—

Hauptzollamt Frankfurt am Main, genom A. Vieth, i egenskap av ombud,

—

Duval GmbH & Co. KG, genom F.-F. Casper, Rechtsanwalt,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros och B.‑R. Killmann, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av nr 9025 i Kombinerade nomenklaturen som återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 (EUT L 301, s. 1) (nedan kallad KN).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Hauptzollamt Frankfurt am Main (tullmyndigheten i Frankfurt am Main) (nedan kallad tullmyndigheten) och Duval GmbH & Co. KG (nedan kallat Duval) angående tullklassificeringen av indikatorer för omgivande temperatur.

3

Internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 och godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986 (nedan kallad HS-konventionen), på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 12, s. 3).

4

Enligt artikel 3.1 i HS-konventionen förbinder sig varje fördragsslutande part att se till att dess tulltaxenomenklatur och statistiska nomenklaturer överensstämmer med HS, att använda alla nummer och undernummer i HS utan tillägg eller förändring samt därtill hörande nummerkoder, och att följa den numeriska ordningsföljden i HS. I samma bestämmelse anges att varje fördragsslutande part även förbinder sig att tillämpa de allmänna reglerna för tolkningen av HS och alla anmärkningar till avdelningar, kapitel och undernummer samt att inte ändra omfattningen av desamma.

5

Tullsamarbetsrådet (nu Världstullorganisationen), som upprättades genom en internationell konvention, undertecknad i Bryssel den 15 december 1950, godkänner, enligt villkoren i artikel 8 i HS-konventionen, de förklarande anmärkningar som har antagits av HS-kommittén, vilken har inrättats enligt artikel 6 i HS-konventionen.

6

I den förklarande anmärkning till regel 3 a för tolkningen av HS som återfinns i HS-kommitténs förklarande anmärkningar, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallade de förklarande anmärkningarna till HS) anges följande:

”...

7

De förklarande anmärkningarna till HS avseende nr 9025 innehåller bland annat följande preciseringar:

”...

8

KN innehåller i sin första del, avsnitt I.A, allmänna bestämmelser för tolkning av denna nomenklatur. I detta avsnitt föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] skall följande gälla:

...

...”

9

Kapitel 90 i KN har rubriken ”Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; delar och tillbehör till sådana artiklar”. Detta kapitel innehåller bland annat nr 9025:

10

Kapitel 38 i KN har rubriken ”Diverse kemiska produkter”. Det kapitlet innehåller bland annat nr 3822, som har rubriken ”Reagens för diagnostiskt bruk eller laboratoriebruk på underlag samt beredda reagens för diagnostiskt bruk eller laboratoriebruk, även utan underlag, andra än sådana som omfattas av nr 3002 eller nr 3006; certifierade referensmaterial”. Nr 3824 i KN har rubriken ”Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”. Undernummer 3824 90 98 är ett uppsamlingsnummer som omfattar varor som inte nämns eller inbegrips någon annanstans i nr 3824 i KN.

11

I anmärkning 3 e till kapitel 38 i KN anges bland annat följande:

”Nr 3824 ska tillämpas för bland annat följande varor, vilka inte ska anses inbegripna i något annat nummer i tulltaxan:

...

12

Kapitel 48 i KN har rubriken ”Papper och papp; varor av pappersmassa, papper eller papp”. Nr 4823 i KN har rubriken ”Andra slag av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer, tillskurna till bestämd storlek eller form; andra varor av pappersmassa, papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer. Undernummer 4823 90 85 i KN är ett uppsamlingsnummer som omfattar varor som inte nämns eller inbegrips någon annanstans i nr 4823 i KN.

13

De två slags varor som det nationella målet gäller benämns ”thermopapers” respektive ”thermo labels”. De förstnämnda varorna är pappersremsor som har en temperaturangivelse tryckt på den vita framsidan och som på baksidan är försedda med ett svart temperaturkänsligt överdrag. När den förtryckta temperaturen uppnås, genomgår testremsan en irreversibel färgförändring från vitt till svart. De andra varorna är testremsor som är försedda med 5 prickar och täckta med plastfilm. För varje prick finns en förtryckt temperatur, och när den temperaturen uppnås genomgår pricken en irreversibel färgförändring.

