalsparten svarsmatrisen samt motsvarande statistiska rådata som är hänförliga till den eller de aktuella provomgångarna för att kunna analysera problemet.

78

Tribunalen konstaterar emellertid att kriterier som kan hänföras till de sökandes kön, ålder och nationalitet – som avses i den statistik det hänvisas till i den aktuella anbudsinfordran – inte motsvarar någon av de kategorier av information som Rainer Typke begärt att få i förevarande fall och som sammanfattats i punkt 6 ovan. Anbudsinfordran syftar vidare endast till att upprätta en databas med flervalstest som innehåller frågor avseende logiskt tänkande/slutledningsförmåga och inte frågor avseende läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter. Tribunalen erinrar dock om att Rainer Typkes ansökan inte enbart avser frågor som gäller logiskt tänkande utan även frågor gällande läsförståelse och tolkning av sifferuppgifter liksom frågor avseende omdömesförmåga som ställts till de sökande i de aktuella urvalsproven. Enligt vad kommissionen anfört har institutionen ännu aldrig tagit fram svarsmatrisen och motsvarande statistsiska rådata enligt vad som stadgas i anbudsinfordran.

79

Det måste följaktligen konstateras att föremålet för den omtvistade ansökan om tillgång företer stora skillnader jämfört med de statistiska uppgifter som det hänvisas till i den av Rainer Typke åberopade anbudsinfordran. Anbudsinfordran saknar därför relevans för att styrka att den nämnda ansökan avser en eller flera befintliga handlingar i den mening som avses i förordning nr 1049/2001, såsom förordningen tolkats i rättspraxis. Enbart möjligheten att skapa dessa handlingar kan således inte användas för att visa att upprättande av dem omfattas av normalsökningar eller rutinsökningar, i den mening som avses i punkt 153 i den domen Dufour/ECB, punkt 55 ovan, (EU:T:2011:634).

80

Det följer av samtliga ovannämnda överväganden att Rainer Typkes ansökan i förfarande GESTDEM 2012/3258, såsom generalsekretariatet konstaterade i det första angripna beslutet, inte avser tillgång – ens delvis sådan – till en eller flera befintliga handlingar som finns hos Epso utan i stället upprättande av nya handlingar som inte kan hämtas från en databas genom en normalsökning eller rutinsökning med hjälp av ett befintligt sökverktyg.

81

Talan ska följaktligen ogillas i den del den avser ogiltigförklaring av det första angripna beslutet.

82

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska tribunalen i mål där det inte finns anledning att döma i saken besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt. Eftersom Rainer Typke har tappat merparten av målet ska han förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens yrkande.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

följande: