61969J0029

1. En institutions rättsakter - beslut riktat till samtliga medlemsstater - tolkning - kriterier - beaktande av olika språkversioner av den berörda rättsakten

(artikel 189 i EEG-fördraget)

2. Gemenskapsrätt - allmänna principer - grundläggande mänskliga rättigheter omfattas - iakttagande säkerställs av domstolen

1. Då ett beslut riktas till samtliga medlemsstater utesluter behovet av enhetlig tillämpning, och därmed av enhetlig tolkning, att texten betraktas isolerad i en av sina versioner. Däremot kräver detta behov att texten tolkas i förhållande både till upphovsmannens verkliga vilja och till det av honom eftersträvade syf-

tet, särskilt mot bakgrund av beslutets avfattning på alla språken.

2. Den omtvistade bestämmelsen innehåller ingenting som ifrågasätter de grundläggande mänskliga rättigheter som omfattas av gemenskapsrättens allmänna principer och vars iakttagande domstolen säkerställer.

I mål 29/69

har Verwaltungsgericht i Stuttgart till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

Erich Stauder, 79 Ulm, Marienweg 15,

sökande,

och

Staden Ulm - Sozialamt,

motpart.

Begäran avser följande fråga:

"Kan det anses vara förenligt med de allmänna principerna för gällande gemenskapsrätt att Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 12 februari 1969 (69/71/EEG) kopplar samman utdelningen av smör till reducerat pris till mottagare av vissa former av socialt understöd med yppandet av mottagarens namn till försäljaren?"

1 Genom beslut av den 18 juni 1969, som inkom till domstolens kansli den 26 juni 1969, har Verwaltungsgericht i Stuttgart enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt frågan huruvida det kan anses vara förenligt med de allmänna principerna för gällande gemenskapsrätt att artikel 4 i Europeiska gemenskapernas kommissions beslut 69/71 av den 12 februari 1969 kopplar samman utdelningen av smör till reducerat pris till mottagare av vissa former av socialt understöd med yppandet av mottagarens namn till försäljaren.

2 Det ovan nämnda beslutet, som riktas till samtliga medlemsstater tillåter, i syfte att gynna avsättningen av överskottskvantiteter av smör på den gemensamma marknaden, medlemsstaterna att tillhandahålla smör till vissa konsumentkategorier, som mottar socialt understöd, till ett lägre pris än det normala.

Tillståndet omfattas av vissa bestämmelser som är avsedda att bland annat säkerställa att den vara som på detta sätt släpps ut på marknaden inte får en annan användning än den avsedda.

I detta syfte fastställer artikel 4 i beslut 69/71 i två av språkversionerna, bl.a. den tyska, att medlemsstaterna får vidta alla nödvändiga åtgärder för att mottagarna skall få köpa den berörda varan endast mot uppvisande av ett "rabattkort som anger deras namn", medan det i alla övriga språkversioner handlar om att visa upp ett "personligt rabattkort" som gör det möjligt att tillämpa andra kontrollmetoder än uppgift om mottagarens namn.

Därför bör först och främst den omtvistade bestämmelsens exakta betydelse klarläggas.

3 Då ett beslut riktas till samtliga medlemsstater utesluter behovet av enhetlig tillämpning, och därmed enhetlig tolkning, att texten betraktas isolerad i en av sina versioner.

Däremot kräver detta behov att texten tolkas i förhållande både till upphovsmannens verkliga vilja och till det av honom eftersträvade syftet, särskilt mot bakgrund av beslutets avfattning på alla språken.

4 I ett fall som detta skall den minst betungande tolkningen väljas, om detta är tillräckligt för att säkerställa syftet med det berörda beslutet.

Man kan vidare inte anta att beslutets upphovsmän haft för avsikt att införa strängare skyldigheter i vissa medlemsstater än i andra.

5 Denna tolkning bekräftas för övrigt av kommissionens förklaring, enligt vilken en ändring som var avsedd att upphäva kravet på rabattkort med namnuppgift föreslagits av den förvaltningskommitté som yttrade sig över förslaget till beslut 69/71. Av sista stycket i ingressen till beslutet framgår att kommissionen avsåg att ansluta sig till den föreslagna ändringen.

6 Av detta följer att den omtvistade bestämmelsen skall tolkas som att den inte föreskriver identifiering av mottagarna genom namnuppgift, dock utan att förbjuda detta.

Kommissionen kunde därför den 29 juli 1969 offentliggöra ett beslut om rättelse i detta avseende.

Varje medlemsstat har således rätt att välja olika individualiseringsmetoder.

7 Tolkad på detta sätt innehåller den omtvistade bestämmelsen ingenting som ifrågasätter de grundläggande mänskliga rättigheter som omfattas av gemenskapsrättens allmänna principer och vars iakttagande domstolen säkerställer.

De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid Verwaltungsgericht i Stuttgart utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående den fråga som genom beslut av den 18 juni 1969 förts vidare av Verwaltungsgericht i Stuttgart - följande dom:

1) Artikel 4 andra strecksatsen i beslut 69/71/EEG av den 12 februari 1969, rättat genom beslut 69/244/EEG, skall tolkas på så sätt att den endast föreskriver individualisering av mottagarna av de i beslutet fastställda åtgärderna, utan att för den skull föreskriva eller förbjuda identifiering genom namnuppgift för kontrolländamål.

2) Prövningen av den fråga som Verwaltungsgericht i Stuttgart har ställt till domstolen har inte givit något vid handen som kan inverka på den berörda bestämmelsens giltighet.