14

Duval importerade varor av nyss nämnt slag under år 2007. Tullmyndigheten utfärdade ett tulltaxeringsbeslut i vilket den klassificerade varorna enligt undernummer 3824 90 98 i KN och påförde tull enligt den tullsats som gäller för varor som omfattas av detsamma, det vill säga 6,5 procent.

15

Duval ansåg att varorna benämnda ”thermopapers” borde ha klassificerats enligt undernummer 4823 90 85 i KN och därmed ha undantagits från tull, medan varorna benämnda ”thermo labels” borde ha klassificerats enligt undernummer 9025 19 80 i KN och därmed påförts tull enligt tullsatsen 2,1 procent. Bolaget överklagade därför tulltaxeringsbeslutet till Finanzgericht (skattedomstol i första instans).

16

Den domstolen fann att de aktuella varorna utgjorde ”termometrar” i den mening som avses i nr 9025 i KN och förpliktade därför tullmyndigheten att till Duval återbetala det alltför höga tullbelopp som bolaget hade påförts. Tullmyndigheten överklagade den domen till den hänskjutande domstolen, Bundesfinanzhof (federala skattedomstolen).

17

Den hänskjutande domstolen har i beslutet om hänskjutande anfört att begreppet ”termometer” inte definieras i KN och att de förklarande anmärkningarna till HS innehåller en förteckning, som inte anges vara exemplifierande, över instrument som ingår i kategorin termometrar och pyrometrar. Denna förteckning omfattar inte de i målet aktuella varorna, och inte heller jämförbara mätinstrument gjorda av papper eller andra instrument för engångsmätning av temperatur. Fråga uppkommer därför huruvida denna uppräkning, av rättssäkerhetsskäl och för att underlätta klassificering, ska anses vara uttömmande och bindande.

18

För det fall en sådan tolkning inte skulle godtas har den hänskjutande domstolen påpekat att rubriken till kapitel 90 i KN hänvisar till ”mätinstrument”, att ordet ”termometer” både bokstavligt och begreppsmässigt förstås som ett instrument för temperaturmätning och att begreppet mätning allmänt förstås som en kvantitativ jämförelse av en mätstorhet med en referensenhet.

19

Vid sådant förhållande undrar den hänskjutande domstolen huruvida det eventuellt är möjligt att ur de förklarande anmärkningarna till HS härleda en snävare definition av ”termometer” enligt vilken den aktuella apparaten skulle behöva uppfylla ytterligare villkor, vilka avser de olika egenskaper som verkar vara gemensamma för de mätapparater som enligt de förklarande anmärkningarna omfattas av nr 9025 i HS eller av andra nummer i kapitel 90 i HS. Som exempel kan nämnas att dessa apparater kännetecknas av den omsorg med vilken de tillverkats, och av deras stora precision. De kännetecknas även av att mätresultatet kan reproduceras, att temperaturförloppet visas kontinuerligt och att de kan återanvändas.

20

Den hänskjutande domstolen undrar även huruvida det kan ha betydelse för klassificeringen av de nu aktuella varorna att det i anmärkning 3 e till kapitel 38 i KN anges att smältbara artiklar för temperaturbestämning vid keramisk bränning omfattas av nr 3824 i KN eller att det av de förklarande anmärkningarna till HS om hygrometrar uttryckligen framgår att anordningar som fungerar på ett liknande sätt som nämnda varor inte omfattas av nr 9025 i KN.

21

Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof (federala skattedomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

22

Den hänskjutande domstolen har ställt sina tre frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida nr 9025 i KN ska tolkas på så sätt att det omfattar indikatorer för omgivande temperatur gjorda av papper, eventuellt täckta med plastfilm, vilka – såsom de varor som är aktuella i det nationella målet – genom en irreversibel färgändring och utan möjlighet till senare återanvändning visar om en eller flera tröskeltemperaturer har uppnåtts.

23

Det framgår av fast rättspraxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel (se, bland annat, dom Douane Advies Bureau Rietveld, C‑541/13, EU:C:2014:2270, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

24

Domstolen har även slagit fast att de förklarande anmärkningarna till KN och HS utgör viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som omfattas av olika tulltaxenummer, dock utan att vara rättsligt bindande. Innehållet i de förklarande anmärkningarna ska följaktligen överensstämma med bestämmelserna i KN och kan inte ändra deras räckvidd. Om det framgår att de förklarande anmärkningarna strider mot lydelsen i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel, ska de lämnas utan avseende (se, bland annat, dom JVC France, C‑312/07, EU:C:2008:324, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

25

Varans avsedda ändamål kan också utgöra ett objektivt kriterium för klassificering. Detta förutsätter att varan endast kan användas för detta bestämda ändamål, vilket ska kunna konstateras med ledning av varans objektiva kännetecken och egenskaper (se, bland annat, dom Douane Advies Bureau Rietveld, C‑541/13, EU:C:2014:2270, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

26

Vad beträffar nr 9025 i KN, framgår det av dess lydelse att det avser bland annat ”termometrar”.

