PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 27 november 2008

Mål F-35/07

Bettina Klug

mot

Europeiska läkemedelsmyndigheten (Emea)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Tidsbegränsat anställningsavtal har inte förlängts – Negativ utvärderingsrapport – Mobbning”

Saken: Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Bettina Klug har yrkat att personaldomstolen ska förplikta Europeiska läkemedelsmyndigheten att förlänga anställningsavtalet av den 7 februari 2002, som ingåtts för en period om fem år med verkan från den 1 juli 2002, att utge ersättning till ett belopp av 200 000 euro för den ideella skada som Bettina Klug lidit och att återkalla utvärderingsrapporten för perioden mellan den 31 december 2004 och 31 december 2006, samt att utarbeta en ny rapport på grundval av personaldomstolens avgörande.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut varigenom påminns om det datum då en tillfälligt anställds anställningsavtal löper ut vilket ska tolkas som ett beslut att inte förlänga anställningsavtalet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2)

2.      Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett avtal om tidsbegränsad anställning – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47)

3.      Tjänstemän – Biståndsplikt som åligger administrationen – Räckvidd – Administrationens skyldighet att utreda klagomål avseende mobbning och att underrätta klaganden om hur klagomålet fullföljs

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 24 och 90.1; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 11)

1.      Ett beslut som fattats av administrationen varigenom en tillfälligt anställd påminns om det datum då dess anställningsavtal, som kan förlängas, löper ut, ett beslut som endast kan förstås så att den berörda partens anställningsavtal inte ska förlängas, utgör en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Ett sådant beslut, som har till verkan att en tillfälligt anställd fråntas sin anställning vid en gemenskapsinstitution, utgör nämligen en rättsakt som direkt och omedelbart påverkar den anställdes intressen, eftersom den anställdes rättsliga situation på ett tydligt sätt ändras.

(se punkt 43)

Hänvisning till

Förstainstansrätten 15 oktober 2008 i mål T‑160/04, Potamianos mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A‑2‑0000 och II‑A‑2‑0000, punkt 23

Personaldomstolen 28 juni 2007 i mål F-38/06, Bianchi mot ETF, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 92–94

2.      Den behöriga myndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad avser uppsägning, med beaktande av den uppsägningstid som anges i anställningsavtalet, av en tillfälligt anställd med tillsvidareanställning i enlighet med artikel 47 i anställningsvillkoren för övriga anställda, samt vad avser förtida uppsägning av ett avtal om tidsbegränsad anställning som tillfälligt anställd. Gemenskapsdomstolarnas prövning ska således, oberoende av kontrollen av huruvida motiveringsskyldigheten uppfyllts, begränsas till en kontroll av att det inte är fråga om en uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk. Detsamma gäller, i än större utsträckning, då det inte är fråga om förtida uppsägning, utan om att ett avtal om tidsbegränsad anställning som tillfälligt anställd inte ska förlängas, eftersom förlängning av ett anställningsavtal endast ska ske under villkor att det ligger i tjänstens intresse.

Den behöriga myndigheten är i detta hänseende skyldig att, när den fattar beslut angående en anställd, ta hänsyn till alla uppgifter som kan påverka dess beslut, särskilt den anställdes intresse Detta följer nämligen av administrationens omsorgsplikt, som är en del i den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren analogt ska råda mellan myndigheten och dess anställda. Den omständigheten att hänsyn ska tas till den anställdes personliga intresse innebär emellertid inte att det är förbjudet för den behöriga myndigheten att inte förlänga ett tidsbegränsat anställningsavtal, mot den anställdes vilja, när det ligger i tjänstens intresse.

Gemenskapsdomstolarnas kontroll ska följaktligen vara begränsad till en prövning av att det inte gjorts uppenbara fel vid bedömningen av tjänsteintresset med stöd av vilket det har motiverats att ett tidsbegränsat anställningsavtal som tillfälligt anställd inte ska förlängas, att det inte förekommit maktmissbruk, och att gemenskapsinstitutionen inte åsidosatt sin omsorgsplikt vid prövningen av huruvida ett avtal som institutionen ingått med en av dess anställda ska förlängas.

(se punkterna 65–68 och 79)

Hänvisning till

Domstolen 26 februari 1981 i mål 25/80, De Briey mot kommissionen, REG 1981, s. 637, punkt 7; 29 juni 1994 i mål C‑298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I‑3009, punkt 38

Förstainstansrätten 28 januari 1992 i mål T45/90, Speybrouck mot parlamentet, REG 1992, s. II‑33, punkterna 97 och 98; 17 mars 1994 i mål T‑51/91, Hoyer mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑103 och II‑341, punkt 36; 18 april 1996 i mål T‑13/95, Kyrpitsis mot CES, REGP 1996, s. I‑A‑167 och II‑503, punkt 52; 14 juli 1997 i mål T‑123/95, B mot parlamentet, REGP 1997, s. I‑A‑245 och II‑697, punkt 70; 12 december 2000 i mål T‑223/99, Dejaiffe mot harmoniseringsbyrån, REGP 200, s. I‑A‑277 och II‑1267, punkterna 51 och 53; 6 februari 2003 i mål T‑7/01, Pyres mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑37 och II‑239, punkterna 50, 51 och 64 ; 1 mars 2005 i mål T‑258/03, Mausolf mot Europol, REGP 2005, s. I‑A‑45 och II‑189, punkt 49

3.      Den biståndsplikt som föreskrivs i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och som är tillämplig på tillfälligt anställda enligt artikel 11 i anställningsvillkoren för övriga anställda, innefattar i synnerhet administrationens skyldighet att seriöst, snabbt och konfidentiellt utreda klagomål om mobbning och att upplysa klaganden om hur klagomålet fullföljs.

För detta ändamål räcker det att den tjänsteman eller anställd som begär sin institutions skydd, lämnar in en begäran, enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna i enlighet med artikel 90.1 i samma föreskrifter, vari framgår att det är sannolikt att de angrepp han säger sig ha utsatts för har ägt rum. När han gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med den som begär skydd, och särskilt påbörja en utredning för att fastställa de faktiska omständigheter som ligger till grund för begäran.

(se punkterna 73, 74 och 76)

Hänvisning till

Domstolen den 14 juni 1979 i mål 18/78, V. mot kommissionen, REG 1979, s. 2093, punkt 15; 26 januari 1989 i mål 224/87, Koutchoumoff mot kommissionen, REG 1989, s. 99, punkterna 15 och 16

Förstainstansrätten 21 april 1993 i mål T‑5/92, Tallarico mot parlamentet, REG 1993, s. II‑477, punkterna 30 och 31