27

Detta begrepp definieras visserligen inte i KN, men det får anses vedertaget att det, när det används i sin vanliga betydelse, avser instrument för temperaturmätning. I ett stort antal språkversioner av KN framgår detta för övrigt av sammansättningen av de ord av grekiskt ursprung som är utmärkande för begreppet.

28

I punkt 34 i domen Raytek och Fluke Europe (C‑134/13, EU:C:2015:82) slog domstolen fast, i fråga om en förordning från Europeiska kommissionen enligt vilken termiska kameror för infraröd strålning skulle klassificeras enligt undernummer 9025 19 20 i KN, att kommissionen med rätta hade kunnat anse att sådana apparater har en funktion som omfattas av nr 9025 i KN och ska klassificeras som termometrar i den mening som avses i detta nummer, eftersom de kan mäta temperatur och återge de uppmätta värdena i siffror.

29

I punkt 35 i nyss nämnda dom anförde domstolen vidare att ren temperaturmätning är den specificerade egenskap som omfattas av nr 9025 i KN.

30

Domstolen finner att utifrån deras objektiva kännetecken och egenskaper är varor som de som är aktuella i det nationella målet avsedda att enbart användas som instrument för temperaturmätning. Sådana varor har som enda funktion att genom mätning av den omgivande temperaturen ange huruvida en viss förutbestämd temperatur har uppnåtts, genom att i sådant fall med hjälp av en färgändring visa resultatet av mätningen. De ska således klassificeras som termometrar enligt nr 9025 i KN.

31

I motsats till vad kommissionen har gjort gällande påverkas denna bedömning inte av anmärkning 3 e till kapitel 38 i KN, enligt vilken ”smältbara artiklar för temperaturbestämning vid keramisk bränning (t.ex. segerkäglor)” omfattas av nr 3824 i KN och inte av något annat nummer i KN. För det första gäller denna anmärkning nämligen endast för den specifika kategori av varor som behandlas i den anmärkningen och vilka uppenbart inte utgör sådana varor som de i det nationella målet. Vidare kan det konstateras att till skillnad från de varorna och, mer allmänt, termometrar, består sådana smältbara artiklars funktion inte i en ren mätning av omgivande temperatur. Dessa ”pyrometriska käglor”, som de också kallas, används i keramiska ugnar för att övervaka bränningen av keramikföremål och för att bestämma när den önskade hårdheten har uppnåtts. Detta sker genom att käglorna smälter och böjs vid upphettning.

32

Domstolen övergår därefter till att behandla den omständigheten att varor som de i det nationella målet inte omnämns i uppräkningen, i del B i de förklarande anmärkningarna till HS avseende nr 9025, av instrument som omfattas av den kategori av varor som kvalificeras som termometrar och pyrometrar. I det avseendet kan det konstateras att denna uppräkning inte på något sätt är uttömmande. Detta framgår av själva lydelsen i nämnda förklarande anmärkningar och följer av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 28 ovan. Av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 24 ovan följer vidare att förklarande anmärkningar i vart fall inte kan anses inskränka ett KN-nummers räckvidd, såsom denna framgår av dess lydelse.

33

Den hänskjutande domstolen har påpekat att samtliga varor som ingår i uppräkningen i del B i de förklarande anmärkningarna till HS, förutom den gemensamma specificerade egenskap som anges ovan i punkterna 27–29 och som består i att utföra en temperaturmätning, även har andra gemensamma egenskaper, som bland annat avser deras tekniska funktionssätt, det faktum att de kan användas flera gånger eller att de möjliggör att temperaturförloppet visas kontinuerligt. Denna omständighet kan, mot bakgrund av det nyss anförda, emellertid inte anses medföra att begreppet termometer i nr 9025 i KN ska tolkas restriktivt på så sätt att sådana ytterligare egenskaper ska anses utgöra rekvisit i begreppet.

34

Vad beträffar villkoret att temperaturförloppet kan visas kontinuerligt kan det, såsom kommissionen har anfört, konstateras att det i del B.1 i de förklarande anmärkningarna till HS avseende nr 9025 uttryckligen anges att detta nummer omfattar vätsketermometrar som är så kallade ”maximi-” eller ”minimitermometrar”, vilka anger den högsta och den lägsta temperatur för vilka de har blivit utsatta.

35

Till sist ska domstolen behandla den omständigheten att det i del D i de förklarande anmärkningarna till HS preciseras att papper som är impregnerat med kemikalier, vilkas färg varierar med luftfuktigheten, omfattas av nr 3822 i KN. I det avseendet kan det för det första konstateras att nämnda precisering avser den kategori av varor som kvalificeras som hygrometrar och inte varukategorin termometrar, eftersom sistnämnda kategori inte innehåller en motsvarande precisering beträffande varor som de som är aktuella i det nationella målet. För det andra ska det erinras om domen Douane Advies Bureau Rietveld (C‑541/13, EU:C:2014:2270), som gällde liknande varor som de i det nationella målet och i vilken domstolen slog fast att nr 3822 i KN ska tolkas på så sätt att sådana varor inte omfattas av det numret.

36

Av det ovan anförda följer att den omständigheten att de varor som är aktuella i det nationella målet är gjorda av papper, eventuellt är täckta med plastfilm och har ett enklare funktionssätt än andra mätinstrument med mer sofistikerade mekanismer, eller att de endast medger mätning av vissa förutbestämda tröskeltemperaturer, eller att de inte kan användas flera gånger på grund den irreversibla färgändring som inträder när tröskeltemperaturerna har uppnåtts, inte utgör hinder för att sådana varor klassificeras enligt nr 9025 i KN.

37

Vad beträffar undernummer 3824 90 98 i KN, som tullmyndigheten hänvisade till i sitt tulltaxeringsbeslut, gör domstolen följande bedömning. Enligt sin lydelse avser nr 3824 i KN bland annat ”kemiska produkter samt preparat från kemiska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans”, och undernummer 90 98 är ett uppsamlingsnummer inom nr 3824 som omfattar kemiska produkter som inte nämns eller inbegrips någon annanstans i det numret.

38

Vid sådana förhållanden räcker det att konstatera att även om varor som de i det nationella målet a priori antas kunna omfattas även av nr 3824 i KN, gäller ändå enligt regel 3 a i KN att det nummer som har den mest specificerade varubeskrivningen ska tillämpas framför ett nummer som har en mera allmän varubeskrivning. Såsom angetts ovan i punkterna 28–30 utgör temperaturmätning den specificerade egenskap som kännetecknar varor som betecknas som termometrar i nr 9025 i KN, och de nu aktuella varorna har den specificerade egenskapen. Däremot har nr 3824 i KN, som avser kemiska produkter och kemiska preparat som inte nämns eller inbegrips någon annanstans, en betydligt mer generell räckvidd.

39

Detsamma gäller undernummer 4823 90 85 i KN, som Duval bland annat har åberopat, i fråga om ”thermo labels”, till stöd för sitt överklagande av tulltaxeringsbeslutet. Som redan angetts ovan avser nämligen nr 4823 i KN enligt sin lydelse ”andra slag av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer, tillskurna till bestämd storlek eller form; andra varor av pappersmassa, papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer”, och undernummer 90 85 i KN är i sig ett uppsamlingsnummer inom nr 4823 som omfattar varor som inte nämns eller inbegrips någon annanstans i det numret.

40

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Nr 9025 i KN ska tolkas på så sätt att det omfattar indikatorer för omgivande temperatur gjorda av papper, eventuellt täckta med plastfilm, vilka – såsom de varor som är aktuella i det nationella målet – genom en irreversibel färgändring och utan möjlighet till senare återanvändning visar om en eller flera tröskeltemperaturer har uppnåtts.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Nr 9025 i Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006, ska tolkas på så sätt att det omfattar indikatorer för omgivande temperatur gjorda av papper, eventuellt täckta med plastfilm, vilka – såsom de varor som är aktuella i det nationella målet – genom en irreversibel färgändring och utan möjlighet till senare återanvändning visar om en eller flera tröskeltemperaturer har uppnåtts.